lördag 31 januari 2015

Den grå vardagen

"Regnet det bara öser ner..."
Nåja..nu är det ju inte riktigt exakt så... Inget regn just nu vad jag kan se men samma känsla som gråa, trista och regniga höstdagar.

Å vad har jag för nytt å spännande att berätta ur mitt liv då? Hmm... Let me think... Öööö... Hur lång tid har ni att vänta för detta kan ta en stund...

Köpte lite blommor här en dag. Jag var inte hemma när man lärde ut "Less is More"


INGET spännande att berätta. Endast en enda händelse...en kväll... Värdig att uppmärksamma.
17:e Januari. Den bästa kvällen sen...ja...julafton kanske.
Mysig skumpakväll där kokosbollar och speciellt mina hemgjorda "glassmörgåsar" gick bra hem... Å jag så glad å varm inombords :D
Mycket skratt å prat. Å timmarna gick ALLDELES för fort...!
Saker som lycka diskuterades... Å ja...just då var jag det...

Efter detta var jag så full av energi att jag bara måste ut! :)
Ja...jag röker...ibland. Detta om jag är förbannad eller stressad...eller dess motsats om jag är glad å det är fest :)


Sen måste jag säga att jag gillar killar som kallar mig snygg..fin..vacker..sexig..hjärtat... Osv...speciellt när dessa också är riktigt nice.
Också helt underbart att ligga i soffan när en kille slänger sig i mina armar... Det enda svåra var att inte lägga armar å ben om honom å aldrig släppa taget ;)



Snubblade igår över dessa 2 klipp när jag rensade OneDriven och säkerhetskopierade datorn till externa hårddisken. Från musikalen "En värld full av liv" jag var med i  för många många år sen. Via UngArbis men spelades på Scala. Vi fick alla en CD som minne av det men detta är det enda filmat material jag känner till... Undrar om den nångång blev filmad i sin helhet... Rätt kul faktiskt...

 



Til butiken en sväng ikväll. Andra gången sen 20:e...ännu kände det märkligt...bäst att bara lyssna på musik, plocka åt sig det jag skulle ha och sedan fort ut...usch...

God fortsättning på kvällen... Ska nu se om jag kommer igång med ett par strumpor som jag menat sticka... Får se... Inga stora förhoppningar direkt...

Verkligen jag :)

Bara för att ;)

En sjukskriven zombie

Efter mycket jobb å flåsande i nacken orkade jag inte mer å skriver nu från sjukbädden. En veckas sjukskrivning å lite piller blev domen i torsdags. Det värker här å där...spänd som en fiolsträng å så knakar varje led som en kulspruta när jag rör mig. Gått på värkmedicin i 2 veckor. Men visst kunde jag säkert jobba ändå...bara lite till...



Men kan ju inte direkt påstå att jag gillar tillvaron just nu. Sitter en stund här...ligger en stund där...går lite däremellan. Inget känns desto bättre å inget blir gjort...INGET. Frustrerande är bara förnamnet...

23 Januari

Vilken dag. Så speciell. En stor händelse. NOT!!
Så var det förut... Bara 2 år sedan var det en dag jag då ALDRIG skulle glömma. Nu andra året i rad när detta var en helt vanlig dag. Eller inte vanlig utan rätt onödig dag. I år var den verkligen det. Å även om den kl.00:34 började RIKTIGT bra med det inkommande spontana så fortsatte den ju rätt tråkigt 00:51 (om än 10 minuter försenat..). Å sen fortsatte den lika. Jobb. Jag var lite trött å allt ville liksom bara flyga mig ur händerna. Men också den dagen tog ju slut...

