Kanske var det dumt...

Det brukar skämtas om att mobiler borde ha alkolås så att man i ett mer eller berusat tillstånd inte kan kontakta t.ex. ett Ex. Detsamma har jag insett att blogger.com borde ha, men detta lås skulle inte vara så alkoholrelaterat utan snarare ett "känslolås". Ett stopp på vägen till att publicera inlägg när man känner sig arg, ledsen, besviken, irriterad. What ever.
Varifrån kom denna tanke frågar ni er? Jo, jag läste mitt senaste inlägg. Inte det smartaste "draget". Men ändå står jag för det, jag raderar och ändrar inget. ALDRIG. I en aningen säkert både naiv och irrationell stund kände jag mig troligen precis så... Men kunde kanske bara skrivit det för mig själv.
Kommer jag sen lära mig något av detta? Troligen inte :P

Från ett till annat då... Att jobba är verkligen inte det sämsta, speciellt inte på en söndag. Man får då både extra betalt och hinner då faktiskt inte tänka mer än nödvändigt...wohoo :)

Såhär efter jobbet blir det nu bara att slappa, för en stund. Kvällsskifte igen imorgon vilket betyder sena sängvanor ikväll. Sätter mig kanske på motionscykeln en timme eller två, länge sen. Eller en lenkki i natten. Båda låter ganska bra faktiskt :)

 Ha det fint gott folk!!

Hjärnkontroll

Jag tänker på saker… saken… händelsen… the goings on… jag INTE skulle tänka på. Jag tycker synd om mig själv och åt upp resten av chokladkakan och skippade motionen. Fan och hans moster. Tårarna bränner… djupa andetag… bara att fortsätta pusha sig själv framåt… allt jag kan… Jag som aldrig mer skulle gråta över en karl efter han världens mest naiva jag en gång trodde var HAN.

Men eftersom världen inte stannar upp p.g.a. min hjärtesorg så är det bara att gå å sova…BE att hjärnan inte tänker något alls då…fast den just nu fantiserar om andras glädje vilket för mig är mer en mardröm… jag vill och behöver bara sova. Mycket att hinna med på kort tid imorgon… som alltid…

"Lips that taste of tears, they say are the best for kissing"

Jag måste försöka skriva ikapp. Jag har menat och menat men vännerna "tid" och "inspiration" har inte kunnat enas om vilken dag de hade tid att träffas. Idag blev det då, tiden är här...inspirationen, ja och nej. Men jag måste koncentrera mig på annat än idag, gillar inte idag. Samma gäller imorgon. Som tur är är det JOBB som gäller imorgon till stor del så dränker jag bara hjärnan med musik fram tills det ska det nog gå bra. Just nu stirrar jag mig bara blind på bokstäverna som hoppar upp en efter den andra på dataskärmen. Efter detta sen...GOD KNOWS! Tur jag har mycket att skriva.

Sen jag skrev sist har dagarna varit rätt fulla...mycket hålligång. Det betyder inte de varit intressanta...jag skriver nu om diverse "höjdpunkter" och sen är det bara att tänka att jag nästan varje dag jobbat,  varit ute å motionerat nästan alla dagar. Agerat biljettbokare. Chattat, fb, qruiser, lagt alldeles för mycket tid på det egentligen, vet inte var de där dygnen med 27 timmar som jag utlovats har lämnat.

Börjar med torsdag 20:e mars. Vi var från jobbet ute å åt med 2 av kollegorna. En som fyllde 60 och en som pensionerades.  Maten var god, man åt alldeles för mycket. Är som just nu inte van med allt för mycket mat på en gång och speciellt inte massor av kolhydrater. Jag mådde som jag förtjänade på natten :P
Egentligen var det inte detta jag skulle skriva om men ja... Stället vi åt på har inte alltid varit en restaurang...oo nej. Trots att renoveringar och omändringar hade gjorts hade jag ändå minnen av hur det varit förr. Jag hade nämligen varit just i den byggnaden en och annan gång förut. Det kändes lite konstigt. Trapporna upp frestade, jag skulle gärna smugit upp och sett mig omkring lite, hur mycket som hade ändrats där egentligen, men jag avstod, å det var nog lika bra det.

Lördagen 22:a mars. Två saker jag minns
# 1. 20 brankårister i matsalen på jobbet.  Me like. Jag frågade min sjuksjöterskevän, densamma som har hand om min medicinering ( :p ) om det var ok om jag bara gick å ställde mig där å tittade. Det var ok men eftersom risken var stor att män i vita rockar skulle komma å föra bort mig var det nog bäst att jag avstod.  Nu var de ju i verkligheten inte sexigt klädda med bara överkroppar...det var nog endast i mitt huvud. 

# 2. På kvällen konsert på Scala. David Myhr från Sverige, den mänskliga jukeboxen. Det var han verkligen. Kunde allt med Beatles å då menar jag verkligen ALLT. Fin konsert, synd det var så lite folk i publiken.
Oavsett, det jag minns bäst från kvällen var de färska grisarna. Jag tänkte att en kan jag väl äta...det blev 2...jag slutade sen räkna. Fy på mig alltså. Men dagen efter,  mådde SÅ dåligt. Nu var det dags att skärpa sig igen.

 Tråkigt tråkigt tråkigt. Kommet inte på något intressant som nu skulle ha hänt som skulle behöva tagas upp här, men i dagens sinnesstämmning tänker jag nog hellre inte särskilt klart

Jag hoppar då till torsdag 27:e mars. Kväll. Klockan var strax före 22. Just kommit in från en timmes lenkki på lite mer än 7 km. Ställde mig i duschen. En märklig känsla, väldigt glad, men ändå, mycket nedstämd. Vattnet kunde inte bli varmt nog. Inte för att jag frös, jag bara tänkte, men alla tankar gick i kors:
  - Jag hade börjat dagen med att fara till Jakobstad med buss. Jag var ute en timme tidigare än nödvändigt men detta var ändå bussen som passade bäst... Jag hann knappt stiga ur den innan jag såg bilen komma glidade. Jag hade egentligen inte tänkt stiga av här men bussen stannade här och på busschaufförens min kände jag att kanske detta nog ändå var min hållplats. Men inget ont som inte för något gott med sig, jag kom i alla fall fram till att föraren till den silverfärgade bilen tydligen ser lika bister ut redan från morgonen, detta INNAN han ens sett mig. Alltid något. Klockan gick och nån timme senare vae mitt ärende på Malmska uträttat efter diverse springande.
Mitt ärende sen, nåja, inget jag avslöjar ännu men papperna jag därifrån fick var en pusselbit i ett livspussel jag håller på att lägga...en ganska stor förändring på ett sätt. När allt blir mer aktuellt och officiellt talar jag mer klarspråk om saken.

  - Timmarna efter detta, många soliga timmar, spenderades sen mef en speciell person. Jag kan egentligen inte riktigt lägga ord på hans betydelse i mitt liv. Han gav mig ett liv.., ett liv när liv egentligen inte fanns. Å ännu gör han det samma, berikar livet,  ännu har han många fingrar med i spelet. Mycket prat. Mycket skratt å leenden. 

  - Timmarna gick snabb mot eftermiddagen...jag hade nästa plan på agendan klockan 18:00. Konstigt nog drog allt ut på tiden...hmm...å jag var hemms ca. en kvart innan detta. Stressad ja, men inga problem, jag h8an reda upp både lägenhet å mig själv innan jag som en skänk från ovan slog ner på torget minuten före 18:00, å var ändå i god tid. Ibland kan jag verkligen uppskatta personer som inte kan hålla tiden :P Träffade då "min" lilla spanska advokat. En OTROLIGT trevlig och energisk typ. En jag VERKLIGEN vill ha i mitt liv framöver.

Detta var bara en bråkdel av vad som fanns i huvudet, men det skulle räckt gott å väl. Frågor som "om jag verkligen behöver fler trevliga personer i mitt liv?" dök upp. Jag har ju en del såna men i det läget stannar det ju alltid. Behövs det fler som bara finns där å är trevliga? Svaret är antagligen ändå, JA!
Jag hade kommit in först efter klockan halv 10 på kvällen. När jag efter duschen satte på i soffan å knäppte på TV insåg jag att jag helt glömt bort seriestarten jag väntat på från TV4, "Badhotellet". Efteråt insåg jag att det var lika så bra...tror inte jag just då, just där, hade klarat särskilt bra av varken SPRÅKET eller delar av ENSEMBLEN. Just saying.

Å till sist på kvällen...en kort stunds chattande. Jag kunde väl klarat mig utan det. Å appropå chatt...att det kan betyda så mycket att få kommunicera med någon på det viset. Det finns en sparad konversationshistorik jag aldrig kan radera. Min medchattares profil finns inte mer, jag har aldrig hört hans röst, men hans ord finns där. Jag tror på dessa ord, jag tror han menade dem...att det kunde funnits något där. Eller så var det bara en dröm...det också. Undrar om drömmar kan bli för många.

Fredag 28:e mars.
Jag hade tidiga planet, å sena planer. Inget därimellan. Det började med jobb från morgonen för att sedan avslutas med bio ( Captain Amerika) och Subway, tillsamman med Sanni. Trevlig kväll å bra film. Kort å gott.

Alla timmar mellan detta satt jag mest å önskade, hoppades, drömde mig bort å latade mig. Naturligtvis borde jag också tillägga denna statusuppdatering, en viktig del av dagen:

"The BITCH is NOT happy!! 😈

Mina nerver redan dåliga...vreden så nära. Klockan är 18:00 när jag iklädd mjukisbyxor å t-shirt stiger i skorna å drar på mig jackan för att inhandla 1/2 vårrullsfrossa. So far so good. Men vad händer? Jo, inga vårrullar, slut med dagens försäljning tydligen...va FAN (jag svär ofta nuförtiden) är det för något. Not my day.

På något sätt ser jag nu framför mig en filmscen där omgivningen skanderar "She's gonna blow, she's gonna blow!!"

Så kommer vi tillbaka till idag. Jobbade från morgonen...tankarna vandrade inte. Slutade, å gick via torget och jag fick mina VÅRRULLAR. Happy. Jag fick också frågan jag alltid får när jag köper dem "Ska du ha vänner?" Jag ler då bara glatt å ljuger friskt "Ja, det ska jag". Sanningen är ju naturligtvis att de gånger....kanske en handfull per år, som jag köper världens godaste vårrullar så handlar det om FROSSA å jag ska ha varenda jävel för mig själv.

Oj så gott det var...det var min MIDDAG det...utan efterrätt!

Nu avslutar jag...broderar inte ut mer...det blir lätt för mycket...å börjar rättstava å sedan plocka ihop inlägget med bilder å sånt. Kvällens planer enkla:
En lenkki.
En dusch.
Film, film, film...
Det börjar bli mörk ute.  Lite mysigt. Jag sittet här ensam. Det börjar göra ont. Men puschar mig igenom det. Och är glad, SÅ glad att jag inte besitter övernaturliga krafter. Teleporti t.ex.... Jag kunde plötsligt bara dyka upp. Eller tänk att kunna styra vädrets makter...en blixt kunde slå ner...helt oväntat...en brand kunde starta.
 

Jag ÄR verkligen inte så snäll som alla tror...remember that.

Oj gode Gud, jag är en för känslig människa för denna värld...

Det hela fick sin början i söndags och har följt med sedan dess. Känslor...en sjö av känslor som stilla vågat i min själ. 2 personer i mitt liv hade jag liknande disskussioner med på söndag. Allting handlade om karlar och känslor. Kärlek, svek och olycklig kärlek. Jag kan å förstår precis allt inom samtliga områden, känns det som. Handlar det om kärlek så har jag väl hunnit känna av det mesta. Å det har lärt mig en hel del, vill jag inbilla mig.
Såå...de senaste dagarna...jag vet inte...så många känslor...samtidigt...på olika människor. Jag är kluven...som alltid.
"He som å ha vari suuugand är ju att ja har gaji runt hela daan å vari olycklit kär"
Min tanke var..."bara idag?! Oj gulla vännen..." På ett eller annat sätt har jag gått omkring dag efter dag,  olyckligt kär, objektet har väl bytts ut med åren...men... Å jag gör det fortfarande...det blir en vanesak till slut.
" Nee men just när man inte kan styra över känslor xD Suger. Jag vill ju ha kontroll ^^"
Så mycket har jag lärt mig att känslor kan man inte styra över. Jag har försökt...verkligen, jag lär ju ha ett visst kontrollbehov...men svaret är NEJ! Helt omöjligt. Det är bara att go along with it. Är det roligt? Inte nödvändigtvis. 

Jag tänker tillbaka på förra helgen. Det var en trevlig helg som innefattande en trevligt natt. Jag fick mersmak...verkligen...att för en natt...bara EN liten natt inte behöva sova ensam. Jag minns denna video som jag hittade å påmindes om nån vecka sen...minns precis när länken skickades till mig första gången. Passar bra i sammanhanget.

I måndags kom jag hem från jobbet...intalade mig själv att hålla igång,  inte sätta mig ner. Jag höll mig sysselsatt...städade, ut med returpapper och påsar som samlats på balkongen. Torkade å städade lite varstans...till slut blev jag klar, faktum är att jag hade en jävla fart så det tog verkligen inte länge. Inga planer så jag stannade upp...å då kom det. Alla känslor å tankar var där...jag tyckte synd om mig själv och vältrade mig i videor som dessa.



 


När det inte räckte..."Dicte, säsong 1" (danskan gjorde det värre...jag minns...: "Synes du virkelig, dansk er et charmerende sprog?...Gaaaah! Ont, det gör ont...)
I detta skede var så choklad enda tänkbara trösten. Jag hittade lite långt in i skåpet...mörk som synden med väldigt hög kakaohalt... Denna choklad smältes å i den varma chokladen blandades Philadelpiaost. Blandningen intogs med glädje å vips var alla sorger temporärt borta. Motionen en stund senare brände förhoppningsvis lite av kalorierna.

Senare på kvällen fick jag nyheter om en kille jag gillat (gillar?). Dejtar plötligt en annan. Just så. Han som är SÅ söt! Här kom en ny våg energi, negativ sådan,  som användes till något positivt genom att bränna kalorier, en ny lenkki ... På denna såg jag ett stjärnfall och fick en önskan jag VERKLIGEN ville ha...om den slår in...hmm...får väl vänta å se.

Jag började undra vad som nu skulle ske, hur skulle jag gå vidare. Men så kom jag på det...ingen direkt lösning men jag kom på att jag skulle klara det perfekt. Klart det. Jag är inte min mors son och fasters brorson för assit :P

Ännu, många dagar in i veckan finns så mycket och många känslor alltid med mig...många funderingar, många människor. Vem? Vad? När? Hur? Jag har frågorna, svaren sen...

Mitt i skrivandet av detta inlägg kommer ett chatmeddelande
" Här har du en bra avslutning på kvällen"

Bra avslutning? Javisst...men suck...denna typen av videor BORDE förbjudas för mig...

De sista dagarna

Plötsligt så var semestern slut. Bara 2 dagar kvar...bara en dag kvar. En vecka går VÄLDIGT fort när den inte borde det.

På lördag mådde man som man förtjänade. Å så mådde jag med glädje. Jag spenderade dagen ganska vågrät i soffan, sjuk lite här å var i kroppen. Sov på eftermiddagen, ändå blev det tidig kväll.

Söndag. Semesterns slutraka. Jag har idag bara legat i soffan...sett på teve, försökt skriva blogg osv. Vilosamt men tillika skulle det ju varit skönt med ÄNNU nån ledig dag...helt ledig, utan planer, varken nära ellet på längre sikt. Men imorgon kl.07 är det dags igen, jobbet kallar, å det med besked, 6 dagar på raken genast efter semestern...

"8 män på hotellrummet-dagen" aka Fredag

Jag börjar skriva men vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till detta inlägg. Jag tänker tillbaka på fredagen och alla möjliga känslor bubblar upp...händelser och situationer. Alla inte sådana som jag vill skriva om här.
Jag har varit i liknade situationer förr faktiskt...men länge sen nu, när jag inte kunde skriva om det jag ville. Å jag drog såna skrönor för att få de dagarna å perioderna att passa in med allt annat. Lets give this a shot. Utan skrönor och storys...bara...nedtonat.

Just före kl.09 hade jag på fredag ställt in larmet. En timme att göra mig klar, inga problem. Väskan var ju i stort sätt packad. Faktiskt var jag ganska glad när klockan närmade sig 10 och SMS:et att min skjuts och vän var försenad. Nog för att jag var klar men skönt att få dra lite efter andan.
Vi anlände till Vasa. Checkade in å begav oss ut i butikerna. Lunch på ett trevligt litet ställe i Saluhallen. Jättegott. 

Sedan skildes våra vägar åt...han hade vänner att träffa. 

Jag började gå i butiker men hade inte alks den rätta feelisen. Istället blev det en promenad i Vasa...en vacker stad. Efter det slappade jag i mitt hotellrum. Härligt. En Sommersby cider och lakrits. Omnomnom.
Mot kvällen blev det kaffe med en vän. Det är så hemskt när man tappar kontakten sådär. Man ses plötsligt, med tur, en gång per år. Å då spelar de ingen roll om man bor långt borta eller nära varandra. Så det var riktigt trevligt.

Anna tog en så bra bild att det fick bli min profilbild :)

Klockan närmade sig 21 på kvällen. Jag hade gjort mig redo... Bytt kläder å fixat ansiktet (dålt finnar som tyckte de hade JÄTTEBRA) tajming.
Lite folk anlände å vi hade trevligt tills festen en våning upp  fick fart. Visst, det fanns ett ögonblick, en minut eller två,  när jag inte mådde så bra, mentalt, men jag utfärdade.
Jag hann inte vara länge på festen, vi snackar om sekunder, innan jag fann några bekanta ansikten jag glatt återsåg. Å som verkade glada att se mig. I'm so happy.

Här kunde jag nu referera kvällen minut för minut. För nyfikna ögonen helt klart. Men istället tar jag det i stora drag.  Jag skrattade, dansade, kramades, drack lite, lite rökande, tafsade och blev tafsad på...å ja...plötsligt hånglade jag visst också...LITE, eller något ditåt.

Timmarna bara rann iväg...jag vet inte hur det är möjligt men alla tyckte samna sak. Plötsligt var det valomerkki. Ord som jatkot och efterfest florerade. Min fråga var: "Var då?" Fick mitt svar: "På ditt hotellrum!". Amen jaha...ok, I'm game. Tror vi var 8 killar som var samlade i mitt hotellrum en stund senare. Efterfest, big time...jag var borta en stund med min hångelkompis..och..hånglade.
Klockan var halv 6 på morgonen när de sista gick från festen...å jag fick krypa i säng. Och inte ensam.

Här behärskar jag mig nu i skrifterna. Den natten hör till mig å ingen annan. Men det var trevligt...ännu på morgonen var det trevligt. Att ligga där med en kille som höll om mig å smålog för varje kyss å smekning. Thank u God. Utcheckning vid 12, det blev nog på sekunden det...

Underbar fest helt enkelt. 

Betygsätter jag sen fester med tanke på hur mycket jag får hångla? Nej! Men det ger nog några extra pluspoäng ;)

Ja detta inlägg får väl duga det!

Upptagen semester

Här sitter jag...i Vasa....på ett hotellrum (det var några år sen sist...) för tillfället ensam och övergiven (låter värre än det är) och passar då på...i lugnet...och tysnaden på att börja författa... Och det första jag måste göra var att kolla var jag slutat...tankspridd nummer 1 här. Semestervecka var det ja...

Måndag
Vaknade upp...allt var lugnt...klockan var mycket...inga måsten. Jag steg upp. Kröp tillbaka under täcket. Steg upp igen. Lämnade ur sängen men vill minnas jag lämnade i soffan i stället. Minsann  semester. Det var nog först en 15-tiden när jag faktiskt vaknade till liv och startade dagen.
Vad gjorde jag sen den dagen...? HADE SEMESTER.

Sen på kvällen ett styrelsemöte som följdes av ett snabbt klädbyte hemma och sen ut och starta den nya motinsdriven. Den kvällen blev det 6,37 km varav  1,79 km var löpning (joggning, eller vad det nu kan kallas). Väldigt uppfriskabde...å går lättate varje gång.  En lång dusch och en lat kväll följde sedan på detta.

Tisdag
Drömmarna på natten hade lagt grunden till dagen. Dagen D...DIRTY MIND-dagen! Drömmen...ja...det är visserligen nedskrivet alltihop, en salig blandning av fantasi, romans och lite äkthet. Men kommer ni få läsa det...NEJ. Den storyn är då inte allmän.
(så långt kom jag mig på hotellrummet...)
Hursomhelst...dirty mind...

