Do-Re-Mi

Let’s start at the very beginning....

Jag försöker nu finna tid att skriva, jag har letat och letat och detta letande har nu fört mig till Åland där jag fann lite lugn i tillvaron och kan således skriva några rader.
Inte mycket har hänt sedan sist, inspirationen att skriva finns inte riktigt där, inga klara storys i huvudet bara att plita ner men here we go bara för att hålla bloggen vid liv, och ibland, men bara ibland kan inspirationen rinna till när jag börjar dikta... man kan ju alltid hoppas på det bästa.

För att ta vid där jag slutade sist. Villavslutning. Jag jobbade förmiddag, cyklade "Forsby.osv."-rundan och tog det väl sedan lugnt någon timme. Vid 19-tiden fann jag mig nere vid bryggan, drack mitt vatten och njöt. Av lugnet bl.a. Visserligen fanns det de som redan sköt raketer då (vadå förbud) men ärligt talat fattade jag inte varför, de kostar skjortan och man skjuter upp dem när det ännu är ljust ute. Visst får man en knall på slutet också men... resten av den här turen finner ni i annat inlägg.

 

(Och längre än såhär kom jag mig inte på Åland :P)

 

Onsdag(4.9)… en väldigt stressig dag om något. Som alla andra dagar denna vecka. Nypremiär på Scala med pjäsen ”Stulen Kärlek”. Väldigt få människor i publiken, tyvärr, men ”tack vare” detta kunde jag smita när andra akten började. Vilket för mig vare ett stort plus eftersom jag då hann med en cykeltur. Solen gick ner, det skymde fort. Kommer cyklade längs Bådaskatavägen. Det är inte mycket kvar av solens ljus nu. Jag ser en parkerad bil med lyktorna på längre fram på vägen. Jag cyklar över till vänstra sidan där det finns mer rum. Plötsligt backar bilen lite över vägen och blockerar då hela vägen lika mycket. Oroväckande, jag slipper nog förbi men… inte kan jag ju vända nu.  Bildörren öppnas och föraren stiger ut. Det är mörkt och glasögonen immiga så jag ser inte vem det är, råkar hen säga något hör jag det inte pga. mitt handsfree. Jag har sett för många filmer och ser nästa hur geväret kommer fram och skotten viner runt mig. Jasså…så det är såhär jag ska dö…. Cyklar mot en säkert död… lossar mitt handsfree. När jag är nästa n vid bilen hör jag mannen som stigit utanför bilen fråga ”Ha du slarva na?” och tittar ut över det avverkade skogsskiftet där en Highland cattle-ko står med sin kalv (samma som varit på rymmen dagen innan). Jag skrattar glatt och svarar nej. Känner mig EXTREMT lättad.  Inser då att han har sin fru med sig och hon flyger glatt ur bilen när hon ser mig och vi samtalar någon minut innan jag cyklar vidare och vänder sen hem. Paret jag träffade på var väldigt bekanta för mig om ni inte fattade det. Ett par jag mycket gärna skulle ha som svärföräldrar om jag fick välja… bara deras son som är aningen trögfattad.

 

 

(Lördag 7.9)

Dop på Geta. I bilen förflyttades jag, i tanken tillbaka i tiden. Någon månad. Till dagen då jag sist bar just den kostym jag nu bar. En varm dag. En solig dag. Jag hade en plan, den perfekta planen. Tills det att den lilla smilfinken kommer emellan och allt jag får är ett ”Congratulation” (en hälsning med mycket tanke bakom… funderingar, ånger… men inte mer än rätt…). Jag står där i solskenet och ”njuter av utsikten” (fel ordval i sammanhanget). Den vackre mannen med stora solbrillor och skäggstubben som skiftar grått i solens sken.

Googlad bild...allt 700% bättre i verkligeheten...

 

Och plötsligt är jag tillbaka i verkligheten.

 

Efter Åland började vardagen igen. Måndag, fick inget gjort före jobbet, eller jo, ett och annat faktiskt. Ett och annat som bara skapade större oordning i min redan katastrofala lägenhet. Efter jobbet hann jag med desto mera, fick packat upp och diskat och plockat runtomkring i hela lägenheten tills den var som den skulle. Då var det skönt att sova.

 

Tisdag… jobbet kallade. TIDIGT. Trött men när man väl kom igång gick det bra. Skönt att cykla, till jobbet och efter det runt forsby för att på kvällen på nytt erövra bådarundan. Härligt. Tillika konstigt. Lyssnade på ljudboken ”Torka aldrig tårar… del 2…”. Tom i tanken. VÄLDIGT ovanligt. När jag lyssnade på Gardells röst stod tankeverksamheten stilla och koncentrerade sig bara på det den hörde. Bra avslappning.

 

Onsdag… igår… kvällsskifte. Därför hanns en cykeltur med före jobbet. Bådarundan börjar kännas ointressant efter såhär lång tid men den gör sitt. Till jobbet…en rätt bra kväll…fick ju se den söta ambulansföraren från Vasa. Vi borde få massor av patienter från Vasa på mina skiften just in case han skulle råka jobba.  Cyklade antalet kilometer efter jobbet också men inte den vanliga forbyrundan eftersom där inte är särskilt upplyst vad jag kan minnas. Borde få fixat fram och baklampan på cykeln… In och handlade på Torghallen med en sprängande huvudvärk. Ny (nygammal?) kille i kassan… så söt… då kändes huvudet lite bättre…

 

Idag… åter ett kvällskifte. Förkylningen jag dragits med en vecka verkar inte bli bättre så jag prioriterar bort cykelturen före jobbet idag. Skriver klar mina bloggar och ska ta och se om jag får liv i cykellyktorna… vi får se…

 

God fortsättning!