Rositas begravning...

Detta kunde inte stämma. Oscar skulle inte sitta hör nu, inte redan, inte såhär, inte nu... Men här satt han nu, begravningsklädd i kyrkbänken. I kistan vid altaret låg hans kära vän Rosita. Han visste inte hur han skulle kunna, allt var så overkligt. Han grät. Under minnestalen kunde ingen hålla tårarna borta. Så många känslor. Oscar var ledsen över att ha mist sin vän samtidigt som han var glad över att hon fick en sådan fin begravning.

Oscar satt på den andra raden efter mittgången. På första raden och några steg till sidan satt Rasmus. Oscar visste att Rasmus var nervös och Oscar önskade att det fanns något som han kunde göra för att lugna honom. Allt han ville göra var att luta sig framåt, lägga armarna om honom och viska "allt går bra". Men nu fanns ju inte den möjligheten. Han satt där och tittade på Rasmus. Visste inte vad han skulle känna. Han kände sig glad över att få sitta såhär nära honom, men han kände tillika att han var en dålig människa, hur kan man tillåta sig att ha sådana känslor på en begravning. Rasmus var så vacker, men var det månne allt som nu fanns kvar. Oscar kunde inte mera beskriva de känslor han hade för Rasmus, de gjorde honom extremt exalterad samtidigt som de ofta gjorde ont.

Plötsligt dök andra tankar upp i hans medvetande...tankar på Jonas. Han skulle kanske få träffa honom ikväll. Käraste älskade Jonas. Tanken på att han skulle vara så långt borta om en månad gjorde så ont. Han trodde ALDRIG att det skulle kunna finnas någon som kunde få honom att känna på samma sätt som Rasmus...eller snarare BÄTTRE. Med Rasmus blev allt så stort och överväldigande...trevligt till en början men inte i det långa loppet. Första gången Oscar träffade Jonas kände han väldigt lika...efter det känner han sig trygg och lugn i sinnet. Hemma var han än var. Detta trots att han visste hur oberäknelig och spontan Jonas kunde vara.

Oscar var fast mellan 2 personer. En gammal bekantskap, en ny. Oscars hjärta var öppet för Rasmus eller Jonas. Eller varför inte nya bekantskaper helt och hållet. Han var öppen och redo. Men ENSAM. Han kände att han redan för länge sedan hade förlorat Rasmus, nu stod Jonas på tur...

Också rosor har törnar

Låt oss börja där jag slutade, min födelsedag.

Jag känner mig nu trött, trög och gammal. Nästan så jaf ser de gråa hårstråna komma krypande. Att fylla 25 var en dålig ide, verkligt dålig. Men gjort är gjort.

Som jag tidigare sagt fick dagen en något annorlunda start. Lägga telefonen på väckning och stiga upp när den larmade, försöka äta något litet och sedan hoppa i duschen. Klä sig med vit skjorta, knyta den svarta slipsen och kolla så att det fans näsdukar i kostymjackfickan. Så off till kyrkan.  Sedan fick jag skjuts från kyrkan till gravgården och sedan också hem. En som på ett sätt lyfte mig till skyarna bland rosa moln och regnbågar samtidigt som den sedan släppte ner mig hårt och förpassade mig till ett djupt svart hål.

Efter begravningen blev det långpromenad. Det behövdes för att bearbeta alla känslor; ilska, sorg, glädje… Dessutom går det aldrig så bra att motionera som när mycket känslor är inblandade, jag slår nya rekord varje gång. Man bara koncentrerar sig på det onda eller goda och det är mycket lättare att få benen att gå fortare fortare.

Promenaden gjorde verkligen så jag tänka klart igen (”såklart jag tänker på dig”) och började med tårtan. Dagen innan hade jag bakat två ckoladkaksbottnar och dessa skulle nu fyllas med något gott. Jag hade flera altenativ men så visade det sig att yoghurten Skyr passade fint ihop med Philadelphiaost och blev därför fyllningen. Detta med spritsad grädde på toppen. Kakan åts med god aptit men ärligt talat tror jag att det där med att det inte fanns något socker någonstans i den nog inte uppskattades till 100 % :P

 Kvällen fortsatte på den spanska restaurangen Duende i Jeppis. God mat och god Sangria, detta då i trevligt sällskap med Dreya och Mitjil gjorde kvällen NÄSTAN perfekt. Maten var god om än något större portioner än vad vi trodde vi beställt. Jag var minsann mätt när jag kom hem.

 

Söndagen kom som nästa och den började med en tur till jobbet som omväxlings skull….not… Eftermiddagskaffe med Raija eftersom det ju fortfarande fanns ½ tårta kvar. Raija kom med värmljus från Pentik, det är minsann inte IKEA det. Nästan så de lyser snäppet klarare och ger mer värme :D

 

Måndagen. En ny vecka än en gång en som jag visste skulle bli min sista innan semestern. Tack å lov. Bara 6 skift kvar och nedräkningen kunde börja. Detta också dagen när Dreya var in med en kompletterande present till den otroligt vackra blomma jag fick på födelsedagden. Han hade återigen låtit sin konstnärliga ådra flöda och jag blev superglad. Med den tavlans hjälp kommer jag för alltid, OM jag mot all förmodan skulle kunna glömma, minnas min härliga 25 årsdag.

