Buckle up...its time for PRIDE

Fredagen var dagen då allt började. Jobbet tillkallade min uppmärksamhet redan från tidig morgon och timmarna gick extremt långsamt fram tills det jag slutade. En sväng via bankautomaten (hade inte fått någon lönespecifikation och blev aningens nervös, men det blev happy HAPPY Day), via apoteketet och så hem. På bordet fanns hela min packning färdig att läggas i väskan men EN fråga kvarstod..."Vad tusan ska jag ha på mig på vägen TILL Helsingfors??" Efter att ha kollat alla kombinationer så gjorde jag mitt beslut och och resten åkte i väskan... dragkedjan går INTE igen... ett par skor tas bort och den går igen... knappt. För liten väska eller för stora kläder, kan ju inte varit för MYCKET kläder.

Hursomhelst, till sist var kl.15:30 och Dreya slutade sitt arbetsskifte, detta samma tid som jag fick prislappen av den nya jackan, tog väskan i hand och gick ner för att vänta ut min skjuts. I Kvevlax byter vi bil och kompletterar gänget med Mitjil. And we're off. Jag slappnade av och njöt av färden... yes yes yes, Helsinki here we come. Efter att ha stannat på antalet ABC:n för kaffe, bensin och "frisk luft" anländer till Helsingfors, Ring 1 (?). Första natten spenderas hos en gemensam vän. Aningen spartanskt. Sova på golvet på skumgummimadrass, min stil eller hur :P Men vad gör man inte för konsten så att säga, och riktigt mysigt var det :D Jag är omvänd. Men kan säga jag sov mellan ett tröskverk och en något som kan liknas med en katt som spann onödigt mycket och högljutt. Men låt mig säga att jag är van med snarkande män... själv snarkar jag inte (såvitt jag vet).

Lördagen började med att jag var väldigt stel, sovit i mitten och inte riktigt kunna sträcka ut mina armar. Visserligen hette det då att jag varit för snäll, jag ska bara ta min plats, utan hänsyn. Det ska jag minnas nästa gång. När jag sedan kommer mig upp från golvet får jag mig en chock, jag tar telefonen från laddning och loggar in facebook. Och där står det. Det som jag befarat, Maily hade gått bort vid midnatt. På ett sätt kände jag det på mig. Att när jag kollar idag kommer det att stå där. Otroligt sorligt men tillika visste man att hon har det bättre nu. Inga smärtor och hon kan röra sig fritt och bli den aktiva person hon alltid varit.

Kommer alltid minnas henne :)

Den dagen bestod min frukost av en cigarett och mycket svart kaffe. Perfekt för mina nerver. Faktiskt slankt det ner en frukt också när fruktoholicen Dreya bjöd... Det regnar ute och man kan inget annat säga än "Just så, he va int na anat tå... regnet skulle förstöra PRIDEN. Allt jag behövde". Jag var kanske aningen dramatisk i mitt tänkande. Den morgonen var det ett aningen slött gäng som ställde sig och som vanligt visste, nästan, ingen vad de skulle ha på sig. Shorts ha, men det kunde bli kallt, och jeans visst, men tänk om det blev riktig sommarvärme plötsligt. Valet var inte enkelt. Efter en stund var vi ändå redo och gav oss iväg... två i hissen och två tog trapporna. Hissen skrek åt oss att vi alla samtidigt blev för tungt. Så fräckt.

Helsingfors var ännu rätt tomt när vi anlände, vi gick en sväng till Kampen för att shoppa (jag köpte inget alls vill jag påpeka, tragiskt…) och sen vidare till Senatstorget. Vi var tidiga så det var inte överdrivet mycket folk på plats... hann nästan bli nervös...

Men läget ändrades ganska snabbt...

Där hann vi träffa "kändisar" (Kaj Korkea-Aho)och se mycket trevliga killar... bl.a. denna...

En av mina vänners bekanta fanns på plats också, en jag verkligen inte ville träffa. Han kom fram till oss, hälsade först på Dreya, sen Mitjil... skulle hälsa på mig som nästa men när han tittade upp på mig såg han tydligen vem jag var och backade fort. Tur för honom men SÅ farlig såg jag väl knappast ut, även om jag försökte :P
Klockan blev 13 och paraden startade. Längs med gatorna stod nyfikna människor uppställda. En del glada och deltog i paraden på det sättet och andra stod mest där och studerade oss som om vi vore apor i bur på ett zoo. "Jasså, här kommer de, bögarna, flatorna, transorna... osv... Så det är såhär de ser ut och beter sig...". Personligen vet jag inte hur lång paraden var men tillslut hamnade vi i en park…(som nog hade ett namn)... Här satt alla på marken på sina filtar och intog det de hade med sig ... en enda stor glädjefylld picknick. OCH ett bra ställe att spana på. Jag tänkte det då, hade tänkt det tidigare och skulle komna att tänka det flera gånger under helgen ännu..."So many men, so little time"

Efter någon timme avslutade vi parksittandet. Vi hade en bra bit att gå tillbaka, vi skulle hämta våra saker ur bilen och sen hade vi ett hotell att checka in på. Det jobbigaste med dessa helger är att släpa resväskan, de väger hur mycket som helst. Förstår inte hur de kan tillverka väskor som väger mycket, för vikten beslutade vi har inget med innehållet att göra ;) Ååh så skönt att få slänga sig på sängen när man kom till hotellet. Klockan var då kring 17 och vi skulle ut och äta två timmar senare, innan dess hade dessutom delar av gruppen vänner och nya bekanta de skulle träffa. En efter en ska vi i duschen men först upptäcker vi en intressant detalj på vårt hotellrum. Ett fönster mellan rum och badrum, frostat glas visst, men de verkar ha glömt en ca 2 cm kant runt hela fönstret. Där rök privatlivet liksom... "Om någon står och tittar i fönstret när jag duschar så är vänskapen över bara så ni vet" ... tur man kan uppföra sig ;)

Klockan slog sju och vi mötte upp med Tom och Nadja för att välja matställe. Beslutet blev Memphis vid Kampen. Vilket otroligt bra beslut. Maten supergod...

... och sällskapet inte alls illa det heller…

Efter detta hamnade vi på ett ställe jag nog aldrig trodde jag skulle befinna mig… Keltainen Ruusu... sexshop... Allt bara för att en av oss 5 yttrade orden "Jag behöver en ny dildo". Vem som sa det låter jag vara osagt… Men jag kunde ju inte låta bli att köpa en liten souvenir…

Ett glatt gäng drog sig sedan tillbaka till vårt hotellrum. Samtalet fortsatte så "smått" med samtalsämnet sex... Förfesten blev det inte mycket med, detta eftersom sexshopen tog tid från att gå och inhandla drickbart, vilket KANSKE var lika bra. Den officiella PRIDEfesten nästa, och vi hade köpt biljetter redan innan och blev genast insläppta. Lite VIP-feelis. Vanha YO talo var ett trevligt ställe. Väldigt stort och plats för mycket MÄNniskor :)

Först kolla runt lite, sen en drink i handen och så bara att gilla läget. Jag kan verkligen inte klaga på utbudet... där fanns nog både en och annan vill jag lova... bl.a. smpbarnsfadern och ballongtuggareb. För art inte tala om min drömMAN... sex på två ben (ett uttryck som användes OFTA denna helg). I ärlighetens namn vet jag inte varför jag föll pladask, inte vad jag skulle letat efter helt och hållet men plötsligt när han bara stod där... WOW. Jag zoonade helt bort från omvärlden, hörde något sägas om mig men det tog nog 30 sekunder innan jag reagerade... "Jaha... nu tror jag Tommy hittade något han gillade" ... Jag bara " VA? Jaa... joo… :D :D "Dreya hade helt rätt... han påstod att han hade sett honom strax innan och visste det var något för mig... Mannen som tyvärr förblev utan namn eller bildförevigande var lång (vi snackar längre än jag, tror egentligen det var det som gjorde det) bredaxlad, muskulös, 5 o'clock shadow, rakat hår (lite negativt) och lite sexiga rynkor kring ögonen. Kring 35-40 år sådär. Tänker ännu på honom ibland faktiskt...

Killen i mitten påminner lite...

Nästbäst denna utekväll var ändå Krista Sigfrids. Hon showade i en bra stund. En verkligt bra stund. Och det var det.

Vid dehär laget kom vi fram till att kvällen nog inte kommer ändras dramatiskt. Musiken var dåligt och inget direkt dansgolv fanns, vilket var verkligt synd. Naturligtvis hade vi kunnat spana killar till stängning men... Vi återvände ändå glada till hotellet, det regnade och köerna till alla andra klubbar var långa. Vi borstade våra tänder och kröp till sängs... för att sova. 1/3 av oss andades djupt och sov gott efter någon minut och var därmed onåbar. De övriga 2 pratade in till småtimmarna... tiden går fort när man har roligt heter det ju och jag förstår ännu inte hur vi kunde prata i så många timmar :) De timmarna är rätt högt uppe på listan över det bästa med resan :D


Söndag och någon morgonpigg typ hade ställt larmet på kl. 08 :O Jag hörde det nog men vägrade ta någon större notis... Vid 9 var det någon som sa glatt "God Morgon!" Stackars Mitjil... han fick nog mest grymtningar till svar. Vid halv 10 förlorade sängarna kampen och förlorade sina män som snabbt var frukostredo. Personligen är jag ingen frukostmänniska men på hotell... riktigt nice. Vi frossade i frukt... och croissanter...
Söndagsmorgnarna är alltid lika stressiga på resa. Vakna, frukost, borsta tänder, packa, checka ut. På ett sätt lika bra att få upp lite fart från morgonen men ju tidigare man startar hemåt ju tidigare är det roliga slut.

Jag hade bestämt mig för att vara nyttig på hemresan...(frukosten var ju nästan LCHF :P ) "Salmiak?" ... "Nej!" ... och vad tror ni då sker i Tammerfors? Jo bilen svänger in till IKEA. Och nyttigheten gick över... fort...

...tog beslutet att den kvällen borde promenaden gå till Jakobstad... MINST. Men vad skulle jag sen ha gjort när jag kom mig dit... nog för att jag hade en ide men ;) Dessutom, jag, på IKEA, med pengar efter att inte varit till IKEA på över 2 år resulterade i shopping... Tyvärr visste jag att jag ju inte kan köpa allt jag ville ha, det ska ju rymmas i Mitjils bil och sen Dreyas lilla röda... Men en sak skrek mitt namn tätt följt av "köp mig, KÖP MIG"

Efter ett bilbyte i Kvevlax (där vi för en stund inbillade oss att vi såg "Småbarnsfadern" ) sa vi tack och hej till Mitjil, verkligt TACK för denna gång! Vi kanske skämtar lite mycket med dig men som vi sa antalet gånger, vi tycker om dig ändå. En sista knapp timme i bilen, bärhjälp med tavara upp till lägenheten och sen var det över igen. Tragiskt. Men jag visste då och vet det ännu. MYCKET roligt är ännu på kommande :)


Jag tog en titt på lägenheten, ett snabbt klädbyte och sen lenkki... det blev mig åtminstone 15 km den kvällen så nog skulle jag allt orkat till Jakobstad men då skulle jag ju liksom varit fast där... (vilket KAN vara trevligt i vissa ställningar)


Alla resor har varit trevliga. Nästan så de blir bättre och bättre varje gång. Och varje gång är mina medpassagerare rädda att hamna här på bloggen... på ett dåligt sett. Men jag är ju en snäll person. Men TRO mig. Allt jag hört finns bokfört, i mitt huvud och lite i skrift, i ett hemligt dokument för framtida memoarer... eller utpressning... vilket som behövs mer :P Nu skulle jag kunna säga att "Hjälp, jag är verkligen en hemsk människa" men det har jag fått bekräftat att jag inte är ... puh... En sak däremot som de var säkra på var att ordet SEX skulle dyka upp hör, vilket det ju gjort. Men verkligen inget farligt, den delen vågar inte ens jag skriva om här. Men skulle samtalen på resen haft ett bestämt tema skulle det varit enkelt att titelbestämma… sex, Sex, SEX!!

Til next time...

P.S.
Tvivlar ni förresten att jag var på plats...kolla dessa bilder...inte så svårt att hitta mig och mina gula byxor eller stora huvud...

Before PRIDE

Ärade bloggläsare. Jag ber om ursäkt. Jag har hört era djupa suckar av besvikelse varje gång ni loggat in och upptäck att nej, inget nytt. Men nu är jag tillbaka och ska försöka sammanfatta en del saker.

Vecka mån-fre (24.6-28.6)
Ledig, ledig, jobb, jobb, jobb. Detta kan bara betyda en sak, jag hade fullt upp varje dag. Att var ledig är inte alltid det enklaste heller. Men så kom då ändå, till slut fredagen. ÄNTLIGEN. Och resten av den veckan får ett alldeles eget inlägg :)

Denna vecka mån-sön (1.7-7.7)
Det har sagts till mig 2 saker denna vecka.
#1. "Du blir bara smalare." Detta har semesterfirarna på jobbet som nu återvänt efter att inte ha sett mig på fyra veckor kommit fram till. Kan jag tro dem möjligen? Jag vet inte. De senaste 1 1/2 månaderna (minst) har vågen stått stilla och jag har trots mina promenader haft svårt att lyckas se någon förändring. Inte någonstans. Men jag måste väl tro på det jag får höra helt enkelt.

 

#2. En annan sak var att mina blogginlägg saknas. Jag ursäktar mig för att jag inte hunnit skriva men får som svar att det inte behöver vara några långa romaner utan att mina korta, spontana, roliga inlägg nästan är det som saknas mest. Jag ska verkligen försöka skärpa mig. Jag skyller lite på de två timmar per dag som jag spenderar på lenkki varje dag. Detta två timmar som lätt gick åt till bloggande eller datoranvändandet förr... och datorn används verkligen INTE varje dag nuförtiden...

Onsdag kväll. Jag hade ett litet psykbryt. Ett som också gjorde sig påminnd torsdag kväll. På onsdag såg jag en bild... på en man... en kille. Jag känner honom. Han såg så ledsen ut. Jag bara tittaden på bilden, länge. "Gulla vännen" tänkte jag. Tänkte på att han var kanske alldeles ensam. Jag visste han hade haft en jobbig dag. Allt jag ville göra var att finnas där för honom, hålla om honom och säga att allt blir bra. Men det gick bara inte, däremot fick jag en uppenbarelse... jag gillar honom... på sant... han OCKSÅ. Just så.

På torsdag tyckte jag att allt var så orättvist. Jag ville inte vara ensam, jag hade bara en önskan, att inte vara ensam. Jag ville bara ha någon där, en man, en som gillade mig. Jag ville bara hålla om honom, känns hans värme, hans doft, kyssa honom ömt. I really HATE being alone!!

Så kommer jag osökt in på fredagen. Veckans enda lediga dag. Har man bara en dag på hela veckan som man inte ska jobba så borde man ju egentligen bara ligga och lata sig men när ska man då få något gjort. Lägenheten städad, badrummet storstädat, lakanen bytta och 4 maskiner tvätt körda. Efter det kändes det bra med en dusch och mat. Nån timme att ligga på soffan innan det igen blev lenkki och dusch på det. Plötsligt börjar rundan känns "kort". Vilket ju är bra.
Nu har jag dessutom "köpt" nya skor, ja snarare 4 par. Eftersom jag inte har en aning om lenkkiskor då köpte jag lite av varje, olika märken och framförallt färger. Från Zalando. Gratis frakt och retur :)

Lördagen kom och inga inlägg hade ännu blivit publicerade, detta trots att det fanns stora förhoppningar på det. Dagen bestod enkelt sagt av tre saker: jobb, bio (filmen var Superman och jag hade verkligen förväntat mig mer... på något sätt kändes det som om de satsat mer på specialeffekter än handling) och promenad.

På kvällen gick en del tankar på samma kille som på onsdagskvällen... han är för härlig alltså.


Idag då dagen när jag inte skulle stressa. Jag skulle jobba kväll och trots att det fanns en hel del som jag tyckte behövde göras före så skulle jag ta det lugnt och strategiskt, en sak i taget… Ändå blev det nog rusning och allt i sista minuten... precis som det ska vara :P Nu är alla blogginlägg ÄNTLIGEN klara och maten (som blev riktigt god, vet inte hur jag gjorde, ärligt) och nu ska det bara publiceras…

Göra-allt-jag-inte-hunnit-med-tidigare-dagen

Har en vän som sitter och njuter avlivet i familjens nya villa ute på skären. Hon skulle ha en göra-ingenting-dag idag. Jag hade tänk på raka motsatsen. Dock har det inte blivit riktigt så ännu-… har tänkt mycket men det har slutat på det stadiet. Två paket i retur till HM och jag blev en jacka rikare, beställde den bara för att den OMÖJLIGT kunde passa MEN var ju värt ett försök. Guess what, it fit. Jäkla skit :P Känns ännu konstigt att få på sig t-shirts i storlek ”L” och byxor i storlek ”38” (dessutom står det slim fit i dem)…klart en ”XL” jacka passar då….daaah….

Får se vad mer som blir gjort…

Tänkt mycket på en vän idag. Hon har fått ändra sitt liv mycket de senaste åren pga. sjukdom. En hjärntumör har orsakat stora förändringar men fram tills ganska nyligen har ändå hennes livskvalité, livsgnista och kämparglöd funnits där. Nu ligger hon och kämpar på intensiven i Vasa. Jobbig. Mina tankar går naturligtvis till hennes anhöriga. De har en mamma, mormor/farmor som är mycket nära mitt hjärta. Hoppas, ber och önskar hon ska ta sig igenom också denna bärs. Kämpa Maily, KÄMPA!!

En liten ljusning var den gulliga katten jag fick vakta på några minuter idag. Jag är en djurmänniska men tyvärr har de för tillfället ingen plats i min tillvaro. Men man börjar tänka om när man ser en såhär liten krabat :D

Det goda livet…

Så var vi här igen, mer än en vecka har gått och jag har inte hunnit med. Nåja, så kan det ju vara. I like my busy schedule.


Helgen (15-16.6)
Inte mycket att orda om den. Jobbade på lördag då var den dagen räddad och söndag, nåja, ledig, något jag verkligen annammade.


Jobbat hela veckan lång. Morgonskifte efter morgonskifte. Och jag som är en sådan morgonmänniska :P Trots detta har det gått bra, stigit upp, jobbat och gått hem. Tagit mig en liten lur och sen den vanliga lenkkin på kvällen. Vågen står trots detta stilla men jag försöker inbilla mig att muskler väger mera än fett så det är därför det står stilla.

"Oscar höll på att bli sen till kvällens möte. Han ställde sig redo med handsfree och vattenflaska så han kunde ta sin nästan dagliga länk efteråt. Han tittade sig i spegeln en sista gång innan han gick ut... "Det duger, just in case"...tänkte han innan han lämnade lägenheten. Han tittar på klockan och tar extra långa steg. Efter någon minut vänder han in på gatan där hjärtat av stadens kulturliv finns, Lunar. I samma ögonblick som han gör detta kommer en silverfärgad blixt i ögonvrån. I staden rör dig endast två av denna typ av bil så just här, just nu kunde det bara vara Rasmus. De sista stegen springer han med hjärtat i halsgropen. Efteråt ifrågasatte han sig VARFÖR?!?

Mycket riktigt kom Rasmus in bara sekunder efter Oscar satt sig till rätta och såg sådär perfekt avslappnad ut. Oscar studerade Rasmus noga. Han hade saknat honom under den senaste 2 månader 3 dagar som det var sen han sist sett honom. Han såg trött ut, på rösten lät han hård och Oscar undrade verkligen hur det stod till. Efter några minuter slappnade han dock av, han lutade sig bakåt på den brunlackade caféstolen och satte händerna i nacken. Oscar fick svårt att behärska sig när den beigefärgade kashmirtröjan gled upp kring midjan.... "Titta inte, titta INTE" sa Oscar tyst för sig själv, Rasmus log och skrattade. Oscar drog efter andan och sjönk djupare ner i träsket Rasmus. Inget undgick Oscar, ingen gest, inget andetag och inte heller det lilla hålet som syntes över skokanten på strumpan som satt på vänster fot. Passade inte riktigt den perfekta imagen vilket gjorde det riktigt gulligt :P

Mötet avslutades och Rasmus avlägsnade sig fort..."Plikten kallar" som han sa. Synd... verkligen... lika stressad som alltid men han hade varit där. Detta betydde så mycket. Oscar tog sikte på landsbygden och promenerade iväg med ett stort leende på sina läppar, ett som med jämna mellanrum tog utryck i spontana skratt och djupa lyckliga suckar...

"Until next time...."

 



Helgen och midsommar blev sedan desto mer händelserika. Jag brukar egentligen inte fira midsommar, mestadels för att jag inte haft någon att fira den MED. I år var det annorlunda på ett sätt som mycket är annorlunda sen i höstas. Jag HADE någon att fira med. Klockan 15 stod jag redo på trottoaren nedanför min lägenhet och väntade på att bli hämtad av D. Målet var Vasa. I Vasa blev det kaffe (och bulle...schhh :P ) på ABC tillsammans med D & M. Det blev en tur till Nadja W, en trevlig, frispråkig, ny bekantskap som sedan förde oss vidare till en förfest. Festen var trevlig men att vara de nyktra på en fest där ingen annan är det för en alltid att känna sig lite som femte hjulet. Efter detta en sväng via N och sedan vidare till Fontana Bank Club. Jo ni läste rätt, jag på Fontana, its a first for everything. Det var faktiskt trevligt men inte så mycket folk, vid. Halv 1 gav D och jag upp, följde N hem och så lämnade vi Vasa.
Jag kände mig upprymd när jag kom hem, en quickie via lägenheten och sen tog jag en promenad ut på landet för att spontant plocka 7 sorters blommor och det blev MINST 7 sorter för att vara på säkra sidan. Några kom från dikeskanten och andra ur trädgårdar som befann sig ”för" nära vägen. Dock hamnade ingen blomma under kudden, vilket slöseri och jag klarar nog av att drömma om härliga karlar ändå.

På lördag fanns det planer på Powerpark om vädret tillät. Det gjorde det som bekant inte. Istället blev det te och DaCapo (schhhh igen ;) ) på ABC (igen), med D & M. Det verkar onekligen som jag blivit ABC-frälst men så är nog ändå inte riktigt fallet ännu...sorry... Däremot var det lite tur för bredvid kassan fanns salmiak, jag köpte 3 påsar och fick sen på kvällen betalat bort min skuld till Annika. Pengar är en sak, vi slår vad om salmiak och det är betydligt allvarligare.

Dessutom är jag nu med Lumia, den är röd och heter 920. Helt ärligt hade jag tänkt vänta lite längre innan jag beställde den men plötsligt var det gjort. Jag väntade och väntade och på onsdagen hämtade jag den på posten, då hade den legat där sedan måndagen utan att jag sett ens skymten av ankomstavi men jag var misstänksam, trött på att vänta så jag frågade om det fanns ett passande paket åt mig när jag ändå var där och det fanns det. Hittills känns det som ett väldigt bra inköp...

Avslutningsvis. Tråkiga regniga dagar och ni är i behov av en bra Tv-serie? Då har jag en perfekt på lager: Benidorm! :) Varför är då denna serie så bra? JAKE CANUSO :D:D Need I say more...

I got inspired – Oscar och Rasmus time

Oscar hade lagt majoriteten av dagens kilometer bakom sig. Han närmade sig slutsträckan. Det hade varit en stillsam promenad, lennki. Inte mycket trafik, solen hade stått högt på himlen men eftersom vinden hade talat sitt tydliga språk hade temperaturen hållit låg. Oscar slapp bli alldeles genomsvettig, något han ogillade, nåja, i vissa situationen var det ju acceptabelt. Han kom till torget och saktade in. Plötsligt fann han sig på exakt samma plats han stått på termin efter termin och väntat på bussen varje skoldag i flera år. Det rytande lejonet som var målat på fönstret bakom honom hade bleknat med åren. Orsaken till att han stod här, nu, just nu var personen längre fram på gatan.

Utanför Löjas Lokalbutik stod Rasmus och talade med Bror, en pensionerad lärare och gemensam vän genom deras hobby. Han tittade om hörnet. Rasmus backade 2 steg, det verkade som att samtalet var slut. Han gick över gatan mot sin il medan gick in till butiken. Oscar slängde sig ut från sitt gömställe, sneddade över gatan och gick mot Rasmus

”Gokväll Rasmus”

Rasmus böjer sig in i bilen för att placera det lilla han handlat i baksätet på bilen. Han slår nästan huvudet i taket när han hör Oscars röst. Han rätar smidigt på sig och svarar vänligt med ett glatt ”Goafton”

Oscar ser ett antal möjligheter till varför Rasmus befinner sig här men han vill ju ha svart på vitt.

”Vad för dig hit denna blåsiga onsdagskväll då? Semesterresa?” frågar Oscar med ett leende…

Rasmus skrattar till… ”Haha… nja… inte riktigt. Tänkte jag skulle varva ner med några dagar ute på villan och försöka finna inspiration till ett projekt jag håller på med”

Oscar spelar förvånad ”Jaha, så du har villa här…” detta visste han ju naturligtvis ”… ja du hade ju båten ute vid Värmdö. Sällan jag besöker hamnarna där.”

Rasmus fortsätter med att fråga vad Oscar gör ute denna afton. Han svarar bara att han är ute på sin dagliga promenad, har inget annat särskilt för sig, ledig imorgon och vet inte vad han ska göra… thats it.

Rasmus är tyst en stund innan han säger…”Alltså om du inte har något annat för dig så vill du kanske följa med mig… fast nu genast”

Mycket glad men väldigt förvånad ser han på Rasmus "Visst kan jag det. Inget annat planerat. Om du inte har något emot det så..." han tittar Rasmus i ögon och avslutar "... kommer jag mycket gärna.

Han rundar bilen och sätter sig bekant i passagerarsätet. Vägen ut till hamnen är inte lång däremot ojämn som ett tvättbräde. Men trots att färden är lite skumpig lyckas Oscar skriva ett SMS. "Allt bra. Lång historia. Ute på Rambergs villa. Mobilen med om något SÄRSKILT händer. Informera gärna Amanda" han läser det där sista och ändrar det "Informera Amanda!" detta kunde bli roligt, på fler än ett sätt.

Ute vid hamnen är inte många båtar förtöjda. Han såg genast träbåten som tillhörde Rasmus, han hade inte sätt den IRL förut men den var kännspak. Han följer efter Rasmus som ger honom en hjälpande hand ombord innan han hämtar det han handlat ur bilen och de båda kastar loss. Båten glider sakta ur hamnen. Rasmus ökar sakta men säkert farten lite i taget och varje gång blickar han mot Oscar för att se att allt är ok. Oscars hjärta slår några extra slag, inte så mycket för farten i vilken de färdades över vattnet utan mer för att Rasmus tittade på honom. Än så länge såg Oscar att land eller öar fanns nära till så han var lugn men han såg att Rasmus styrde ut på vad Oscar skulle kalla öppet hav. Vågorna börjar slå mot skrovet. Oscar har för sig att Adams villa var ute på någon holme men visste inte hur långt. Rasmus tittade än en gång på Oscar och denna gång frågade han "Allt ok?". Troligen har han i något skede hört vad Oscar tycker om vatten och små båtar. Okej så denna båt var inte SÅ liten men ändå. Också denna gång ler Oscar helt oberört "Bara bra".


En minut går och just nu känns det som att de befinner sig mitt ute i ingenstans, Oscar hoppades och antog att Rasmus var på väg men just nu hann han börja undra. Farten kändes ganska hög och vinden hade tilltagit. En större våg kom plötsligt och smällde till båten, Oscar hoppade till, höll andan och hans hand for automatiskt till Rasmus lår. Han sänkte farten och frågade igen om allt var bra? "Förlåt jag blev bara så... oj" svarar Oscar, gestikulerar lätt och placerar händerna i sitt eget knä igen. Rasmus ökar farten och meddelar att de snart är framme medans Oscar bara ler lagom roat. En ny våg slår till och Oscar håller åter andan. Denna gång tar Rasmus Oscars hand, lägger den i sitt knä och håller den hårt men mjukt. "Det är okej..." säger han "... jag kan styra med bara en hand". Efter detta går allt smidigt och Oscar kan andas normalt.

Väl iland på holmen förtöjer Rasmus båten och hjälper Oscar i land. Han hade nog aldrig varit så glad att känna fast mark under fötterna. Rasmus villa stod ensam utan några nära grannar. En huvudbyggnad, bastu och ett uthus. Dasset försökte han ignorera tanken på. Huvudbyggnaden var lagom stor, ett stort rum genast man kom in från vilket dörrar gick till 2 sovrum, det ena med en dubbelsäng, det andra med 2 enkelsängar och Oscar visste var han ville sova. Vid sidan av detta fanns ett livet kök med gaskylskåp.

Det första Rasmus gjorde var att göra upp eld i spisen, trots att det var sommar så behövdes det här ute. Oscar satte sig i soffan. Inga vita möbler här, puh, och soffan, intressant. Vilka minnen. När elden satte sig Rasmus bredvid honom, nära. De pratade. Och pratade. Helt oskiljaktiga. Och så skulle det förbli ända tills det att Rasmus släppte av Oscar vid hans jobb. Han skulle stiga ur bilen med världens leende. Han skulle gå in genom jobbets dörrar och veta att där skulle Amanda stå. Glad för hans skull men ändå lätt orolig och fundersam samt EXTREMT nyfiken. Man får ta det goda med det onda och det skulle krävas gigantiska mängder ont för att skugga över allt det goda dessa dagar fört med sig.

Farmboy at heart

Jag växte upp på landet. Vi hade fähus (låter så väldigt gammaldags men ladugård låter inte alls bättre, vad är det rätta namnet) och utarbete. Vi hade hundar, kaniner och katter hemma. Vi hade får och grisar, en get en gång. Biffdjur, tjurar, kalvar och kor. För att inte glömma den halvgalna svarta hingsten Zimmer. Detta växte jag upp med tillsammans med sommaren utarbete.
Jag saknar detta. Verkligen saknar. De långa snygga strängarna av slaget gräs. Det slagna gräset som hunnit börja torka i solen och börjat dofta lätt av färskt hö. Doften (kanske snarare lukten) av AIV. De vitinplastade gräsbalarna. Tänkte i mitt stilla sinne att nästa sommar ska jag ta ledigt och jobba för en bonde. Köra traktor tidigt och sen. Svettas och reta sig på myggor och sedan bromsar. Slå gräs, vända gräset så det blir till vackert hö och fixa gräsbalar och ta in hö.
Kan vara att jag ser väldigt idylliskt på saken.

Mopedpojkar som kör förbi en och ropar ”HOMO” undrar om de känner sig tuffa då. och jag menar verkligen att de ropar, det måste de för att ljudet ska ta sig igenom hjälmen och för att överrösta den trimmande mopeden. Som tur är så faller aldrig de söta killarna som jag gillar in i denna kategori. Jag har bättre smak en så. de kanske är 1-2 år för unga just nu men de blir också äldre.

Homofobi är något jag kan acceptera bättre när det kommer till ”barn” och tonåringar. Men vuxna. NO NO. Sen vill det vara så att de yngre nästan endast använder sig av ord för att visa vad det tycker. Vuxna handlingar. Detta något man råkar ut för alldeles för ofta. Jag slutar aldrig förvånas men det gör lika ont varje gång. Vuxna människor borde veta bättre. Veta att homosexualitet inte är något farligt, något sjukt, något att skämmas för och inget som smittar. Love is LOVE. Dessvärre är vårt samhälle långt borta från detta ännu.

Jag kunde inte hålla mig längre. Igår gjorde jag det. Jag gick in på NetAnttila och beställde mig en Nokia Lumia 920. En röd :D Jag ville ha den innan resan i Augusti, tänkte köpa tills jag fyller 20:e Juli men hade ingen styrka att vänta så länge. Nu kommer den nästa vecka och idag innan jobbet ska jag gå till El-Affären och fixa ett bra erbjudande och ett nytt SIM-kort, Lumia 920 kräver micro sim. Sen ska jag också beställa en adapter så att kortet går att använda i min gamla c7:a så den får vara med som reserv.

Häromdagen bokades hotellet. Om 2 veckor, helgen efter midsommar, blir det Helsingfors och Helsinki PRIDE för hela slanten. Rum är nu bokat på Scandic Simonkenttä. Galej med D och M igen :D :D Happy Happy HAPPY!!!

Nu dags att slänga ihop lite mat och sen till jobbet!!

Ha det bra gott folk!

Genomgång - 9 dagar

Väldigt många dagar har igen förlöp. Skolorna har tagit sommarlov och sommarjobbare har börjat på sina jobb med att måla övergångställen och klippa gräsmattor. En del av dem riktigt söta… men lite väl unga… fast titta får man ;) Min dag började bra…ledig idag, lite lyxig frukost med andra ord…

2:a Juni

fb
”En vän skickade mig denna video... undrade om jag visste vem hon tänkte på... jag trodde jag visste och hade sedan rätt eftersom det inte var någon trick question. Jag citerar... "VA É DEHÄÄR TÅ? Dehär ha vi int had naa..." :D ”



”SÅ bra... sådana saker borde jag minnas..."It was quick. Kind of like a habit. You know, like we'd do it everyday for the rest of our lives"




4:e Juni

fb

”Vilken intressant dröm jag hade i natt. Jag hade THE TALK med en man, han som tog upp det dessutom, det började allvarligt med plötsligt var han fingrar flätade runt mina, han Log mellan varven och det han sa matchade inte hans handlingar...nice...”

8:e Juni

Prinsessbröllop på TV. A big deal för vissa. Inte för mig. Ha växt ifrån sådant. Visst kan jag däremot erkänna att jag kollade sammandraget på kvällen. På dagen var det en diskussion på jobbet om brudgummen. Huruvida han var snygg eller inte. Han såg gammal ut. Jag höll inte direkt med, tyckte inte han såg så gammal ut och rätt snygg. När jag kom hem var det Google som gällde och jag började verkligen undra vem JAG hade tänkt på. Plötslig höll jag med om allt. Han ser faktiskt inte bra ut…lite bättre med skägg men thats it…

Och sedan, såg ni han mor på bröllopet. Rörde inte en min, såg väldigt sur ut. Stackars kungligheter…

9:e Juni

One of those days. Ranthe, Ranthe, Ranthe… det säger väl allt. För de som är insatta. Tänkte på män i allmänhet och specifika män i synnerhet. Jag är alltid rädd att jag ska snubbla över en förlovningsannons eller liknande… då KAN det bli ett breakdown…big time…



Såg denna reklam på TV… en gång… glad den inte blivit något de måste sända om och om igen… roundup… det påminner mig… om och om igen…

Psykisk tortyr aka yrkesprov

Hylätty. Underkänd. Dt har jag fått vänja mig vid när det kommer till ett av mina 5 yrkesprov. 4 stycken klarade jag utan problem. 1 stycke har jag nu gjort 2 ggr med samma resultat. Orsaken? Till stor del beror det på att skolan inte gjort sitt (något bedömarna erkänner men inte tar hänsyn till). En andra orsak är att de är jävliga, homofobiska idioter som inte vill att man ska klara det. Säkert är jag dum när jag inte förstår detta men när man på försök 1 godkänner allt utom 2 saker. På försök 2 åtgärdar man dessa 2 saker och får godkänt dessa tillämpningar. Sedan, fast man gjort allt annat EXAKT likadant finner de 3-4 saker till som plötsligt inte godkänns. Någon annan som fattar tankesättet?! Torsdagen var jävlig. Hade ett break down och mår ännu skitdåligt när jag tänker på det. Mamma skällde ut en bedömare och då kryper de till korset och ringer och beklagar sig och är plötsligt så milda i munnen, ett tydligt bevis på att de visste de gjort fel. Fast ändå kunde inte jag vara oskälld :P På onsdag gör mina klasskamrater om sitt prov men där får jag inte försöka igen trots att där redan finn 3 bedömare som det ska vara. Men dessa kan tydligen inte bedöma 3 istället för 2. Det finns inte finansiering. Skitprat och byråkrati.

Som det ser ut nu får jag försöka igen till hösten, OM de finner annan finansiering. Och jag hoppas de inte hör av sig om något som ens låter som Yrkesprov innan hösten, sen höst. Jag försöker troligen en 3:e gång och går det inte då får det vara och de anmäls för diskriminering. PISTE. Funderar allvarligt att bli vårdbiträde till hösten och börja närvårdarutbildningen på läroavtal Januari 2014. Vi får se…

94,5 km – 10 dagar

Jag är inte galen… vad jag vet… men jag har börjat motionera. Seriöst. 10,5 km gång per dag (de dagar jag inte jobbar kväll). Personligen tycker jag att jag är ganska duktig för något sådant skulle jag aldrig orkat med förr. Visst känns det lite i höfter, de är inte riktigt vana för detta tempo, men de lär sig säkert… Jag har mycket att ta igen. Tänker inte bli maratonlöpare men all motion är väl nyttig : ) Idag blir det 105 km på 11 dagar… känns bra…

Spänn fast säkerhets bältet- jag har ny säng ;)

Efter många år hade min gamla säng gjort sitt. För MÅNGA veckor sedan begav ja mig till Jysk och beställde en ny säng. Med min tur så var det ju naturligtvis så att just den sängen JAG ville ha importerades från Estland och eftersom de inte hade någon i lager skulle det a 2-5 veckor. Jag hoppades på 2 veckor men det visade sig bli en dag från 5 veckor

 

Hursomhelst, sängen anlände och en vecka senares anlitdes en vän med paketbil som hjälpte mig hämta den. Hon är en bra vän. Lite salmiak samt smaskiga detaljer nu och då så hålls hon på toppen humör :D
Jobbade 8 timmar och kom hem till ett projekt:

Denna skulle ersättas…

… med denna…

Det verkar kanske enkelt men med tanke på min sovalkov och dess exakta mått och sneda väggar gör det hela till en utmaning. Sen låtsas jag glömma bort att utrymmet under sängen används som förvaring.

Till slut var den ändå på plats, så också de nytvättade tygerna som täcker de hemska väggarna och tar bort ekot…

Så blev den bäddad och voilá…

Jag är väldigt nöjd. Sängen kostade endast 250€. Den gamla köptes för under 200€ 2006/2007 så den hade verkligen gjort sitt.
Men det kändes konstigt att kassera den ändå, jag menar, det är ju sängen, som THE BED. Där HAN legat… men men… med tur så ;)

En liten konstig sak jag ändå inte förstår. Den övre madrassen och bäddmadrassen är gjort av samma materiel. Ett ganska halt materiel. Dessa 2 mot varandra gör då att bäddmadrassen… och jag… nästan åkt i golvet varje natt de senaste dagarna. Tänk om man då skulle göra något annat än sova. Farligt farligt. Nu är problemet däremot löst med att det placerades ett virkat täcke däremellan och bäddmadrassen hålls på plats. Sängen är alltså redo för vad som helt :D