Om jag hade haft en febertermometer...

... så skulle den nog visat att jag inte var kärnfrisk. En liten släng av förkylning kom igår förmiddag och blev sen gradvist värre under dagen. Hostade halvt ihjäl mig innan jag somnade. Sen idag har det varit lite si och så. Men som sagt så har jag ingen termometer så jag inbillar mig att jag mår ganska bra ändå.

Annars vet jag inte hur jag mår. Ärligt. Jag brukar FÖRSÖKA att i de flesta fall stå stadigt med båda fötterna på jorden men just nu känns det i vissa fall skakigt. Men så är livet för en vikarie. Man lever avtal till avtal. Kan bara säga att de senaste 2 åren varit underbart men i maj går det avtalet ut och jag borde då vara färdigutbildad anstaltsvårdare. Sen får man se hur det blir... egentligen VET man ju att man har jobb när man känner till vikariebristen och vikariebehovet men tills avtal är undertecknade känns det alltid som ett stort frågetecken. En obehaglig känsla. Så har det alltid varit. Tänk den dag man får fast tjänst. Nice.


Men så tänker jag att det finns ju de som har det värre. Så måste man tänka ibland, jag kan inte direkt hjälpa dem men tanken gör det lättare för mig. Som jag sa åt A.J. idag, jag brukar väl säga The Show Must Go On. Men hon påminde mig om att jag brukar säga... ”sätt dig inte på DEN stolen.... för DÄÄÄR har ------suttit...." Ok. Så jag säger en hel del saker :P


De kommande 9 dagarna har jag vissa förhoppningar på.
#1 Med början med en ledig vilsam helg. Jag vaknar imorgon och förkylningen är borta.
#2. 5 helt normala dagar på jobbet som flyter fram utan problem eller avbrott.
#3. Nästa veckas 2 glädjepunkter. Onsdag bio med A.J. Les Miserable och sen Tammerforshelgen med Dreya å Mitjil, Leimarit och hotellvistelse!
Personligen tycker jag inte något av detta skulle vara FÖR mycket begärt men inte allt för ofta jag blir bönhörd... typiskt...


Resten av kvällen blir det soffmys all by my self. Men bättre sjuk nu än onsdag eller nästa helg. Man måste väl försöka vara positiv...