Pieni pintaremontti söndagen till ära...

Detta är ett uttryck jag lärde mig på sjön i somras. Då betydde det att hytterna bara krävde lite jobb... Lägga rena handdukar...tömma roskisen... Å inte mycket mer.
Kändes som om det var lite det jag gjorde innan jobbet sådär på söndagen. Det var dags att rycka upp sig. I min mening hade lägenheten ropat på min uppmärksamhet redan länge. Detsamma gällde mitt ansikte. Å just du kändes det som det faktiskt fanns en bra orsak att göra något. Nu kunde jag ju inte längre se ut hursomhelst å lägenheten måste ju vara presentabel...

Så strax före 12 började jag på...tömde diskbänken där det var mer bestick å porslin än i skåp å lådor. Tvätten som länge legat på sängen...å jag på soffan... Plockades bort...damm torkades å, matta ut å golv dammsögs å skurades. En underbar känsla när man sen gick till jobbet.

När städningen var klar ställde jag mig framför badrumsspegeln. Pincetten såg till att  det åter blev 2 tydliga ögonbryn medan rakaparatur tog bort å fixade till skägget.

Jep... Nu var man betydligt nöjdare med tillvaron ;)