 

Detta också dagen när min spegel kritiserades. Men jag vet att det är sant, man blir både kortare och tjockare i den. Vet ärligt talat inte varför jag låtit bli att investera i en ny redan för långe sedan…

Tisdagen kom. Efterlängtade tisdag. En dag jag väntat på hela året fast jag inte ens visste när den skulle komma. dagen jag åter fick träffa Simon IRL. Telefonsamtal och SMS året om täcker inte alla behov av att träffas och konversera men oftast blir det bara till sommaren och kanske kring jul som vi verkligen ses. Dagar som dessa så OTROLIGT värdefulla!

Efter träffen med Simon visade det sig att jag hade möjlighet att ha Annika på kaffe också. Vilken tur för annars kunde det tagit flera veckor innan vi skulle fått det att passa. Annika hade beställt en kaka. En jag hade haft flera år tidigare, en vars recept inte mer existerade. Men jag improviserade runt kravet att det skulle vara lemon curd och färska jordgubbar. Så bottnarna, de som fatalt misslyckades och blev platta som plättar, var maräng och mandelmjöl. Mycket grädde som fyllning tillsammans med lemon curd blev trots allt en succé. Inte LCHF rakt igenom men hej, man blir ju bara 25 en gång i livet.

 

Annika hade med sig en intressant bok till mig, också för att komplettera de tidigare presenterna. ”En man som heter Ove”. Ska bli intressant. Komplement till Bacardi Razz flaskan (var hon nu fick den iden från ;) ) och den vackra plåttavlan. En jag jagat överallt och så hittar hon den på Amalia. Jag försöker verkligen leva efter den filosofin.  Men det där om giftemål är tyvärr svårare än shopping.

 

Dagen avslutades med en promenad av aningens extrema mått. 15 km. Väldigt skönt. Nere i Bådaskatahamnen fanns mycket båtar, också många tomma platser. Men det jag sökte och som lockade mig fanns inte där…

 

Osdagen den 24. Sommaren återvände äntligen. Männen i de flesta åldrar blev snyggare när långa byxben blev till skorts och tröjor blev t-shirts med eller utan ärm. Bara att njuta av utsikten.

Också dagen när jag blev med en Samsung Galaxy Tab 2. Tanken var att jag skulle ha den på resan för blogguppdatering osv. och sedan skulle mamma få överta den eftersom hennes dator är så långsam. Men ny vet jag inte. I kinda like it.

 

För att inte glömma att det var 5 år sedan farmor lämnade jordelivet. Jag minns den dagen så väl. Saknar henne verkligen ibland. Hon var som hon var men vem är nu inte det.  Men så länge hon fanns tvingades släktet hålla samman mer… numera… njaa…

Torsdagen kom. Det borde den inte. Vilen tota skitdag. Morgonskiftet på jobbet helt ok mest för att jag kunde känna semestern i luften. Nästan så man kunde ta på den. 2 skiften kvar.

Men eftermiddagen och kvällen. Tvätten fixades, disken likaså. Lite städat fick jag till. Men detta tog mig både eftermiddag och kväll. Det borde det inte ha gjort, fjädern var alldeles sönder. Allt jag ville ha var en man. En MAN. Nästan vilken som helst. En som kunde lägga sina starka armar om mig, viska i mitt öra att allt bli bra och kyssa mig ömt. Skulle jag haft det skulle allt gått så mycket bättre, och troligen skulle allt inte varit så skit från första början. Jag tänkte på ett samtal jag haft med Annika på tisdagen. Jag argumenterade hårt emot allt hon sa även om jag visste och ännu vet att hon hade så rätt. En sak kom vi dock fram till. Min framtida partner kan inte vara en som tycker synd om sig själv. Han ska vara stark och beskyddande. Jag kommer vara den som vårdar ömt, detta hör till min natur men för att orka i det långa loppet måste min partner kunna göra detsamma tillbaka ibland.

Detta borde ju gå att ordna i Spanien va ;)

 

Fredagen. Ett kvällspass på jobbet tack vare ett byte. Vilken tur. Jag använde nästan all min energi för att orka och gjorde en massa extra bara för att inte låta tankarna vandra. En ledig lördag väntade mig sedan och söndag morgon att jobba innan semestern… nu var det nära.

Lördag. Ledig. Bara för härligt. Och vilken dag sen. Jag började med att hämta ett Adlibrispaket från posten. Ställde mig sedan med vatten och min ishink i solskenet på balkongen och läste, och läste, och läste. Allt jag tog var en paus på knappa 10 minuter för att slänga i mig nå mat. Som båda tidigare böcker i Jonas Gardells serie ”Torka aldrig tårar utan handskar” så sträckläste jag också denna 3:e och sista del. Jag rekommenderar verkligen. Ingen munter läsning direkt. Men ändå vacker, ärlig, sann, så naken… och alldeles FANTASTISK.

En promenad efter detta och sent på kvällen kom mig privatfrisör. Vet inte vad jag skulle/ska göra utan honom. Så härligt att höra ljudet av klippmaskinen, starka händer på mitt huvud och håret faller. 9 mm… så nice :D

Söndag. Underbara söndag. 8 timmar på jobb, plågsamt, men sen var det över. Nästan så man svävade när man lämnade jobbet. Det blev raka spåret hem. Byta kläder. Via butiken och sedan ner till fasters villa på Andrasjöstrandvägen för släktträff. Här borde infogas att transporten skedde på cykel. Som CYKEL. Jag hade nog inte cyklat på 10 år… otroligt härligt. Släktträffen tänker jag inte orda desto mer om. Jag känner mig själv och kan säga för mycket. Ingen nämnd och ingen glömd. Skönt att sitta i solen och se ut över vattnet.

Eftersom cykelturen hem kändes som något av ”A piece of cake” och hade farten uppe gjorde jag samma 15 kilometers sträcka som häromdagen men nu på cykel…

 

En stressig dag. Drog dessutom på mig olycka… kanske. Min väska åkte i backen på den hårda trottoaren och när jag kom hem kände jag en stark doft av parfym från den och jepp… flaskan i innerfacket var det bara skärvor  kvar av. Som tur är var det en av mina favoritparfymer men endast lite kvar i botten på flaskan…

Måndag, den 29:e. dagen jag tvivlat på att någonsin skulle komma men den gjorde det… så härligt att bara få sova, och sova och sova hur länge jag ville. Bra start på dagen. SEMESTER. Hade en lång att göra lista och, nåja, 85 % gjorda. Och här ett inlägg som säger allt… all in a day…

En liten annons jag funderar om man skulle lägga in nånstans...

"Kära läsare!

Behöver just DU få din cykel vandaliserade? Enkelt ordnat, låt mig låna den bara.

Specialist på punktering eller annars tomma cykeldäck.
24 timmars service GARANTERAS. Känner du att du har turen på DIN sida räcker 12 timmar säkert till.

Ska vi slå till?"

Planerade en cykeltur och en sväng till posten och kommer till en cykel med platt framring. Parkerades felfri kl.21 igår på gården bland många andra cyklar som klarar sig bra i ur och skur. Vet inte om detta är punktering eller vad... ventilen verkar också helt lös. Jag ingen cykelreparatör så problemet får verkligen vänta. Är jag sedan förvånad? Inte det minsta. Såhär har det alltid varmed cyklar jag använt. I källaren MÅSTE de tydligen alltid vara parkerade. Undrar vad som gör mig så hatad av "tuffa småglin" (varken tuffa eller särskilt unga) i denna stad. Denna gång läggs skulden på mina vänner utanför Torghallen för några av dem fanns på plats igår när jag stod där med cykel och pratade med flertalet vänner ... lilla trygga, lyckliga Nykarleby...

En härlig regnig kväll/natt. Mörkt o staden. Inge gatulampor på. De våta gatorna var våta och alldeles svarta och det enda som lyste upp var skyltfönstern på andra sidan gatan och TV-apparater som stod på. Otroligt mysigt att bara stå på balkongen och drömma sig bort.

Min andra semesterdag kom fort. Är det såhär semestern ska bli. Södernresan närmar sig med stormsteg. Mycket att förbereda. Idag en sväng till Jeppis efter några saker… men jag var inte alls på humör… ätit för lite salt och blev aningen vresig… länge sen jag fräst runt mig sådär… men nu har jag ätit mig mätt igen på salt mat så jag klarar nog mig denna gång också… bäst att fortsätta med dagens göromål… måste bl.a. se över ekonomin… hemska tanke…. Imorgon blir det mat med mina 3 närmaste vänner… samtidigt… ska verkligen bli spännande… :D

God fortsättning gott folk!!

 

 

Ska man inte vara glad på sin födelsedag?

Den frågan har jag ställt till mig själv idag. Och visst, det SKA man vara. Och det är jag, i det stora hela. Dagen fick som bekant ingen ”happy happy” början. Begravning. En fin och värdig begravning dock.

Sen var det detta med karlar. Borde ju komma med intruktionsmanual. Jag säger bara SKITSTIL. Men just denna var extremt lätt för ögonen. Med varma mjuka händer. Och bara för detta förlåter jag honom LITE!  Jag tänkte bara på detta låtstycke

”I love the dark handsome guys with their skinny

 little ties dressing mod looking out of sight

 I love to watch them as they cruise with their pointy

 leather shoes wearing shades in the middle of the nights”

Kopplar bort det för resten av kvällen. För nu ska jag plocka ihop en tårta och börjar ställa mig. Vänner kommer mellan kvart över 6 och halv 7 och tydligen är bord bokat på spanska restaurangen Duendo :D Ska bli roligt…

I’m getting old(er)

Fredag den 19:e Juli. Sista dagen jag får vara 24. Farligt nära dagen jag blir halvvägs till 50 år, 20:e Juli. Egentligen stör det mig inte att bli äldre… på sant. Ju äldre jag blir ju närmare kommer jag min mentala ålder vilket ju var 33… Jag blir äldre och ser fördelar, som t.ex. att jag nu förtiden faktiskt kan dejta folk i min egen ålder (och i vissa fall yngre) eftersom alla andra ju också blir äldre. Och män som är äldre… låt oss säga 17 år, (6 månader och 3 dagar) skulle det inte vara så stor sak (för omvärden) om man skulle dejta. Är jag äldre kan jag lätt dejta (ännu) äldre.

