Kan nu ärligt talat säga att jag är lugn och samlad… och jag måste faktiskt ge ett stort TACK till Anton Hysén… jag hittade nämligen denna sida: http://web.stagram.com/n/antonhysen/
2012 närmar sig sitt slut med strax under 6 timmar kvar. Det är ok, liksom inte mycket att göra åt det nu längre. 2013 kommer och jag kan bara hoppas på att det blir bättre än i år, visst, i år har ändå varit rätt så bra i all ärlighet… men det kan bli bättre… KÄRLEKENS år 2013, det hoppas jag stort på….ITS TIME!! Visserligen finns det väl ännu en liten möjlighet att någon helt oväntat ringer på dörren, någon som gärna mottar en liten kyss på tolvslaget… en manlig persona… låter inte det skoj :D
GOTT NYTT ÅR! Kära vänner! Trogna följare! Smygare! Drop-Inn:are! Och alla ni andra!!
Igår kväll må ha varit en aningen katastrofal. Totalt. Idag är ändå mycket bättre… inte helt Top Notch ännu men det är på väg uppåt. Jobbet distraherade mig ett antal timmar idag och det var ju inte så illa, ”sov” en ”stund” på soffan så jag nu åtminstone helst orkar sitta vaken här alldeles ensam till tolvslaget. Men jag borde inte älta detta med ensam. Som Annika säger, på ett sätt fick jag ju mitt trevliga nyår redan i lördags…visst kan jag hålla med men jag vill ju ha moore. Nåja… vi får väl se, kanske blir kvällen riktigt trevlig….måste åtminstone passa på ätt småäta på sånt som inte godkänns av LCHF….börjar kanske inte imorgon men innan veckan är slut åtminstone…
Den är här. Det kom över mig helt plötsligt från ingenstans. Den rastlösa känslan som gör att man inte vill kunna sitta still, men ändå inte kan koncentrera sig på att göra något. Känslan som inte kom på julen kommer nu inför nyårafton. FAN också... men som om jag inte visste det.
Jag försöker vara glad för en vän men det är så svårt.
Ett nytt år är på ingång. Nyårsafton imorgon och allt är som vanligt. Jojo… men kanske nästa år, jo, definitivt… nästa år… då blir allt annorlunda… bättre… precis som jag vill… varför kan jag inte tro på det…
Och 23:e Januari närmare sig….det borde inte bli några blommor med bud i år… men hur ska jag kunna låta bli…
På facebook fanns denna igår….hmm…tänk om jag är någons Prince Charming….och när jag är ute och letar hittar han ju inte mig…det vore inget vidare…
Ja när jag börjar tänka brukar det ofta bli dåligt. Mest omständigt och invecklat och allt annat än spontant. Det är som när mamma säger att hon har tänkt, eller att hon undrar något... då blir jag orolig, även om det sällan är så farligt. Hursomhelst. Jag har tänkt...
Det jag främst har tänkt på är de senaste månaderna. Så mycket roligt som jag har haft så många gånger på så kort tid som nu har jag nog aldrig haft. Vilka människor alltså. Alla med sina speciella egenskaper och egenheter och alla alltid glädjespridare. När gamla vänner lite faller bort (såna som man känt sen skolan), de studerar utomlands, bildar familj osv. vilket gör att man inte ses så ofta längre vilket VERKLIGEN är synd för jag gillar ju faktiskt mitt "entourage" av "fröknar", så är det ju skönt att man kan finna nya. För när livet ibland känns svårt, vilket stöd att veta att man har vänner. Men inga vänner är viktigare och bättre än andra... vänner är FANTASTISKA att ha! PISTE!
Sen har jag tänkt lite på nästa är också. Saker som att göra mig av med det lilla hår som finns på huvudet…på något sätt känns det som om jag är redo. Och varför inte testa på LCHF-dieten, mamma har ju gått ner kanske 20 kilo så det är ju helt klart värt att testa….men allt detta är i nästa år så vi får se…
Hann se julspecialen av Downton Abbey igår…och mot slutet, den bästa scenen som jag sett under de 3 säsonger som gått. Kvalitén på denna video suger men den är bäst….
Men för mycket tänkande är inte bra. Idag blir det bio. Och jag borde verkligen börja ställa mig….seriöst….
Prisad vare denna helg, ledig från jobb och fylld med roligheter för att ge mig styrka att orka med nästa vecka då jag nästan flyttar in på min arbetsplats och jobbar måndag till lördag.
Idag/kväll börjar det med mat och kaffe i goda vänners lag… vad är väl bättre än det. Och imorgon bio, ”The Hobbit” avec Dreya.
Klockan tickar och lite finns det här att göra. Lite tvätt att fixa undan och jag borde faktiskt kanske dammsuga... och en snabbrenovering av mig själv så jag vågar mig ut :P
Låt mig nu börja där jag sist slutade, julafton.
Resten av kvällen förlöpte lugnt och stilla. Jag mådde mentalt bra enda till slutet och inga "varför-i-helvete-måste-jag-sitta-här-ensam"-episoder. Mycket glad för det... fast nu lite rädd att nyårsafton blir dubbelt upp... Och snäll hade jag tydligen också varit när julklapparna kom fram. Men ni får verkligen ursäkta. Allt det jag fick var trevligt att få, en del t.o.m. nödvändigt men ni är nu alla utklassade.
Igår mottog jag det bästa jag någonsin har fått. Något med otrolig tanke bakom det. Något verkligen gjort och tänkt bara för mig. Unikt. Rakt från hjärtat. Jag fick en tavla föreställande Medusa. Jag är ännu helt paff. Ingen har någonsin gjort något sådant. Och tavlan betyder extra mycket inte bara för konstnären bakom den utan just vad den föreställer. Medusa var en viktig roll för mig. Den fick snabbt en hedersplats. Ovanför teven, en teknisk grej som nu nästan kan vara avsläckt eftersom jag finner mig jämt och ständigt att titta högre upp. Tänk att någon har gjort den. Lagt ner tid och engagemang bara för min skull. Det om något är FANTASTISKT. Jag vara lite skeptisk till att lägga upp en bild på den här, jag skulle ju vilja ha den till bara min… men denna måste bara visas… och ändå så är den ju bara min… gjort åt MIG. :DDD Detta är en så mycket bättre sak att få än pengar, guld och diamanter (och ni vet ju alla att jag gillar sånt)
Jag blir verkligen ännu helt speechless när jag ser den....(bilden gör den sen inte rättvisa ens)
Två lediga dagar har stått på mitt schema, den andra är idag…det är så skönt att verkligen få vara ledig, ingen stress, bara göra det man vill och känner för i egen takt. Imorgon jobb 6:30-14:30 och sen ledig helg där jag redan vet att åtminstone lördag kommer att bli toppen…
Ja-a gott folk. Trots gårdagen så blev det ju faktiskt jul ändå. Ingen direkt varm julfeelis men trots allt känner jag mig lugn.
Dagen fick sin början redan klockan 7. Sängen bäddades med rena lakan med tomtar på. Nytvättade huvudkuddar samt ett helt nytt täcke, som jag hoppas är varmt. Fast å andra sidan kan man ju hoppas att Tomten kunde samarbeta med, ska vi säga, Mother Earth och hitta en passande sängkamrat som sover bredvid mig och gör att jag slipper frysa och sen också denna känsla…
Efter detta blev det att handla, som sagt blev jag ju distraherad igår och fick bara handlat julmust och medvurst, visserligen två viktiga saker men…
Jobb 9-15…nästa år blir det väl kvällskifte då…
En ny favorit… hoppgivande…
Efter jobbet stod maten på bordet och mellanbrodern kom. En leverans av mat till forsby, jag fick en min julklapp åt Simon (så glad att alla fått sina julklappar till julafton), en tur via jobbet och se till pappa och plocka upp de sista julklapparna av kollegiet.
Nu tillbaka upp till mamma. Gröt och fruktspoppa väntar. Julklappsutdelning. Sen är kvällen fri. Låt oss hoppas att jag blir surprised.
Såhär blev min boning efter pyntandet… inte för mycket va… GOD JUL GOTT FOLK!!
Ifjol var första året i mitt liv när jag kände noll julkänslor. I år fortsätter det. Jag trodde de skulle infinna sig helst när jag julfixat lägenheten men icke sa Nicke. Viss blev det mysigt och ombonat men allt känns så totalt meningslöst. Jag spelar med. Att ge julklappar och se glada människor värmer i hjärtat men det försvinner. Ändå spelar jag med. Och idag var liksom på ett sätt höjden.
Min dag var planerad… nästan minutiös. Till Jeppis med mamma. Handla det sista. Med julklapp åt… låt oss kalla honom Mr. X, han är ju naturligtvis hemma, det är ju söndag före jul och allt, han bjuder mig in, eller så bjuder jag in mig själv som han gjorde den 22.12 i fjol och jag får se hans lägenhet som han fick se min då. Detta tar kanske en timme och då passar det perfekt att fara till Boman & co med deras klappar och ”fira jul” med dem tills jag blir hemkörd till halv 9.
Blev det så? NEJ!
Det sket sig från början. På väg in till Citymarket är X på väg ut. Jag ser honom ropar han namn och han vänder sig om, ler och hälsar glatt. Jag undrar om han är hemma senare. Han svarar att han är på väg till gymmet och vet inte hur länge han är där (but I do) och säger han kanske ska hjälpa någon vän senare och frågar nyfiket om det var något särskilt. Jag informerar att jag tänkte komma med hans julklapp. Han gör en min som bara kan tolkas som – men du är väl för snäll va- och säger med glimten i ögat att jag ska sluta ge honom sådana. (Samma diskussion i fjol men efter att ha sett hur glad och barnaktigt sugen han blev på att slita upp och kolla innehållet genast hur kan jag då motstå att få ge honom något i år igen). Hursomhelst meddelar jag att sin julklapp ska han ha och jag lämnar den utanför han dörr om han ej är hemma. Han ler, och slutar protestera och säger att vi ser och jag ska ha det så bra.
Planen omarbetas och jag har inte längre någon aning om vad jag skulle ha handlat.
Vid kl. 14 anländer jag för utdelning #1. Hans bil står på parkeringen. Spännande, han är hemma. Jag går upp för trapporna och ringer på… väntar… nada. Upprepar processen 2 ggr, lägenheten är ju rätt stor. Lämnar besviket påsen med julklapp(ar) och går. Skickar ett medelande att endels är han borta och har bilen hemma eller så är jag vid helt fel dörr (fullt möjligt eftersom huset inte har namn eller korrekt numrering på lägenheterna). Jag går vidare till Boman & co och har en trevlig kväll. Ändå finns så många tankar kvar. Timtal senare kommer sms:et som jag åter känner är fullt med lögner och ursäkter. Att hans bil står där kan bero på att han inte använder den just nu (konstigt nog såg den verkligen inte nedsnöad ut ändå, och varför inte använda den, det har han ju alltid gjort förr) och om jag hade varit där kan det hända att han var ute, var på vinden, duschade, dammsög… Jojo… visst visst. Meddelar att jag var dit och lämnade en påse så han kan ju se att jag helst lämnade den vid rätt dörr. Och dessutom tog det honom en timme att svara på dessa meddelanden fast jag svarade genast och han troligen nästan inte hann lägga bort mobilen emellan. Visst han hade fått det jag lämnade och önskade mig en god jul och skulle då börja med förberedelserna. Snabbt som attan skrev jag att det ju var bra men att jag fortfarande var kvar i staden. Bara ett par hundra meter bort och skulle gärna träffa honom och se hur han bor nu när jag ändå var i Jakobstad och han tydligen nu var hemma. inget svar kom på det… kanske han dammsög igen.
Önskningar om god jul. Jojo. Jg spelar med. Inte för att det känns bra. Alls. Det gör ont i kroppen. Ensamheten tär. Och han önskar mig en god jul. Jag kan inte hjälpa det. 4 högtidsdagar om året minns jag X och två av dessa kommer presenter eller blombud. Inte en gång skulle han av sig själv minnas mig. Men naturligtvis tackar han alltid. Jag borde sluta. Men inte så enkelt.
Minns ni början av ”The Holiday”? Kate Winslet säger det bäst (för att komma direkt till det jag menar http://www.youtube.com/watch?v=ORwxcaWvyYQ&feature=youtu.be )
Sen så är det enklast att ha det så när ingen annan visar stort intresse. Och egentligen söker jag något beständig och inget tillfälligt men som en vän sa, man behöver väl inte köpa bilen bara för att man testkör den. Visst nej. Och just nu vill jag bara ha roligt… få ha roligt och glömma… eller få ha roligt med den jag borde glömma. Så enkelt kan min jul räddas.
Sen vill jag inte ha några moralpredikningar, detta något jag måste få skriva ur mig, jag har försatt mig i denna situation själv. Sen vet jag att det finns de som läser detta som känner Mr. X och helt klart vet att det är honom jag menar. Och gör ni det så behöver ni inget säga åt mig, försök då bara få honom att förstå att inget av det han gör, säkert utan att tänka på det, gör ont i mig. Jag vill bara få träffa honom. Lite vänlighet om man får be… jag ÄR ingen hemsk människa.
Ibland är det faktiskt kul att få reklam I inkorgen, speciellt när de har sådär roliga rubriker. Och så kan jag meddela att det är underklädesmärket Andrew Christian som sänder såna nyhetsbrev. Den dag jag finner en partner ska jag shoppa loss åt honom där ;D
Stress, stress och mera stress har fyllt de senaste dagarna. Planera och packa och hoppas allt går enligt planerna. Detta väl kombinerat med jobbet. Men det har gått bra. Idag var det skifte 4 och efter det var det att ställa till med att välkomna julen, visserligen gjorde jag misstaget att sätta mig ner efter jobbet men kom mig till sist igång. Det blev faktiskt riktigt bra. Lite småplock och städande ännu men det hinns nog med. En trevlig överraskning var när jag plötsligt hittade 2 ljusslingor till som jag dessutom fick kopplade. Nu lyser det i stort sätt som jag vill på balkongen. Men detta är det enda som får lysa, resten får vara släkt till måndag.
Imorgon blir det en tur till Jeppis, med julkappar och till främmande samt det sista julshoppandet…i matväg i stort sett.
Nu bara 2 saker att göra ikväll. Lite pepparkakor ska få text på sig och en handelslista måste skrivas….resten måste hinnas med imorgon…alltid finns ju natten om det blir ont om tid.
Julstressen är här. Planera vad som ska göras när. Har jag verkligen kommit ihåg alla som ska ha presenter. Paketera, dela ut och skicka och hoppas på att de sista hinner komma innan de ska delas ut. Och av någon anledning så kommer alltid en topp i antalet arbetsdagar just kring julen… tänka sig vilken tur alltså… not…
Posten har varit välbesökt och vid nästan varje besök har jag retat mig på Anttila… kan inte någon lära dem att packa så det inte blir så stora paket. T.ex. kunde man tydligen inte skicka presentspåsar och omslagspapper i samma låda. Detta tog verkligen rekordet…
Känner ändå att saker och ting börjar falla på plats nu. Kanske var det väldigt bra att inte det fanns något internet i detta hus sedan fredag för då kanske jag skulle slösat bort dyrbar tid.
Som jag sa mycket jobb har det blivit och inte mycket datortid, ändå så har ju suget funnits där att få sätta sig och blogga om allt och inget. Främst mitt i natten när jag skulle behövt sova…sömn är ibland överskattat….men har hoppat över det eftersom man ju tillika då troligen varit så trött att när man väl skulle suttit vid datorn skulle man knappt kunnat hålla sig vaken och något skrivande att tala om skulle det inte ha blivit. Och faktiskt, med jobbet, vad skulle det egentligen finnas att skriva om. Bra dagar ändå, om än stressiga.
Fast en dag var inte bra. Kvällskifte. En stund innan det hade jag fåt frågan om hur jag skulle fira julafton. Svarade som det troligen blir, firar först med mamma och sen något som kunde kallas pityparty. Visst, jag är van, detta är som det är, ännu en sak man inte borde behöva bli van med som jag är van med. Och varje år tänker jag att kanske nästa år blir annorlunda. Anyways, denna tanke stannade mitt huvud de första timmarna av det skiftet, som förövrigt var rätt så dödsdömt i sig själv, och gjorde det till en kamp.
Och jag begär inte mycket.
Allt jag önskar är ett manligt sällskap de sena timmarna. Att inte behöva sitta där ensam och se någon film man inte bryr sig i men bara sitter framför för att det är enklare så, kan kanske skingra tankarna lite. Att inte behöva stå ute i kylan och se sig om och fantisera hur andra har det. Att inte behöva gå och lägga mig ensam och ändå inte kunna sova. Men jag vet att det är för mycket begärt…kanske nästa år…en dag händer det, jag vet det, en dag…
Ibland önskar jag verkligen att jag kunde stänga av den romantiskt tänkande sidan av mig och bara glömma det där tomrummet som inte kan fyllas av familj, släkt eller vänner och ej heller av materialistiskt shoppande. Men kunde jag det skulle jag nog inte vara jag, men jag vill fylla tomrummet, då endast med det som jag vill ha där…
Häromdagen hade vi samling på teatern. Stora delar av Snövit-gänget var samlat för lite samvaro, gott att äta och dricka och naturligtvis se inspelningen som gjordes av pjäsen. Nice kväll. Jag ger den en 9:a. Och bandningen, ja-a, härligt att få se allt i sin helhet…inte undra på att publiken tyckte den var bra. Och tårtan jag hade bakat var god och omtyckt och ikväll lagade jag en kopia till jobbet imorgon, jag hade lagat alldeles för mycket chokladtryffelsmet och köpte för mycket grädde. Inget ont som inte har något gott med sig. Lika med pepparkakor, färdigbakat till julen tack vare denna tillställning.
Om någon minut börjar en ny dag. Jag ska jobba. The show must go on….
Till att börja med. Hade ni någon aning att om man beställer en STOR 40 cm takeawaypizza med 4 fyllningar på Presso vid prisma i Jeppis så får man en seriöst stor pizza. Vi satt 3 personer vid 2 bord. Beställde en pizza på var… hoppades vi var vrålhungriga och att pizzan kanske inte var SÅ stor. Det var den. När 2 kommit till bordet drog vi till oss ett tredje för att det skulle bli mer plats… men gott var det och sällskapet ännu bättre :D Men sen orkade man inte med kaffe och gott tilltugg visade det sig…
Helt apropå en superlåt :D
Självständighetsdag i torsdags med en liten bal på slottet. Men seriöst dålig. Inga helt underbara kreationer, presentatörerna hade ingen aning om vad de pratade om, många tysta pauser och när de äntligen visste något om någon pratade de i mun på vandrande och avbröt. Dessutom var det ju inte rätt president. Tänk om Haavisto skulle stått där, seriöst susen åt mommos hönsen he :P
Fredag, en dag som alla andra. Slutade redan 12:45, kom hem och skyndade undan alla måsten. Men det blev en tidig afton.
Idag har det också slappats rätt så mycket men har ändå fått julklappsplaneringen klar. Lite på kommande från ett och annat ställe ännu samt lite fysisk shopping och sen blir det att börja paketera. Därför så är det tur att listan består av initialer och bilder för annars skulle det nog bli hjärnsläpp och många frågor…vem var detta nu igen :P
Och rubriken då. Pirr och Purr. Någon som kan gissa vad det är. Måste ge utryckets uppkomst till Simon. Och det stämmer så bra, en trevlig känsla att ha i kroppen.
Timmen börjar vara ”sen” men ledig ännu imorgon och det är bäst att ta ut allt ur den lediga helgen så nu knäpper jag på Dvd:n…först en film och kanske en till ….
Note till den som i framtiden skriver boken om mitt live, vem det nu än blir, när du får problem att få plats med allt med tanke på alla häftiga saker du har att skrivas om kan du hoppa över just idag. Det är helt ok :P
Började dagen med att stå och frysa vid busstationen. Tittade på termometern och insåg varför, -18 grader, och jag som brukar byta till duffeln när det blir kallare än -10-15. Dessvärre hängde den hemma så det var bara att tåla.
En lång dag i skolan. Arbettssäkergetsutbildning för att få arbetssäkerhetskortet. Varför? Har ingen idé, obligatoriskt för utbildningen, trots att både jag och mina 2 kurkamrater ansåg att det hade exakt 0 % med vår arbetsplats och yrke att göra. Hursomhelst. Bara att sitta där och tänka att man ju fick in en dagslön… och så var läraren lite söt också…
Efter det ringde ut tog jag en promenad i Jeppis utkant för att fördriva lite tid, skulle till Boman med blommor till halv 5. Detta gick av stapeln felfritt. Lämnande blommorna och fick se en fin lägenhet, en söt unge som blir en vecka gammal imorgon och två stolta föräldrar. Sen blev det lite knivigt…
Kom mig aningen försent från Boman, surprise surprise, men räknade att jag precis skulle hinna in till stan och hoppa på sista bussen om jag småsprang. I huvudet lät det bra… tills jag vände åt fel håll när jag gick av gårdsplanen om kom ännu längre bort och hoppet var ute. Tog telefonen och ringde en vän några hundra meter längre fram på EbbaBrahe esplanaden men drog en nit. Självklart. Inget svar. Gick och kollade om han ändå var hemma men nit igen. Fast nu vet jag ju var hans dörr är åtminstone. Gick in mot staden och kollade om någon bekant skulle finnas till hands, fick nog ändå ringa till mamma. Hem kom jag ju men inte som jag tänkt. Fast på något sätt visste jag att risken att missa bussen skulle finnas där just idag :P
En Oriflamebeställning ivägskickad och lite mat i magen igen. Imorgon är en ny dag, morgonskifte genom byte och sen mat och kaffe i Jeppis med kära vänner. Och går något fel då är det mitt fel så ni får ursäkta. Jakobstad verkar ha något emot mig…
Tänkte nu vara alldeles seriös i dagens inlägg. Däremot kan jag inte lova att jag inte flummar. Kom att tänka på detta när jag häromdagen gjorde ett test på facebook. Eller ok, visst har jag tänk på det MÅNGA gånger innan också men just då påmindes jag. Testet gick ut på att ta reda på ens Soul age, något som jag i detta inlägg väljer att kalla psykisk ålder. Min ålder blev 40. Själv tänkte jag det lite mycket, kanske. Har alltid ansett mig själv vara äldre än mina 24 år… fast då med kanske ca 10 år. Å andra sidan, vad spelar det för roll… äldre som äldre.
För att förklara. Varje människa har en fysisk ålder (den egentliga åldern, räknat från dagen de föddes) samt en psykisk ålder (varierande, beroende på livserfarenheter och etc.). Detta gör att en del människor kan vara 40 och uppföra sig som 20 eller tvärtemot. Inga problem men låt oss hoppas att de helst gör det värdigt.
Personligen dras jag till äldre män, så enkelt är det. (med äldre menar jag då minst 24 och den övre gränsen får vara varierande person till person) De har sett mera av livet och är kanske mognare. Aldrig, fast man ska nog aldrig säga aldrig, skulle jag kunna tänka mig att dejta en kille i de övre tonåren. Fast jag vet att jag nu rationaliserar rejält. Det finns barnsliga 40 åringar och vuxna 16 åringar.
En sak som då retar mig. Säg att jag gillar en äldre man… as allways. Men han tycker jag är för ung… fysiska åldern alltså. Fruktansvärt irriterande. Vi passar annars bra ihop men ålderskillnaden på pappret är för stor. Om man annars passar bra ihop, och jag, den yngre parten inte ser något problem med det så varför inte försöka åtminstone.
Detta lite samma som om man går in i en relation där man vet att den ena jobbar mycket och kanske inte har så mycket tid att ge åt den andra parten även om han verkligen gillar honom. Då tycker jag faktiskt det är den som då bli lätt bortglömd som ska få bestämma…
Det var bara det.
Blev det ett seriöst inlägg… nja… men flummigt… JA :P
Med detta vill jag säga att många tycker säkert det är konstigt att jag gillar 43: åriga Lars Ranthe… men come on… vad spelar det för roll för er sålänge jag är glad :D
ÄNTLIGEN! Det är över 6 dagar jobb (inte så farligt i sig själv) men när det sedan handlar om 6 stycket MORGONskiften så är det annorlunda… jag som inte är morgonmänniska… som alls. Men som allt annat här i världen så går det, det också. Därför har det verkligen inte blivit gjort mycket efter jobbet. Varje dag har jag menat. Och menat. Men aldrig har det blivit av… som tur kom de 3 lediga dagarna som en räddning…
SKYFALL.
Den senaste i ordingen av James Bond filmer. Uppe i 23 stycken nu va… avnjöt denna på bio i fredags tillsammans med Dreya och kanske cirka 10 andra i salongen. Väldigt bra film. Jag är inte hundra på att jag kan säga att den var bäst av alla 23, men helt klart bäst av de 3 som finns med Daniel Craig. Men även om jag gillar herr Bond måste jag säga att detta förhoppningsvis var den sista i ordningen. Det skulle bara varit ett passande slut på det hela. Men enligt IMDb är 2 till planerade… bara att vänta och se.
Efter den filmen slappade jag hemma i mitt lilla krypin. Väntade på att klockan skulle bli 23 och att en film skulle börja. ”Fyra år till” hette den. På ett sätt visste jag att det var en sådan film jag med all makt borde undvika och precis 20 minuter in i filmen fick jag bekräftat att jag hade rätt. Men det var en väldigt bra film.
Just nu känner jag mig aningen känslig. Romantiska scener i filmer är svåra, speciellt mellan män… det liksom gör lite ont i hjärtat… speciellt som jag igen trodde att kanske…men det liksom backfired…
Igår spenderades dagen med två saker. Hela dagen var det med den danska serien ”Sommer” . En älskad serie som samtidigt får mig på bra humör men som samtidigt är lite svårt. Jäkla Lars Ranthe.
Morgenmad på sengen, gåtur ved havet og dans til latisk
musik hører til beskæftigelserne på Lars Ranthes perfekte lørdag
Och så några timmar av dagen med att få detta:
Till detta:
I serien firades det jul och det firades nyår. Också det skar i hjärtat. Jag gillar jul, men nyår är alltid sådär. Och som vanligt sa jag ifjol att kanske jag inte längre är ensam med dessa högtider i år. Men vad ska man säga, det ser mörkt ut. Tänk att få vakna, julaftonsmorgon, väcka den varma mannen bredvid mig med en kyss och ett ”God Morgon älskling”. Stiga upp och gå över alla mjuka mattor, tända julbelysningen och inta en underbar frukost. Detta förutsatt att jag inte börjar jobba typ 07. Fast helt FANTASTISKT skulle det nog ändå vara…
Och avslutningsvis. Gissa vem som hade punktering på bilen på väg hem från Jeppis i torsdags efter att jag varit och skrivit hygienpasset (som jag för övrig klarade, aldrig har orden meni läpi känts så bra att höra) och jag hade dessutom varit till BB och hälsat på en otroligt söt 26 timmar gammal bebis Estelle. Nåja punktering hursomhelst, mamma och jag. Och ingen av oss byter däck fast nog bägge av os säkert kan om vi skulle böli tvungna. Det heter ju att har man bil och körkort måste man kunna sådant men det har inte jag så då behöver inte jag kunna det :P Som tur är känner vi båda folk i J:stad så hon började med att ringa medan jag stod i stand-by. Lite synd att jag inte fick utnyttja mina kontakter men tillika lika bra… däcket byttes och jag höll på att frysa ihjäl. Dessvärre fick jag korta två naglar lite efter att de skadats när jag försökte gräva fram däcket under all bråte som aldrig kommit sig från bagageutrymmet till förrådet. Fast idag, då ska det dit… har jag förstått.