Tisdagen var en dag med MYCKET planer.
Det började med lunch på A8. Med Dreya. Lunch på A8, å då spelar sällskapet, i stort sett ;) , ingen roll. God mat, (fast börjar bli trött pp deras kycklig dom alltid tajmar in sig på mina luncher :P ) och till kaffet blir det, nu som då, en kakbit, denna gång morotskaka...herregud va gott! :D Sen satt vi där å pratade, bara njöt av lugnet å stämmningen.
Vidare lite butiksgående innan vi strålade samnan med Ninna å Sofia på Café Fredrika. En tekopp å en halv prinsessbakelse...omnom... Å mera trevligt sällskap.
Nu kunde man kanske tro dagen var över. Men ack så fel.
Nu via Sunds å sen vidare till ABC var vad som gällde för mig å Dreya. Här mötte vi upp med Mitjil, födelsedagsbarnet (en dag för tidigt men...). Vi FÖRSÖKTE verkligen komma på annat ställe att fira på men vi hade dålig fantasi...men jag vägrade, principsak, ABC-maten denna gång (fast den ju faktiskt är riktigt god) och satsade på Hesburger. Gott, men inte lika förmånlig. Efterrätten blev ännu mer kaffe...men det var ju ett speciellt tillfälle så.

Och i stort var det den dagen. Jag hann hem å bytte vara kläder. Efter kolhydratintaget för de senaste timmarna kände jag att MOTION definitvit borde stå högst på "att göra"-listan. Kändes bra.

Dagens 2 tankar på ämnet dirty, som jag vågar skriva här, då :
1. En vacker, manlig blottad hals...jag ska sniffa lite... bara sniffa. Inte kyssa...inte gå alldeles "Twilight"... Kraftmätning...big time

 

2. Man kan äta glass....å så kan man äta glass. Mina tankar slog slint ... for till något helt annat än glass. Skrattade högt å fick ursäkta mig... Men va kan man...

" I don't have a dirty mind, I have a sexy imagination"

Onsdag och torsdag

2 väldigt vanliga och lugna dagar. Verklig semester. På onsdagen länkade jag på förmiddagen ut till Åminne för att hälsa på Annika,  kunde ju kallad sjukbesök för hon var faktiskt sjukskriven och fick choklad. Vit Toblerone, succé.  Väldigt trevligt att sitta där och prata om petsonen i vårt liv...verkliga...som uppdikrade. Å god mat bjöds jag på. Den gratängen ska definitivt lagas någon dag.
Torsdag
Jag tänker tillbaka. När man är ledig flyter dagarna lite ihop. Jag var hemma hela dagen. I hemknutarna. Ute på motionsrunda men annars hemma. Satt framför datorn och "spammade" fb med quiz av alla de slag.

Det blev sent på torsdagen, planerna för fredagen ändrades och plötsligt skulle det startas tidigare. Ett positivt beslut. Packade väskan klar (för ska man till Vasa en natt behövs ju en liten weekendbag) och gick å sova...ungefär vid kl.01.

Nu kommer vi då till FREDAG...en dag som får ett aldeles eget inlägg.

Avslutningsvis. Som jag skrev tidigare i detta inlägg. Har försökt komma igpn med motionen igen.
Måndag och tisdag blev en kortare runda...
6,37 km varav  1,79 km var löpning

Onsdag och torsdag lite längre förhoppningsviv samma idag söndag bara jag hinner)
10,20 km varav 1,91 km löpning

Känns väldigt bra. VÄLDIGT bra. Å att, rätt svettig, få ställa sig i duschen...underbart!

No more Mr. Nice Guy

(Egentligen har detta inlägg ingen grund mer...jag skrev det för...kanske en vecka sen...å i en arg stund, spontant på en sekund...men ja skrivet är skrivet)

Igår...igår kväll. Jag tänkte så många icke så väl valda ord. Vissa uttryckte jag nog högt för mig själv. Man ska väl behandla andra som man själv vill bli behandlad...eller? Så har jag i något skede fått lära mig. Därför BORDE jag igår låtit någon smaka på sin egen medicin.  Men jag lät bli. Jag tog "the high road" och tänkte "game on...let the best man win...jag är ju faktiskt, tydligen, ganska bra competition dessa dagar". Men verklig skitstil, knappast förvånade men... tiden får utvisa om jag får ryta till eller inte...jag hoppas på INTE...för alla inblandade...

Ser du mig?

Där satt jag i soffan...avslappnad...åt lite grekisk yoghurt frin Lidl som jag smsksatt med mintchokladsmakande proteinpulver. Kanalen var YLE Fem, programmet "Teenage Boss". Killen var söt. Han hette Benjamin. Plötligt slog det mig..."Oh my God...men det är ju (namn lämnas osagt)". Visst,  sida vid sida skulle de två nog vara väldigt olika men ändå såg jag det, dragen fanns där. Som Benjamin såg ut är hur jag på ett sett ser herr Namnlös.

Dålig bild men nåja...avsnittet finns på Arenen...

Vilket fick mig att tänka....hur ser omvärlden på mig?
Plötsligt är det så att andra kan se något helt annat än det jag ser i spegeln med mina egna ögon...kanske något positivare än jag ser själv. Jag har fått höra av nära vänner att de inte tänker på hur jag (rent utseendemässigt) förändrats.  Minns inte att jag skulle varit annorlunda (positivt/negativt, kan diskuteras) men när bilder på the old me visats har hakorna i stort sett alltid fallit och det kan konstateras att de 2 personerna,  jag nu och då, bredvid varandra ALDRIG kunde länkas samman.
Frågan kvarstår dock...hur ser omvärden på mig...främst rent fysiskt...personligen kan jag hoppas de liknar mina anletsdrag med James Marsters ;)

Och appropå anletsdrag... (eller något). Det finns en fördel att jobba morgonskifte på helger. För då kan man, om det vill sig RIKTIGT bra, få sig en skymt av en säkerhetsvakt. Å de är...ibland...top notch! Som han idag... stilla dig mitt hjärta,.. jättetrevlig och med tjocka svarta ögonfransar. Å resten av honom...10 poäng...synd bara på den baggy uniformen. Undrar vad han kunde heta...men jag luskade lätt reda på initialerna, just in case ;)

Och ang. män. Då kommer man lätt in på de drömmar jag har om nätterna. Nåja, där handlar det nog bara om EN man... Jag kommer snart förgås av dessa drömmar...men vill jag att de ska få ett slut...? Njaa... Ej heller vill jag förlora diverse minnen som griper tag om en ibland...gamla dammiga föråldtade minnen av någon HELT annan...nu ser vi framåt...nyare och yngre modell....

Och imorgon börjar SEMESTERVECKAN!! Härligt....ganska mycket planer med UNDERBARA människor finns också! :D

Från en riktning till en annan...

Underbar solig dag (ÄNTLIGEN :D) blev till en fin kväll och solen gick sakta ner. Efter att ha varit välkomstkomite på Scala(hann äntligen sticka klart en socka som varit på halvt alldeles för länge) och varit på mönsterleverans åt mamma (eller snarare Lisme) så var det dags för en promenad. En härlig sådan, visst, det blåste rätt bra men ännu blåser jag inte bort. Lämnade att tänka på några citat jag läst tidigare på dagen:

# 1. Sant så sant. Jag har upplevt detta så jag förstår precis. Och hoppas att det ännu står dörrar och fönster öppna någonstans.

# 2. Ännu en sanning. Kanske (jo, det gör man ALLTID) vet man HUR man ska göra...men hur ska man leva efteråt...

# 3. Så mycket känslor man skulle kunna utrycka. Frågan är bara....om man inte har bara ett halvår kvar att leva, hur skulle allt bli sen. Ett liv som enstöring eller rikare än någonsin?  Hmm...det var frågan det...

Men efter att dessa funderingar var klara, i ärlighetens namn tog det inte allt för länge, så byttes ämnet. Nu över till böckerna dessa citat kom från. De står i min "bokhylla".

Högt värderade ägodelar. Jag minns dagen de kom i min ägo. En solig sommardag. Annika och jag var ute med Mayli i rullstol. Hon ville via lägenheten som höll på att packas ner, hon ville kolla upp några saker och hämta lite CD-skivor till sitt rum på bädden. Alla böcker hade ännu inte packats ner och jag såg en samling små citatböcker och bläddrade i dem, småskrattande. Maily såg detta och undrarde om jag tyckte om dem...ja det gjorde jag...hon ville jag skulle ta dem om jag gillade dem..."som ett minne av henne". "Ett minne....". Tänkte inte mer på det då...jo de skulle nog bli ett minne av henne. Efter många, MÅNGA år. Hon var en kämpe. En överlevare. Hon levde ju redan på övertid enligt läkare så varför inte göra det läääänge ännu. Då visste jag inte att jag skulle sitta på hennes begravning knappt ett år senare och böla och inte fatta vad som hänt. Hon kunde ju inte vara borta. Men jag minns henne nästan varje dag och har och kommer ännu ha mycket glädje och nytta över de citat som jag läser i dessa böcker. Men jag saknar henne. Maily. Min "teatermamma" och sann vän. Hon skulle vara så glad och stolt över mig just nu tror jag. Och det finns så mycket saker jag vill berätta för henne. En del saker har jag sagt, suttit på knä där vid hennes grav. Kanske fält en tår. Tittat upp mot himlen. Sett hennes leende och hört hennes glada skratt. En dag ska vi träffas igen Maily!!

Så byter jag riktning och ämne igen.
"Int råkar du skåda sub? Eldä sir do he naa?"
När man får ett sådant SMS så byter man ju genast kanal. Och vad ser man där om inte Hugh Jackman! Tack för såna vänner :)

VILKEN MAN!! Svetten som blänker där han sitter...ser ni...jees...wow....I'm melting...

Melodifestivalen...final...vad är det? Jag har snudd på totalt ignorerat denna tillställning i år. Största orsaken helt klart det de KALLAR programledare. Inga vidare kommentarer på det. Den som vinner såbvinner och då är det med det. Jag hittade istället ett mycket intressantare program från SVT 2, "Se upp -här är Facinating Aida". MYCKET bättre. Vill jag sen se Mello-videorna finns ju alltid YT :P

Till sist....12-10=2...2!! 2 få dagar. Inget alls eller hur. Konstigt nog så känns det som det är STOR skillnad på 10 dagar och evighetslånga 12 dagar.

God fortsättning kära läsare!!

Oh happy day

Finns det någon bättre känsla än lycka och glädje… spontan… eller rättare sagt en helt allmän känsla av att man är glad. För ingenting. För allting. Idag var en trevlig dag. Den började med sovmorgon, och ändå hade jag nog inte sovit SÅ värst många timmar eftersom jag lämnade sitta uppe lite för sent igår. Hursomhelst, jag steg upp, bäddade, klädde på mig och något av det första jag gjorde var att gröpa ur en hoper fastlagsbullar som jag fixat igår och sedan laga en hel massa mandelmassa i matberedaren. Och svisch in i kylen med det innan det blev lunch på A8 med Annika.

Maten supergod som vanligt men dessvärre är servicen dessa dagar inte vad den en gång var. Men jag hade trevlig utsikt. Vid bordet bredvid satt två montörer från ORS…och den ena var SÅ nice. Montörer, byggnadsarbetare och dylikt har alltid så väldigt ”baggy” kläder brukar jag tycka, MEN som tur är så är det ofta så att när den stora påsiga jackan åker av har de ofta på sig en tajt svart t-shirt och allt är förlåtet ;) Så om någon av er som läser detta har en man som jobbar just för den firman å idag kom hem å berättade om en konstig typ som med glittrande ögon stirrade på honom på lunchen så var bara lugn, det var ingen annan än lilla jag.

Och när jag ändå snackar karlar. Orsaken till att jag satt uppe så sent igår var för att jag på ”sejnon” började titta på ”Upstairs Downstair”… originalet… en magiskt bra klassisk serie. Å där har vi då James Bellemy (Simon Williams) Alltså… så otroligt vacker… topp till tå… å han verkar lång.

Med tanke på min egen längd trollbinds jag av alla som kan mäta sig med mig och eller t.o.m. är längre. Men jag vet att det är väldigt svårt för mig att hitta i verkliga livet så jag har verkligen INTE något problem med de som är kortare än mig.


Musik…”Musik ska byggas utav glädje…” Jag lyssnar mycket på musik och just nu har jag alla låter, precis alla jag har, på mobilen. Dessa Spelas sedan på shuffel… blandat alltså… huller om buller. Vilken spänning när man inte vet viken låt eller vilken stil som kommer som nästa. Å plötsligt får man höra en låt man inte hört på länge, eller en låt som bara stannar hos en. Idag fanns det 3 sådana låtar.


 

 

Kreativiteten flödade till ikväll. 2 storys skrevs plötsligt… med Oscar, Jonas och Rasmus. Inga som ska publiceras men de ska rättstavas och sen skickas till Annika som får läsa de flesta av mina korta verk. Sedan läggs de helt enkelt till handlingarna.

God fortsättning! Imorgon blir det jobb igen. Får se då hur mycket av mina LCHF fastlagsbullor som finns kvar… de mottogs med varierande entusiasm… menmen. Nästa gång någon kommer med en cheesecake eller bullar borde jag högt å ljudligt konstatera ”usch va mycket socker” eller ”nej men det där är ju bara jäst och mjöl, fy va onyttigt”… bara för att…

Allt gott!!

PS:
Helt appropå...ett par saker...

 

Såhär ser det ut i roskis när man bakar LCHF...ägg...ägg...ÄGG! :)

Såg på Prisma i Jeppis idag. Vill  ha...MÅSTE ha...nån annan dag. Det fanns en broschyr med på mönster på mössor som stickats av garnet men kan försäkra att några av de mönstrena tänkte jag INTE använde :P

SKRYT + Glädjen över mina vänner volym 2.0

I ärlighetens namn är jag just nu väldigt osäker på vad jag egentligen tänkte med den där skytdelen. Just i detta NU kommet jag inte på något att skryta om förutom de komplimanger jag fått på sistone (mer om det senare) och hur hårt jag tycker jag jobbade i helgen, eller hårt å hårt...det gick av gammal vana å jag tycker ju ändå på ett sätt det är kul. Men ja, duktig var jag allt som överlevde helgen med alla dess hinder med bara småsår inombords.

MINA VÄNNER.
På fredag sms:ade jag med en vän... i ett sms skrev hon "Håll huvud högt och bara var skitsnygg. Det gör du bäst av alla ;)". <3 Det som hon skrev efter det sen...ja...det låter vi vara osagt...något om b-jobs å att jag då inte har tid...FAKTISKT :P
På lördagsmorgon kom jag till jobbet som vanligt. Bytte om och kom sen in i städskrubben. På bänken på en gul post-it lapp var en snabb rapport skriven. Men under det denna mening.

Så fint med uppmuntrade ord...

Sen har jag fått otaliga (kan nog räkna dem men otaliga låter gansks bra, visst :P ) komplimanger i helgen...

"Å så måste jag säga att nog har du blivit slank å stilig"

"Vilken förändring, jag stod nog riktigt å undrade om det var du"

"Skägget å glasögonen passar dig"

"Oj va du är stilig i väst, det klär dig"

"Du hade såå rätt i ditt inlägg igår. Stilig man där i nya köket! (y)"

"PS-Du klär i färgen du hade på skjortan"

.....osv...

En sak bara. Trots alla kommentarer...från bekanta som okända...då minns jag alltid EN som inte sagt ett pip om det...som ALLS...märkligt....

Så nu fick jag ju då nog in lite skryt på slutet ändå. Då känns det genast bättre.

PS. Appropå vänner...så gar jag en vän (villse oss som vänner) som denna låt passae bra på (låt-titeln åtminstone). Jag hoppas att den hårda, bittra fasaden ned de svarta ögonen snart återvänder till det leende ansiktet med det djupa skrattet och de glittrande ögonen...

Ett stycke minnen

"Nyckeln vreds lätt om i låset och dörren gnisslade lite när den öppnades och åkte sedan igen med en smäll. Telefonen ringde ilsket i fickan precis som den gjort hela dagen. Oscar öppnade tamburdörren och gick in. Huset luktade bekant, kändes lite som hemma, på samna sätt som det alltid luktade. Han slängde in axelväskan i skåpet. Klädpåsen hängde han tillfälligt upp på skåpdörren och handelskassen på köksbänken. Snabbt fiskade han upp mobilen ur fickan å svarade glatt. Ärendet var detsamma som det varit hela dagen så samtalet var lätt avklarat. Han återvände till köket och plockade det gan handlat in i de rätta skåpen. Såhär hade det varit dag efter dag nu. Oscar steg ur skorna, knöt förklädet om midjan och tog klädpåsen i handen när han gick. Telefonen lade han på tyst, han ville ha lugn och ro, de missade samtalen ringde han helt enkelt upp sen. Han vred om den stora bekanta nyckeln och kände kylan slå emot honom i trapphuset. Han hängde upp påsen i sin hand vid klähyllan  innan han gick upp för den knarrande trätrappan. Han kände sig viktig, ensam i huset, han ägde världen och gjorde vad han ville.
Han öppnade dörren med skylten som hade 3 stjärnor på sig och gick sedan vidare genom ännu en dörr.
Med bestämda steg gick han över rummet och satte sig på den lilla trappen i hörnet. I rummet fanns en brokig samling omaka möbler; bord, stolar, en stor soffa. Det såg lite shabbigt ut men ändå hemtrevligt och inbjudande. Genom rummets ensamna fönster kom ljuset från vårsolen. Det var väldigt tidig vår så träden var ännu bara från löv. Oscar tog klädesplagget som hände på sin hängare. Han kände tyget mot sina händer. Fingrarna gled försiktigt övervdet. Han förde det till sin näsa och andades lätt. Helt magiskt. Han tog ett andetag till...och ett till...bara ett lite till. Minnen flödade tillbaka. Nervcellerna skickade så många inpulser på samna gång. Oscar hade aldrig provat på droger men han antog att det var såhär det kändes att vara hög, bara mycket mer.
Oscar visste han inte borde sitta här men han kunde bara inte annat när chansen fanns. Han kände sig ensam och behövde minnas. Han visste inte hur länge han satt där...var det en minut...ett par minuter...en kvart... Till slut behärskade han sig...han kramade plagget en sista gång, slöt ögonen, inga tårar nu. Lät det falla tillbaka i sina veck. Som om inget av detta hänt. Det fanns arbete att göra innan huset var redo för sina gäster. Han hade fått en stund av glädje. Nu orkade han jobba ännu en långt pass."

SKRYT + Glädjen över mina vänner

Rubriken till mitt nästa inlägg....håll ögonen öppna...skrivs just nu mentalt i mitt huvud och kommer publiceras bara jag hinner :)

Sentimentalitetens baksida

"En bild säger mer än tusen ord"
"En sång kan frambringa 100 minnen"
"En doft..." Ja finns nog inte något bra citat angående dofter men de kan också frambringa MÅNGA minnen... TRUST ME

Till den som inte visste det så är jag en VÄLDIGT sentimental person mellan varven. Jag kan bara inte hjälpa det. Oftast minns jag bara det positiva men måste erkänna att jag nu, just i detta speciella fall faktiskt också minns det negativa. Jag uppför mig lite som en uber-bitch, på sant, men det är verkligen inte planerat, det bara kommer.  Jag vill ju egentligen vara snäll men antar det är mitt sårade hjärta som styr.

Men jag minns:

-när han ställde sig bakom mig, stod väl nästan på tå å höll om mig men jag måste iväg...eller om han ville få mig att stanna (vilket ju för det mesta inte gick för han måste faktiskt klä på sig å skjutsa mig till jobbet, men ett gott försök)
-omfamningen när jag gled in i bilen, frusen på vintern, och lät min hand glida in under hans jacka för att känna hans värme...
-leendet som bara var för mig...

Men jag minns också:

"Nej jag måste jobba..."
"Nej, jag kan inte nu..."
(Kl.08 på en helgmorgon när jag bytt arbetsskifte å tagit mig tid) "Nej, jag måste iväg, jag har kundmöte snart..."

Och OAVSETT,  trots ALLT det goda så drömmer jag om någon HELT annan på nätterna...saknar....

https://www.youtube.com/watch?v=rpea4Nlzs1U&feature=youtube_gdata_player

Nåja...småningom...en dusch...printa bokningslistor...via butiken...till Scala...städa...ställa...2 föreställningar ikväll också... TYVÄRR...helt utsålt. Diskussion om extra föreställningar finns så vi får hoppas...känns inte kul att säga nej åt så många människor :/ En lång dag igen men börjar känna mig riktigt hemma i mitt servitörsförkläde :) Men scenen ropar nog ändå mitt namn ;)