Orkade inte mer…

Så enkelt är det. Länge sen jag fick uppdaterat här… Vilket väl egentligen har sin naturliga förklaring… har varken funnits tid eller inspiration. Nu finns det lite av den varan så tänker försöka mitt bästa.

I skrivandets stund ligger jag på min säng.  I min hytt. Datorn på sängbordet. Utanför skiner solen å allt som ses är öppet hav. En maskin med tvätt snurrar en bit bort å det bästa av allt är lite egen tid med D som jag just fick när vi nu råkade ha ledigt samtidigt. Vem klagar? INTE jag just nu.

Men senaste tiden kan man säga att var lite jobbig. Några veckor sen gjorde jag det bästa för att orka med allt… allt som hopade sig… molnen över mitt huvud. Började räkna dagarna till semestern… tills det att jag visste att jag skulle slippa komma att bort från allt. Tillslut gick det inte mer. Jag fortsatte le men kände bara att jag inte orkar. 2 lediga dagar å 4 att jobba. Bestämde mig att vänta å se, 2 lediga dagar kunde kanske hjälpa. Så var inte fallet. Jag endel sov konstant eller mådde pyton när jag var vaken, lite zombie-aktig. Gjorde det jag måste GENAST jag kom från jobbet… satte mig ner å ZZZZZ, gonatt med mig. Plötsligt var det kväll… kunde kolla TV eller någon film nån timme å så sov jag fint en natt å kanske halv dag till. Å kände på jobbet att om en dement herre till börjar prata med mig om något som inte har huvud eller fötter… eller någon dam gnäller att mjölken som varit upphälld nästan en timme är för kall för att drickas… ja då vet jag inte vad jag gör.

Så jag gjorde det jag kunde.

Jag tog en läkartid… En som genast bekräfta akuta stressymptom å var orolig för mitt humör. Nå… det var jag också. Hon sjukskrev mig å tyckte jag skulle ta det lugnt å göra något annat å försöka göra något annat än vanligt.

Jag visste jag måste bort… hemma gick jag i samma hjulspår å trodde jag skulle gå i bitar.. Min hjärna snurrade å mitt hjärta gjorde ont. Så jag packade väskan… Packade snabbare än jag någonsin gjort. Att jag har med mig något användbart är ett mirakel.

Bokade tåg å båt å lämnade allt bakom mig. Redan när tåget lämnade Bennäs kändes allt lättare. Kände att jag liksom faktiskt andades på ett sätt som FYLLDE lungorna igen. Första anhalten var H: fors. När jag på kvällen stiger av spårvagnen möts jag av en glad kille å får genast en kram… å i hytten väntar en färdigbäddad säng på mig. Vilket välkomnande :D 

En natt å en halv dag senare tar jag båten till Åland… Det om något var en lugn resa… Så tråkig att den nog kunde bota stress :P Men avsked är ibland svåra... "Nåjaa...här skiljs våra vägar..." Sekunderna när jag gick åt mitt håll å han åt sitt...

Anlände till slutdestinationen Mariehamn 04:25 på onsdagsmorgonen. Mamma väntade på mig utanför terminalen å ut till Geta åkte vi. Det är en lugn idyll, långt borta från allt.  Fick 4 hela dagar där innan jag återvände till Helsingfors… saknade dock mitt tidigare bemötande :/

Men nu kändes det bättre…

Lite bilder…

Natursköna Geta

Rofyllt är bara förnamnet... 

Såhär spenderades mycket tid med lilla kusinen Lucas som dagen efter jag åkt bara gått å sökt Om

Mer text följer när jag hinner…