The dark side...

"Bara så du vet så é Razz gott"

Oscar höjer sitt glas lite smått å ler. Jonas é på väg ut genom dörren. I hans ögon finns genast en fundersamhet å kanske lite oro. Detsamma hörs på rösten när han nästa stammar fram "Ok... trodde du drack vatten bara..."

"Nej... å nu röka..."

"Oj... du verkar stressad..."

Oscar hade på en kort stund svept i sig en halv 70 cl flaska 32 % alkohol. Visst, det hade funnits vatten i glaset också... men bara att spä ut med.

Å Oscar var inte stressad. Dagen innan hade någon frågat honom "Hur orkar du?" Å han hade svarat "Ingen frågar om jag orkar". Det var sanningen om hur det var. På något sätt tvingades Oscar ALLTID orka... med ALLT. 

Så nej... ingen stress var orsaken till detta beteende. Orsaken var smärta. En smärta djupt i hans kropp. Något han dragit på sig själv. Två telefonsamtal tidigare kom den. Det krävdes inte mycket. Av tonläge å undvikande av samtalsämne drog Oscar slutsatser. Han skapade själv svaret på frågan han inte vågade ställa eftersom han nog visste svaret. Det fanns 2 möjligheter... det ena inte bättre än det andra. Det var ett av dem. Som att välja mellan pest eller kolera. Å svarsjukan å smärtan bubblade upp å gjorde det svårt att andas.

Oscar gick ut på balkongen för första cigaretten. Han önskade lite att Jonas skulle komma upp igen av oro men...

En cigarett gjorde ingen nytta... han måste ur. Musik å ut.

Han steg i vinterskorna å drog på sig den längsta svarta jacka han hade.

Ute bet kylan i kinderna å ögonen brände, av andra orsaker. Han bara gick... å gick... Å rökte... å gick... Cigaretterna gjorde nog ingen nytta... de bara hörde till...

Väl hemma hade promenaden å allt annat gjort gott... Han kände sig lugnare å smärtan hade förvandlats till något mindre...  om än lika gnagande irriterande. Han kunde bara sitta där å försöka att inte tänka på saken. Men han gjorde det ändå ibland... Å allt han kunde tänka var varför? VARFÖR?!?

Den dagen Oscars hjärna å hjärta kunde sluta en pakt... En pakt att samnarbeta. En pakt att stänga ute alla känslor å tankar. Den dagen skulle Oscar vara glad...