Men underligt hur saker å ting kan förändras...

fredag 16 januari 2015

God Fortsättning



Ett nytt år har anlänt… 15 dagar har hunnit rusa iväg. Jag vet inte vart. Jag har dock inte tänkt desto mer på det nya året, inte gjort upp planer.
Jag har JOBBAT!
Men just nu har jag äntligen semester… 2:a dagen nu å sedan ledig helg på det. 4 dagar ledigt i sträck… tillåt mig att säga att det VERKLIGEN behövdes.  Speciellt om jag tänker på att det troligen blir åtminstone 13 dagar jobb med 1 dag ledig efter semestern :P
Som sagt… trots att det är ett nytt år har jag inte tänkt desto mer på det. Jag har inte gjort upp planer å tänker nog inte göra det heller. Visst, jag har stora önskningar och förhoppningar. Men att göra upp planer, nej, de är väl bra att ha för att sporra en men jag orkar helt enkelt inte med besvikelsen när jag vet att majoriteten av mina hopes and dreams aldrig slår in.

Tar en dag i taget… skickade idag iväg ett viktigt mail som kanske kan förändra min framtid på fler än ett sätt… :)

Men hade ändå haft någon kort trevlig stund… en som slutade med en tvåhandskram… inte lika lång å underbar som den i somras…men ändå :D

Resten får berättas med bilder:

Tanken var att detta skulle bli 1 bord & 4 stolar. Men blev aldrig mer än detta. Just nu försöker jag få disskuterat med Anttila hur detta ska åtgärdas...


På onsdag å torsdag denna vecka genomgick lägenheten en förvandling...julen var över...













Å igår fick jag äntligen fixat denna vägg...inte rakt å perfekt men nöjd ändå...

Hittade riktikt bra plats ;)

:)


Detta bilder jag kom att tänka på häromdagen :) Bilder é bra påminnelser när man inte é nöjd :D



The dark side...



"Bara så du vet så é Razz gott"

Oscar höjer sitt glas lite smått å ler. Jonas é på väg ut genom dörren. I hans ögon finns genast en fundersamhet å kanske lite oro. Detsamma hörs på rösten när han nästa stammar fram "Ok... trodde du drack vatten bara..."
"Nej... å nu röka..."
"Oj... du verkar stressad..."

Oscar hade på en kort stund svept i sig en halv 70 cl flaska 32 % alkohol. Visst, det hade funnits vatten i glaset också... men bara att spä ut med.
Å Oscar var inte stressad. Dagen innan hade någon frågat honom "Hur orkar du?" Å han hade svarat "Ingen frågar om jag orkar". Det var sanningen om hur det var. På något sätt tvingades Oscar ALLTID orka... med ALLT. 
Så nej... ingen stress var orsaken till detta beteende. Orsaken var smärta. En smärta djupt i hans kropp. Något han dragit på sig själv. Två telefonsamtal tidigare kom den. Det krävdes inte mycket. Av tonläge å undvikande av samtalsämne drog Oscar slutsatser. Han skapade själv svaret på frågan han inte vågade ställa eftersom han nog visste svaret. Det fanns 2 möjligheter... det ena inte bättre än det andra. Det var ett av dem. Som att välja mellan pest eller kolera. Å svarsjukan å smärtan bubblade upp å gjorde det svårt att andas.

Oscar gick ut på balkongen för första cigaretten. Han önskade lite att Jonas skulle komma upp igen av oro men...
En cigarett gjorde ingen nytta... han måste ur. Musik å ut.
Han steg i vinterskorna å drog på sig den längsta svarta jacka han hade.
Ute bet kylan i kinderna å ögonen brände, av andra orsaker. Han bara gick... å gick... Å rökte... å gick... Cigaretterna gjorde nog ingen nytta... de bara hörde till...

Väl hemma hade promenaden å allt annat gjort gott... Han kände sig lugnare å smärtan hade förvandlats till något mindre...  om än lika gnagande irriterande. Han kunde bara sitta där å försöka att inte tänka på saken. Men han gjorde det ändå ibland... Å allt han kunde tänka var varför? VARFÖR?!?

Den dagen Oscars hjärna å hjärta kunde sluta en pakt... En pakt att samnarbeta. En pakt att stänga ute alla känslor å tankar. Den dagen skulle Oscar vara glad...