Serenity now.... Serenity now...

För den som inte vet kan jag betätta att rubriken är ett citat från "Seinfeld", en serie jag inte direkt älskar...men då har jag fått lära mig utrycket från annat håll.

Jag är trött...borde sovit för länge sen...men...blev just klar med dagen så att säga.

En tålamodsprövande helg (kommande 3 dagar) framför mig. Väldigt mycket jobb....sen också en del känslomässiga saker att tackla. Ett eldprov, ett jag själv ställt till...klarar jag detta klarar jag allt. Jag tänker INTE falla...

Jobbet kallar om några timmar och sen kör vi på som vanligt... Sen på söndag kväll...kom i närheten på egen risk :P

Nu säger jag nog GOD NATT!

"Tå man ha had sama karl i 30 år så ere nästan som ti ha en frass"

Jag ger er redan nu en liten varning. Detta kommer bli ett långt inlägg så har du ont om tid, återkom vid annat tillfälle.
Det har varit en otroligt känslosam vecka för mig. En rejäl bergochdalbana. Men på något sett så slutade det hela med att jag mår bättre än innan det hela fick sin start.

Låt om oss börja på lördag. Det var ju då bara att konstatera att någon uppvaktning på Valentines Day fick man ju inte. Ingen hemlig beundrare som kröp fram ur sin håla. Nej nej... alldeles ensam och övergiven fick jag sitta.

På lördagen var det jobb som gällde. Ett tidigt morgonskifte. Inget märkvärdigt. På kvällen det aningen mer uppmuntrande (använder ordet "aningens" eftersom ABC var inblandat :P) Den traditionella, ca var 6:e vecka, outingen till ABC tillsammans med Dreya och Mitjil. Alltid lika trevligt, avsaknaden av vita dukar till trots :P

Det var på söndagen det känslosamma sen fick sin början. Min sida på Qruiser.com hade haft besök. Spännande. Jag visste redan från början att jag inte borde men jag gjorde det ändå. Jag skrev ett meddelande till min besökare och något meddelande senare var det bara för sent för att sluta. Efter varje meddelande jag skickade kände jag att "Nej, sluta nu, du borde inte" men när jag sedan fick svar så tänkte jag "Åååh..." och körde på. I 36 timmar gick det bra även om jag höll på att förgås av dåligt samvete på söndagskvällen.

 Måndagen kom och allt flöt på... det dåliga samvetet och mina varma "men åååhh-tankar" likaså. Visste att det skulle sluta SÅ illa. Men på måndagskvällen tog det slut. Jag ställdes mot väggen för mina handlingar och vägde snabbt mellan att förlora en vän eller inte. På en sekund valde jag INTE. Efter långa diskussioner var allt ur världen och i ärlighetens namn tror jag faktiskt vi blev bättre vänner efteråt. Och min diskussionspartner hade fått se en helt ny, oväntad sida av mig. Men jag kände mig TOTALT nere på måndagskvällen. På något sätt kändes det som om jag förstört allt... men man ska väl lära av sina misstag.

Tisdagen kom. Jag mådde allt annat än bra ännu men det gällde bara att spela med. Anser personligen att jag borde fått en "Oscar"-statyett för mitt glada uppträdande på jobbet. Efter jobbet var jag nervös, tills det ringde på dörren... då stegrade det sig rejält samtidigt som det gick om när jag möttes av ett leende och 30 min senare kände jag mig så mycket mera som mig själv igen :D

 Onsdag... inget särskilt att anmärka på...


Torsdag. Som jag själv uttryckte det..."The Bitch is back"... men i mitt fall skulle kanske "The Queen is back" passat bättre. Jag mådde verkligen bra, som mig själv igen, aningen snabbare än vad jag trodde.

Jag hade slängt ihop fastlagsbullar á la LCHF som jag bjöd till Dreya som tack när han var å klippte mig. "Nåja, nu är du snygg och korthårig igen ;) " Jo jag tackar... fast snygg är jag väl alltid :)

Så kommer vi till fredagen. Jag började jobba halv 7...som 06:30...ingen bra tid för mig. ALLS. Ett arbetsskift som thank God slutade redan kl. 13:15. Hem och göra mig redo. En stor kväll väntade. Vasa, teater och sen baila baila! Jag hämtades upp av Dreya och Ninna och färden till Vasa startade. Vi började med kaffe och bulle på Othello... naminam.
Efteråt färdades 3 mer eller mindre uppklädda herrar till Vasa Teater för att se på gästspelet från Teater Viirus och pjäsen som baserade sig på Kaj Korkea-Ahos bok "Gräset är mörkare på andra sidan". Vilken OTROLIG upplevelse... något av det bästa jag sett. Verkligen. Rekommenderas om ni har vägarna förbi Teater Viirus.

 Efteråt lämnade vi teatern och möttes av snöstorm. Av någon konstig anledning var det kallare och mera vinter söderut än vad vi hade när vi startade från norr. Men då var det ändå dags för mig och Dreya att bege oss till Fontana Club och Setas fest.

Allt började lugnt. Inte så mycket folk men det fanns då ändå tid för trevliga samtal med trevligt folk. Ta en cider å bara vänta. Plötsligt, som från ingenstans, började alla anlända vid kl.23:30.
Plötsligt ryktes man med... man dansade och kom i samtal med en kille vars häck och magmuskler nära besiktats och godkändes på 5 minuter efter inlett samtal. Finskspråkig kille som plötsligt pratade så URGULLIG och bra svenska... för att inte prata om lite danske...dejligt :)
Jag trodde smått det inte kunde bli bättre... "Jasså... nu är han här också igen med temde snygg skåuan!" Det var han... 20 åringen från Regnbågshelgen i Helsingfors i höstas. Och han mindes mig. Kan det nu bli bättre?!
JA. Jag dansade... drack lite till (fast det GÅR att ha roligt utan alkohol också) dansade mer... en rökpaus (ja, jag erkänner, jag röker ibland, deal with it)... mera skratt å lite intimare dans (men som Dennis (herr efternamnslös ännu) sa... det var en Shakira-låt, då måste man bjuda till) vilket betydde att han tryckte sig tätt intill mig, höll om mig, hårt, och mina händer hamnade på hans häck. DET borde förevigats på bild.

Googlad bild...bara som symbol :D

Vi skulle lämna festen kl. 02 var det sagt... kl.02:40 tog Dreya min arm och fick praktiskt taget SLÄPA ut mig. Jag KUNDE stannat i Vasa... inga problem, men jag var stand-by till jobbet kl. 13 på lördag så det var bara att hänga på. MEN... 14.3 är nästa fest och jag räknar dagarna :D


Lördag jobb och söndag ledig. Så enkelt var det att förklara mina 2 senaste dagar.

Lite som man kände sig på lördagen efter knappt 5 timmar av sömn...

Idag måndag var det jobbet som kallade igen… dag 1/6. Lägg då till biljettbokning... renskrivning av bokningslistor... planering för inhandling, städning och servering och sen 5 föreställningar att sköta rätt mycket praktiskt kring 28.2-2,3-14...jag måtte vara galen, men ser ändå fram emot denna vecka med skräckblandad förtjusning.


Vissa saker måste ändå ännu sägas om min känslomässiga bergodalbana. En vän som såg mig den där söndagen... utan att då, eller nu, veta detaljerna kring vad jag sysslade med eller skrev på mig telefon sa:  

"Vet du… i söndags såg du riktigt LYCKLIG ut ... och det var länge sedan du strålat såå mycket som du gjorde då. Vet inte om du var medveten om det själv… " 

Och efter fredagen... underbara UNDERBARA fredagen fanns denna diskussion på chatten:

 "Jag kan tycka det är sååå synd… du såg ut som om du för första gången upptäckt att det finns fler än två i världen som kör på andra sidan vägen… ;) Du såg lycklig ut på riktigt… Det var roligt att se…" 

Jag svarade då med:

”Du kommer nog få se mera sånt i framtiden... jag ser hoppfullt på framtiden efter fredagen... Låter det inte lite skrämmande att JAG säger något sådant" 

Och fick som svar:

”ÄNTLIGEN… you go Tommy…! Det är det här jag väntat på! Det finns sååå mycket fiskar i sjön… som tycker att du är rätt good looking… ;) Bara ta in det för en gångs skull Tommy... utan analyserande... nån där ute vill ha dig på riktigt och kanske innan du fattar vad som händer… är det inte underbart så säg;)" 

Dessa saker säger en hel del. Men fredagen betydde väldigt mycket för mig. Jag fick se och uppleva något fantastiskt och något som ändå kändes äkta. Jag kände mig attraktiv... ärligt talat vet jag inte om det någonsin hänt. Och att få dansa med en kille... SÅ nära... känna värmen från hans kropp... skjortan lite lätt svettig på ryggen... helt obeskrivbart... För länge sen som man varit med om det och det känts just ÄKTA... 

Till sist...



PS.Rubriken är ett citat...rakt av stulet av en kollega jag inte tänker namnge här :) 

FÖRRESTEN...24:e februari...Mathias har namnsdag...ännu en sak jag inte behöver uppmärksamma i år...

Framtida torsdagsproblematik

Varje torsdag kl.22 har på senaste tiden varit helig. "Hela England bakar" från Sjuan. En snygg karl som bakade världens smarrigaste bakverk. Finalen igår...trevligt, men inte särskilt spännande eftersom jag ju redan från första början kollat upp vem som skulle vinna för det bara MÅSTE ju bli John Whaite.

Det blev det ju också så, och  jag har ju sluppit oroa mig att han skulle åka ut vecka efter vecka. So what now. Vad ska jag nu ha att se fram emot på torsdagarna...Nåja, nästa vecka har de "Vinnarspecial" så då får jag se min vän igen ;)

I HATE Valentines Day

Och rubriken är ju en filmtitel och har inget med mina känslor att göra. Nåja, det där var väl inte helt 100% sant. Fast ordet "hata" är så starkt...men jag ogillar nog allt vad Valentines day heter. Snart är dagen slut och jag har inte sett skymten av ett blomsterbud eller dedär vändagshälsningarna med Geisha-choklad som man sett reklam om på fb. Man kunde ju hoppats åtminstone...att NÅGON suttit och tänkt extea på mig idag...kanske har såna personer funnits men de har minsann hållit tyst. 

Passande kärlekscitat för dagen:

" Sometimes your nearness takes my breath away; and all the things I want to say can find no voice. Then, in silence, I can only hope my eyes will speak my heart."

" Just because someone doesn't love you the way you want them to doesn't mean they don't love you with all they have."

"Somewhere there's someone who dreams of your smile, And finds in your presence that life is worth while, So when you are lonely, remember it's true: Somebody, somewhere is thinking of you."

"If you truly love someone, then the only thing you want for them is to be happy....even if its not with you."

" Love - a wildly misunderstood although highly desirable malfunction of the heart which weakens the brain, causes eyes to sparkle, cheeks to glow, blood pressure to rise and the lips to pucker."

" I wish I had the courage to tell you that I love you and the strength to hear your answer."

Man ska nog ta vara på att "Valentines Day" heter "VÄNdagen" till stor del. Vänner har jag ändå...speciellt roligt var det när telefonen ikväll vid halv 12 pep till. Jag hoppades visserligen på att det skulle varit någon annan men det var min vän Sofia :)

Avslutar kvällen med stickning och lite film...får se hur sent det blir...jobbet väntar kl.07...jag vaknar kanske inte utvilad...men glad(are) än jag varit på nästan 2 veckor :D

 

Tommorrow then...

Imorgon är det då...en av de där mer hatade dagarna på året. En av dedär dagarna jag tänker "NÄSTA ÅR..." och sen när nästa år kommer, oj, fortfarande på samma ruta. 

Men ändå liter jag mig själv drömma... Drömma om en "secret admire". Ett blombud som kommer med en liten, eller stor bukett, och på kortet står det "Jag saknar dig...". Eller vadsomhelst...ett chatmeddellande/SMS som säger detsamma. Nåja...a boy can dream va... ;)

Men ändå...Valentines Day...vändagen...oavsett namn...så för morgondagen med sig något underbart innan den är slut...:D

A day like all other

Trots att jag igår var ledig var det bara att stiga upp. Labben började ta prover klockan 08 och jag hade haft mamma, som började jobba kl.07, att ta en kölapp åt mig så jag skulle vara först i kö, jag var nr.2. Skulle jag kommit dit just vid kl.08 skulle jag snarare varit nr.22 :P Jag har som tur inga problem med blodprov så det gick fint, lika med sprutor så stelkrampssprutan i fredags var heller inga problem. 

När jag sen kom hem hade jag ju varit vaken i 1 1/2 timme och hunnit få frisk luft så även om resonemanget när jag kravlade mig ur sängen var att jag får krypa tillbaka dit när jag kommer hem så avstod jag. Jag bäddade sängen och satte mig och sticka framför TV istället. Inte så dumt. En socka till blev färdig och jag började känna mig seriöst hungrig. Lite mat...och sen...ett skåp skulle ju städas. Handukar och lakan, de två saker jag har för mycket av. När allt sen först kom sig ut ur skåpet så blev det efter vikning och sortering en hylla tom...så nöjd. Strykning var projektet några timmar framåt. Gick som en dans med filmerna "Kinky Boots", "Pricilla" och "Burlesque". Resultatet blev detta...

Högen med underlakan...formsydda dessutom...får bli dagens projekt... eller dagen efter...

Läste igår på förmiddagen detta horoskop...eller dagens spådom:

"Darling, you want to shop for bargains today. Too many birthdays ahead. You might have to spend more time on the road today to shop around. Stay focused on the road and keep your windows closed where possible."

Tänkte inte mer på det.
Senare på förmiddagen såg jag reklam från AMALIA...jag tittade in på sidan med det reklamen gällde intresserade mig inte. Fann däremot saker som kunde passat mig...(å tipsade lite på fb ;) )

 

...och PLÖTSLIG fann jag den...den perfekta födelsedagspresenten. Visserligen fyller hen först om 6 månader ungefär men jag bara MÅSTE köpa...sa jag PERFEKT.  Sedan fann jag också massa dofttvålar i vackra förpackningar....2 presenter till för längre fram under året fixat (måste beställa sen när jag får lön) så skrämmande hur bra den spådomen stämde.

Gjorde också ett annat inköp den dagen...Andromeda...32" (32!! :) Kom fram till att EN storlek mindre en nuvarande 36:an var slöseri med pengar...kommer behöva 32 tids nog...) Alldeles för dyr (pundet i dålig kurs i jämnförelse med Euron just nu) MEN bara jag får mina betyg (efter kommissionens möte i MARS) så får jag ansöka om mitt stipendie och bara det då kommer kan jag med hälften av det betala av min skuld...ganska bra bokföring faktiskt :P

Från ett till annat. Jag ÄLSKAR att ha tillgång till mitt egna teaterhus och min egna sen...så skönt att få showa av sig, sjunga av sig...hur högt (och falskt) man vill. Hade min egna show igen. Avslappnande...en dag ska jag släppa lös min intre dragqueen på the grear stages od Europe. Tills dess får Scala...för min fantasipublik...duga...det är nog lite såhär:

Men där på Scala igår chockase jag mig själv...jaf såg något. Enkelt,  smått, obetydligt skräp för andra. För mig däremot, endel borde jag känt varma hjärtliga känslor eller bli arg. Jag var däremot mera som "*axelryckning* nåjaa". Som Annika sa idag: "Då har du kommit långt". Faktiskt längre än jag trott :D

Idag var jag till tant doktor och hon skrev mitt friskintyg. Och det är redan skickat till chefen. Då borde allt ned nya tjänsten vara kirrat.

 

Nu över till sticksömmen. Jag tar det lugnt när jag är ledg nuförtiden...rent ut sagt LAT. 2 sockor till att fixa sen har jag lagat EN SOCKS ur varje par av alla DROPS Nepal nystan/färger jag köpte.  Sen bara 4 strumpor kvar och VIPS...5 par klara. 

Och 2 par DROPS Eskimo sockor att fixa...en kudde i mohair...och så ska vi se om jag lägger upp en tröja till åt mig...i DROPS Nepal...bara så svårt med färgvalet...och så hittar jag inte rätt mönster, modell och så ska allt stickas runt...detta med att sticka fram och bakstycke skilt...BIG NONO...måste rådfråga mina stickande mamma och likasinnade kollegor....

God fortsättning

PS. Inte för att skryta men detta var i morse...före jag ätit eller något menmen..."bara 13-14 kg till då :D "

 

Oss 4 och våra män!

En kniv i hjärtat...eller i mitt fall eftersom jag satt och stickade, en KnitPro strumpsticka, nr.4 i bambu...om och om igeb. Det svider. Jag ser bilden på fb...4 vänner och skolkamrater...en gång mitt sk.entorage. Alla "fröknar" nu i förhållande, en t.o.m. fru med barn. Jag är glad för dem...VERKLIGEN...tro inget annat.  Men kan ändå inte förneka att jag är SÅÅ avundsjuk.  Visst finns det män i mitt liv också...av och till (nuförtiden mest AV) men alla såna som jag aldrig kan få...
Är just nu inne i en sk.maneater period, så be aware. Detta betyder bara att jag ser passande män överallt...IRL, på TV...film...i mitt huvud. Unga gamla, tjocka smalam gifta eller singel...gay straight,  bi...inget stoppar mig liksom ;) Farligt FARLIGT!

Missing the kisses only existing in my dreams

Ni som läste mitt senaste inlägg...det är en vecka sen nu (jag vet, sorry)...märkte att söndagen den 2.2 inte var världens bästa dag. I ärlighetens var dagen den sämsta på hela året såhär långt gånget. Men det gick om...måndagen...nåja, jag håll huvudet kallt...stickparty på kvällen och sen kändes allt plötsligt mycket bättre. Jag kunde ju säga varför...men...nä-ä, jag kan inte avslöja hur elak jag kan vara.

Sen har veckan ändå gått över förväntan...nu tar vi nästa vecka...jag räknar lite med att inan...hmm...fredag?...KANSKE få ett litet sammanbrott. 

Veckan i stort annars....jag har jobbat, hade bara lördagen ledig. Men egentligen lika bra. Om man jobbar hinner man inte tänka så mycket...eller...nåja...det hinner man ju nog...men lite mindre än om man sitter hemma. 

Har återupptagit min stickning. Yeeeeh. Fick fixat ett par vantar...hör och häpna,  ÅT MIG SJÄLV. De blev bra...eller sådär...inte som jag tänk men blir det kallare nångång ännu i vinter ska de väl hålla värmen.

Så har jag också helt vanliga sockprojekt på G också men tar det när jag är längre hunnen. Annars...när jag är på ämnet stickade sockor. På senaste tiden har jag fått flera kommentarer. En kollega somfick ett psrci julklapp av mig berättade hur rörd hon blev när någon stickat sockor ÅT HENNE. Och en vän sa han har dem med på sin resa och sover med dem varje natt :D Då, när jag läste det där senare, kunde jag inte riktigt sluta le.... Hoppas jag inte skryter igen nu...

QX Gaygala i lördags från TV4. Jag tycker det är synd att de inte bandar och visar HELA galan...helst med minimalt antal reklampauser. I år en helt OK gala...sett bättre...sett sämre. Gillade det man fick se från musikalen "Pricilla" (jag skulle SÅ behöva ta mig till Stockholm och se den). Däremot besviken på Zelmerlövs "nakenchock"...han var en bra (och snygg) programledare men det var nog inte mycket till varken naket eller chock....sorry.

Detta påverkade mig faktiskt mer... ;)

3 dagar ledigt för mig väntar. Detta betyder mycket stickande, tid att stryka och städa (åtminstone) 1 st skåp och förhoppningsvis träna lite.... I ett svagt ögoblick för någon vecka sen hade jag beslutat mig för projekt "få-se-hur-mycket-man-kan-träna-och-kanske-gå-ner-på-tio-dagar"...det blev inte av nu men det kommer väl nya chanser. Desdutom lär nog många andra göromål dyka upp och de tre dagarnas timmar bara blåsa iväg med vinden...

Helt appropå....THANK GOD för fb's chat... Den har man mycket glädje av...

För att kommentera lite på rubriken...jag är kärlekskrank...helst enkelt. Jag tittar på en UNDERBAR bild som jag alltid bär med mig och drömmer mig bort...jeansen som sitter som en smäck...och resten... "Jag föstar int att du int var gälin..." var det någon som sa och jag svarade "Vem säger att jag inte blir det då..." Jag kommer att laga mig i fördärvet igen... Sen hjälper min hjärna till och skapar drömmar på nätterna....bara drömmar...kanske visar de ödet...kanske är jag sanndrömmare....i VISSA fall önskar jag verkligen det.

Minns ni inlägget ”Har du några slantar över...”? Snart en månad sedan men ännu har inget paket anlänt… jag som trodde jag hade vänner men nejnej. Helst fiender, jag mottar en ny korsett från vem som helst och jag kan tänka på åtminstone EN som, pga. behandlingen av mig kunde slänga lite pengar på mig som kompensation men… beställer snart en själv. Har verkligen inte råd… men… min 36” går att stänga och öppna fast den är helt snörd… då har den liksom ingen effekt mera… I NEED IT ;)

Nu blir det dags för mig att tänka på refrängen. Jag ska till labben och ta blodprov imorgon... Ska bara se någon film och sticka lite först...på mina gröna och gula strumpor...utan ägare än så länge...deras storlek oklar...vi får se...finns tillräckligt med garn kvar så bara att riva upp och sticka till om någon med större fötter vill bli ägare...

Muren rämnar...och byggs upp...

Gång på gång har jag byggt upp mitt liv igen. Från 0 eller 50...oavsett har jag tagit ett djupt andetag och stigit upp igen. Rätat på mig och börjat om eller gått vidare. Och naturligtvis ska några tårar fällas också som för att göra allt perfekt. Och där var jag ikväll igen. Tänk va allt kan ändras på en sekund. Igår kväll trodde jag...inbillade jag mig...kanske... När livet äntligen börjar se ljust ut, något det verkligen gjort I ÅR så ändras allt...på en sekund... Ett halvår blir nån månad...som blir nån vecka...som blir 2 dagar... allt som nu behövs är att det blir förändringar och någon drar in min tjänst och sen sväller jag upp som en ballong. Aldrig har jag sagt att jag är optimistisk...det är dumt...realistisk bättre...och gör för allt i världen inte upp några planer...de spricker!

"Tatiana förbannade alla män. Varför gjorde hon samma misstag om och om igen. Hon förälskade sig i fel män eller läste alldeles för mycket in i saker och ting. Kanske hade hon gjort det igen.
Hon fyllde på med ved i spisen i köket och kakelugnen i rummet och sköt igen spjället lite så det inte skulle slockna på en bra stund och gick ut en sväng. Det var en varm vinterdag trots snöfallet. Hon hade stort behov att få tänka.
Hon fälde upp huvan på capen. Hon grävde fram cigaretterna och skulle just tända. Hon behövde lugna sig lite. Tändstickorna var fuktiga och funkade inte. Men hon behövde verkligen få röka. Hon vända in till grannarnas kvarter där hon visste att en pojke alltid gick längs med gatorna och sålde tändsticksaskar för att få in pengar till sin sjuka mor. Hon fick sina tändstickor och kunde tända och dra ett djupt bloss. Det kändes bra.
Hon gick vidare...längst med industriområdet rörde sig tunga transporter trots att det var söndag. Verksamheten stod aldrig stilla.Hon bröt fimpen itu och slängde den i snödrivan hon passerade. Kanske kunde det ändå bli bra på kärleksfronten, hon hade lärt sig hur snabbt vissa saker/personer ändrade sig. Kanske också denna gång. Tatiana hörde ett tunglastat tvåhästekipage närma sig bakom henne. Kusken drev på hästarna hårt för att det skulle gå snabbare. Tatiana tänkte på hur enkelt det skulle vara att göra slut, på allt. Hon skulle bara behöva ta ett steg ut på vägen precis i rätt ögonblick. Det skulle vara över. Helt smärtfritt, nja, men snabbt. "Hennes män" skulle få ångra sig för sin dumhet och sörja, ärrade för livet, kanske. Men så tänkte hon på sina vänner...de skulle verkligen sörja henne. Och under åren hade hon dragit på sig personliga skulder, inga stora men tillräckligt för att hennes anhöriga inte skulle kunna betala dem. Ekipaget var sedan länge borta och tankarna att göra slut på allt följde med  det.
Hon gick vidare. Hon hade lugnat ner sig men visste att det inte kunde hålla i sig. Hon närmade sig "Club Culture" inhyst i det gula kalla trähuset, men när showen var igång blev det nog varmt ändå. Hon hade en känsla vad hon skulle möta när hon rundade hörner. Och hon hade rätt. Antoschas ekipage kom emot henne. Hon böjde ner huvudet. Drog huvan tätare och gick vidare. Allt hon egentligen ville göra var att greppa en sten, en brädbit eller närmaste bråte från marken och sikta på ekrarna på vagnen. Det skulle han förtjänat. Men eftersom oskyldiga kunnat komma till skada ändrade hon sig. Hon gick en sista gång förbi fönstret till "Butik Dubrovnik" och såg där ryggtavlan av Aleksei...allt hon kunde hoppas var att han blev lycklig. Tatiana klarade sig alltid. Hennes jobb som husa på prästgården skulle fortsätta imorgon. Det skulle ge henne något att tänka på en stund."

Ska nu röra ihop något gott åt mig, som Turkisk yoghurt och granatäpple, tröstmat. Stackars mig känner jag bara. Morgonskifte imorgon och på kvällen stickafton hos Bella. Bytte skifte så jag kunde närvara. Måste ännu ikväll lägga upp ett par vantar...åt MIG SJÄLV. Tänk he..."tänk he"...jaja...minnen...

Vi drar till Tallinn!

Fredagen den 24 Januari. Ordet jag tror bäst beskriver stunden från det att jag vaknade fram till det att jag satta mig i den lilla röda bilen nedanför mitt hus, var nog STRESS.
Jobbade från kl.07 och försökte febrilt innan det hitta min kontonummer...dålig tid att börja med det. Under timmarna på jobbet planerade jag vad jag skulle lägga vart. Jag måste hinna packa, duscha, bädda och diska.  Och halsduken mamma stickat måste jag hämta...och pillrena, just precis...
Klockan var lite före 15 när Dreya ringde och meddelade att han startade...och jag var då..."färdig-isch"... Men jag han ner, ställa mig på trotoaren, och vänta, cirkus 1/2 minut innan han kom. Inte illa.
 

Våran första etapp var Kvevlax för att joina Mitjil, byta bil osv. Detta med ett stopp i Oravais för att tanka. Vilken lyckträff...samtidigt vi skulle tanka kom ett helt ishockey (vi gissade ishockey med tanke på muskeldistribueringen ;) ) lag ut från ABC och gick mot sin väntande buss. Vi bara...ja...njöt at utsikten och kom fram till att vi borde börja med någon sport...ELLER bli massör åt ett lag ;) 

Väl i Kvevlax hann av gårdsplanen och upp på stora vägen...DÅ hade någon glömt något i Dreyas bil...jaja, så kan det gå, tankarna kanske ännu på snyggningarna i träningsbyxor...

Ett stopp här, ett chaufförsbyte där och plötsligt var vi framme i...ööööh....Esbo? (Jag är ju bara med jag...) Här skulle vi sova vid Tommens till lördagsmorgonen. Aninfen spartanskt men mysigt, och jag sover alltid rätt så bra där på golvet...i mitten...som skiljedomare mellan den som snarkar och den som slår den son snarkar :P

Lördagsmorgonen kom. Bilen var kall...väskorna extra tunga (kändes det som) och hamnparkeringen blåsig. Låter jpm värsta Divan nu va? Men otroligt skönt att sätta sig ner på båten...helt underbart faktiskt...släppa väskorna till golvet, hänga av mig jackan, sitta runt bordet med mina vänner och smutta på en Mango Chocolate. 

