Bakom fasaden

"Pokka Pitää", "Håll masken", "Keeping up aperances, "Skenet bedrar". Serie  som handlar om "Hyacint Bucket (Bouquet)" har många namn beroende på språk. Men innehållet det samma.  Att hålla skenet uppe och visa fasaden av det perfekta i alla situationer, det är definitivt en av de viktigaste sakerna för Mrs. Bouquet.

Å jag kan relatera.

Oftast behöver jag väl inte dölja så värst mycket bakom en välgjord fasad utåt. Jag jobbar, sköter mig (typ) mår ok och har ett prydligt hem.
Väl endast på resa eller redan i Helsingfors jag försöker se mer avslappnad och världsvan ut än jag egentligen är. (Så gissa att jag inte gillar när man typ fastnar i en grind i Londons tunnelbana för att man inte vet vad man sysslar med å den man reser med bara sprungit före å sen småskrattar åt en!! (Ja blir ännu jävligt irriterad när jag minns det så vissa ska vara glada jag inte exploderade och han fortfarande lever!!))
Nu sa jag oftast.

Just nu är det väl lite mer pusslande. 
Jag går inte omkring å ser glad eller åtminstone helt ok glad ut per automatik. Jag får verkligen påminna mig själv att le å manuellt koppla på leendet för att inte se ut som ett åskmoln eller åtminstone allmänt blaha-blaha.

(Så här långt hade jag då skrivit igår fredag innan det blev lite fest är, ut å äta å dricka från jobbet. Jag var inte säker jag faktiskt ville gå. På något sätt lockade det inte men sist å slutligen glad jag deltog.  Mycket trevlig ger å speciellt slutet tyckte jag var riktigt trevligt. Hann visserligen med ett "fyllesamtal". Till ja, låt oss kalla honom Jonas om så det rätta namnet börjar på A eller D, beroende på vad man är van med.  Kan väl egentligen inte kalla det ett 100%-igt fyllesamtal heller eftersom jag fullt  medvetet ringde. Ville bara höra hans röst, saknade honom så väldigt helt plötsligt. Sa väl en del onödigt, kanske, också en fråga hur man ser på det, men det var ju trots allt sanning)

En "lite kort" parentes där nu...

Fortsätter där jag slutade.
Jag orkar inte plocka å städa på hemmafronten.  Just nu mår jag varken bättre eller sämre om allt är stökigt eller prydligt där. Jag ska väl ändå inga gäster ha. Själv sitter/ligger jag mest i soffan å stickar å kollar DVD eller ligger i sängen när jag är hemma så låt det vara stökigt för i jösse namn.

Sen en sak till.
Ja nu kommer nog en del undra om jag faktiskt är lite smått knäpp men, hej, det bjuder jag på.
Här i söndags tog jag en bild. Föreställande mitt finger. 

Kan bara säga att detta är ett sätt att stoppa sig själv från att bryta ihop där man står.  När man stiger ur bilen...Den sakta accelererar och åker iväg å det känns som ens inre knyts ihop, samtidigt som det känns så tomt å man slits i bitar.  Detta kanske en något drastiskt handling men ja... bättre än att bryta ihop....

Tror att jag avslutar detta inlägg där.
Å jag vill bara säga att jag skrev inte detta i jakt på medlidande. Jag säger det bara för att det är sanning å för att konstatera, mycket för mig själv, att jag inte mår tiptop å försöka figurera vad nästa steg är. Och för att visa att också solen har sina fläckar och att det är helt OK.