Oscar - Hat och kärlek

Han kunde inte hjälpa det.
Han kunde inte stå emot mera.
Bilfärden hem var inte lång, ca 20 km. Många gånger de gjort denna "resa" tillsammans Oscar och Jonas. Oftast hade Oscar ogillat det, det var ett tecken på att träffen var över osv. Helt ärligt hade det också, nån enstaka gång, varit en lättnad.  Helt ärligt talat visste han inte vad han kände denna gång.

Han tänkte tillbaka på eftermiddagen. Om han kisade lite med ögonen när han såg tillbaks på minnet av de senaste timmarna kunde man nästan säga att det varit som förr i tiden. Som om inget förändrats även om det snarare var så att allt var förändrat å ingenting var som förr. 

Ögonblicket Oscar steg av bussen fick han syn på Jonas gula bil, "Hmmmm, den var ännu inte tvättad...", och strax därefter steg Jonas ur å ställde sig å väntade nästan med öppna armar. Oavsett hur det kändes kunde ju inte Oscar neka till att det helt enkelt inte gick att sätta pris på deras möten.
Iväg på "fika", ett ord som Oscar hatade men hade lärt sig acceptera pga. (tack vare?) Jonas. En annan sak Oscar blivit van med efter dessa år med Jonas var att dricka kaffe å äta något gott på en servicestation. Oscar ville väl lite anse att detta var lite under sin värdighet. Jaja, lite märkvärdig måste man ju försöka vara :P
När de satt där vid bordet å pratade så undvek Oscar denna gång faktiskt inte att se på Jonas. Inte för att han längre EGENTLIGEN behövde studera honom mer ingående. Om sanningen skulle fram så kände Oscar till varje del av Jonas ansikte, troligen bättre än Jonas själv.  Fräknar, skrattgropar och rynkor. Allt fanns inristat i hans inre...
Men han tittade ändå.
Bara för att han kunde...För att han älskade vad han såg.

Efteråt var det bio. Inget märkvärdigt. Rätt opersonligt.  Ingen chans att umgås direkt men filmen var bra. Men ja... Där i den mörka biosalongen skärps sinnena en aning.  Man  känner värmen... Varje andetag... Ibland tror Oscar nästan han är mer koncentrerad på killen på hans högra sida än själva filmen.

Så ja det hade varit en  trevlig eftermiddag/kväll. På radion kommer plötsligt "Lorde - Royals". En låt som för Oscar alltid får tankarna att gå rakt till Jonas.  Å ja, det tar inte många sekunder (läs: hundradelar) innan Jonas visar alla dansmoves (and he got the moves ;) ) som man kan utföra sittandes å körandes en bil.
Å ja, då går det inte att hålla sig mer. Oscar ler. Hela vägen hem ler han. Och säger för sig själv: "Men lägg av att le jävla idiot :P ". Men det går inte. Han ler å tittar ibland ut...ibland på Jonas.
I dessa stunder är han lugn, avslappnad, bekväm, mår bra. Känner sig hemma.
Å hatar sig själv för att han tillåter dessa känslor.

Djupt inne Oscar hade en lägenhet, eller i ärlighetens namn, en hel våning stängts igen. Polistejp  runtomkring å vakthundar från helvetet stod utanför å skällde.  Just nu var allt borta å alla dörrar öppna.
I hans huvud hade alla minnen arkiverats i skrivskyddade mappar med krypterade lösenord.  Just nu fanns allt att se som i en öppen bok.

Han kunde inte hjälpa det...