tisdag 6 augusti 2013

Sitges-dag 2 (...the day the music died...)

Första dagen man vaknade upp i Sitges. Utvilad, ingen som snarkat nämnvärt varken till höger eller vänster om mig. Nästan så jag saknade den lilla påminnelsen om manlig fägring i min närhet. Dock påstods det istället att JAG skulle snarkat... I think not...

Dagens planer var en promenad till ena änden av Sitges, shopping, sangria, mat på La Menta och klubbliv. Av dessa blev allt annat än klubbliv av, den dagen, eftersom det inte är det lättaste här. Det tar tid att forska i detta ämne och ta reda på vad som är vad. Nattklubbar, dansklubbar, eller kanske sexklubbar. Kan också vara diverse kombinationer. Inte för att vi väl EGENTLIGEN har så mycket emot något av dessa men man vill ju liksom veta var man hamnar. För att sen inte tala om öppethållningstiderna, vi snackar 02-07 på många ställen.  Istället blir det idag (tisdag).

Promenaden var härlig trots att det var hot, hot, hot, ute. Nudistbeachen passerade vi sen då så utsökt på vår väg ;)
Shopping finns det nog också här, men vad skärmar säga, det riktar sig i stora mått till strandlejonen och det mesta skulle man ju inte sätta på sig i nuläget. Detta betyder ju inte att jag kom hem tomhänt, helt omöjligt va :) Från en "souvenirbutik" fyndade jag mycket...faktiskt inte bara krimskrams. Och sen...syndade verkligen kändes det som...kom vi in i en butik med kläder och väskor och jag föll genast för en röd väska på hyllan. Kraftigt nedsatt pris dessutom, nu bara 30€. Alldeles to die for och helt min stil. Frågan var ju bara om den skulle godkännas som handbagage så efter att konsulterat mina mer beresta vänner inhandlades den :D (bild kommer i senare skede)
La Menta och Sangria gick senare som en dans på ett och samma ställe. Och servitören var supernice igen. Lite som kvällen innan på "Montroig Café" men detta ändå en bättre version, gulligare, mjukare, mera helylle svenssonkille. Och maten...tyckte personligen det vare det godaste so far...

Och där hade vi dagen i stort. Lägg bara till mycket glada skratt...nån öl här och där, vatten på flaska och glass i STORA lass så har ni det där då.

Sen rubriken...fråga mig inte...det bara dök upp...ingen anknytning jag kan komma på...

söndag 4 augusti 2013

Barcelona-dag 3 / Sitges-dag 1 (...svetten rinner...)

Idag var en dag när jag verkligen inte ville stiga upp. Delvis trött men det hade nog ändå mer att göra med det att vi skulle lämna Barcelona och bege oss till Sitges. Inte för att jag hade något emot tanken, snarare tvärtom. Sedan Dreya första dagen så "Oj, du kommer må SÅ bra i Sitges" så tyckte jag att det skulle bli riktigt trevligt. Problemet var snarare att vi skulle lämna rum 802 på "Barcelona Universal Hotel" bakom oss. En stor tragedi.

Trots att det tog emot var det nog bara att göra det oundvikliga, stiga upp. Väskan reddes upp och packades om. Vi checkade ut men lämnade bagaget i säkert förvar på hotellet och begav oss ut för lite "last minute shopping". Vi mindes alla att vi sett både HM och New Yorker på våra vandringar längs stadens gator, frågan som återstod var då bara VAR? En gata hit och en gata dit och viola, HM...stängt. Ahaa, katolskt land, söndag. Ja, allt längs med gatan stängt. Så kan det ju gå. Vi söker oss därför mot hotellet igen. Passerade New Yorker.  Också stängt...så kan det gå... till hotellet för att hämta bagaget och sen metron till tågstationen.
Tåget gick precis som vi kom dit så det blev att vänta en 20 minuter, men skönt att få sitta ner. Tågresan gick fint...lungt och stilla...jag hann dock börja fundera om man i Spanien inte vet skillnad på tåg och tunnelbanan men till slut började vi ju nog faktiskt rulla rälsen fram ovan jord också. På tåget delade en kille ut förpackningar med pappersnäsdukar och en lapp där det stod att han inte hade pengar eller jobb. Efter en stund samlade han upp alltsammans igen. Efter han gått ångrade jag faktiskt att han inte fick en slant. Han var ju faktiskt inte lika krävande som tiggare brukar vara.

Väl i Sitges när vi steg av tåget hann jag nog börja tänka en hel del. Som "Vart tusan har jag kommit??"  På något sätt såg det väldigt slummigt ut. men jag hade fel! Hotellet hittade vi ganska snabbt när vi följde gatan med namnet San Sebastian ner till stranden...då såg man sen snabbt fasaden. Incheckningen gick fort  men man hade onda aningar om rummet. Och de besannades. När man får ett trepersonersrum så får man ju oftast 2 enkelsängar och en soffa av något slag som är utbäddad och sen 3 handdukar istället för 2...osv.. i detta fall fick vi osv-delen men istället liten extrasäng intryckt på ena sidan mellan säng och vägg. Inte 4-stjärnigt...som mycket annars också inte kan kallas. Men det går...allt går.
Efter incheckning väntade en lång strandpromenad och beslutet togs snabbt att HÄR...bland DESSA ligger ju INTE vi. Vår bleka uppsikt ok...men resten...NEJ. Som vi sagt nu några månader, nästa sommar, ja nästa sommar, då är vi snygga och tränade, då gör vi dehär och detdär :D Vi får väl se ;)
En bit mat slank åter ner innan vi återvände till hotellet...och dess DUSCH!!


Ååterigen blev det "samling kring pumpen", vi tog det lugnt och kollade det ena och det andra på våra datorer och mobiler innan vi kände att en smörgås skulle nog sitta bra. Alltså begav de tre glupska matvraken sig ut. Utbudet är stort men inte alltid lätt att välja. På kvällen vaknade verkligen gatorna till liv och det kändes underbart att få  promenera längs den, och med tanke på värmen vare det svårt att föreställa sig att man var utomhus. Vi valde till sist "Montroig Café" Detta visade sig vara ett mycket gått val.  Maten...ok den också...men servicen...SERVITÖREN. Stilla dig mitt hjärta. Han fick bra dricks kan meddelas...jag fann inget fel...rösten...utseendet...hur han rörde och förde sig... I'm hooked.

Efter detta begav vi oss hem. Festen börjar tidigast 02 i Sitges och avslutas 07 men det tar vi nu idag (måndag) istället...

Barcelona - dag 2 (...allt som behövdes var en banana split...)

Återigen är det bara jag dom är vaken och sammanställer dagens intryck. Bredvid mig snarkar Mitjl lätt (tur jag har erfarenhet av snarkande män, och att jag är sånäll. Sängen om hörnet knarrar (så fort man går nära den :P ) och jag vet att Dreya snart också sover djupt. Utanför, 8 våningar ner hörs trafiken och folk i rörelse tydligt men bara som bakgrund, inget som stör.

Dagen har gett många nya intryck och då menar jag inte BARA männen, men med deras närvaro i staden får man intryck mest hela tiden...en del bara "jaha"...andra "Nice"....och sen finns det ju dedär som får en att säga "Ok, vi ses på hotellet sen...är jag inte tillbaka imorgon, efterlyser mig..."

Dagen fick en lugn start. En morgonpigg, två morgontrötta. Men redan på morgonen blir man ändå glad. att i stilla mak stiga upp...gå i duschen, ta en varm ren handduk från handdukstorken. Stå framför dem stora spegeln och göra sig redo. Allt detta till musik som kommer ur högtalarna i taket :)
PRIMARK stod på agendan...alltså shopping.  Vi visste av ett shoppingcenter, en bra bit från hotellet så vi beslutade oss för att vara lata och ta metron. Eller låta, snarare praktiska. Att vara svettig redan när man KOMMER till shoppingcenter och ska BÖRJA prova kläder är ju bara dumt :P Metron var sen väldigt snabb och praktisk sen vi visste värt vi skulle...bara en station fel åkte vi :) Shopping shopping shopping. Och mat mat mat. Så spenderades 6-7 timmar. För mig blev resultatet 1 par shorts, 1 par jeans samt 3 t-shirts, 1 långärmad, 2 kortärmade. Inte pjåkigt. Här måste tilläggas att bananasplittarna som vi åt var SÅ goda...efter säkert 5 minuters tystnad konstaterades det att detta var tydligen allt som behövdes för att tysta ner oss för vi var fullt upptagna med att äta...och njuta...

