tisdag 19 mars 2013

The boy is a bottom!

Verkligen inte passande alls. Ingen bra sång att gå och småsjunga på, man måste alltid kolla så ingen är I närheten… men de ser ju som tur inte videon samtidigt :P

Och när jag ändå är på ämnet musik och snuskigheter så är det väl lika bra att få allt ur världen på en gång känns det som. Det hela börjar med en låt av Alfred Backa. Låten sådär lagom bra, i stil med de tidigare videor som finns ute.



Men bilden. Tagen från ”dokumentärfilmen” ”Miesten Vuoro”. Och jag har ju hittat den i mycket större format… jag är duktig på sådant…



… och då måste jag säga att mannen till höger… ingen aning om vad han heter men militär det var han. Han kunde man gärna kriga lite med eller hur… äldre, I know, men är någon förvånad :P

Och nu tillbaka till att vara seriös. Seriös. Seriöst? Idag är en sådan dag när det är jättesvårt att ens låtsas vara seriös, förstår inte varför. Men såna dagar är också/ändå väldigt trevliga dagar. Allmänheten och de som inte känner en kanske tycker att man kan bli lite för mycket men det är såna smällar man får ta.


Jobb hela veckan men imorgon bryts det av med en skoldag. Grundstädning står på temat och jag hoppas det är mest teori…så urled att grundstäda annars. Men skönt med omväxling… och vem vet vem jag kan få syn på i Jeppis :P


Torsdag. Egentligen ledig. Men så vill jag också ha en ledig dag. Men det finns ett skifte som borde fyllas på jobbet. Måste känna efter lite.


Minnen. Är de inte bara de mest märkliga av timing. De kan dyka upp när som helst, var som helst och av lite vad som helst. Satt igår och tittade på bilder… då kommer det ju upp ett och annat i hjärnkontoret. Mycket har ändrats med mig och personer, händelser runt omkring. En del saker på kortare tid medan andra på längre. Men förändrats har jag gjort och gör det nog fortfarande. Både psykiskt och fysiskt.
Men i mina minnen är ofta personer som jag saknar inblandade. Häromdagen bara sköljde det över mig. Jag tog sikte på en garderob, tänkte leta efter ingången till Narnia bakom pälsarna. Istället såg jag något annat som fick mig att tappa fattningen nån sekund.


Där hängde ett plagg. Ett gräsligt sådant men det passade väl in bland alla andra gräsliga plagg när det begav sig. Men så många minnen kom. Tankar på den som burit det. Saknaden. Inget att göra åt det… bara lida vidare…


Nåja… dags att gå en sväng upp till mamma och se vad hon säger denna afton.


God fortsättning gott folk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar