Torsdag.
Andra dagen som spenderades på Malmska i Jeppis med att tvätta upp matsalen. När dagen var slut tyckte jag att vi 3 på 2 dagar verkligen gjort ett bra jobb. Dessutom spikades dagarna för yrkesprov. Allt som allt 3 dagar istället för 6. Passar mig hur bra som helst :P
En tanke slog mig efter dessa dagar. På ett sätt var det faktiskt lite trevligt att springa på nere i källarkorridorerna på Malmska. Även om chansen att gå vilse nog var stor. Inte så att jag kände att jag måste söka jobb där omedelbart men att, kanske, någon gång i framtiden, troligen när jag vill och haft råd med körkort och bil, skulle kunna tänka mig att jobba där på riktigt…lite….
Fredag.
Trots att det var kvällsjobb som gällde i den lyckliga staden var det bara att stiga upp tidigt, det skulle nämligen bakas. "Bakelser" hade jag tänkt mig. Orsaken till "" var slutresultatet som blev ja...de skulle fått sista pris (om ens det) om de skulle dömts efter utseende. Jag borde skippat grädden men tänkte inte på det eftersom jag tvingades ändra designen mitt i när ursprungsplanen sprack. Men som jag förstod det var de goda och uppskattade. Dessa skulle naturligtvis till teater för att förtäras under genrepspausen.
Lördag.
Då hade jag just lärt mig att lördag på tyska är Samstag . Och att tyska siffran zwei betyder 3 i vissa sammanhang och inte alls 2 som jag tidigare nog trott. Premiär på Scala på kvällen av farsen "Stulen Kärlek". Premiärer är alltid trevliga, denna lite extra med tanke på en av personerna på 4:e raden. Jag försökte ignorera manspersonen i fråga men ja, det var inte så enkelt. Jag såg honom och kände: ”Oh god, just the sight of him! Heart pounding! Throat thickening! Absolutely can't swallow! All the usual symptoms.”. Tror allt jag sa honom den kvällen var "Hej" och han "Go'afton". "Go'afton" är det allt? Tydligen. Men som sagt. Trevligt ändå.
Söndag.
Ledig, ledig, ledig. Bara jag och min lediga dag, hela dagen. Tillsammans med tvättmaskinen.
Ett snabbt möte på kvällen men det tänkte jag inte på desto mera. Jag såg på TV, film, tvättade och chattade med vänner på nätet. Tick tack. Tick tack. Pang, klockan är 18:43 när jag upptäcker vad klockan verkligen är och mötet börjar kl.19.
"Oscar avslutade snabbt sina diskussioner med vännerna på nätet och flyger upp ur stolen. Snörningen i ryggen slår naturligtvis en extra knut på sig när han nu är stressad men senare skulle han vara glad för att han burit detta plagg någon timme och det manipulerat mage och midja lite lite. Han rycker åt sig jeansen och tröjan som är närmast, listor i väskan, halsduk på och fort iväg. Vägen är inte lång och tiden inte livsviktig men han tar ändå lite extra långa steg. Alla dimper in till möteslokalen ungefär samtidigt från olika håll. Han sätter sig ner och tar fram mobilen för att kolla e-post och facebook i väntan på mötets början. Ytterdörren går och snabba steg närmar sig bakifrån, Oscar slutar andas för en stund, han vet vem som kommer stå där när han lyfter blicken… Rasmus.
Han kände det på sig… precis som han satte sig tyckte han sig höra Rasmus bil. Oscar kunde inget om bilar men det ljudet kände han igen, men även om han var säker på vad han hörde var han också säker på att det var inbillning. Oscar ansåg att när det kom till Rasmus så litade han knappt på det han såg och hörde för det kan ha varit endast i hans huvud. Hursomhelst var nu Rasmus där. Oanmält. Shit. ”Och jag ser ju inte nå bra ut!!” Utbrast han för sig själv, tyst, i huvudet. Men att sitta där, så nära Rasmus, få se honom le… skratta… rynkorna kring ögonen… hans vackra händer… då kunde han nästan glömma den vardagliga klädseln. Nästan.
Efter detta gick Oscar hem med ett sorts glädjerus i kroppen. Som big time glädje. Han var fast i ett träsk… väldigt fast… ingen livlina inom räckhåll. Man vill alltid ha det man inte kan få… och så länge ingen annan kommer och erbjuder en plats i deras träsk så lever man vidare på hoppet… "
Måndag.
Dagen jag inser vilken tur det är att man jobbar på sjukhus. Nu är det ju så att jag brände mig en aning på lördagen. Kurerade min skada så gott det gick och så detta resulterade i att jag bara fick en blåsa. På handen. Roten av vänster tumme. Ganska utsatt ställe när man städar. Konsulterade min gode vän "doktor Annika" som efter övervägd amputation gick över till att tvätta och plåstra om. Perfekt. Min skada skyddad mot alla bakterier hela dagen. Ska man sen bli sjuk på jobbet är det väldigt bra att jobba på sjukhus.
Tisdag.
Jobb de lá jobb. Hem en sväng. Fick vädrat sängkläder och dammsugit innan jag satte mig ner och halvsov i soffan innan det var att komplettera och printa bokningslistorna och bege mig till Scala för en föreställning och allt vad det medför (även om ordet ”medför” på något vis låter negativt menar jag det inte så)
Idag (Torsdag)
Till att börja med, dagen när jag äntligen fått till ett nytt blogginlägg efter många dagars menande. Bokningslistorna fylls på med jämna mellanrum och jag hoppas innerligt att jag har allt under kontroll. Jobbet väntar kl. 13 och innan dess måste jag och städa till Scala. Imorgon ska jag själv vara publik så andra står i serveringen. Har lovat att ställa till men vet inte hur mycket jag ska ställa. Bättre lite för mycket än för lite. Kanske räcker det om de bara kokar kaffe och serverar. Jag gissar det blir slutsålt eller åtminstone väldigt nära.
Avslutningsvis 2 bilder… bara för att… de talar för sig själva tycker jag…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar