Jag kan…jag ska…I shall overcome

Vi är nu inne på en intressant vecka. En vecka endast bestående av kvällsskiften, på såväl jobb som studier... studierna ja. Nog ska det bli skönt när de är över. Konstant ändras planerna och man vet aldrig något säkert. Den dagen jag sitter där med papper på avklarad utbildning i handen ja då blir det fest... kanske. Gårdagen spenderades med att skura Malmskas personalmatsal. Faktum var att det var mycket trevligare än jag trodde. Kanske skulle Malmska inte vara så illa att jobba på och när jag promenerar på i Jakobstad känns det inte så hemskt. Chansen att bli Jakobstadsbo däremot är väl omöjlig. Skulle sedan önska att förmiddagarna kunde vara lediga med icke sa nicke, varje dag hittills har varit välplanerade och detsamma gäller för idag... shoppa till Scala, på lördag premiär på "Stulen kärlek". En riktig skrattfest och biljetterna går redan åt... boka NU!

"Oscar hade precis kommit hem när det pep till i mobilen, han öppnade det SMS som just anlänt, kollade naturligtvis först vem det var från och läste:
"Jaha,tack för artigheten med kaffeerbjudandet men jag ska nog stå över. Go'afton."
Han var inte förvånad. Inte alls. Detta var så typiskt Rasmus. Han som alltid tackade nej. Tydligen var enda sättet för Oscar att få träffa Rasmus på tumanhand att dyka upp oanmäld, som på påsken några veckor innan. Men det tyckte han själv inte var helt rätt. Oscars ilska och besvikelse bubblade inombords, han ville egentligen skriva till svar "Ha é tå. PISTE!" men det kunde han inte. Det spelade ingen roll att han blivit sårad igen... känslorna för Rasmus fanns ändå där, men han skrev ett svar för att vara från Oscar till Rasmus ett rätt "otrevligt" sådant:
"Du klarade dig perfekt undan denna gång också eftersom jag precis kom innanför dörren här hemma... Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag gillar dig så OTROLIGT mycket. Men ingen är perfekt...du är så fruktansvärt bra på att säga nej. En vän till mig säger att det borde finnas en "säg NEJ"kurs på ARBIS...kanske du borde hålla den..."
När det var sänt undrade Oscar sen en bra stund om Rasmus skulle märka känslan bakom texten och reflektera nå desto mer på det... han tvivlade. Oscar kunde inte sitta inne mer. Trots att dagen varit lång och arbetsam måste han nu ut, musik i öronen och frisk luft i lungorna skulle nog mildra lite. Han hade rätt. De några tuggorna av den förbjudna Banoffeepajen skadade heller inte. Oscar var tillbaka i ett lugnt tillstånd och gjorde upp en ny plan..."Något måste jag ju göra" tänkte han... "

Som sagt fanns det att göra idag också... och då tickar klockan ju extra snabbt. Är det inte konstigt så säg...