Men det finns också negativa saker. Jag blir äldre och ändå står jag still på ett och samma ställe… det suger (på ett MYCKET DÅLIGT sätt).

Jag tittar mig i spegeln. Jag ser inga rynkor… än. Jag gillar rynkor… det har jag sagt förr… på mina män. Yngre eller äldre, små eller djupa skrattrynkor, crowsfeet kring ögonen gör männen så svåra att motstå. Men som jag säger… på ANDRA… inte mig. Jag ska ju vara den unga killen ”de äldre männen” vill dejta. Jag är ung och håller dem unga. Och jag kommer aldrig bli äldre än dem…

 

Låt oss sedan se vad födelsedagen för med sig. Den kommer börja med en begravning… det vet jag. Maily ska föras till sista vilan. Begravning på sin egen födelsedag är hemskt, men det är kära Maily, hon som fattas oss, som nu är borta. HON kan få dela den dagen med mig på detta vis.

 

Sen får vi se… hoppas ju på att bli ihågkommen… på många sätt. På facebook blir man ju inte glömd. Men ett GRATTIS! Där känns ofta tomt. Å andra sidan, jag skulle aldrig heller minnas allas födelsedag och står det att någon fyller år skickar jag detta vardagliga GRATTIS! Specifikt tänker jag på Herr ”40 mörkröda rosor, den yngsta 40-åringen i nejden, for old times sake osv” ska minnas mig… men vem tror det… seriöst…

Jag. Ute på vattnet. I båt eller annars. Inte direkt något jag älskar. MEN idag har jag inte velat någon annat. Jag har velat ut till en skärgårdsholme jag inte känner till, kasta loss från Bådan med en Selco-båt jag bara sett på bild, med en man jag älskar, som kapten. Då skulle jag känna mig trygg. Han skulle få bygga på sin bastu och jag… nåja… kan väl njuta av utsikten… Det hjälpte ju inte att jag såg just denna man en kort sekund när han körde på andra sidan esplanaden på förmiddagen. 1 månad och 1 dags nedräckning börjar från noll…

En båt likt denna...

Jag börjar då jobba om mindre än 4 timmar… borde jag sova? Definitivt. Ska jag göra det? Snart….

Ding Dong The Witch is Dead

Jag glömde skriva om detta häromdagen. Låten som bara dök upp i mitt huvud på tisdagen. Så väldigt passande för de som förstår vad som hände då. Ingen dog men någon försvann ur några människors tillvaro. Äntligen. Jag är elak… lite elak… djupt inne och ibland kommer det fram och manifestar sig på sättet som detta :P

Jag vann en vecka…

Såhär långt har dagen idag varit riktigt bra… förväntar att det fortsätter i samma anda… Jag vaknade till två trevliga saker:

#1. I ett chattmeddelande från när jag redan loggat ut och somnat… ensam… fanns denna video. Detta efter att diskussionen ”Sova ensam: ensamt eller en chans att breda ut sig” diskuterats. Gulligt… och en favoritlåt i bakgrunden dessutom :D



#2. Kl.03:26 kom svar på ett SMS jag sänt tidigare på dagen. Jag vaknade till när det kom men somnade leende om för jag visste, instinktivt, vem som var avsändaren. Och när jag läste det denna morgon visade det sig att jag hade rätt :D :D

Det var ingen kärleksförklaring om ni trodde det men trevligt ändå :D

Alla vet vi ju hur jag gillar horoskop…nu har jag läst ett välidigt passande igen… för periden 11-24 Juli
”En (infoga passande stjärntecken här, lite hemligeter måste jag ju ha ;) ) kan komma att avslöja att hen gillar dig mer än som en kompis.”
Stör mig lite på ordet KAN :P Men det passade bra ihop med ett tecken som börjar på V…


Gårdagen var som den var, en bra dag i Jeppis även om jag vid 2 tillfällen befann mig på en plats jag inte borde vara på… så nära… det kändes i luften… underbart… Men gjorde inget dumt utan gick därifrån…
Men från Jeppis kom jag med en kostym. Från Dressman. Jag handlar verkligen inte där i vanliga fall men… Väldigt bra service måste jag säga, kunnig, gissade rätt storlek genast 56L, fick den sista de hade i lager. Men kan reta mig fruktansvärt på att jag inte vet om jag borde känt expediten… hon (jag som hoppats på en snygg man :P ) så att jag måste gått ner mycket på sista tiden, jag svarade jo, hon sa att det syns. Tack bara men HUR såg hon det… hmmm…
Nu är det dessutom lite olika åsikter om detta med kostym i detta bolag. Jag provade den så mamma fick se. Hon beundrade och skröt. ”Så stiligt, den passar ju perfekt… osv…” Dessvärre kan jag inte säga detsamma. Jag gillar killar/män i kostym… verkligen… men på mig… njaa… Måste leta fler åsikter…
Sen på kvällen var det lite usligt en bra stund…jag tog en promenad…jag bara måste. Det regnade och blåste om vartannat och paraplyet fällde jag upp och ner så mycket jag hann. Men regnet var inte så dumt… som Robyn sjunger ” It’s a good thing tears never show in the pouring rain”. Så mycket känslor som bubblade upp… men efteråt kändes det faktiskt bättre…

Nu är det dag att bädda sängen. Äta något å sen blir det att sticka iväg och jobba… Nu kan jag göra det när jag sett klart 3:e säsongen Spartacus… lite mycket blod (som ser väldigt orealistiskt ut) men så mycket annat trevligt….

See you guys!


PS. Rubriken ja… jag hade tydligen räknat/tänkt fel… på något sätt trodde jag att nästa vecka inte fanns :P

Vi har i alla fall tur med vädret…

Så mycket att göra så lite tid. Idag MÅSTE jag i stort sätt till Jeppis och handla en kostym. Jag varken skulle orka eller vill. Speciellt inte ensam men nu blir det nog så. Kanske hinner jag träffa lite vänner när jag ändå är där... om jag har tur, annars blir det många tråkiga timmar. Och totalt skitväder med regm regn, och regn är det idag också, just så…

Det går varit mycket på senaste tiden. Framförallt jobb. Andra hela helgen jag jobbat i rad. Lite mer än nödvändigt men det går när man tänker "pengar pengar pengar".

Jag köpte ju nya skor. Löpskor. Nu har jag gjort det IGEN. Ajajaja. Bara att konstatera att om jag vill behålla mina stortår, vilket jag ju faktiskt vill, så får jag köpa nya lenkkiskor. En storlek STÖRRE. Mina stakars tår. När jag provade dem första gången, helt ok. Första lenkkin… inga problem, fick ju skoskav men så är det ju med nya skor. Andra gången med ett omplåstrat skoskav, kändes bra.. lite trångt om tårna men tänkte det blir bättre… Tredjegången, aj som sjutton. Glöm det. INTE igen. Skorna hade krympt eller fötterna växt. Har nu beställt storlek 47 istället… Fick inte exakt samma märke, men åtminstona Adidas Performence. Tog 2 par samtidigt, adidas PerformanceDURAMO 5 och adidas PerformanceADIZERO FEATHER 2.

Bröllop, vad är de bra för?! Häromdagen, när jag hade varit och handlat efter förmiddagsskiftet på jobbet hände något. Jag gick från Torghallen och i första korsningen kommer en bil körande med suffletten nere och med en lycklig brud i baksätet som viftade med sin bukett och hälsade glatt på mig. Jag kom i den stunden inte på vem det var men just då spelade det ingen roll. Det kunde vara precis vemsomhelst... det gjorde ändå lika ont. Lyckliga lilla flicka som hittar sin prins och äntligen får gifta sig. Jag också VILL. Kanske lika bra att jag inte blir bjuden på bröllop, det skulle bli så plågsamt. Visst är jag glad, jätteglad, för såna som gifter sig osv. men inom mig finns ändå en känsla av stark AVUNDSJUKA.

För att återgå till ämnet träning och träningsskor.
Träning och jag har ALDRIG varit ens i närheten av att vara vänner och nu finns det där för mig nästan varje dag. 10,5 km snabb promenad, det är träning för mig, i nuläget, framöver kanske det avancerar.
Jag köpte mig länksor vilket ju är totalt GALET...träningsskor...JAG....never...
Jag dricker shakes gjorda på proteinpulver, jag har verkligen retat folk som hållit på med det förr. Nu säger jag högtidligt FÖRLÅT... Det smakar ju inte illa, är mättande och funkar fint som nyttigt mellanmål. Gymmar man sen och så är det säkert ännu mera hjälpsamt för återhämningen.

Jag ÖVERVÄGER gym. Överväger. Men det fakto att jag en gör det är verkligen inte NORMALT. Inte ens i närheten. Jag börjar nog inte imorgon, eller nästa vecka, troligen inte ens nästa månad, MEN ... jag överväger det :)

Människor kan förändra sina tankesätt...om de VILL!


Igår var en skitdag. Jobbade från morgonen, vilket var helt ok skifte men efter det tyckte jag att jag var trött och bara sov. Inget blev gjort tyckte jag (inget i jämförelse med vad jag tänk jag skulle fått gjort). Vädret sög, grått och trist med regn, och jag beslutade därför "Ingen lenkki idag". Tänkte hinna med mycket… tvätta kläder, stryka lakan, skriva blogg och se på film. Blev det så. Njaaa. Jag var trött, kände mig irriterad. Mycket på G och inget flyt alls med något av det. Till slut fick ju ändå den dagen ett slut också. Nåja, en POSITIV sak fanns ju, Jotexkatalogen kom och där fanns mycket jag gillade så jag gjorde 2 konstaterande:
#1. Jag behöver mer pengar...
#2. Jag behöver betydligt större bostad...

