Träffat svärmor

Välkommen till min blogg och speciellt detta inlägg du nyfikna läsare. Ja, jag menar precis DU! Var det månne rubriken som lockade dig? Det förstår jag… skulle jag också varit nyfiken på.. Och svar på vad det handlar om kommer du att få… någonstans här… läs vidare… Som ni har märkt så är det lite tyst här mellan varven. Inte frivilligt… eller jo, det är det väl nog. Men det är ont om tid så datorn har på senaste tiden mest använts för att uppdatera och renskriva bokningslistorna till Scala.


Fredag till söndag (19–21.4)
Dagarna bestod av två saker. Jobba och jobba på Scala. Heltidsarbete. Från ett ställe till ett annat. Hem en sväng. Försöka andas… och printa bokningslistorna och så tillbaka. Men den helgen överlevde jag också.


Måndag 22.4
Kan vi säga halleluja. Denna dag… UNDERBAR. Min lediga dag. Och jag hade planerat sovmorgon och slappdag. Det sprack genast. 06:25 vaknade jag första gången, knep igen ögonen, jag vägrade stiga upp och somnade om. Kl.08:30 hade jag då legat vaken minst in halvtimme och beslutade mig för att stiga upp. Började plocka, städa, organisera. Lagade lite mat, chattade med vänner på fb osv. och upptäckte att jag var i behov av lådor för jag hade lite saker att packa ner och förpassa till källaren. Och var finner man lådor?… mot jobbet. Där pratade jag alldeles för länge med diverse vänner och kollade telefonen med jämna mellanrum och DÅ kom dagen räddning…”Vad sägs om en spontanresa till Vasa?”. Svaret var inte ens att fundera på. Rusade, inte sprang, hem eftersom jag hade en knapp halvtimme att fixa till mig. Min käre vän Annika som känner mig så väl, men tydligen inte tillräckligt säger att det jag har på mig duger, ska ju inte bal till slottet… Mitt svar var något i stil med ”Och vilken jävla tur då :P ”.
Jag gjorde ett sånt där Clark Kent/Superman klädombyte och resultatet blev faktiskt rätt så bra. Jag ställde mig och vänta och plötsligt kom en bil och hämtade mig. Dagen började då i Vasa där vi bl.a. hann med kaffe på Othello tillsammans med M. Jag syndade… som rejält, men jag är inte på café ofta. Och egentligen, den bakelsen jag tog var ju mest luft, grädde och hallon. Inget farligt alls alltså :P

Efter Vasa blev det spontant Jakobstad…och jag var ju självfallet med. Vi promenerade bland annat runt på Jeppis Gym och såg oss omkring. Alla stirrade långt på oss, men som D sa ”Imorgon är det ingen som minns oss”, mat intogs på Asian Garden? (tvärs över gatan från Tiimari) gott och mysigt. På hemvägen svängde vi sen in via Sundby och N. En heldag med andra ord. Och otroligt roligt. Ville faktiskt inte alls stiga ur bilen sen, fanns ju många ställen man kunde ha åkt till ännu. Next time…

Tisdag 23.4.
En helt vanlig dag, nästan. Det var jobbet som gällde först. En sväng genom staden förbi Salong Jaana och när jag kom hem hade jag två extra hål i höger öra. En knopp i örsnibben och en helix. Helixen ska tids nog bytas till en ring. Det heter ju först och främst att man inte ska skaffa helix”piercing” med en pistol men det verkar ju gått bra. Enda problemet kan ju vara att få en ring som passar, men om jag har rätt så är hålet 0,8 mm och då finns det passande. Egentligen borde jag ju vänta i sammanlagt 6 veckor innan jag byter till något annat men kan nog inte lova något.

Så blev jag på allvar tatueringssugen. Jag vet att jag vill ha något litet bak i nacken, bakom vänster öra. Men vet inte vad. Kinesiska tecken känns så typiskt. Men så tur som jag har finns det åtminstone en konstnärssjäl i min närvaro som kanske kan hjälpa och designa. Tänkte jag skulle skaffa mig till 25 årspresent, fast kanske ändå bättre att laga till hösten.


Onsdag 24.4
Den dagen beskrivs mycket lätt. Jobb. Scala.


Torsdag 25.4
Dagen började ju som vanligt med jobb. Kvällen betydde Jysk, cafe och bio med D. Började med Jysk, jag skulle köpa/beställa ny säng. Vilket jag gjorde. Men med min tur så var det ju en från Estland med leveranstid på 2-5 veckor. Just just. Kaffet intogs på HH med N som just kommit från jobbet. Jag syndade igen, en vaniljbulle. Kan säga att jag fick dåligt samvete, på riktigt. I onödan faktiskt. När jag kom hem så kollade jag, - 3 kg sen måndag. Bion var bra, Iron man 3. Robert Downey Jr. Me like. Seriöst tungt att andas ibland. Tänk hur lika 2 personer kan vara.


Helt fel bild men tydligen omöjligt att hitta den rätta idag...

När jag kom hem den kvällen kändes det så… tomt… Den kvällens fb status löd såhär:
”Jag har roligt. Väldigt roligt faktiskt. Ibland. Med mina vänner. Jag tycker om att ha roligt med mina vänner. Men det slutar alltid lika. Stiger ur bilen. Den kör iväg. Jag går upp till min tomma lägenhet. Och jag går verkligen fått nog av det. Men ingen har sagt att livet är lätt... men det ska levas...
Jag tänker på Charlotte i SatC. . I alla år sökte hon sin drömprins, och se hur det gick. Sen blev hennes Mr Right raka motsatsen till vad hon letat efter i alla år. Tänk om någon kunde ändra uppfattning och välja mig...”


Fredag –söndag 26-28.4
Jobb och Scala. Nåja, söndagen var faktiskt rätt så ledig eftersom förställningen var redan kl. 15. under denna period hände det som hänvisar till rubriken. Gör er beredda på stor besvikelse. Lördagens föreställning. Som sjukt mycket folk… 8 stycken ÖVER fullt. Men det är bara början nu när det närmar sig slutet. Hursomhelst. I publiken fanns ett äldre par. Två stycken som mer än gärna skulle få bli ens svärföräldrar….detta om deras son skulle förstå sitt eget bästa. Så enkelt var det med det. Man måste ju faktiskt tänka, åtminstone lite, på vem som man får som svärföräldrar. Är de riktigt jävliga ska nog killen vara riktigt jävla bra…på alla sätt… Igårkväll…sent…det var också trevligt. Går inte in på detaljer nu… men låt oss säga att jag fick känna mig lite som Julia i ”Romeo och Julia”….lite….lite är bra…bättre än inget…

Så nu har vi kommit fram till idag. Dagen då jag var totalt ledig. Vilket min kropp och själ tydligen tagit fasta på utan att diskutera det vidare med min hjärna. Personligen skulle jag mycket hellre se att den skulle få upp lite fart så vi ska se vad jag kan göra… först väntar en promenad ut till posten för att returnera en CD-skiva. Hade beställt Les Miserable-soundtracket åt mig och Annika men eftersom jag inte visste om hon ville vara lika Deluxe som jag just då jag beställde tog jag en basic cd också. Men vi ÄR deluxare… tyvärr verkar det vara mest vi som vet det.

Samtidigt ska jag ta hem ett HM paket. Det mesta ska troligen skickas tillbaka eftersom mycket var saker jag mest beställde för att se ungefär hurudana nummer på kläderna jag nu kan ha…


God fortsättning på dagen och grattis alla som löste till slutet. Snart ska jag börja skriva oftare och kortare igen.

Lång tids frånvaro över

Det har visat sig den senaste veckan att tiden går fortare ju mer man har att göra. Jag har verkligen haft att göra. Och det går ju liksom inte ihop, men på ett eller annat sätt bara måste det ju gå. Hittills har det funkat.

Torsdag.
Andra dagen som spenderades på Malmska i Jeppis med att tvätta upp matsalen. När dagen var slut tyckte jag att vi 3 på 2 dagar verkligen gjort ett bra jobb. Dessutom spikades dagarna för yrkesprov. Allt som allt 3 dagar istället för 6. Passar mig hur bra som helst :P
En tanke slog mig efter dessa dagar. På ett sätt var det faktiskt lite trevligt att springa på nere i källarkorridorerna på Malmska. Även om chansen att gå vilse nog var stor. Inte så att jag kände att jag måste söka jobb där omedelbart men att, kanske, någon gång i framtiden, troligen när jag vill och haft råd med körkort och bil, skulle kunna tänka mig att jobba där på riktigt…lite….

Fredag.
Trots att det var kvällsjobb som gällde i den lyckliga staden var det bara att stiga upp tidigt, det skulle nämligen bakas. "Bakelser" hade jag tänkt mig. Orsaken till "" var slutresultatet som blev ja...de skulle fått sista pris (om ens det) om de skulle dömts efter utseende. Jag borde skippat grädden men tänkte inte på det eftersom jag tvingades ändra designen mitt i när ursprungsplanen sprack. Men som jag förstod det var de goda och uppskattade. Dessa skulle naturligtvis till teater för att förtäras under genrepspausen.

Lördag.
Då hade jag just lärt mig att lördag på tyska är Samstag . Och att tyska siffran zwei betyder 3 i vissa sammanhang och inte alls 2 som jag tidigare nog trott. Premiär på Scala på kvällen av farsen "Stulen Kärlek". Premiärer är alltid trevliga, denna lite extra med tanke på en av personerna på 4:e raden. Jag försökte ignorera manspersonen i fråga men ja, det var inte så enkelt. Jag såg honom och kände: ”Oh god, just the sight of him! Heart pounding! Throat thickening! Absolutely can't swallow! All the usual symptoms.”. Tror allt jag sa honom den kvällen var "Hej" och han "Go'afton". "Go'afton" är det allt? Tydligen. Men som sagt. Trevligt ändå.

Söndag.
Ledig, ledig, ledig. Bara jag och min lediga dag, hela dagen. Tillsammans med tvättmaskinen.

Ett snabbt möte på kvällen men det tänkte jag inte på desto mera. Jag såg på TV, film, tvättade och chattade med vänner på nätet. Tick tack. Tick tack. Pang, klockan är 18:43 när jag upptäcker vad klockan verkligen är och mötet börjar kl.19.
"Oscar avslutade snabbt sina diskussioner med vännerna på nätet och flyger upp ur stolen. Snörningen i ryggen slår naturligtvis en extra knut på sig när han nu är stressad men senare skulle han vara glad för att han burit detta plagg någon timme och det manipulerat mage och midja lite lite. Han rycker åt sig jeansen och tröjan som är närmast, listor i väskan, halsduk på och fort iväg. Vägen är inte lång och tiden inte livsviktig men han tar ändå lite extra långa steg. Alla dimper in till möteslokalen ungefär samtidigt från olika håll. Han sätter sig ner och tar fram mobilen för att kolla e-post och facebook i väntan på mötets början. Ytterdörren går och snabba steg närmar sig bakifrån, Oscar slutar andas för en stund, han vet vem som kommer stå där när han lyfter blicken… Rasmus.
Han kände det på sig… precis som han satte sig tyckte han sig höra Rasmus bil. Oscar kunde inget om bilar men det ljudet kände han igen, men även om han var säker på vad han hörde var han också säker på att det var inbillning. Oscar ansåg att när det kom till Rasmus så litade han knappt på det han såg och hörde för det kan ha varit endast i hans huvud. Hursomhelst var nu Rasmus där. Oanmält. Shit. ”Och jag ser ju inte nå bra ut!!” Utbrast han för sig själv, tyst, i huvudet. Men att sitta där, så nära Rasmus, få se honom le… skratta… rynkorna kring ögonen… hans vackra händer… då kunde han nästan glömma den vardagliga klädseln. Nästan.
Efter detta gick Oscar hem med ett sorts glädjerus i kroppen. Som big time glädje. Han var fast i ett träsk… väldigt fast… ingen livlina inom räckhåll. Man vill alltid ha det man inte kan få… och så länge ingen annan kommer och erbjuder en plats i deras träsk så lever man vidare på hoppet… "

Måndag.
Dagen jag inser vilken tur det är att man jobbar på sjukhus. Nu är det ju så att jag brände mig en aning på lördagen. Kurerade min skada så gott det gick och så detta resulterade i att jag bara fick en blåsa. På handen. Roten av vänster tumme. Ganska utsatt ställe när man städar. Konsulterade min gode vän "doktor Annika" som efter övervägd amputation gick över till att tvätta och plåstra om. Perfekt. Min skada skyddad mot alla bakterier hela dagen. Ska man sen bli sjuk på jobbet är det väldigt bra att jobba på sjukhus.

Tisdag.
Jobb de lá jobb. Hem en sväng. Fick vädrat sängkläder och dammsugit innan jag satte mig ner och halvsov i soffan innan det var att komplettera och printa bokningslistorna och bege mig till Scala för en föreställning och allt vad det medför (även om ordet ”medför” på något vis låter negativt menar jag det inte så)

Idag (Torsdag)
Till att börja med, dagen när jag äntligen fått till ett nytt blogginlägg efter många dagars menande. Bokningslistorna fylls på med jämna mellanrum och jag hoppas innerligt att jag har allt under kontroll. Jobbet väntar kl. 13 och innan dess måste jag och städa till Scala. Imorgon ska jag själv vara publik så andra står i serveringen. Har lovat att ställa till men vet inte hur mycket jag ska ställa. Bättre lite för mycket än för lite. Kanske räcker det om de bara kokar kaffe och serverar. Jag gissar det blir slutsålt eller åtminstone väldigt nära.

Avslutningsvis 2 bilder… bara för att… de talar för sig själva tycker jag…

Jag kan…jag ska…I shall overcome

Vi är nu inne på en intressant vecka. En vecka endast bestående av kvällsskiften, på såväl jobb som studier... studierna ja. Nog ska det bli skönt när de är över. Konstant ändras planerna och man vet aldrig något säkert. Den dagen jag sitter där med papper på avklarad utbildning i handen ja då blir det fest... kanske. Gårdagen spenderades med att skura Malmskas personalmatsal. Faktum var att det var mycket trevligare än jag trodde. Kanske skulle Malmska inte vara så illa att jobba på och när jag promenerar på i Jakobstad känns det inte så hemskt. Chansen att bli Jakobstadsbo däremot är väl omöjlig. Skulle sedan önska att förmiddagarna kunde vara lediga med icke sa nicke, varje dag hittills har varit välplanerade och detsamma gäller för idag... shoppa till Scala, på lördag premiär på "Stulen kärlek". En riktig skrattfest och biljetterna går redan åt... boka NU!

"Oscar hade precis kommit hem när det pep till i mobilen, han öppnade det SMS som just anlänt, kollade naturligtvis först vem det var från och läste:
"Jaha,tack för artigheten med kaffeerbjudandet men jag ska nog stå över. Go'afton."
Han var inte förvånad. Inte alls. Detta var så typiskt Rasmus. Han som alltid tackade nej. Tydligen var enda sättet för Oscar att få träffa Rasmus på tumanhand att dyka upp oanmäld, som på påsken några veckor innan. Men det tyckte han själv inte var helt rätt. Oscars ilska och besvikelse bubblade inombords, han ville egentligen skriva till svar "Ha é tå. PISTE!" men det kunde han inte. Det spelade ingen roll att han blivit sårad igen... känslorna för Rasmus fanns ändå där, men han skrev ett svar för att vara från Oscar till Rasmus ett rätt "otrevligt" sådant:
"Du klarade dig perfekt undan denna gång också eftersom jag precis kom innanför dörren här hemma... Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag gillar dig så OTROLIGT mycket. Men ingen är perfekt...du är så fruktansvärt bra på att säga nej. En vän till mig säger att det borde finnas en "säg NEJ"kurs på ARBIS...kanske du borde hålla den..."
När det var sänt undrade Oscar sen en bra stund om Rasmus skulle märka känslan bakom texten och reflektera nå desto mer på det... han tvivlade. Oscar kunde inte sitta inne mer. Trots att dagen varit lång och arbetsam måste han nu ut, musik i öronen och frisk luft i lungorna skulle nog mildra lite. Han hade rätt. De några tuggorna av den förbjudna Banoffeepajen skadade heller inte. Oscar var tillbaka i ett lugnt tillstånd och gjorde upp en ny plan..."Något måste jag ju göra" tänkte han... "

Som sagt fanns det att göra idag också... och då tickar klockan ju extra snabbt. Är det inte konstigt så säg...

Spela vuxen-bra i tanken

Igår kväll var jag laddad. Jag var redo. Jag skulle ta snacket. Använde den kända "repliken" -"Vi (jag) behöver prata." Möjligheten var ju att man skulle få som svar något som började på -"Det är jag inte du"... men då skulle man ju vetat. Nu blev det ju inte så när den andra parten inte dök upp som jag hade tänkt. Och sen tänkte jag att HUR kunde jag tro att han skulle dyka upp just denna gång. Jaja. Jag lär mig aldrig. Och inte vill jag heller. Han skulle jobba och vara borta mycket men det är mig han skulle komma hem till... man ska se det positiva i allt. Får se hur jag nu går vidare. Tänk om jag vet allt jag ska säga och ser på mig och ler. Tror det bäst jag blundar och tittar bort så jag får ha mina tankar ifred.

Jag har förresten bestämt mig för piercing. Helix är jag 100 % säker på, frågan är då om jag samtidigt ska laga en vanlig i örsnibben i samma öra samtidigt kanske. Sen är frågan vilket öra. Rätt eller fel bryr jag mig verkligen inte i. Bara osäker vilket jag vill ha i. Sen var ju frågan var och när också. Jag vill ju ha det gjort genast när jag verkligen bestämt mig.

Hörde något så roligt igår. Hade "bakat" Banoffeé-paj som gick hem något otroligt. Den lokala reportern skulle servera sig och sa glatt att ”Hur ska vi kunna lita på bagaren mera... se hur han börjat se ut”, jag svarade med att ger göder alla i min omgivning med allt jag inte får äta själv :P En annan kommenterade kom med ironisk allvarlighet i rösten att hon ska gifta sig i sommar och måste rymmas i klänningen och jag måste sluta bjuda så gott. Alla kommentaren av tacksamhet mottas med glädje :D


Fråga mig sen inte vad bilden har med sammanhanget att göra ;)

Ändå inne på bantning nu. Hittade häromdagen en bild från 2010 på datorn, letade efter något helt annat och där var den. Tagen på trippen till Åland under sommartripppen. Jag blev chockad. Så stor var jag väl ändå inte… eller… fast kameran ljuger knappas, så mycket. Nej nej, inte sant. Provade shortsen jag hade på bilden. Tror det knappt ändå. Det jag kom fram till att jag nog måste varit något kilo lättare efter det men jag vet verkligen inte… såg jag faktiskt it sådär innan LCHF. Nåja. Men faktum är att det är först nu jag egentligen börjar SE skillnad utan att bara tänka att visst har ju kläderna blivit lösare.

Hade en dröm i natt. En trevlig dröm. Var det månne en sanndröm inför sommaren resa? På ett sätt skulle det vara trevligt men på ett annat absolut inte. Jag vill inte vara singel ända till det!! Flygresan till södern hade gått perfekt. Vi checkade in på vårt rum och upptäckte att där fanns 4 sängar. Spekulationer gick höga varför innan den 4:e för oss helt okända killen checkade in. Ljust hår med blonda slingor, lite scruffy. En hy med några ”flaws”. Och han blev totalt blixtförälskad i mig… vilken semester…sorry Dreya och Mitjil…kan vara att ni fick roa er själva :P

Nånting ditåt :D

VVV = Våga Vägra Vågen

Innan nyårsdagen när jag började på min diet steg jag inte på någon våg. Och ej heller har jag gjort det sen dess. Men ibland borde man kanske för att ha siffror på hur det går. Jag bryr mig dock inte om vikten i siffror. Bara det som ses. Men ibland blir jag så osäker på vart det barkar, jag ser, just nu/på senaste tiden, inga förändringar medan omgivningen säger att man konstant blir mindre. Men är det verkligen så. Ibland känns det snarare som det går uppåt. Föga troligt dock. Skulle man då istället ställa sig på en våg skulle man ju veta. Men så vet jag ju också att man kan bli mindre i centimeter trots att inget skulle synas på vågen. Men tänk om man ställer sig på den och GÅTT UPP!?!? Herre men jee… DÄRFÖR väger jag mig trots alls inte…

”Det var en solig vårdag när Oscar satt och tänkte på Rasmus. Han visste att detta troligen skulle gå åt skogen, också denna gång, just nu var ”Maybe this time…” det han tänkte på. För tillfället fick han nöja sig med att bära honom med sig i tanken och ha honom hos sig varje natt… i drömmen… ”


Mina semesterdagar är snart slut och då kommer det inget mer förrän sista veckan i Juli…hur klarar man av det, har ju blivit van med en gång per månad nu… På ett sätt har dagarna varit extremt långa men plötsligt är kvällen ändå där och jag undrar hur tusan dagen försvunnit bara sådär… Men idag är det fredag…förra fredag var ju underbar så jag hoppas på att dessa dagar blir mina turdagar…man kan ju alltid hålla tummarna…

Till sist en video… första halvan… ja så har man velat göra många gånger…ett fruktansvärt slöseri med blommor men så länge jag inte betalat räkningen så…men andra halvan…man bara kan ju inte vara arg i evigheter….

Min skugga skrämmer mig

Ok, skrämmer är kanske ett för stort ord. Men min skugga chockar, förvånar och ifrågasätter. Är det där jag? Men ändå, det känns inte riktigt som jag. Man är ute i solen och så tittar man ner på trottoaren… där speglas skuggan av en person med breda axlar och en lång smal hals. Resten av skuggan är inte heller riktigt sig lik och benen verkar ovanligt långa och smala. Men låt mig säga att jag klagar inte…alls… och så skönt det är att komma igång med motionen igen. Min vanliga runda en gång om dagen. Härligt. Måste ju åtminstone försöka så länge jag är ledig denna vecka.

Ni känner ju alla till min förkärlek för horoskop. Och ibland är de verkligen spot on.

Sen kunde jag ju inte (det kan jag aldrig) motstå att läsa Vattumanens också… ifall de skulle råka matcha… och kan ni tänka er :D

Visste ni förresten att jag är något av en obotlig romantiker. Surprise, surprise. Så just nu ”frossar” jag i videor som dessa…









Till sist ett “dilemma” som uppstod idag…kan jag säga att jag gillar en mans leende...hans ögon när han ser på mig...(tog Ranthe som exempel)...och ändå kunna påstå att utseendet inte har med mina känslor att göra...hmm...tål att tänkas på...