10 oktober skrev jag sist. Jag skrev att jag önskar att jag
fick skriva att inlägg SÅ fullt av glädje! Nu är vi kanske inte där riktigt
ännu och jag är rädd det kan vara ett tag innan det. Men detta är väl en start.
När jag sätter mig ner framför datorns skärm känner jag
låsningen i ryggen... höger sida just nu. Jag känner hur smärtan kryper ner för
benen å molar på. Ibland kommer starkare smärta, som knivhugg. Men det stör
mig inte… inte mycket… inte nu…
Inuti mig känner jag värmen… hur glädjen bubblar. På riktigt,
inget jag bara försöker inbilla mig bara för att tro att det skulle få mig må
bättre, utan något ÄKTA. Det var ett tag sen nu, men det är där å det ger hopp.
Jag kan ännu känna så, glädje. Det är ännu inte helt ute med mig.
Jag måste bara få berätta detta…
Å orsaken… Ja… Jag kräver inte mycket…(...haha...) En god lunch… delad
kaka… egentid... att bara vara… I rätt sällskap…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar