lördag 28 juni 2014
En oväntad lyckospark
Bättre sent än aldrig...
Veckan hemma har gått fort, men vad annat hade jag egentligen väntat mig. Kag har gjort en del jag tänk, och en del jag inte tänkt. Känns inte som jag hunnit med all den kvalitetstiden med alla jag önskat men sånt é livet.
Vardagsrummet blev, tycker jag, nog betydligt ljusare och somrigare.
På kvällen kom Annika till främmande. Alltid lika trevligt, jag hade bakat, å det var faktiskt gott å såg ju t.o.m. ganska bra ut om jag får säga det själv.
När jag gick där på vägen kände jag att jag inget hellre skulle velat ön att dela dessa stunder, dessa platser å minnen med någon...å jag visst just vem...
Tillbaka inne i staden tog jag en tur förbi en allmän syrenhäck å tack vare sekatören i fickan blev jag en bukett rikare.
På kvällen en långpromenad, denna gång mot vattet, alltså Bådan runt. Måste säga att denna gång bar promenaden frukt. På något sätt kändes det nu, på denna front inombords, lugnare...
Ryggen värker å jag borde packa. Det sista något som nuförtiden verkligen inte tar länge. En mängd lång- och kortärmade t-shirts rullas ihop, ett par jeans för hemfärd, ett par shorts om det skulle råka bli varnare och ett mjukis eller linnebyxor. Underkläder å strumpor, arbetskorna, ett extra par innersulor, kanske ett par länkare eller flipflops. Datorn, necessär och sminkväska. Done. Den andra bagen packade jag i stort sätt inte ens upp. Dit behövs bara alla laddare, ipaden å lite annat smått å gott. Inget heldagsjobb mera.
torsdag 19 juni 2014
Once again
Det kändes bättre nu när man var på väg än det hade gjort tidigare på dagen. När väskan packades...när man tänkte på det man skulle "tvingas" lämna bakom sig. 8 dagar, egentligen blev det ju faktiskt mer. Vemodet steg högre å högre men jag visste att tvingar man sig bara att komma över detta å kommer sig iväg så blir det bra sen. Såhär är det alltid...nästan oavsett resa... På tågstationen var nog ändå både jag å mamma lika dåliga skådespelare när det kom till att dölja vad vi tyckte å kände...
Kändes bra att hitta arbetsklädderna man skickat till tvätten någon vecka tidigare hängandes bland alla andras. Å där var också lappen jag själv skrivit :) |
Min hytt första natten |
Sedan var jobbet ett faktum för mig när klockan blev slog 15.
:D
Lördag söndag måndag. Dagarna gick fort...av en orsak FÖR fort. Men inget att göra åt det annat än bara spela med. Hoppas nu bara att söndagen kommer snart också. Inte för det att hemlängtan är SÅ stor ännu. Det är inte att jag INTE trivs. Men ja. Ska bli skönt att komma hem ändå. Detta första skifte lite speciellt, det blir annorlunda på de andra..på ett bra sätt.
Blev erbjuden 2 dagar till på detta pass. Jag tackade nej. 200€ é nog jättebra visst, men att bara vara hemna onsdag-lördag å på söndag fara iväg igen på 8 dagar...tror inte det va... Pengar är inte allt...så är det...och när det kommer från mig, ja...det säger en hel del. Mina vänner å familj sakner mig, å jag dem. Går jag i konkurs gör jag...
Övrigt
Ner för trapporna till däck 5, genom branddörren till höger, genom en "Crew Only" dörr (de gillar jag) och sen... |
...sen kommer ni till min hyttkorridor... |
Å där om hörnet finns då min hytt :) |
"Peruttu", bästa nyheterna på hela dagen...tyvärr blev det av dagen därpå istället... |
Vy från hytten...det gungade rejält den dagen, men inte när jag skulle föörsöka ta bilden...ja se DÅ var vågorna borta... |
Hyttvy |
4 lediga hytter, å så tillkom ännu en handfull personalhytter...kvällen efter 1! tom hytt... |
Hamnen i Tallin 18.6. Fyra båtar uppradade när vi kom (4:e rymdes inte på bilden) å Norweigen Star längst till vänster... |
Över mitt huvud
Denna sommar verkar det bli så att jag är sjöman...och...sen inget. Mitt gamla jobb och mitt nya kan man säga har vissa sammarbetsproblem. Men så är det när inte alla var hemma när "den goda viljan" delades ut...
Vardagens ups och downs
Kväll #1. X-Men.
Fruktansvärt otydlig bild, men i nuläget finns ingen bättre på hela internet... Men ja, den säger ändå allt :D |
Efter bion mat på Hesburger följt av glass, en lite promenad i Jeppis samt bilhäng. Ja, å på kvällen fick jag ännu håret klippt av min personliga frisör, visst kunde jag klara det själv men hur kul skulle det vara. Resultatet blev 6 mm istället för 9 mm. Efter frisörens önskemål kom inte 3 mm på tal, å då lyder jag :)
Jag hade hunnit 3 kilometer, då var det bara att vända. Det hade känts av lite å på bara några steg till efter det så visste jag att om jag inte vänder nu kommer jag mig inte hem. Men jag ville ju ner till vattnet. Försökte gå barfota. NEJ! Bådasvägen var inte gjord för det. Till min räddning hade jag en oanvänd näsduk i fickan som jag kunde placera mellan foten å skon för att lindra smärtan å kunna ta mig hem, halvtomhalvt gåendes på tå :P
Men skam den som ger sig. Väl hemma plåstrade jag om foten, drog på mig ett par strumpor å tog ett annat par skor. Denna gång bytte jag också apostlahäsrarna mot cykeln. Å voila...ner till hamnen kom jag...å dedär 6 kilmometer jag tjänat in på försök nr.1...vilken bonus :)
Min fb status från detta "Det är ju så att man ibland får oförskämt bra service. Jag köper ju sällan en eller två vårullar när jag köper. Endast några stycken fanns klara å mer på gång i fritösen. En handfull ungdomar bakom mig i kön (som säkert bara skulle ha en å två). Då frågades det om jag hade bråttom, vilket jag ju inte hade, så då fick jag bara betala å gå hem. Och voila, en kvart senare ringde det på dörren å mina vårrullar levererades :D"
Googlad bild |
" Ingen Avd.9 alls för mig i sommar då. Tvingades att välja. 50% på bädden (fanns ju redan vikarier för resten) eller båten? Måste ju då välja båten, bättre lön... Tjänstledigt utan lön från bädden då...inget växande sparkonto i sommar alltså. Å inget bädden med mina underbara vänner å kollegor....
Inlägget "Över mitt huvud" behandlar samma ämne...
onsdag 4 juni 2014
Min barndom var en gång
Det är snart 26 år sen jag föddes. Efter så många år finns det mycket minnen. Men med åren har de bleknat. I verkligheten...i minnet finns allt ännu bakom slutna ögon.
Nuförtiden känns det som om något, i verkligheten, försvinner för varje år... Saker förstörs, förfaller, försvinner, faller ihop, huggs ner. Allt ändras. Det känns som om inget finns kvar snart.
Inget håller mig fast...på ett sätt känns det som om jag ville packa väskorna å inta en ny stad, en större stad. Kanske skulle jag våga det nuförtiden. Börja på nytt...med allt... Kanske det skulle hjälpa. Å varje sommar å varje jul besöka denna stad, min hemstad, Nykarkeby...tillsammans med min man...naturligtvis. ..
My curse
Ikväll ältar jag. Massor. Så detta är ett väldigt "tycka-synd-om-mig"-inlägg. Jag lovar. Och varnar...
Jag hade planerat...jag hade hoppats. Med ett "kanske, vi får se närmare", hade jag gjort upp planer, jag skulle sova i Kokkola inatt. I armarna på en man. Snäll, snygg, en som verkade gilla mig. En som jag kunde gilla. Men dumma lilla jag...varför skulle jag ges den glädjen... "toinen kerta". Jag vill inte vänta...
Mina tankar vamdrar vidare..."Gulla ....., jävla dumbhovo". Man kan vara både dumb och gullig. Där finns så mycket känslor...men inte jag kan spela på. För atg citera en nära vän "Du kanske bara hade kunnat få ett infall av att bara fråga helt enkelt.. " Stanna här med mig inatt"..... Vem vet vilket svar du hade fått...."
Hon har rätt...men var skulle jag finna den infallet...
Mina tankar gick sedan långt...så jävla långt att jag hann tänka, för en kort sekund av verklig lågt sjunkande, att, bara för att, så kunde jag ta mobilen, skriva ett SMS ("Jag vet inte om du tänker prata med mig mera...men ville bara önska "Trevlig Sommar") och trycka på "sänd". I didn't. "Gulla ......, jävla idiot"
Det är verkligt synd om mig ikväll och jag förbannar ett rätt stort antal män. När ska jag få vinna. GAH!
söndag 1 juni 2014
Tetris
Efter detta mådde jag nog bra...ändå fanns det något som malde på djupt där inne, något jag inte gillade men inte kunde sätta fingret på. Jag gick ut på en promenad å efteråt kändes det nog ändå bättre.
Just nu är huvudproblemet singelexistensen,..ensamheten...tror jag...
Allt lugnt på dagarna å kvällarna...människor runtomkring...men oundvikligen kommer sen tysnaden, tomheten. Bara jag. Varje dag... Nåja...som jag sa igår, jag stänger inga dörrar, jag håller alla vägar öppna. Då ska väl något lyckas. Tror också detta är på gott å ont...
Out of context
Utan inbördes ordning...
Som ni vet har jag ju en förkärlek för dessa...å Kurirens horoskop är alltid ovanligt slående. Läs bara det senaste. Å jag som just börjat nytt jobb...resten sen...hmmm...
Det fanns en dag...eller en kväll, när känslorna fick ta över lite för mycket...
Det var allt jag önskade
# 3. fb-findings
Talar väl för sig själv...
"Just bros helping bros..." Det fasnade lite i mitt huvud ;) (mild varning)
# 4. Känslornas styre
" But every time it matters all my words desert me
So anyone can hurt me--and they do"
Jag har sagt det förr å säger det igen, jag är för känlig för denna värld. Visserligen, det måste erkännas, ofta tror jag att jag lägger krokben för mig själv. Jag hör något alldeles allmänt å oskyldigt, men jag analyserar,tolkar å bygger upp både en story å fortsättning runt det jag just hört. Oftast har jag kanske fel dessutom å det jag hört inte alls ens i närheten varit något som jag på några sekunder hunnit fantisera.
Inte 100% sant men... |
Igår hann jag med något sådant som, när sena kvällen kom, tog mig ut på en halvlång, långsam, ensam, häggdoftande promenad i försommarnatten.
# 5. Jag tror det spökar runt mig.
2 händelser runt mig de senaste dagarna har fått mig att tro det.
1. Klockan är 05:45...jag sover, lungt å stilla...ensam...när TV:n från ingenstans plösligt kommer på, av sig själv, på rätt hög volym dessutom. Väldigt yrvaken flyger man upp å börjar leta efter fjärrkontrollen. Jep, det måste ha spökat.
2. Dagens incident. Jag går ner i källaren, startar tvättmaskinen. Programmet tar 1:30 timme. Jag plockar ner lite tvätt ur rummet bredvid å kastar en blick på maskinen när jag går förbi den, 1:29 minuter kvar.
1 1/2 timme senare återvänder jag...tvättmaskinen är stilla... Avstängd. Jag trycker på knappen å den fortsätter där den slutade, 1:27 timme kvar. Förstår inte varför mitt spöke stängde av maskinen 2 minuter efter jag startade den. Men den hade säkert sina orsaker.
En är naturligtvis Jonathan Rhys Meyers...har man ingen pojkvän kan man ju åtminstone njuta av något vackert...