Kommer du ihåg i fjol?

Sent igår eller tidigt i morse, allt är en tolkningsfråga. Jag stickade på det sista varvet på hälen på den andra strumpan i paret. Långfredag… :O Jag fick något som kunde kallas en uppenbarelse, jag får dem lite nu som då. Långfredag… det ät långfredag imorgon(idag). Ett år hade redan gått. Å i skrivandes stund, Långfredag 2014 kan jag säga att denna inte är riktigt lika bra… En brunch med vänner å sen vidare… å det var väl just det där vidare…”HUR I HELA FRIDEN HAR DET GÅTT TILL? Vi skulle ju inte dricka kaffe el. understöda alls…” Inte exakt ett år sedan, ifjol var ju långfredag 29.3…men långfredag som långfredag.

(Skrevs ifjol...publicerades ifjol...)

”Klockan var halv 1 när Oscar lämnade brunchen. Han var osäker på denna del av staden och frågade en av sina medbrunchare i vilken riktning Braheplanaden var. Rakt fram och till vänster. Ja det lät enkelt nog. Med glada steg efter en trevlig sammankomst tog sig Oscar fram. Mycket riktigt var esplanaden där. Innan han korsade den stack han ner handen i väskan, plockade upp ett etui och ett munstycke. Han förde det cigarettförsedda munstycket till läpparna och tände cigaretten med den lilla röda tändaren. Han visste inte varför, han röker ju inte till vardags. Oscar korsar gatan och stannar upp. Blicken höjdes och stannade på det gula trähuset som inhyste antalet lägenheter och alla dess fönster, osäker på var han skulle titta. Han drar ett djupt bloss och går vidare.

I höger ögonvrå ser han något och stannar upp. Bilen på parkeringen. Är Rasmus månne hemma. Ska han ta chansen, långfredag och allt, då borde ju även han vara hemma skulle man tycka och komma oanmäld kunde vara värt ett försök. Med hoppfulla steg vänder han upp mot huset och passerar flertalet postlådor han inte sett för och söker sig längst bort, till dörren med skylten A9, 10, 11 på. För varje trappsteg finns två tankar där; ”hoppas, hoppas” och ”Vad gör jag”. Han stannar framför vad han tror är rätt dörr och ringer på. En gång. Inget sker, allt tyst, grannen bredvid har tydligen flyttat eller är bara annars ute för hunden skäller inte ens. Oscar är redo att vända på klacken när steg närmar sig på insidan. Dörren öppnas av en förvånad men ändå glad Rasmus "Nämen hej. Kom in". Oscar ler och följer order, "Jag hoppas jag inte stör..." börjar han medan han tar av sig sina vita skor med brouge-mönster och ställer dem bredvid Rasmus bruna kängor med dito mönster. Jackan, handskar och halsduk läggs tillsammans med väskan i stolen vid fönstret innanför dörren. Oscar fortsätter "... jag har varit på en brunch så jag tänkte chansa och se om du var hemma, hoppas jag inte stör". Innerst inne tänkte att om han störde, so what :P . Rasmus förklarade att han bara höll på och städade lådor och skulle sy nån knapp i läderjackan som låg framme. Han sa "sitt ner bara" men Oscar var för nervös i det ögonblicket och följde Rasmus när han rörde sig mot köket medan han frågade om Oscar ville ha en kopp kaffe, eller två eller tre? Oscar tackar ja, han börjar gärna med en kopp kaffe. Till att börja med. Rasmus började på och lät meddela att han städade lite där också så Oscar skulle inte tro att brickan med ditt och datt på bänken var någon installation.

Kaffet dukades fram. Socker och mjölk samt 4 chokladkex. Det var ingen matchande servis. Men väldigt charmig. Oscar satte sig inte på sin sida av bordet innan Rasmus var redo att sitta mer, snara krypa upp i stolen. Där satt de sen och pratade. I timmar. Bara de två. Inga djupa diskussioner, mestadels helt allmänt om gemensamma intressen och liknande. Vad Rasmus tänkte vet bara han men Oscar var väldigt glad över att få sitta där. På andra sidan bordet. I denna lägenhet. Denna varma hemtrevliga boning. Inte alls som han trodde det skulle kännas bara efter att ha sett bilder... det kändes FANTASTISKT.

Efter nån timme började Rasmus röra sig ut mot vardagsrummet och Oscar visste att det nog var hans tid att gå, Rasmus ville säkert göra sig klar för sina gäster från Åbo. Men lite husesyn fanns kvar. I matsalen skulle nämligen gästboken signeras, alltså skriva sitt namn på väggen. Mot vardagsrummet och en liten titt i sovrummet ;) Sen var det bara att tack för sig. Det var inte särskilt långt besök på det hela taget men för Oscar betydde det ändå mycket. Han hade fått sitta i lägenhet och dricka kaffe allena med Rasmus som faktiskt tog sig tid. Men visste att detta kanske nog bara var en engångsföreteelse men något han tänkte försöka leva länge på.”