måndag 1 februari 2016

Jag, verkligen ingen schysst människa

När ens vänner gör något som gör dem glada borde man ju vara glada med dem (å för dem). Å när ens vänner gör något stort å blir jättelyckliga borde man ju kunna lägga alla sina egna känslor och åsikter åt sidan å vara glad för deras skull.  Jag vet allt detta...

Var ännu på jobbet, arbetsdagen började lida mot sitt slut men jag stressade ännu lite. Telefonen pep till i fickan å jag tog av mig ena handsken, tog upp mobilen å såg att en vän skickat en bild. "Ok..." tänkte jag "...jag ska bara göra klart detta så kollar jag sen". Efter detta kom det ännu ett meddelande, en stor smiley, å min tanke var "Jaja...snart...". Efter en stund öppnade jag meddelande å något slog emot mig. Allt kom över mig på en gång... Så mycket olika känslor att de inte riktigt gick att identifiera... Med viss osäkerhet om jsg tolkat bilden rätt kollade jag fb i hopp om att finna svar. Jag suckade snabbt därefter å konstaterade "Ja...De är verkligen förlovade...". Jag önskar detta varit ett lättat glädjerop men det var det inte.
Jag har känt Anton i kanske 1 1/2 år... Ändå har vi aldrig träffats. Han bor ju trots allt i Sverige.  Vi har spenderat timmar framför datorn å telefonen å pratat.  På många sätt SÅ otroligt lika...ibland har det varit skrämmande.  Han har förstått mig är jag behövt ventilera ett å annat å han har sökt hjälp hos mig å tackat mig för all hjälp å stöd å sagt att jag har räddat hans liv. Att han inte funnits mer om han inte haft mig när allt var värst. På ett sätt tror jag detta också själv.
Men så träffa han sin kille. Å det har varit tårar å svek å lögner från dag ett. Med fina stunder däremellan.  Jag sade att endels tar det slut eller så är det de två för evigt... Jag hade tydligen rätt å alt.2 blev det. Sa det måste väl finnas nåt där annars skulle de gett upp för länge sen.  Men jag har lite svårt för denna relation, det kan jag ärligt säga.  Dels för jag anser att Anton är värt bättre å dels för att han i stort sätt förbjudits att ha kontakt med mig (pga. svartsjuka), detta något han som tur bryter mot ibland. 

Så NEJ. Jag blev inte glad när jag fick veta detta men jag ljög friskt. Även om jag självklart är glad om han är glad,  med vissa reservationer... Trots allt detta han vill...

Så att så är det. Vet inte varför jag skrev detta...kände bara att det måste ut så det här var då sättet det skedde på...

All lycka A och E... Kanske får jag vara bestman på bröllopet sen som utlovat...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar