Tammerforsresan startade kl.10. Sent kändes det som men efter en veckas jobbande kändes det tillika bra med en liten sovmorgon. Jag blir varmt välkomnade av mina medresenärer (i brist på bättre ord). Dreya (som jag inte sett sen vi lämnade av honom vid flyget efter Helsingforstrippen) stiger ur bilen för att ge mig en kram, rufsar mitt hår och konstaterar att jag blivit långhårig (ja det ska han nog få åtgärda :P ).
Ett par kilometer på vägen så får jag sen skratta glatt tyst inombords. Min stickning kommer på tal och Dreya yttrar meningen "Ja Ninna blev nog glad åt sin halsduk". Jag finner lätt avundsjuka i rösten och ler för mig själv när jag vet att högst upp i den välpackade väskan i bagageutrymmet ligger nämligen 2 halsdukar, en till Dreya, en till Mitjil. Dessa mottogs sedan med glädje på hotellet och jag fick ännu mer kramar... feeling special :D
Resan fortsatte och vårt första stopp när vi kom till Tammerfors var Coxa sjukhus. Detta låter mycket värre än vad det var, Mitjil skulle och hälsa på sin pappa. Då passade jag och Dreya på att fika... fatta hur gott jag tyckte det var med ett glas 7-Up och en liten halvtorr bulle. Stop nr 2 blev sen Ideapark. Så mycket butiker. Skulle jag haft råd och känt att jag varit i (SERIÖST) behov av kläder eller vad som helst skulle jag där nog kunnat hitta ett och annat. Så jag spanade bara och såg mycket snyggt ;) Och en kändis tror jag att jag såg...Jaro-tränaren Eremenko. Men jag kan ju också haft helt fel.
Hotellet var nästa punkt. Att lokalisera det var inte SÅ svårt, men när inte ALLA mindes vad han ställt i GPS:en på så var det lite värre... jag nämner inga namn, det skulle vara elakt men det var inte jag eller Dreya :P Eter att hotellet sen var lokaliseras var parkeringsplats svårare...det slutade med att vi checkade in och senare flyttade bilen till parkeringshuset tvärs över gatan.
Mat intogs sen på den trevliga hotellrestaurangen. Trevlig personal och god mat. Kunde kanske varit lite mer... men visst... jag blev nog ändå mätt på min " Steak café de Paris ", nam nam! Och olivbrödet. Det färska. Så syndigt. Men gott :)
En sväng ut i den kalla luften. Lite "ärenden" som för att få igång förfesten. Mitjil och jag öppnade den första flaskan vin i lugn å ro medan Dreya var ute när träffade en vän och en liten stund senare dök både upp på hotellrummet och modersmålet blev finska så att medlem nr.4 i förfestgänget, Ville, skulle hänga med. Mina kunskaper i det andra inhemska språket imponerade, "... du är ju flytande", jepp (som margarin :P ). Nå vi ska ju inte överdriva men ibland bjuder man ju till ;D Och så pratar vi inte mer om det..
Vi 3 ställde oss och Ville fick mest sitta och höra på 3 bögar som inte visste vad de skulle ha på sig och inte visste om de var nöjda med något de hade på sig. På söndag kväll kom jag fram till att jag nog borde packat denna…
Visserligen skulle den bara passat mig men är Divan snygg så är alla andra snygga! Men ut kom vi oss... sa jag att det var kallt... och halt (åtminstone under mina fötter). Och jag ställde en mycket bra fråga "Vem var det som drack upp det sista vinet" och sen lade jag till "ja det gjorde ju jag", möttes av skratt, "men vem drack upp halva flaskan innan jag drack upp det sista?" Jag vet ännu inte :P
Det var med förväntningar om en trevlig kväll vi anlände till YO-talo... som vid första anblick kändes dött.
En sväng via baren och plötsligt hade jag en GT i handen. Jag må vara divig men man tackar inte nej till gratis dricka även om det inte är världens godaste. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, plötsligt var folket där... massor av folk. Trevligt folk. De första få timmar var lugnare och resten av kvällen/natten fram till kl.03 spenderades på dansgolvet. Och jag chockerar mig själv varje gång. Jag. På dansgolvet. Dansande (troligen fruktansvärt dåligt, men ändå). Men som Jack sa till Will i serien WaG ” Heavy Bodies Alway Look Better in Motion”
Kvällen avslutades med att krypa ner i hotellsängen (ensam, trots ett trevligt utbud =D ) uppdatera statusen på facebook. Som jag sammanfattade då: " Lite lätt tinnitus men det går väl över..och helt värt det. Kvällen på dansgolvet var "bättre än skidskytte". Klura på den ni ;D "
En vilsam natt... bara lite snarkningar, men jag är van. När jag tänker efter så är det inte lite konstigt att snarkande män dras till mig? Vänner som sängkamrater. Skrev jag verkligen det där sista...hahara, tydligen. Ett kostaterande... men JAG snarkar inte…eller ingen har vågat säga det åtminstone.
Nåja, det var aningen motvilligt man steg upp, klädde sig och sökte sig ner på frukost. En frukost helt i LCHF-anda, förutom juicen, men behövde något uppiggande. Sen bara packa väskan, lämna rummet och checka ut. Bilen tar sikte hemåt med en omväg till Sundby och en födelsedagsbjudning till Ninna. Ett snabbt in och ut, en kram när vi kom och en när vi for. Supergod smörgåstårta (är det ett tecken på att man är vuxen när man börjat gilla det) och bullarna, med tanke på smörmängden var de definitivt LCHF men resten, kanske inte :P Men trevligt var det...
Bilen stannade sen i den lyckliga staden Nykarleby. Det slutade som det började. En kram. Denna gång av Mitjil. Jag känner mig så välsignad med vänner som dessa.
Det tog emot att gå upp för trapporna. Det var över... för denna gång :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar