Vardagen

Dagarna rullar verkligen på... Å jag känner att jag går i "slow-motion". Tänker lite på julen å känner att jag ALDRIG blir färdigstickad... Tänker på ifjol å vad jag åstadkom då... Men men... Förr eller senare...

Tror seriöst jag är sjuk ibland...å eftersom jag ju på ett sätt jobbar inom vården tror jag ju inte det är något enkel...å nej. Helt klart dödssjuk...
SÅ trött
Att det skulle ha med mörkret där ute tror jag ju inte en sekund på...

Men mellan "allt detta" får man ibland trevliga kommentarer som man drar till sig "Jaa...men då du är så bra konditor å bagare"

:D

Ledig helg på kommande. Tanken var 3 dagar semester innan det...det blev bara en dock... Men på 2 helt lediga dagar ska väl lite bli stickat klart... Å tavlorna som skulle möbleras om... Å axlar å nacke som värker... Var är du händiga man som vill hjälpa mig...å som masserar :)

En dag i taget...

Diverse....

En kväll såg det ut såhär...nästa morgon var det grönt igen på marken...

Tack? Tydligen inte...

Häromkvällen...när det nu var...kände jag att jag behövde detta. Svingott!! Säger inte hur mycket jag åt å drack :P

Trevligt att få klä upp sig å fixa till sig ibland :)

Känn dig som hemma

Detta är ett inlägg jag hade i huvudet redan 2 veckor sen men när jag inte skrev ner det genast lyckades det, på något vis,  rymma från de aktuella tankarna när jag började samla mina inlägg. Men nu när jag tänkte/kände detsamma så dök det åter upp i huvudet.

Det finns ju ett talesätt som heter "Känn dig som hemma". Detta något som sällan funkar. Gäster är ofta ändå stela. Men ibland funkar det, t.o.m. utan att säga något (som jag väl sällan gör). Ibland blir jag varm i hjärtat (erkänner att det väl é skillnad på vem som gör vad :P ) när man ser hur någon verkligen känner sig hemma. Sätter sig i soffan å fötterna SÅ nära att landa på soffbordet. (å jag skulle bara smålett) Hur någon sjunker ner i skrivbordsstolen å slänger upp benen på soffryggen. Blir så varm i hjärtat <3 nbsp="" p="">

Efterspel

Rubriken är passande på flera än ett sätt...

#1.
På lördag, 22.11-14, var det dags för Premiär...en som varit inbokad ett tag. "Efterspel" med Teater Norrskenet. På Scala. Otroliga rollprestationer. Helt klart. Storyn tung...men berättad på ett proffsigt sätt. Försökte efteråt komma fram till vilken genre det var. Tragedi, visst, men ändå inte. Komedi, nå nej, men de inslagen fanns. Drama..det beskriver det bäst. Rekommenderas verkligen... Överväger att gå en andra gång... Nu när jag är beredd på vissa "attacker" å känner kanske inte behovet att stiga upp å ropa "finns det nån läkare i huset"...

#2.
Rubriken passar som sagt på annat sätt också.    Efterspel... Mitt välkomnande var minsann något sådant. Det som levde kvar från händelser någon månad tillbaka. För mitt välkomnande i biljettkassan var inte varmt.  Allt annat. Men ja...vad annat hade jag väntat mig. Man kan inte vänta sig vett där det inte finns...detta oavsett hög skolning... Vissa lärare borde nog ha mottot "Gör som jag säger..inte som jag gör". Fast nåja, lika illa det i detta fall :P

Bite me...

"Om du bara visste hur farligt du lever ibland"

"Oscar satt där vid köksbordet å såg ut genom fönstret. En relativt grå dag. En dag som alla andra de senaste veckorna. Han rörde i kaffekoppen å vände sedan på huvudet när det på andra sidan bordet startades en ny konversation. Oscars log...detta var precis vad han behövde.

Mitt under samtalets gång sträcken mannen på andra sidan borde på sig...lutar huvudet till ena sidan å låter det sedan rulla över till andra. Han masserar nacken. Oscar vet det är fult att stirra men han kan inte låta bli. Åsynen av den perfekta, maskulina, starka nacken. Den vackra killen. Han ville liksom stiga upp å...NEJ! Men kanske sträcka sig över bordet å...NEJ! Han bara måste få röra. Något övernaturligt höll honom kvar...sittandes på sin stol...orörd. Bara log...deltog samlat i samtalet å stirrade..kanske lite...men, förhoppningsvis, omärkbart :P "

Saker man inte säger

"Såhär kunde du alltid ha det"

"Du är så vacker"

"Jag saknar dig"

"Jag älskar dig"

"Vill du vara min"

Hunk till sunk, del 2

Jag måste bara säga att det är lite roligt hur senaste dagarna samma ämne jag bloggade om har hörts av här å där. T.o.m. på jobbet. Bläddrande i tidningar, ämnet nämts runt bordet å man hört tisslande hör å där.

"Men va ha händ..."
"He va jo så grannan karl förr..."
"Å öögona...han siir ju så arg ut..."
"Ja jag tänkt noo he..."

Jag säger inget så har jag inget sagt :P Typ... Men jag KUNDE säga...
"Å tack säjr an int heldär"
Men jag é ju väluppfostrad ;)

Googlad bild bara för att... I so don't care about Hasslehoff

Har du någonsin känt ...

...att du bara vill skrika. Bara helt rakt ut. Okontrollerat. Precis just där du står, går eller sitter. ?

En sådan känsla kröp i min ryggrad hela eftermiddagen å kvällen igår. Frustration som behövde ut. Känslor, å saker som vissa borde förstå. Känslan att bara få skaka om någon å förklara att "Hej, ryck upp dig för fan. Du är bra som du är. Förstå vilket bra liv du kunde ha med den styrka å de kunskaper du besitter. Sluta upp med alla höga krav. Ja visst är det trevligt att vara dramatisk men någon måtta får det vara!!"

Detta gör man naturligtvis inte... för så gör man bara inte. Å tillika känner jag att det lite skulle vara att kasta sten i glashus... :P

Å detta var bara en av känslorna som kröp i mig...

Han sa "Hej"... Faktiskt, "Hej" åt lilla mig... Huh... Efter alla denna tid… ”Hej”

Osv…

Brukar hjälpa att jobba på, och på så sätt styra tankarna lite... Men inte nödvändigtvis ikväll...

Hur har de senaste 10 dagarna annars varit då? Same old same old kunde man nästan säga...

:/

The last five years

Fredagen 14.11 kom samtalet. Jag lämnade bara att stirra rakt ut i ingenting… ”När ska jag hämta dig imorgon?”
Öööö…vad? Hämta? När? Min fråga var väl snarare VARFÖR? :P

Svaret var dock Alexander Lycke i Schumansalen. Å musikalen ”The Last five years” som han annars spelar i Åbo… Ok I’m game.
Nöjd med mitt beslut!


Visst… vissa låtar kände jag blev långa medan andra aldrig borde tagit slut.

Bara ett problem… I think I’m in love ;)

Har aldrig tidigare sett Lycke live å förstått charmen…men nuså…!
Aaaaw

En energi-kick

Det händer med jämna mellanrum. Ett par gånger i månaden oftast (alldeles för sällan). Det varar i allt från någon timme till kanske 2 dagar å en natt. Efteråt är jag lugn i själen men full av energi. Lägger mig ner på soffan i ett rus som få mig att tro att det måste vara just såhär en missbrukare känner som efter en spruta heroin :P

Senast jag fick detta var 13.11. Började med att diska, för att sedan fylla ugnen med rengöringsmedel…

(den blev skinande ren…)

Jag tog en långpromenad i hög far å kände mig motiverad, i mitt huvud hade jag denna bild (Stockholm å Pride, då gick 2 st killar faktiskt till hotellgymet) å jag vill tillbaka till den formen…verkligen.

Kände mig motiverad å när jag kom hem gick jag rakt till denna kakbit, den sista av 3 efter mitt tee-främmande. Förtärde citronen och frös in kakbiten. 

Nöjd

Nästa dag möttes jag av detta på jobbet…great. Men ännu var jag motiverad…

Nu har det dock spruckit igen…

Men ännu är ju inte hela min förvandling förstörd… visst är jag ännu MYCKET smalare än jag var förr. Men det tar emot att jag gått upp från det ”smalaste” jag varit…

Men jag SKA tillbaka… å ännu mindre… Bara tydligen inte just precis nu…

Shopping…

Jag gillar shopping… jag är bra på shopping. Så lör.15.11 gick det såhär…

”På väg hem från jobbet... helt oskyldig. Handlade på Torghallen å gick rakt över gatan på väg därifrån. Såg mig lätt över vänster axel men fortsatte gå. Just före Cindys Diner gick det inte längre... Magnetismen från Amalias öppna dörrar drog mig in... å... ja”

Å i onsdags….en sväng till Jeppis…inga planer…bara titta lite… Yeagh rigt :P

Men kan åtminstone konstatera att julklapparna (förutom det sista som ska stickas då) börjar vara ganska på koll :D

Från hunk till sunk

I skvallertidningarna brukar de ofta finnas. ”Reportagen” med samma namn som min rubrik.

Jag brukar personligen anse att dessa är väldigt dömande å utseendefixerad. Å oftast är det skådespelare som gjort stora förändringar pga. någon ny filmroll.

Ok, så jag överdriver lite… MEN… det känns lite som om jag sätt detta IRL nu. And it kinda hurts. Så, visst, långt från något som kan kallas för sunk… men gammal… GAMMAL!! Hur sjutton kunde det där hända…

Kommer att tänkas på dessa rader ur ”Evita”

“You're losing speed, you're losing strength, not style

 That goes on flourishing forever

 But your eyes, your smile

 Do not have the sparkle of your fantastic past”

Glimten å leendet är avlägset… men I motsats till denna text är det nog just stilen som är borta…

Tragiskt…

Googlad bild bara som demonstration...

Case closed

Brian älskade honom...

(Ornitolog Tratt...du KAN se denna :) )

This and that

Egentligen har jag ALDRIG gillat Christina...men när hon gör såna här saker, DÅ är jag med :)

 

På väg till jobbet förra veckans onsdag lekte jag amatörfotograf...men kom igen, hur vackert var det inte...skulle gärna byta tillbaka detta nu...

 

Jag skulle vara precis som April...villa vara där å vårda...sitta bredvid å massera över ryggen. Men kan vara jag inte gett mig sådär enkelt...

"I would like to be Maria, but there is La Callas who demands that I carry myself with her dignity" - Maria Callas

För att börja med rubriken...jag vet inte...den talade till mig på något sätt :D

Ännu en vecka har nästan gått å jag letar lite efter stopptampen...nödbromsen. Wait a minute...ok...! Visst, att tiden går har sina fördelar,  det säger jag inte...men skulle kännas mycket bättre om jag kunnat säga att jag under tiden som gått fått gjort något som känns produktivt å vettigt för andra än mig själv. Men man kan inte få allt. 

Så under en hel vecka, vad har jag gjort.
 
- På måndag var jag ledig (visst?) Dagen då det enda vettiga nog var senaste blogginlägget.

- På tisdag var det jobb. Kvällskifte. Innan jobbet lagade jag en äppelkaka till jobbet (in via M-market efter SIA vaniljglass på vägen) å resten av äpplena skivades, kokades å mixades med lite kanel. Det var det sista som fanns kvar av sommaren/hösten.(hann aldrig ta bild på det) Tyckte personligen att kakan blev onödigt torr men den uppskattades ändå...
Jag gick jag till jobbet i regn men gick hem i annat väder.

Skorna kändes plötsligt inte som de rätta...

Trots detta tog jag en lång promenad i snöstorm när jag hunnit hemvia å bytt skor å jacka... Efteråt kunde jag gjort en mycket övertygande rolltolkning som snömannen...

  - Onsdag å torsdag. Jag kollade med min instagram å fb-sida å kom fram till att detta måtte varit 2 ytterst tråkigt vardagliga dagar :P
  - Fredag. Jobb från morgonen. Hem så fort som möjligt. Dammsuga å städa snabbt. (Kan ju inte lämna ostädat efter mig). Let the fun begin. Dags att göra Vasa osäkert...Wohoo!

                                             "Just nu känns det jättebra att vara här i Vasa med dig!"

I ett ögonblick hade jag tänkt skriva en lång ingående story. En såndär som skulle få nyfikna ögon att tindra å deras fantiserande hjärna att gå på högvarv.
MEN
Nu blev det inte så. Jag behöver faktiskt inte berätta allt åt alla. Detta trots att jag på något mirakulöst sätt ALLTID minns ALLT oavsett alkoholintag :P
Men det var TREVLIGT. Helt klart värt resan :) Å det är allt jag säger... Ja...Gillar att gå armkrok ;)

Å det var väl det...efter detta har allt varit helt vanligt. Teve. Soffan. Promenera.  Laga mat. Slappa. Tänka...

Å jaa. Soffan tagit mig gisslan. Bläddrade i kanalerna, "Gordons Hotel Hell"... Ramsey é fucking great. Å så plötsligt...

Åhå ;)

Will You marry Me?

I somras lärde jag känna en kille. En fruktansvärt liten å söt kille. Ju mer vi chattade ju mer insåg jag hur lika vi var å hur lika vi tänkte. Helt sjukt. (Så man blev lite kär...verkligen) Aldrig tidigare hade jag träffat på någon som var så lika som jag var.

Folk snackar om att de vill hitta sin soulmate...sin själsfrände. På ett sätt känner jag att detta är min. Vi har båda sagt att skulle han inte bo i Sverige, så vem vet, kanske skulle vi kunna vara det perfekta paret. Sånt vet man aldrig.

Känner jag nudå att det inte finns någon annan kille som är rätt för mig?? Absolut inte!!  Om min kille å jag skulle kännas som soulmates...visst skulle det vara underbart.  Men också trevligt med olikheter...annars skulle saker gå för smidigt... å ja, man skulle aldrig få chansen till "make-up sex".

Å det var det.

Rubriken har kanske inte mycket med detta att göra men vi diskuterade bröllopsringar idag :)

Denna skulle passat oss fint...men silver eller vitt guld i MINST 18 karat!

Sluta oroa dig!!

När folk jag känner för är på resa är jag något av ett vrak...

När jag inte hör av  människor som finns i mitt hjärta och hjärna på ett tag å de inte varit online som de brukar börjar jag genast undra...

Å som i tisdag...med snöstormen... Å bilen jag såg i Nykarleby...en som jag visste skulle norröver. 

Ja...jag oroade mig...verkligen. Önskade jag kunde sända ett SMS, "Hör bara av dig när du är hemma...snälla..."
 

Menmen...

Sån é jag å inte mycket att göra åt det...