Efter dagen shopping var det 3 snygga män som var trötta och svettiga. I duschen gick vi en efter en och "kollapsade" fräscha å fina i de 2 sängarna som tillsammans utgjorde en rejäl dubbelsäng. Vi pratade och skrattade och...otroligt nog, blev hungriga IGEN. Trodde inte mer skulle gå ner idag men chi fick jag, från andra sidan gatan köptes Subway mat...vegetarisk och något av det godaste jag ätit på länge.Omnomnom som någon skulle ha sagt :D

Detta med alkoholkonsumtionen....ja det talar vi tyst om...huvudsaken är att vi har roligt men ändå VET vad vi sysslar med och MINNS det roliga vi gjort efteråt. Ett par drinkar hit eller dit på kvällarna med passande tilltugg, ja det blev de också denna afton på hotellrummet innan vi ställde oss ut på krogen.  Eller krogen ja, vi visste inte riktigt vad staden hade att erbjuda men när det tydliga gaykvarteret ju fanns till vårt förfogande sökte vi oss in i dess hjärta och fann vad vi önskade. Barer och klubbar...och antalet män av alla de slag, för att inte förglömma att många ställen i Barcelona har dark rooms, punkt punkt punkt. Vi besökte ett och annat ställe,  tog någon drink och dansade oss svettiga tills vi på småtimmarna återvände hem...sent för oss men tidigt för spanjorerna ;)

En sista dusch för dagen innan det åter blev att krypa ner i sängen...

lördag 3 augusti 2013

Barcelona - dag 1

(Orkade inte skriva klart igår)
Så ligger jag här i hotellsängen efter en lång härlig dag. Från sängen alldeles bredvid hörs djupa andetag av Mitjil som snart ska somna och längre bort i den utbäddade soffan så hörs ljud från Dreyas dator som indikerar att han också är vaken. En händelserik dag som sagt... planet landade och väskorna skulle hämtas. Jag kom förresten fram till att det är bättre att landa än att lyfta. Med väskorna i förvar tog vi oss med taxi till hotellet. Jag mindes fel hotell och lika bra det skulle det visa sig. Vi chekader in ,med hjälp av en receptionist alldeles i min smak. Rummen skulle ännu inre bli klara innan kl.15. Vi lämnade det tunga bagaget på hotellet och begav oss ut i staden. Visserligen med det rätt så tunga handbagaget som sällskap. Vi gick å gick å gick. Han se mycket av staden, hamnen osv. Man blir fascinerad av vilken salig blandning här finns. Gamla anrika hus blandas med nybyggen eller slummen. Fasaderna är orörda men därinne huserar det moderna. Mer gator än jag kunnat föreställa mig. Mycket gemytligt trots lukten av avloppsslam som kan dyka upp här och var.

Tillslut hade klockan blivit tre och vi fick vårt rum. Och en chock. Rummet kanske större än min lägenhet...men många finesser. Önskar nu att San Sebastian håller samma standard men det tror jag tyvärr ej.

Efter en lång stynd på rummet, en härlig dusch och en skön lay down så begav viss ut igen. Gick längs stranden. Via ett café och åt mycket gott och sen hem. En stilla kväll på rummet innan man somnade gott...

Nu sover mina vänner...då är det väl min tur också :P

fredag 2 augusti 2013

The plane the plane

(Skrivet på flyget i förmiddags) Ok så då har det hänt. Det jag nog aldrig trodde skulle hända. Jag...på ett flygplan...i luften. Högt ovan moln och trädtopparna. Och det känns okej. Jag är kolugn. Helt jävla otroligt. Ovanför molnen helt ok. Ovanför trädtoppar och hustak...INTE ok. Men här sitter jag nu...helt utan att kunna kontrollera situationen. Fine by me. Undrar vem som drogat mig och hur de gjorde det. Var det min smörgås i morse eller kanske vattnet. Tacksam är jag ändå. Jag lyssnar på musik och bloggar. Internet lämnar mycket att önska men ändå. Mycket glad jag överförde hela musikgalleriet till tabben.

Andra lugnande faktorer finns ju också:
# 1. Mitt resesällskap på min högra sida. Tackar min lyckliga skapare för att jag träffat dem.
# 2. Kaptenen var ju snygg...och svensk...35-40 års åldern. Kort brunt gråsprängt hår. Nästan så jag kunde tänka mig att resa i cockpit...eller bli medlem i 10000-meters klubben...i cockpit. Autopilot uppfanns väl av en orsak ;)
# 3. Småbarnsfadern på andra sidan gången till vänster om mig har en del...tilltalande...atributer...

Tidigt väckning idag. 04:15. Rekommenderas INTE. Morgonen gick i slowmotion, det var allt vi orkade med. Bussresan till flygplatsen helt ok, jag lugnade mig aningen redan då.
Incheckning nästa. Detta gick ju också smidigt...även om jag helt plötsligt checkade in 3 väskor i mitt namn...jag som varit SÅ duktig och bara packat en stycke. Men detta visste ju tydligen inte incheckningsdatorn. Hoppas ingen av mina vänner packat något fruktansvärt olagligt :)
Genom tullen och metalldetektorn...som pep. Ett nytt försök utan halsband och ringar, allt ok. Men jag VISITERAS ändå. Dreya gissade att vakten tyckte jag såg märklig ut. Detta godkändes inte. Vi kom fram till att han gillade mig. Mycket mer acceptabelt.
Vi väntade sen en timme och jag såg något att vila ögonen på och allt var bra. Bordade flyget och kändes så naturligt...måste flugit mycket i tidigare liv :)

Och så är vi här då. Ca 2 1/2 timme i luften ännu. Får se hur landningen känns. Ha det bra mina vänner...det tänker jag ha :D

torsdag 1 augusti 2013

Time to let go

Kontrollfreak...jag? Ja, det är så, jag kan inte ens förneka att det är sant. Så att nu imorgon sätta sig på ett plan som jag inte kan kontrollerat som tar mig till en plats jag inte känner tull känner skitmärkligt. Som jag skrev åt Annika idag, tänk sätt på en vecka inte vara hemma, inte vara ute och springa på bekanta på gatan eller i butiken. Missa ett styrelsemöte helt plötsligt. Men som Annika sa, detta är ett perfekt tillfälle för mig att lära mig släppa kontrollen. Kanske det...är ju lite svårt att göra annat i nuläget.

Sitter nu på Hotell Rantasipi...tagit en drink designad av Dreya i baren och nu lite snacks och en cider på hotellrummet. Tidig väckning imorgon.

Ett kontaterande har jag dock gjort redan idag...
#1. Man borde flytta till Helsingfors för tydligen är det här alla snygga karlar håller till...

#2. Om man sett såhär många snygga karlar här....vad ska då Barcelona och Sitges bli till...

Packad och "klar"

Det närmar sig...väskan (väskorna) packade. Naturligtvis en del småsaker som tandkräm och tandborste, telefonladdare, Galaxytab med laddare och liknande som ännu ska ner dit. 3-4 kg i handbagage (10 kg tillåtet) och 13-14 kg i det som checkas in (20kg tillåtet) så jag tycker jag skött mig ganska bra. Vill jag shoppa och hittar jag något passande HAR det utrymme...och troligen har jag med mig PRECIS de klädesplagg jag behöver :)
Känner mig ändå för tillfället rätt så lugn. På ett sätt. Att sen vara hemifrån i en vecka...jag vet att det låter barnsligt men det är lite konstigt. Att från imorgon till nästa veckas onsdag-torsdag nånting spendera min tid med vänner. Vad kan väl egentligen vara bättre än det men det är ändå märkligt.

Första gången jag flyger som bekant. Faktiskt inte så nervös för det. Folk å fä reser hela tiden och hur ofta störtar planen ....egentligen... Säkrare än att åka bil heter det va... i värsta fall blir det att hålla någon av mina kära vänner i handen...så är det med det.

Idag var annars en intressant dag. Idag var dagen när Annika skulle få träffa Dreya och Mitjil. Och det var min idé sen en tid tillbaka. Dessa tre personer spenderar jag väldigt mycket tid med, de är mina närmaste vänner och de vet mycket om mig, i vissa fall kanske mer än de vill och i andra fall vet de ändå väldigt lite. Det var spännande att ha alla 3 på samma ställe...att se hur de skulle gå ihop...tyckte faktiskt det gick jättebra...puh... :D Jag som tydligen såg livrädd ut innan...nåja...jag undrade verkligen hur jag kommit på den lysande idén... Kanske hinner vi med en repris efter resan och innan Dreya sticker till Oslo ( :'( ) det där sista något jag ännu ignorera att tänka på...

God fortsättning gott folk...jag söker mig i säng. Måste upp tidigt så jag hinner städa och renbädda...man vet ju inte...kommer man hem igen eller inte. Blir de det senare så måste man ju lämna städat efter sig helst...

God natt. Ska försöka uppdatera under resans gång...därför följer ju tabben med...

tisdag 30 juli 2013

Rositas begravning...

Detta kunde inte stämma. Oscar skulle inte sitta hör nu, inte redan, inte såhär, inte nu... Men här satt han nu, begravningsklädd i kyrkbänken. I kistan vid altaret låg hans kära vän Rosita. Han visste inte hur han skulle kunna, allt var så overkligt. Han grät. Under minnestalen kunde ingen hålla tårarna borta. Så många känslor. Oscar var ledsen över att ha mist sin vän samtidigt som han var glad över att hon fick en sådan fin begravning.

Oscar satt på den andra raden efter mittgången. På första raden och några steg till sidan satt Rasmus. Oscar visste att Rasmus var nervös och Oscar önskade att det fanns något som han kunde göra för att lugna honom. Allt han ville göra var att luta sig framåt, lägga armarna om honom och viska "allt går bra". Men nu fanns ju inte den möjligheten. Han satt där och tittade på Rasmus. Visste inte vad han skulle känna. Han kände sig glad över att få sitta såhär nära honom, men han kände tillika att han var en dålig människa, hur kan man tillåta sig att ha sådana känslor på en begravning. Rasmus var så vacker, men var det månne allt som nu fanns kvar. Oscar kunde inte mera beskriva de känslor han hade för Rasmus, de gjorde honom extremt exalterad samtidigt som de ofta gjorde ont.

Plötsligt dök andra tankar upp i hans medvetande...tankar på Jonas. Han skulle kanske få träffa honom ikväll. Käraste älskade Jonas. Tanken på att han skulle vara så långt borta om en månad gjorde så ont. Han trodde ALDRIG att det skulle kunna finnas någon som kunde få honom att känna på samma sätt som Rasmus...eller snarare BÄTTRE. Med Rasmus blev allt så stort och överväldigande...trevligt till en början men inte i det långa loppet. Första gången Oscar träffade Jonas kände han väldigt lika...efter det känner han sig trygg och lugn i sinnet. Hemma var han än var. Detta trots att han visste hur oberäknelig och spontan Jonas kunde vara.

Oscar var fast mellan 2 personer. En gammal bekantskap, en ny. Oscars hjärta var öppet för Rasmus eller Jonas. Eller varför inte nya bekantskaper helt och hållet. Han var öppen och redo. Men ENSAM. Han kände att han redan för länge sedan hade förlorat Rasmus, nu stod Jonas på tur...



Också rosor har törnar

Låt oss börja där jag slutade, min födelsedag.
Jag känner mig nu trött, trög och gammal. Nästan så jaf ser de gråa hårstråna komma krypande. Att fylla 25 var en dålig ide, verkligt dålig. Men gjort är gjort.

