The last five years

Fredagen 14.11 kom samtalet. Jag lämnade bara att stirra rakt ut i ingenting… ”När ska jag hämta dig imorgon?”
Öööö…vad? Hämta? När? Min fråga var väl snarare VARFÖR? :P

Svaret var dock Alexander Lycke i Schumansalen. Å musikalen ”The Last five years” som han annars spelar i Åbo… Ok I’m game.
Nöjd med mitt beslut!


Visst… vissa låtar kände jag blev långa medan andra aldrig borde tagit slut.

Bara ett problem… I think I’m in love ;)

Har aldrig tidigare sett Lycke live å förstått charmen…men nuså…!
Aaaaw

En energi-kick

Det händer med jämna mellanrum. Ett par gånger i månaden oftast (alldeles för sällan). Det varar i allt från någon timme till kanske 2 dagar å en natt. Efteråt är jag lugn i själen men full av energi. Lägger mig ner på soffan i ett rus som få mig att tro att det måste vara just såhär en missbrukare känner som efter en spruta heroin :P

Senast jag fick detta var 13.11. Började med att diska, för att sedan fylla ugnen med rengöringsmedel…

(den blev skinande ren…)

Jag tog en långpromenad i hög far å kände mig motiverad, i mitt huvud hade jag denna bild (Stockholm å Pride, då gick 2 st killar faktiskt till hotellgymet) å jag vill tillbaka till den formen…verkligen.

Kände mig motiverad å när jag kom hem gick jag rakt till denna kakbit, den sista av 3 efter mitt tee-främmande. Förtärde citronen och frös in kakbiten. 

Nöjd

Nästa dag möttes jag av detta på jobbet…great. Men ännu var jag motiverad…

Nu har det dock spruckit igen…

Men ännu är ju inte hela min förvandling förstörd… visst är jag ännu MYCKET smalare än jag var förr. Men det tar emot att jag gått upp från det ”smalaste” jag varit…

Men jag SKA tillbaka… å ännu mindre… Bara tydligen inte just precis nu…

Shopping…

Jag gillar shopping… jag är bra på shopping. Så lör.15.11 gick det såhär…

”På väg hem från jobbet... helt oskyldig. Handlade på Torghallen å gick rakt över gatan på väg därifrån. Såg mig lätt över vänster axel men fortsatte gå. Just före Cindys Diner gick det inte längre... Magnetismen från Amalias öppna dörrar drog mig in... å... ja”

Å i onsdags….en sväng till Jeppis…inga planer…bara titta lite… Yeagh rigt :P

Men kan åtminstone konstatera att julklapparna (förutom det sista som ska stickas då) börjar vara ganska på koll :D

Från hunk till sunk

I skvallertidningarna brukar de ofta finnas. ”Reportagen” med samma namn som min rubrik.

Jag brukar personligen anse att dessa är väldigt dömande å utseendefixerad. Å oftast är det skådespelare som gjort stora förändringar pga. någon ny filmroll.

Ok, så jag överdriver lite… MEN… det känns lite som om jag sätt detta IRL nu. And it kinda hurts. Så, visst, långt från något som kan kallas för sunk… men gammal… GAMMAL!! Hur sjutton kunde det där hända…

Kommer att tänkas på dessa rader ur ”Evita”

“You're losing speed, you're losing strength, not style

 That goes on flourishing forever

 But your eyes, your smile

 Do not have the sparkle of your fantastic past”

Glimten å leendet är avlägset… men I motsats till denna text är det nog just stilen som är borta…

Tragiskt…

Googlad bild bara som demonstration...

Case closed

Brian älskade honom...

(Ornitolog Tratt...du KAN se denna :) )

This and that

Egentligen har jag ALDRIG gillat Christina...men när hon gör såna här saker, DÅ är jag med :)

 

På väg till jobbet förra veckans onsdag lekte jag amatörfotograf...men kom igen, hur vackert var det inte...skulle gärna byta tillbaka detta nu...

 

Jag skulle vara precis som April...villa vara där å vårda...sitta bredvid å massera över ryggen. Men kan vara jag inte gett mig sådär enkelt...

"I would like to be Maria, but there is La Callas who demands that I carry myself with her dignity" - Maria Callas

För att börja med rubriken...jag vet inte...den talade till mig på något sätt :D

Ännu en vecka har nästan gått å jag letar lite efter stopptampen...nödbromsen. Wait a minute...ok...! Visst, att tiden går har sina fördelar,  det säger jag inte...men skulle kännas mycket bättre om jag kunnat säga att jag under tiden som gått fått gjort något som känns produktivt å vettigt för andra än mig själv. Men man kan inte få allt. 

Så under en hel vecka, vad har jag gjort.
 
- På måndag var jag ledig (visst?) Dagen då det enda vettiga nog var senaste blogginlägget.

- På tisdag var det jobb. Kvällskifte. Innan jobbet lagade jag en äppelkaka till jobbet (in via M-market efter SIA vaniljglass på vägen) å resten av äpplena skivades, kokades å mixades med lite kanel. Det var det sista som fanns kvar av sommaren/hösten.(hann aldrig ta bild på det) Tyckte personligen att kakan blev onödigt torr men den uppskattades ändå...
Jag gick jag till jobbet i regn men gick hem i annat väder.

Skorna kändes plötsligt inte som de rätta...

Trots detta tog jag en lång promenad i snöstorm när jag hunnit hemvia å bytt skor å jacka... Efteråt kunde jag gjort en mycket övertygande rolltolkning som snömannen...

  - Onsdag å torsdag. Jag kollade med min instagram å fb-sida å kom fram till att detta måtte varit 2 ytterst tråkigt vardagliga dagar :P
  - Fredag. Jobb från morgonen. Hem så fort som möjligt. Dammsuga å städa snabbt. (Kan ju inte lämna ostädat efter mig). Let the fun begin. Dags att göra Vasa osäkert...Wohoo!

                                             "Just nu känns det jättebra att vara här i Vasa med dig!"

I ett ögonblick hade jag tänkt skriva en lång ingående story. En såndär som skulle få nyfikna ögon att tindra å deras fantiserande hjärna att gå på högvarv.
MEN
Nu blev det inte så. Jag behöver faktiskt inte berätta allt åt alla. Detta trots att jag på något mirakulöst sätt ALLTID minns ALLT oavsett alkoholintag :P
Men det var TREVLIGT. Helt klart värt resan :) Å det är allt jag säger... Ja...Gillar att gå armkrok ;)

Å det var väl det...efter detta har allt varit helt vanligt. Teve. Soffan. Promenera.  Laga mat. Slappa. Tänka...

Å jaa. Soffan tagit mig gisslan. Bläddrade i kanalerna, "Gordons Hotel Hell"... Ramsey é fucking great. Å så plötsligt...

Åhå ;)

Will You marry Me?

I somras lärde jag känna en kille. En fruktansvärt liten å söt kille. Ju mer vi chattade ju mer insåg jag hur lika vi var å hur lika vi tänkte. Helt sjukt. (Så man blev lite kär...verkligen) Aldrig tidigare hade jag träffat på någon som var så lika som jag var.

Folk snackar om att de vill hitta sin soulmate...sin själsfrände. På ett sätt känner jag att detta är min. Vi har båda sagt att skulle han inte bo i Sverige, så vem vet, kanske skulle vi kunna vara det perfekta paret. Sånt vet man aldrig.

Känner jag nudå att det inte finns någon annan kille som är rätt för mig?? Absolut inte!!  Om min kille å jag skulle kännas som soulmates...visst skulle det vara underbart.  Men också trevligt med olikheter...annars skulle saker gå för smidigt... å ja, man skulle aldrig få chansen till "make-up sex".

Å det var det.

Rubriken har kanske inte mycket med detta att göra men vi diskuterade bröllopsringar idag :)

Denna skulle passat oss fint...men silver eller vitt guld i MINST 18 karat!

Sluta oroa dig!!

När folk jag känner för är på resa är jag något av ett vrak...

När jag inte hör av  människor som finns i mitt hjärta och hjärna på ett tag å de inte varit online som de brukar börjar jag genast undra...

Å som i tisdag...med snöstormen... Å bilen jag såg i Nykarleby...en som jag visste skulle norröver. 

Ja...jag oroade mig...verkligen. Önskade jag kunde sända ett SMS, "Hör bara av dig när du är hemma...snälla..."
 

Menmen...

Sån é jag å inte mycket att göra åt det...

"When my enemies stop hissing, I shall know I'm slipping." - Maria Callas

När föregående vecka övervägde jag att sätta mig ner, gråta å tycka synd om mig själv i 1 ½ vecka. Efter lite tankeverksamhet så kände jag att denna tanke kanske var lite överilad, så jag lät bli.

Veckan har varit relativ lugn… inget för memoarerna direkt. Fast det är klart… också memoarer kräver väl lite tråkiga vardagliga dagar för att skapa lite balans…
 Jobb jobb jobb… dag efter dag...har för mig att jag hade ledigt där i början av veckan men kan inte riktigt dra mig till minnes när, så troligen hann jag inte vila upp mig så värst.

På fredag var det Halloween, inget jag firade. Men jag jagades… av mardrömmar… hela dagen. Å mardrömmar handlar inte alltid om skrämmande, hemska eller liknande. De kan vara underbara. En doft… armar runt mig…ben som håller mig fast som en sax…en panna mot min nacke å kyssar på min axel å en djup, glad, lättande ”aaaw”. Mardröm big time… 

”Nothing haunts you more than the good dream you rather forget” 

Eller förresten, firade å firade, men kallt å lugnt ute på kvällen så perfekt att tända lite ljus på balkongen.

 På lördag var det Makuuni, bio å Subway som gällde.

Övriga bilder från vecka...

Blev faktiskt en mössa tillslut :)

Sammalagt 4 stycken i år

På fredag var det väldigt vackert...kallt å rimfrost...

Lördag kväll. Sent. Snön slog mot fönstret så det "knastrade"...

...med tanke på vädret vad det dag att rädda in de sista äpplena från balkongen...en sista smak av sommar :)

Cyklade ändå till jobbet söndag morgon...rätt spännande :P