Efter bara nån timme var vi i hamn och redo för avstigning. Tallin är en vacker stad. En tanke som slog mig lite nu som då under resans gång, men trots att jag alltid bar telefonen med mig tog jag inga bilder.
Vi letade reda på hotellet...alltid lika intressant. Och vem ska man lite på, han som tar riktning mot slutdestinationen med fågelvägen i åtabke eller han som trir sif könba gatorna. Jag får alltid säga vems råd vi ska lyda...och jag väljer alltid samma (sorry), visserligen har båda, oftast, rätt men jag föredrar den rutt som är planerad längst med gatorna för att slippa extra omvägar...speciellt när väskan är tung och händerna blir stelfrusna.
Vi bodde i gamla stan. "Maestro Hotel". Ett fint, enkelt hotell. Stora rum, varmt badrum med stort badkar. Personalen trevlug. Sängarna och frukosten lämnade mycket att önska...men 3 stjärnor och billigt så med det i åtanke får det höga poäng! 

Vi checkade in...lämnade väskorna och begav oss ut i butiker. Det tog mig inte länge att göra två konstaterande...
# 1. Skulle jag råka HA mycket pengar skulle det inte vara NÅGOTSOMHELST problem att få slut på dem här :D
# 2. I Tallin bär alla, nöstan, päls...me like. MEN det jag inte gillade med detta var att pälsen knappast var finsk och djuren som fått sätta livet till nog inte levt i de bästa av förhållanden...
Eftersom fallet nu inte var så att kontot glimmade av guld blev shoppingen betydligt mer begränsad till en tröja och ett par jeans, choklad till jobbet och lite gott till kvällen...
Efter att promenerat runt en bra stund förtjänade vi ett cafebesök...och där kände Dreya till VÄRLDENS UNDERBARASTE cafe. Heaven I say :)

Tillbaka till hotellet för lite laid back slappade.  Härligt. Sen blev vu ju hungruga...tänk så det kan gå. Vi vandrade mållöst runt och kollade utbudet...till sist vusadecen inkastare oss vägen till en rastaurang som visade sig vara ett mycket bra val.

Dekoren kunde jag gjort om...ca 5%...men annars så. T.o.m. servitören var trevlig, snygga armar, även om håret lämnade en del att önska. 

 

Maten superb...

Efterrätten hette pavlova, det beställde jag...men ja...det var nog en egen tolkning skulle jag säga, men ämdå riktigt gott...

Ännu efter detta en mellanlandning på hotellet. Nu var det förfest som gällde. Och om det ordar jag inte mera...i detta forum...eller överhuvudtaget åt de som inte var delaktiga. Det passar sig nog inte ALLS...men låt mig säga såhär, ibland är detta de mest underhållande stundena ;)

Utelivet i Tallin skulle upplevas. Vi fixade till oss så gott det gick...vissa, myself included, såg väl ut sådär,  medans andra lyckades så mycket bättre... Vi fann vår bar...intressant ställe...svårt att beskriva med ord. Men har bevis för min närvaro...

Men säger såhär, vi kom, vi såg, vi segrade. På småtimmarna fann vi sedan vägen till hotellet, förbi det nattöppna McDonalds för lite franskisar.

Söndag morgon...vi sa jag att sängarna var obeväma och frukosten sådär. Vi packade ihop, jag fick hjälp med dragkedjan till väskan ;)

På hamnterminalen tog vi en fika. Kaffet var svagt och kakan var torr men i det rätta sällskapet går allt.
Resan hem gick rätt så fort...jag började den med vatten och Cranberry Coffee.  Måste ju passa på. 

Och njöt av utsikten...SÅÅÅ inbjudande...svårt att inte titta ;)

Handlade lite godis till Annika...Salmik och Djungelvrål går ju alltid hem...och plötsligt var vi i hamn igen.
Resan hem med bil var ungeför som den ner...lite tystare, så är det alltid. Stannade till vid IKEA, för mat och shopping...Dreya skulle ha garderober (modell mindre) och jag ett och annat till Scala och lite åt Annika. Tog ändå inte särskilt många minuter.

På ett sätt skönt att komma hem...på ett sätt inte...men jag var glad...extra glad...för glädjen höll i sig. Den där "jaha, så nu var detta över och jag är alldeles ensam igen"-känslan kom aldrig. Det ger stora PLUS.