Let today BEGIN...

Medusa försvinner...och sa jag...AJ

Ibland tvivlar jag verkligen på min viktnedgång. Inte är det väl så mycket och inte kan det väl vara SÅ många centimetrar. Så sent som igår tystnade min mamma mitt i en mening och konstaterade att "Nog blir du smal". Öööh, jaha. Så bra. Vågen rör sig inte och tycker själv inget har ändrats på månader. Då börjar jag också tvivla på helheten. Men då provar jag kläder. Gamla kläder som passat förr. Igår var det Medusa. Hennes axelbandslösa topp. Den syddes efter mina specifikationer. Den passade ändå inte när den kom och syddes ut. Efter detta var den nästan exakt, nertill snudd på för liten och upptill 2 cm extra som korrigerades med säkerhetsnål. Nu är den gigantisk. Som dubbelt för stor. Även orginalnåtten skulle fått tas in 15 cm. Skrattretande och jag tvivlar nästan fast jag ser det med egna ögon...


Detdär är så inte jag mera...

Jobbet väntar ikväll och jag har ett skavsår bakpå höger fot, skaffade ju nya skor, länkskor.

Man kanske borde gå lite i taget när man går in nya skor, inte genast 10,5 km och verkligen inte två dagar i rad... Men inte jag. Som tur är finns plåster och Duoderm :) 


God fortsättning mina vänner

Oscar-time

Samtalet flöt på bra i bilen vägen tråkiga vägen hem. Samtalsämnet var ex eller killar de ville bli tillsammans med, i vissa fall sammanföll de båda. Jonas började, han talade om killen i utlandet. Han hade hört om honom förr...han hette Hugo och spelade i dansband. Oscar hatade att höra om honom, dels för att han inte kunde förstå vad Jonas såg i honom och dels för att det gjorde så ont att höra att Jonas ville ha honom för där satt ju Oscar redo, mogen att plockas. Oscar ville däremot inte visa att han inte gillade det. Han höll med och samlade information. För att sedan visa att han nog inte var intresserad av Jonas så drog han upp Patrick. I vanliga fall ansåg han nog att Patrick var ett dåligt samtalsämne i Jonas närhet men kunde han tala om en kille han ville ha varför skulle då Oscsr vars sämre.

Buckle up...its time for PRIDE

Fredagen var dagen då allt började. Jobbet tillkallade min uppmärksamhet redan från tidig morgon och timmarna gick extremt långsamt fram tills det jag slutade. En sväng via bankautomaten (hade inte fått någon lönespecifikation och blev aningens nervös, men det blev happy HAPPY Day), via apoteketet och så hem. På bordet fanns hela min packning färdig att läggas i väskan men EN fråga kvarstod..."Vad tusan ska jag ha på mig på vägen TILL Helsingfors??" Efter att ha kollat alla kombinationer så gjorde jag mitt beslut och och resten åkte i väskan... dragkedjan går INTE igen... ett par skor tas bort och den går igen... knappt. För liten väska eller för stora kläder, kan ju inte varit för MYCKET kläder.

Hursomhelst, till sist var kl.15:30 och Dreya slutade sitt arbetsskifte, detta samma tid som jag fick prislappen av den nya jackan, tog väskan i hand och gick ner för att vänta ut min skjuts. I Kvevlax byter vi bil och kompletterar gänget med Mitjil. And we're off. Jag slappnade av och njöt av färden... yes yes yes, Helsinki here we come. Efter att ha stannat på antalet ABC:n för kaffe, bensin och "frisk luft" anländer till Helsingfors, Ring 1 (?). Första natten spenderas hos en gemensam vän. Aningen spartanskt. Sova på golvet på skumgummimadrass, min stil eller hur :P Men vad gör man inte för konsten så att säga, och riktigt mysigt var det :D Jag är omvänd. Men kan säga jag sov mellan ett tröskverk och en något som kan liknas med en katt som spann onödigt mycket och högljutt. Men låt mig säga att jag är van med snarkande män... själv snarkar jag inte (såvitt jag vet).

Lördagen började med att jag var väldigt stel, sovit i mitten och inte riktigt kunna sträcka ut mina armar. Visserligen hette det då att jag varit för snäll, jag ska bara ta min plats, utan hänsyn. Det ska jag minnas nästa gång. När jag sedan kommer mig upp från golvet får jag mig en chock, jag tar telefonen från laddning och loggar in facebook. Och där står det. Det som jag befarat, Maily hade gått bort vid midnatt. På ett sätt kände jag det på mig. Att när jag kollar idag kommer det att stå där. Otroligt sorligt men tillika visste man att hon har det bättre nu. Inga smärtor och hon kan röra sig fritt och bli den aktiva person hon alltid varit.

Kommer alltid minnas henne :)

Den dagen bestod min frukost av en cigarett och mycket svart kaffe. Perfekt för mina nerver. Faktiskt slankt det ner en frukt också när fruktoholicen Dreya bjöd... Det regnar ute och man kan inget annat säga än "Just så, he va int na anat tå... regnet skulle förstöra PRIDEN. Allt jag behövde". Jag var kanske aningen dramatisk i mitt tänkande. Den morgonen var det ett aningen slött gäng som ställde sig och som vanligt visste, nästan, ingen vad de skulle ha på sig. Shorts ha, men det kunde bli kallt, och jeans visst, men tänk om det blev riktig sommarvärme plötsligt. Valet var inte enkelt. Efter en stund var vi ändå redo och gav oss iväg... två i hissen och två tog trapporna. Hissen skrek åt oss att vi alla samtidigt blev för tungt. Så fräckt.

Helsingfors var ännu rätt tomt när vi anlände, vi gick en sväng till Kampen för att shoppa (jag köpte inget alls vill jag påpeka, tragiskt…) och sen vidare till Senatstorget. Vi var tidiga så det var inte överdrivet mycket folk på plats... hann nästan bli nervös...

Men läget ändrades ganska snabbt...

Där hann vi träffa "kändisar" (Kaj Korkea-Aho)och se mycket trevliga killar... bl.a. denna...

En av mina vänners bekanta fanns på plats också, en jag verkligen inte ville träffa. Han kom fram till oss, hälsade först på Dreya, sen Mitjil... skulle hälsa på mig som nästa men när han tittade upp på mig såg han tydligen vem jag var och backade fort. Tur för honom men SÅ farlig såg jag väl knappast ut, även om jag försökte :P
Klockan blev 13 och paraden startade. Längs med gatorna stod nyfikna människor uppställda. En del glada och deltog i paraden på det sättet och andra stod mest där och studerade oss som om vi vore apor i bur på ett zoo. "Jasså, här kommer de, bögarna, flatorna, transorna... osv... Så det är såhär de ser ut och beter sig...". Personligen vet jag inte hur lång paraden var men tillslut hamnade vi i en park…(som nog hade ett namn)... Här satt alla på marken på sina filtar och intog det de hade med sig ... en enda stor glädjefylld picknick. OCH ett bra ställe att spana på. Jag tänkte det då, hade tänkt det tidigare och skulle komna att tänka det flera gånger under helgen ännu..."So many men, so little time"

Efter någon timme avslutade vi parksittandet. Vi hade en bra bit att gå tillbaka, vi skulle hämta våra saker ur bilen och sen hade vi ett hotell att checka in på. Det jobbigaste med dessa helger är att släpa resväskan, de väger hur mycket som helst. Förstår inte hur de kan tillverka väskor som väger mycket, för vikten beslutade vi har inget med innehållet att göra ;) Ååh så skönt att få slänga sig på sängen när man kom till hotellet. Klockan var då kring 17 och vi skulle ut och äta två timmar senare, innan dess hade dessutom delar av gruppen vänner och nya bekanta de skulle träffa. En efter en ska vi i duschen men först upptäcker vi en intressant detalj på vårt hotellrum. Ett fönster mellan rum och badrum, frostat glas visst, men de verkar ha glömt en ca 2 cm kant runt hela fönstret. Där rök privatlivet liksom... "Om någon står och tittar i fönstret när jag duschar så är vänskapen över bara så ni vet" ... tur man kan uppföra sig ;)

Klockan slog sju och vi mötte upp med Tom och Nadja för att välja matställe. Beslutet blev Memphis vid Kampen. Vilket otroligt bra beslut. Maten supergod...

... och sällskapet inte alls illa det heller…

Efter detta hamnade vi på ett ställe jag nog aldrig trodde jag skulle befinna mig… Keltainen Ruusu... sexshop... Allt bara för att en av oss 5 yttrade orden "Jag behöver en ny dildo". Vem som sa det låter jag vara osagt… Men jag kunde ju inte låta bli att köpa en liten souvenir…

Ett glatt gäng drog sig sedan tillbaka till vårt hotellrum. Samtalet fortsatte så "smått" med samtalsämnet sex... Förfesten blev det inte mycket med, detta eftersom sexshopen tog tid från att gå och inhandla drickbart, vilket KANSKE var lika bra. Den officiella PRIDEfesten nästa, och vi hade köpt biljetter redan innan och blev genast insläppta. Lite VIP-feelis. Vanha YO talo var ett trevligt ställe. Väldigt stort och plats för mycket MÄNniskor :)

Först kolla runt lite, sen en drink i handen och så bara att gilla läget. Jag kan verkligen inte klaga på utbudet... där fanns nog både en och annan vill jag lova... bl.a. smpbarnsfadern och ballongtuggareb. För art inte tala om min drömMAN... sex på två ben (ett uttryck som användes OFTA denna helg). I ärlighetens namn vet jag inte varför jag föll pladask, inte vad jag skulle letat efter helt och hållet men plötsligt när han bara stod där... WOW. Jag zoonade helt bort från omvärlden, hörde något sägas om mig men det tog nog 30 sekunder innan jag reagerade... "Jaha... nu tror jag Tommy hittade något han gillade" ... Jag bara " VA? Jaa... joo… :D :D "Dreya hade helt rätt... han påstod att han hade sett honom strax innan och visste det var något för mig... Mannen som tyvärr förblev utan namn eller bildförevigande var lång (vi snackar längre än jag, tror egentligen det var det som gjorde det) bredaxlad, muskulös, 5 o'clock shadow, rakat hår (lite negativt) och lite sexiga rynkor kring ögonen. Kring 35-40 år sådär. Tänker ännu på honom ibland faktiskt...

Killen i mitten påminner lite...

Nästbäst denna utekväll var ändå Krista Sigfrids. Hon showade i en bra stund. En verkligt bra stund. Och det var det.

Vid dehär laget kom vi fram till att kvällen nog inte kommer ändras dramatiskt. Musiken var dåligt och inget direkt dansgolv fanns, vilket var verkligt synd. Naturligtvis hade vi kunnat spana killar till stängning men... Vi återvände ändå glada till hotellet, det regnade och köerna till alla andra klubbar var långa. Vi borstade våra tänder och kröp till sängs... för att sova. 1/3 av oss andades djupt och sov gott efter någon minut och var därmed onåbar. De övriga 2 pratade in till småtimmarna... tiden går fort när man har roligt heter det ju och jag förstår ännu inte hur vi kunde prata i så många timmar :) De timmarna är rätt högt uppe på listan över det bästa med resan :D


Söndag och någon morgonpigg typ hade ställt larmet på kl. 08 :O Jag hörde det nog men vägrade ta någon större notis... Vid 9 var det någon som sa glatt "God Morgon!" Stackars Mitjil... han fick nog mest grymtningar till svar. Vid halv 10 förlorade sängarna kampen och förlorade sina män som snabbt var frukostredo. Personligen är jag ingen frukostmänniska men på hotell... riktigt nice. Vi frossade i frukt... och croissanter...
Söndagsmorgnarna är alltid lika stressiga på resa. Vakna, frukost, borsta tänder, packa, checka ut. På ett sätt lika bra att få upp lite fart från morgonen men ju tidigare man startar hemåt ju tidigare är det roliga slut.

Jag hade bestämt mig för att vara nyttig på hemresan...(frukosten var ju nästan LCHF :P ) "Salmiak?" ... "Nej!" ... och vad tror ni då sker i Tammerfors? Jo bilen svänger in till IKEA. Och nyttigheten gick över... fort...

...tog beslutet att den kvällen borde promenaden gå till Jakobstad... MINST. Men vad skulle jag sen ha gjort när jag kom mig dit... nog för att jag hade en ide men ;) Dessutom, jag, på IKEA, med pengar efter att inte varit till IKEA på över 2 år resulterade i shopping... Tyvärr visste jag att jag ju inte kan köpa allt jag ville ha, det ska ju rymmas i Mitjils bil och sen Dreyas lilla röda... Men en sak skrek mitt namn tätt följt av "köp mig, KÖP MIG"

Efter ett bilbyte i Kvevlax (där vi för en stund inbillade oss att vi såg "Småbarnsfadern" ) sa vi tack och hej till Mitjil, verkligt TACK för denna gång! Vi kanske skämtar lite mycket med dig men som vi sa antalet gånger, vi tycker om dig ändå. En sista knapp timme i bilen, bärhjälp med tavara upp till lägenheten och sen var det över igen. Tragiskt. Men jag visste då och vet det ännu. MYCKET roligt är ännu på kommande :)


Jag tog en titt på lägenheten, ett snabbt klädbyte och sen lenkki... det blev mig åtminstone 15 km den kvällen så nog skulle jag allt orkat till Jakobstad men då skulle jag ju liksom varit fast där... (vilket KAN vara trevligt i vissa ställningar)


Alla resor har varit trevliga. Nästan så de blir bättre och bättre varje gång. Och varje gång är mina medpassagerare rädda att hamna här på bloggen... på ett dåligt sett. Men jag är ju en snäll person. Men TRO mig. Allt jag hört finns bokfört, i mitt huvud och lite i skrift, i ett hemligt dokument för framtida memoarer... eller utpressning... vilket som behövs mer :P Nu skulle jag kunna säga att "Hjälp, jag är verkligen en hemsk människa" men det har jag fått bekräftat att jag inte är ... puh... En sak däremot som de var säkra på var att ordet SEX skulle dyka upp hör, vilket det ju gjort. Men verkligen inget farligt, den delen vågar inte ens jag skriva om här. Men skulle samtalen på resen haft ett bestämt tema skulle det varit enkelt att titelbestämma… sex, Sex, SEX!!

Til next time...

P.S.
Tvivlar ni förresten att jag var på plats...kolla dessa bilder...inte så svårt att hitta mig och mina gula byxor eller stora huvud...