Som jag tidigare sagt fick dagen en något annorlunda start. Lägga telefonen på väckning och stiga upp när den larmade, försöka äta något litet och sedan hoppa i duschen. Klä sig med vit skjorta, knyta den svarta slipsen och kolla så att det fans näsdukar i kostymjackfickan. Så off till kyrkan.  Sedan fick jag skjuts från kyrkan till gravgården och sedan också hem. En som på ett sätt lyfte mig till skyarna bland rosa moln och regnbågar samtidigt som den sedan släppte ner mig hårt och förpassade mig till ett djupt svart hål.

Efter begravningen blev det långpromenad. Det behövdes för att bearbeta alla känslor; ilska, sorg, glädje… Dessutom går det aldrig så bra att motionera som när mycket känslor är inblandade, jag slår nya rekord varje gång. Man bara koncentrerar sig på det onda eller goda och det är mycket lättare att få benen att gå fortare fortare.

Promenaden gjorde verkligen så jag tänka klart igen (”såklart jag tänker på dig”) och började med tårtan. Dagen innan hade jag bakat två ckoladkaksbottnar och dessa skulle nu fyllas med något gott. Jag hade flera altenativ men så visade det sig att yoghurten Skyr passade fint ihop med Philadelphiaost och blev därför fyllningen. Detta med spritsad grädde på toppen. Kakan åts med god aptit men ärligt talat tror jag att det där med att det inte fanns något socker någonstans i den nog inte uppskattades till 100 % :P


 Kvällen fortsatte på den spanska restaurangen Duende i Jeppis. God mat och god Sangria, detta då i trevligt sällskap med Dreya och Mitjil gjorde kvällen NÄSTAN perfekt. Maten var god om än något större portioner än vad vi trodde vi beställt. Jag var minsann mätt när jag kom hem.

 
Söndagen kom som nästa och den började med en tur till jobbet som omväxlings skull….not… Eftermiddagskaffe med Raija eftersom det ju fortfarande fanns ½ tårta kvar. Raija kom med värmljus från Pentik, det är minsann inte IKEA det. Nästan så de lyser snäppet klarare och ger mer värme :D

 
Måndagen. En ny vecka än en gång en som jag visste skulle bli min sista innan semestern. Tack å lov. Bara 6 skift kvar och nedräkningen kunde börja. Detta också dagen när Dreya var in med en kompletterande present till den otroligt vackra blomma jag fick på födelsedagden. Han hade återigen låtit sin konstnärliga ådra flöda och jag blev superglad. Med den tavlans hjälp kommer jag för alltid, OM jag mot all förmodan skulle kunna glömma, minnas min härliga 25 årsdag.

 

Detta också dagen när min spegel kritiserades. Men jag vet att det är sant, man blir både kortare och tjockare i den. Vet ärligt talat inte varför jag låtit bli att investera i en ny redan för långe sedan…


Tisdagen kom. Efterlängtade tisdag. En dag jag väntat på hela året fast jag inte ens visste när den skulle komma. dagen jag åter fick träffa Simon IRL. Telefonsamtal och SMS året om täcker inte alla behov av att träffas och konversera men oftast blir det bara till sommaren och kanske kring jul som vi verkligen ses. Dagar som dessa så OTROLIGT värdefulla!



Efter träffen med Simon visade det sig att jag hade möjlighet att ha Annika på kaffe också. Vilken tur för annars kunde det tagit flera veckor innan vi skulle fått det att passa. Annika hade beställt en kaka. En jag hade haft flera år tidigare, en vars recept inte mer existerade. Men jag improviserade runt kravet att det skulle vara lemon curd och färska jordgubbar. Så bottnarna, de som fatalt misslyckades och blev platta som plättar, var maräng och mandelmjöl. Mycket grädde som fyllning tillsammans med lemon curd blev trots allt en succé. Inte LCHF rakt igenom men hej, man blir ju bara 25 en gång i livet.
 
Annika hade med sig en intressant bok till mig, också för att komplettera de tidigare presenterna. ”En man som heter Ove”. Ska bli intressant. Komplement till Bacardi Razz flaskan (var hon nu fick den iden från ;) ) och den vackra plåttavlan. En jag jagat överallt och så hittar hon den på Amalia. Jag försöker verkligen leva efter den filosofin.  Men det där om giftemål är tyvärr svårare än shopping.

