Min dator har attackerats av ett virus, ett jävligt envist sådant, Security Sphere 2012 version 2.30. Försökte bli av med det länge, det dök plötsligt upp igår utan förvarning och trots att jag kämpade halva natten hit och dit var det fortfarande kvar när jag knäppte på datorn idag. Fan. Jag brukar få bukt med dem men just in case så kopierade jag mapp efter mapp till en extern hårddisk. Lite svårt att få bort det när jag inte kan öppna eller installera något virusprogram och det inte är ett redan installerat program. Hjälp någon. Blir att koppla upp sig från telefonen en tid framöver bara. Tyvärr blir det ju lite tråkigt med bara text.
Det har varit mycket blommor på senaste tiden, har för lite vaser har jag upptäck, fick låna av mor igår igen. En vacker bukett med 7 gula rosor mottog jag igår av Lena. Ett tack från henne för det arbete jag utfört där under hela produktionsprocessen (kokat kaffe, städat, smörgåsarna och all annan service) alltid trevlig när folk visar sin uppskattning. Idag tackades jag också på scenen efter föreställningen. Och apropå Snövit blir det trots allt inga extra föreställningar. Känns ju sådär men det måste ta slut någon gång, lika bra det är nu med flaggan i topp. Kanske tas den upp i någon föreställning under 40 års jubelet nästa år.
Skolan då. Hade min lärare som följde mig i min arbete häromdagen. Lite smått nervöst även om det inte handlade om någon utvärdering men glad att man ändå fick ett gott utlåtande. Det var ingen total katastof
men förbättringar behövdes. Naturligtvis. Varför skulle jag annars börjat gå i skola.
Idag fylldes salen på Kulturhuset Scala, och då menar jag till bristningsgränsen. Allt under kvällen kändes vemodigt, sista gången jag gjorde allt det jag gjorde. Akt ett börjar och jag går upp för att fixa till mig, sista gången jag sminkade mig just så, sista gången det rätt ut sagt grymma läppstiftet åkte på, klackarnas skosnören spändes just så, korsetten spändes. Allt i samma takt och ordning som alltid. En sista stund med Anders och Simon om hörnet och plötsligt var allt över. Medusa bor nu i sin helhet hos mig, det känns bra. Jag kommer sakna henne, och kära Blake, min gengångare Medusa, alla bröder, prinsen och Frigolit, Jansson och Misera för att inte tala om min syster Wilma och underbara perfekta Snövit och speciellt Spegeln som verkligen återfått sin glans. Sist men inte minst tjejerna som gjorde en FANTASTISK insats i det de gjorde, sjöng, dansade och spelade mig i diverse mindre roller. De finns i mitt hjärta och samma kan verkligen sägas om skådespelarna bakom dem. Jag håller dem alla kärt inom mig. Unga och gamla, långa och korta, man som kvinna och gamla bekanta eller nya bekantskaper. Alla lika kära. De hjälper mig utan att veta det, ger mig styrka. NI é BÄST! Vill att det aldrig ska ta slut men någon gång måste det göra det. Och det är ju inte som att jag aldrig kommer träffa den igen. "Premiärfest" inbokad till en fredag i November. Dock inte detsamma som att träffa den 9 dagar i rad eller sådär 4 ggr i veckan. Jobb igen imorgon. Bra med distraktion i sorgeprocessen. Tror dock att denna konstigt nog kan bli lättare än vanligt. Sen har jag datorn att ta itu med. Nån dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar