Enkel fråga - Svårare svar

"Hur har veckan gått?"
Ja detta är väl egentligen en väldigt enkel fråga... För de flesta. Men nja, jag var osäker på vad jag skulle skriva och övervägde att svara med en fråga som "Vad vill du jag ska svara?". Men jag svarade ärligt "Ja du... Den har gått... Det är väl egentligen allt jag kan säga utan att ljuga... "
Hur positivt lät det egentligen?

Åtminstone talade jag ju sanning. För så har det varit,  en dag i taget. Inget mer med det. Nå dessa slängde jag ihop senaste dagarna.

En sak jag nå åtminstone fått gjort är att plocka fram allt jag stickat efter julen..fäst alla trådar och plockat undan allt stickat jag har som väntar på ägare i framtiden, packat ner snyggt å prydligt.

"Ordning och reda å städa på fredag"
Denna vecka blev det dock på torsdag.  Mestadels att ingen brytt sig och orkat tänka på ordning nu på ett bra tag.  Idag orkade jag nu nödvändigtvis inte heller men gjorde det ändå, det tog hela dagen. Men så hade jag något att göra. 

Bakade t.o.m. lite ikväll...men ingen kommentar om det.

Nu bara att fortsätta då...En dag i taget. Kanske vaknar jag upp imorgon å världen känns bättre.
Men jag tvivlar... Nå, jag klarar mig.

Känslor å minnen

En mur... En hög stark mur har jag byggt. I en månad nu.
Ett liv utan känslor (om inte stress räknas) å minnen... Ingen sentimentalitet. Inget sånt som i vanliga fall gör mig till den jag är.

Jag hittade denna idag.  Från ingenstans när jag plockade i bokhyllan. Jag vecklade ut den och mindes, inte kände nåt men mindes.  

Jag kommer igår när jag kom in i hytten. Glad. Å där låg denna, samt några karameller, på min kudde där i sängen. En trevlig hälsning...så typiskt just honom... Var så glad att vara där å få spendera all tid jag kunde med honom å sen få höra honom andas där bredvid hela natten.
Mindes allt men kände inget...

Men ikväll dök denna upp på facebook. Den var så otroligt slående och passande.  Den stämde ju verkligen in på mig, annat kan jag inte säga.
Å jag kände... Verkligen...

Orden gjorde ett hål i min mur släppte ut massa minnen. Och just där å då kände jag...massor...

Jag vet inte hur länge jag kommer att känna..Eller snarare inte känna... Det får tiden utvisa.  Jag har inte medvetet stängt av så vet inte hur jag knäpper på känslorna igen heller...