 

Dagen avslutades med en promenad av aningens extrema mått. 15 km. Väldigt skönt. Nere i Bådaskatahamnen fanns mycket båtar, också många tomma platser. Men det jag sökte och som lockade mig fanns inte där…

 

Osdagen den 24. Sommaren återvände äntligen. Männen i de flesta åldrar blev snyggare när långa byxben blev till skorts och tröjor blev t-shirts med eller utan ärm. Bara att njuta av utsikten.

Också dagen när jag blev med en Samsung Galaxy Tab 2. Tanken var att jag skulle ha den på resan för blogguppdatering osv. och sedan skulle mamma få överta den eftersom hennes dator är så långsam. Men ny vet jag inte. I kinda like it.
 

För att inte glömma att det var 5 år sedan farmor lämnade jordelivet. Jag minns den dagen så väl. Saknar henne verkligen ibland. Hon var som hon var men vem är nu inte det.  Men så länge hon fanns tvingades släktet hålla samman mer… numera… njaa…



Torsdagen kom. Det borde den inte. Vilen tota skitdag. Morgonskiftet på jobbet helt ok mest för att jag kunde känna semestern i luften. Nästan så man kunde ta på den. 2 skiften kvar.
Men eftermiddagen och kvällen. Tvätten fixades, disken likaså. Lite städat fick jag till. Men detta tog mig både eftermiddag och kväll. Det borde det inte ha gjort, fjädern var alldeles sönder. Allt jag ville ha var en man. En MAN. Nästan vilken som helst. En som kunde lägga sina starka armar om mig, viska i mitt öra att allt bli bra och kyssa mig ömt. Skulle jag haft det skulle allt gått så mycket bättre, och troligen skulle allt inte varit så skit från första början. Jag tänkte på ett samtal jag haft med Annika på tisdagen. Jag argumenterade hårt emot allt hon sa även om jag visste och ännu vet att hon hade så rätt. En sak kom vi dock fram till. Min framtida partner kan inte vara en som tycker synd om sig själv. Han ska vara stark och beskyddande. Jag kommer vara den som vårdar ömt, detta hör till min natur men för att orka i det långa loppet måste min partner kunna göra detsamma tillbaka ibland.

Detta borde ju gå att ordna i Spanien va ;)

 

Fredagen. Ett kvällspass på jobbet tack vare ett byte. Vilken tur. Jag använde nästan all min energi för att orka och gjorde en massa extra bara för att inte låta tankarna vandra. En ledig lördag väntade mig sedan och söndag morgon att jobba innan semestern… nu var det nära.


Lördag. Ledig. Bara för härligt. Och vilken dag sen. Jag började med att hämta ett Adlibrispaket från posten. Ställde mig sedan med vatten och min ishink i solskenet på balkongen och läste, och läste, och läste. Allt jag tog var en paus på knappa 10 minuter för att slänga i mig nå mat. Som båda tidigare böcker i Jonas Gardells serie ”Torka aldrig tårar utan handskar” så sträckläste jag också denna 3:e och sista del. Jag rekommenderar verkligen. Ingen munter läsning direkt. Men ändå vacker, ärlig, sann, så naken… och alldeles FANTASTISK.


En promenad efter detta och sent på kvällen kom mig privatfrisör. Vet inte vad jag skulle/ska göra utan honom. Så härligt att höra ljudet av klippmaskinen, starka händer på mitt huvud och håret faller. 9 mm… så nice :D

Söndag. Underbara söndag. 8 timmar på jobb, plågsamt, men sen var det över. Nästan så man svävade när man lämnade jobbet. Det blev raka spåret hem. Byta kläder. Via butiken och sedan ner till fasters villa på Andrasjöstrandvägen för släktträff. Här borde infogas att transporten skedde på cykel. Som CYKEL. Jag hade nog inte cyklat på 10 år… otroligt härligt. Släktträffen tänker jag inte orda desto mer om. Jag känner mig själv och kan säga för mycket. Ingen nämnd och ingen glömd. Skönt att sitta i solen och se ut över vattnet.

Eftersom cykelturen hem kändes som något av ”A piece of cake” och hade farten uppe gjorde jag samma 15 kilometers sträcka som häromdagen men nu på cykel…
 

En stressig dag. Drog dessutom på mig olycka… kanske. Min väska åkte i backen på den hårda trottoaren och när jag kom hem kände jag en stark doft av parfym från den och jepp… flaskan i innerfacket var det bara skärvor  kvar av. Som tur är var det en av mina favoritparfymer men endast lite kvar i botten på flaskan…


Måndag, den 29:e. dagen jag tvivlat på att någonsin skulle komma men den gjorde det… så härligt att bara få sova, och sova och sova hur länge jag ville. Bra start på dagen. SEMESTER. Hade en lång att göra lista och, nåja, 85 % gjorda. Och här ett inlägg som säger allt… all in a day…

En liten annons jag funderar om man skulle lägga in nånstans...
"Kära läsare!
Behöver just DU få din cykel vandaliserade? Enkelt ordnat, låt mig låna den bara.
Specialist på punktering eller annars tomma cykeldäck.
24 timmars service GARANTERAS. Känner du att du har turen på DIN sida räcker 12 timmar säkert till.
Ska vi slå till?"
Planerade en cykeltur och en sväng till posten och kommer till en cykel med platt framring. Parkerades felfri kl.21 igår på gården bland många andra cyklar som klarar sig bra i ur och skur. Vet inte om detta är punktering eller vad... ventilen verkar också helt lös. Jag ingen cykelreparatör så problemet får verkligen vänta. Är jag sedan förvånad? Inte det minsta. Såhär har det alltid varmed cyklar jag använt. I källaren MÅSTE de tydligen alltid vara parkerade. Undrar vad som gör mig så hatad av "tuffa småglin" (varken tuffa eller särskilt unga) i denna stad. Denna gång läggs skulden på mina vänner utanför Torghallen för några av dem fanns på plats igår när jag stod där med cykel och pratade med flertalet vänner ... lilla trygga, lyckliga Nykarleby...

En härlig regnig kväll/natt. Mörkt o staden. Inge gatulampor på. De våta gatorna var våta och alldeles svarta och det enda som lyste upp var skyltfönstern på andra sidan gatan och TV-apparater som stod på. Otroligt mysigt att bara stå på balkongen och drömma sig bort.

Min andra semesterdag kom fort. Är det såhär semestern ska bli. Södernresan närmar sig med stormsteg. Mycket att förbereda. Idag en sväng till Jeppis efter några saker… men jag var inte alls på humör… ätit för lite salt och blev aningen vresig… länge sen jag fräst runt mig sådär… men nu har jag ätit mig mätt igen på salt mat så jag klarar nog mig denna gång också… bäst att fortsätta med dagens göromål… måste bl.a. se över ekonomin… hemska tanke…. Imorgon blir det mat med mina 3 närmaste vänner… samtidigt… ska verkligen bli spännande… :D

God fortsättning gott folk!!

 

 

lördag 20 juli 2013

Ska man inte vara glad på sin födelsedag?

Den frågan har jag ställt till mig själv idag. Och visst, det SKA man vara. Och det är jag, i det stora hela. Dagen fick som bekant ingen ”happy happy” början. Begravning. En fin och värdig begravning dock.


Sen var det detta med karlar. Borde ju komma med intruktionsmanual. Jag säger bara SKITSTIL. Men just denna var extremt lätt för ögonen. Med varma mjuka händer. Och bara för detta förlåter jag honom LITE!  Jag tänkte bara på detta låtstycke

”I love the dark handsome guys with their skinny
 little ties dressing mod looking out of sight
 I love to watch them as they cruise with their pointy
 leather shoes wearing shades in the middle of the nights”

Kopplar bort det för resten av kvällen. För nu ska jag plocka ihop en tårta och börjar ställa mig. Vänner kommer mellan kvart över 6 och halv 7 och tydligen är bord bokat på spanska restaurangen Duendo :D Ska bli roligt…