-Lorelai Gilmore, Gilmore girls
Jag sa till mig själv att ”när denna strumpa är klar så ta
lite tid å skriv några rader”. Så det är det jag nu gör.
Det har verkligen inte varit mycket action här på bloggen på
senaste tiden. Skrivandet har inte känts som någon prioritet… Eller nåja… jag
har dillat å dagdrömt å ”skrivit” massa inlägg å storys i mitt huvud varje dag
men det har aldrig kommit sig ner på pränt. Ibland tycker jag att det är synd
när man kommer på något bra. Man tänker ”det där ska jag skriva upp sen…” men
det blir aldrig så. Skulle vara det där
minneskortet man bara kunde ta ur huvudet å stoppa i datorn :P
Vad har nu hänt sen sist då…? Vilken fråga...
Jag önskar jag fick chansen att skriva ett inlägg så fullt
av glädje att jag själv och alla som läser det kunde säga och tänka ”ÄNTLIGEN!
Nu verkar det ju som han till sist lyckats”. Nu är det väl inte riktigt så.
Ändå känner jag att senaste månaden väl varit… relativt ok. Jag har haft dåliga
stunder ja… men kanske inte lika många som vanligt.
Låt mig lägga till lite bilder för att lite hjälpa detta
inlägg på traven…
#1.
Ja ni ser rätt. Detta ÄR verkligen en stämpel från
Stadshotellets nattklubbar. Så blev det förra lördagen. Blev tillfrågad å var
lättövertalad. Lite smått rädd att det kunde ha haft något med mitt sällskap
att göra. Men huvudsaken är väl att det var trevligt trots att det var en smått
annorlunda förfest och sen Melody. Dock mysigt att sova på hotell. En trevligt
å lugn söndag följde det kaffe på ABC i all enkelhet å att sedan ha någon som
tar hand om en å lagar mat… ja, det händer inte ofta det inte. Tar gärna en
repris efter på det i någon version närsomhelst.
Å måste säga att jag hade en intressant upplevelse på
Melody. En ung kille ser mig… tar genast några steg framåt å säger ”Men er int
é Tommen. Jag ha så läng meena att om jag råkar de igen ska jag be om ursäkt fö
vilket asshål jag va i högstadiet. Kan do fölåt me?” Han tog riktigt i hand å
jag förlät naturligtvis å sa att de som vet att de gjort något dumt å ber om
ursäkt förlåter jag alltid. Önskar fler gjorde det. Sen hade vi faktiskt en
riktigt trevlig lite pratstund.
#2.
Julen är på kommande och detta ska bli julklappar till många.
Jag är en bit på väg men ännu långt kvar och försöker att ignorera tanken på
hur länge det är kvar. Jag tänker det är ca. 2 ½ månad. Det låter å känns
länge. Det där att det skulle vara 10 fredagar kvar som jag läste igår kändes
mer skrämmande.
#3.
Jag saknar nätter som dessa.
I 2 somrar var detta mitt jobb och det är här på denna båt på mitt
hjärta å själ egentligen finns. Men försöker inte tänka på det och är glad när
jag nu inte får nå frågor om jag hört något därifrån. Den tiden kommer igen…
nästa sommar om inte tidigare. Å att bli
sjöman på heltid. Ja, som sagt, min tid kommer. Så tänker jag… Inte mer… inte
mindre…
#4.
Såhär har jag dock känt ett flertal gånger på senaste tid…
Men så är det…
Å det var det då… Inte mycket mer att säga just nu.
Återvänder till min soffa och lägger upp nästa par strumpor. Något på TV kanske
å annars fortsätter jag på Vampire Diaries där jag nu är på säsong 3.. Länge
sen jag såg från början så riktigt kul. Fick höra det lät som en mysig kväll.
Hmm… Kanske. Men som jag sa, detta är min vardag. Då känns det inte så mysigt
länge utan mer ensamt å ”såde ere no”.
Mysigt skulle varit när någon skulle legat bredvid i soffan eller donat
på i köket eller legat i sängen med sin dator eller nåt liknande.
Ledig dag imorgon så den dagen blir väl lika som denna
lördagskväll. På måndag återvänder jag till jobbet här i Nyykaabi. Ska bli
konstigt att inte prata finska på jobbet faktiskt eftersom jag just nu t.o.m.
går omkring å pratar finska med mig själv.
Ny vecka.
Nya möjligheter.
På måndag
ska jag IGEN försöka göra något åt dessa kilon… som många andra måndagar…
 |
| Hade ju varit trevligt men sånt händer ju inte... |
Till sist 3 scener/klipp från VP som jag gillat hittills... Av olika orsaker...
