Oscar, och kärleken som förändrade allt

”Oscar satt och tänkte över sitt liv. Vad det hade varit och vad som nu fanns kvar. Han tänkte på de senaste åren, tiden före det och hur allt var nu och hade blivit de senaste månaderna. Å han kom inte fram till något vettigt svar. Just nu kändes det mest som om att han levde i någon egen realitet mitt bland att alla andras liv gick vidare.

I sitt liv hade Oscar haft 2 stora kärlekar, Rasmus och Jonas. Eller nej, ska han nu vara helt ärlig hade det aldrig funnits någon annan som betytt ens hälften så mycket som Jonas.

För många år sen var Oscar säker på att Rasmus var den bästa, den finaste, mannen som ingen annan skulle kunna uppväga. Men sen, efter han träffat Jonas och lite tid gått visste Oscar, utan tvekan, att det han kände för Rasmus nog trots allt inte var så starkt som han en gång hade trott. Det han nu kände för Jonas gick inte att jämföra.

Så nu fanns det bara en sak. Att sörja. Oscar sörjde. Han var inne i en sorgeperiod, och den skulle nog komma att bli lång. Han sörjde det som varit, visst, men det var trots allt saker han skulle minnas, på gott och ont. Men det han sörjde mest var det som aldrig skulle komma att hända, allt det som Oscar drömt och fantiserat men som nu, med all sannolikhet, hade gått om intet. Oscar hade dock en del vänner och bekanta som nu ansåg att man inte skulle klaga på att det blivit som det blivit.

Aldrig skulle de jobba tillsammans.

Aldrig skulle de leva tillsammans.

Aldrig skulle de åka på alla resor och uppleva alla äventyr tillsammans.

Aldrig skulle Oscar få trösta Jonas när han var sjuk, mådde dåligt eller bara var ledsen.

Listan kunde göras evighetslång…

Ja, Oscar hade mycket att sörja. Han försökte att inte känna något alls just mu, ibland lyckades det faktiskt riktigt bra. Andra gånger inte. Om sanningen skulle fram saknade han Jonas något fruktansvärt. Han älskade honom fortfarande. Inte undra på. I Oscars ögon var Jonas perfekt. Trots hans fel var han perfekt, fel kunde man se förbi för en kille som han.

Nu skulle han ge vadsomhelst för en kram och en varm blick. Känna Jonas starka armar om sig och varma kropp emot sig. Ingen skillnad om det var en varm dag och Jonas var genomsvettig… Bättre kram kunde det aldrig finnas.

Å mitt i detta försökte Oscar distrahera sig med diverse andra förströelser, men, som allt annat var det ju heller inget som funkade. Oscar måste bära på någon slags förbannelse…

Fram med de svarta kläderna och sorgebindeln… Livet gick vidare… Men på vilket sätt…"