Hej...här é jag...

Jag säger just det: "Hej". Kort och gott. Från ingenstans slog det mig nu ikväll (natt?) att det väl gått sådär en 2 månader sen jag skrev något här. Kan inte säga "sen jag skrev något VETTIGT" för då får vi nog gå betydligt längre bak i tiden än så är jag rädd. Tog nyss en handfull piller som var bra för allt från min förkylning till värk och inflammationer. Å sköljde ner det med så mycket vitaminer jag kunde. Så får se hur länge jag håller mig vaken.

Jag vet inte var jag ska börja. Inget nytt att komma med. Inget roligt. Inget fyndigt. Jag fortsätter att må som jag gör. Att bara vara. Jag andas. Jag stiger upp när jag måste. Jag jobbar. Jag äter (å gud ja...). Jag lever (i betydelsen "har en puls"). Vad mer kan man väl önska. I ärlighetens namn  har jag nog inte mått bra sen nångång där tidigt på sommaren. Men det är som det är å ingen vits att tänka mer på det. Livet ger och livet tar. Mer av  det ena än det andra. En dag ska väl det gamla jag uppstå på något sätt.

Julen är på intåg och precis som på senaste år har jag ingen julkänsla. Faktum är att det är värre än vanligt. Jag bryr mig inte så värst. Egentligen är ju julen över när man går å lägger sig (om jag får gissa troligen ensam som alltid) på julafton. Dagen efter är det bara pyntet å resterna av maten som finns kvar. Men jag tänker pynta, enligt tradition, fixa lika extravagant som alltid och hoppas feelisen infinner sig åtminstone lite.
Julklappar har planerats och fixats i vanlig ordning. Mindre när det kommer till mängd och storlek per person men i slutet är nog listan på mottagare lika lång...den växte på något sätt av sig själv som alltid. Mycket stickat i år igen, men intalar mig själv att "hemmagjort är uppskattat å stickat är inte tråkigt". Som tur lär ju ingen våga klaga oavsett 😜

Å apropå stickat.  Lådan blev full å projekten blev faktiskt klara. Nu efter att detta inlägg publicerats börjar operation "Fäst-pressa-sy ihop". . .  Fråga inte  ens om jag ser fram emot denna djupt omotiverande syssla... Men göras ska det.

Så vad har jag väl mer att skriva. Ingenting.  Allt som vanligt. Kan ju dock avsluta med lite bilder. Bilder säger ju mer än 1000 ord...

Detta då sticklådan :P

Årets första julklapp...jeej :)

I detta ögonblick...underbart...

Jag saknar detta... Ge mig snön tillbaka. ..

En del av detta har det blivit 😉

Texten talar för sig själv...2 strofer jag verkligen gillar ur svenska översättningen av "Think of me " från "The Phantom of the Opera ". Gjort bilden själv faktiskt...