Told you so

För någon månad sedan tog jag ett beslut. Ett viktigt beslut. Ett som skulle förändra mitt liv rätt mycket.

Jag tog det för att jag var trött på att inte respekteras, uppskattas och tas för givet. Det var ett bra beslut. Rött beslut. Men visste när jag tog det att hag skulle komma att försitta en chans att få göra något stort.

Å jag hade rätt. Igår gick jag det bekräftat. Jag hade missat min chans.

Men vet ni... det var så underbart. För jag brydde mig egentligen inte. Ännu kändes mitt beslut rätt. Jag ville inte visa upp mig å tömma ur mitt hjärta bland såna som inte respekterade det... oavsett hur många jag skulle nått ut till. Jag trodde jag skulle varit bitter å tvär, men nej. Jag fortsatte vara lättad.

Vilken lättnad :)

Julstök/stress...

Veckorna har rusat iväg å jag har inte varit särskilt bloggande av mig. Inte för att jag inte velat utan snarare för att jag bara inte hunnit. Mellan allt jobb, julklappande, städabde, fixande å några stunder av total lathet däremellan, har tid helt enkelt inte funnits. Men i ärlighetens namn...det skulle inte blivit särskilt intressanta inlägg ändå :P

Det skulle strykas... (älskar mitt strykjärn :) )

Å fixas pepparkaksdeg...

Å bakas...å då hör "Mysteriet på Greveholm" till :)

Å bli såhär fina å goda :)

"Va...har du bakpulver i dina pepparkakor" Detta utbrasts en sekund efter första tuggen av min fredagsgäst. Tydligen var det inte vanligt... men det gjorde mina så spöda å "pensionärsvänliga" :P Älskar såna där underbart spontana uttalanden :D


Nu har julveckan börjat. Lite sådär från ingenstans. Alla julklappar inhandlats eller på något sätt färdigställts. En gömmer sig dock någonstans här hemma men hoppas jag hinner lokalisera den innan julafton.

I år ställde jag jul ovanligt tidigt. Allt var på plats och har fått lysa redan fr.o.m. i fredags. Dels för att jag jobbat/r mycket å måste göra det när jag hann och orkade. Dels för att jag skulle få främmande på fredag å ville ha det klar till det :)

Mer bilder kommer senare :)

Å apropå fredag...vilken underbar kväll det var.. Helt klart höga poäng. Men också den tog slut. Men gav mig kraft å liv igen :D

Har i år flertalet gånger fått frågan om vad jag vill ha i julklapp. Men jag har inte kunnat svara. Skitkonstigt. Jag har absolut inte haft en enda idé...helt galet. En kompis hade som förslag att det på jul borde vara som när någon gifter sig å man registrera sig på butiker där saker man vill ha saker från. Inte mig emot...kunde ju alltid gift mig med den andra hon hade problem att hitta julklappar till ;)



Nu jobb om nån timme å jag borde paketera lite innan det...trevligt att ge presenter...å trevligt att ge. Men med tanke hur många bara som skickades via posten (å då saknas ändå ett paket :P ) så blir många glada...å 5 mottagare har tydligt visat sin uppskattning :D

Hoho...jobbit vid posten... :P

God fortsättning!

Övrigt!!

Nice!

Just detta avsnitt följde jag väldigt noga ;)

Tänk det kunde bli såhär...

Ljuvligt....

Scratch, scratch, scratch...

En mörk biosalong. Filmens handling är tidvis helt otroligt spännande, tidvis mer långtråkig.  Man försöker stänga ute sorlet från folket omkring som små"viskar" och prasslar i godispåsar. Men bland alla dessa ljud ärcdet ett som tränger sig igenom barriären. Å det ljudet är nära. Ett ljud som på något sätt alltid ljud mig lugn å trygg. Jag vönder på huvudet till vänster å set jag har rätt. Fingrar som rör sig över en skäggstubb.  Helt fantastiskt...kan inte låta att le för mig själv...det är bara så "gulligt" :D

3 dagar...72 timmar... en evighet...

Tisdag till fredag. Det går snabbt. Ingen tid alks. Jag har ju trots allt inte väntat i sådär 10+ dagar redan (liar)! Men inget att göra åt det. Inte tänka på det, bara att le och vänta.

When you leave it kinda hurts...

Det var en helt vanlig tisdagskväll. Loggade in på nätsajten å hoppades på visat intresse. "Senaste inloggade favoriter...inloggad hemifrån...Helsingfors..." ...HELSINGFORS?!?! När hände detta...vad ör de frågan om. Kände något olustigt, tog några djupa andetag å började genast kolla läget. Det var sant. Kokkola skulle komma att bli Helsingfors.  Så fruktansvärt långt bort.
Resten av kvällen kände jag en snärta i mitt inre.
En del av mig hade varit kär...å kanske ännu var det. Det lilla som varit hade känts underbart å än en gång hade ord som "KANSKE" dykt upp i mitt sinne. Men jag hade fel...inte så förvånansvärt... Men ändå...

I shall miss you Herra A.J.....

The art of making someone feel uncomfortable :)

En helt vanlig dag. Ute på ärenden... Kön där jag står é lång. Från ingenstans vänder sig plötsligt personen om. Man ser skräcken i hens ögon. Tanken är lätt att läsa "Men vad gör du här??". Eftersom det är oattigt att svara personer på frågor de bara tänkt så låter jag bli men mitt svar är enkelt, "För att jag BOR här".
När ett samtal börjar ser man hur obekvämheten växer..Vad kommer jag säga? Vad kommer jag fråga?. Jag vet dock hur man ska uppföra sig och bara ler å pratar vardagligt. Plötsligt ser man lyckan i obekvämhetens ansikte när den perfekta ursäkten dyker upp "Oj, nej nu måste jag iväg...blablabla"
Efteråt måste jag skratta...för mig själv. Tyckte själv det jag nyss varit med om varit väldigt komiskt, jag hyser inga agg. Det som hänt har hänt. Alla får stå sina kast. Känns faktiskt lite bra, den påverkan ens blotta närvaro kan åstadkomma... Bra för mitt ego :P

Jakobstad, det nya Jeppo?

Det är mörkt i Jakobstad en helt vanligt kväll ...en helt snöfri dag.
Å eftersom Jeppo är känt för att vara mörkt...
Å det var väl egentligen det vitala innehållet i detta inlägg. Tyckte bara rubriken blev så bra så måste skriva nåt :P

Tiden rinner ut

I ett svag ögonblick hade jag faktiskt tänkt att jag skulle hinna med ett sista blogginlägg i November månad...men, som ni nu ser så lyckades ju inte det... Å nu har redan första veckan på December gått. Å är man full av julstämning? KNAPPAST. Detta precis som tidigare år...lite snö skulle säkert bota stor del av detta men på något sätt verkar det som om vädergudarna anser att snö är oviktigt. Kan dock INTE hålla med.


Sista julklappen i stick -väg är igång, sista strumpan till sista paret... En randig en. Sen är det enda som behövs att fäst och frans-marathon :P

Googlad bild

Personligen känner jag mig trött, lat och omotiverad. Huvudvärk med jämna mellanrum. Vissa säger det har att göra med att mina nätter ofta blir så korta å jobbet däremellan. Jag har naturligtvis gett mig annan diagnos. Jag är sjuk...rätt så allvarligt. Tumör av något slag nånstans troligen. Minst. Går säkert inte att operera heller... Men alla dagar utan desto mer planer känns långa, tröttsamma och tråkiga. Även dagar med planer kan kännas precis likadant. Man vaknar, stiger upp å tar dagen som den kommer. Kanske ska man o jobb och då vet man ju helst vad man ska göra.

Apropå jul... Mycket jobb innan det. I vanliga fall vill jag spara allt med jul till sista sekunden men har fått börja inse att det funkar inte längre...sists dagen före julafton (eller vilken dag jag brukar hinna ställa ALLT) brukar bli kaotisk...halvvägs vet jag inte alls vad jag håller på med å vill bara sätta mig ner å skita i det. Därför ska de mest nervpåfrestande sakerna göras redan innan. T.ex. utebelysningen é på plats redan. Å girlangen ovanför fönstret, hjälp va irriterande den är...men oj va snyggt det blir :)

"Regnet det bara öser ner..." 7:e December. Så ska det INTE vara. Bara ett konstaterande...

På lätta moln

Fredagen 28 November

Solen skiner å jag är påväg till jobbet. Allt som vanligt, men ändå inte. Jag liksom svävade fram. Allt kändes så bra. Förmiddagen hade spenderats perfekt med lunch på A8 i 100% -igt sällskap.

Mitt hår var nyklippt, vilken underbar känsla. Jag kunde inte sluta röra mitt huvud. Å kändes extra bra att veta att det var Helt perfekt jämt. Säger bara jag skulle varit lika glad om jag behövt göra det själv...

Å som om inte detta var tillräckligt hade det slutgiltigt röstat i #tahdon -frågan, å svaret blivit JA! Alla som vill får gifta sig...!!

Så jag...jag var en VÄLDIGT glad typ just då...

Hjälplös

Det finns många känslor här i världen som inte passar i kategorin "trevliga",  men den känsla av hjälplöshet å otillräcklighet som ibland kan komma över en är hemsk.
Man får ett meddelande: "Kom å hämta mig härifrån" eller får en beskrivning om hur illa allt é just då. Å inom mig vill man inget annat än bara, på något sätt lyda å hämta bort denna person från det hemska.. Att ta hand om, muntra upp å skydda.

Men det gör man inte. Det kan man inte. Man lämnar å stirra på meddelandet å kan bara svara "Om jag ändå kunde..."

Människan är bara människa. Mänsklig. Kan tyvärr inte bara knäppa med fingrarna å förflytta sig i tid å rum.
Bara att gilla läget liksom.

Så hade jag skrivit av mig den känslan... :)