Men det finns också negativa saker. Jag blir äldre och ändå
står jag still på ett och samma ställe… det suger (på ett MYCKET DÅLIGT sätt).
Jag tittar mig i spegeln. Jag ser inga rynkor… än. Jag
gillar rynkor… det har jag sagt förr… på mina män. Yngre eller äldre, små eller
djupa skrattrynkor, crowsfeet kring ögonen gör männen så svåra att motstå. Men
som jag säger… på ANDRA… inte mig. Jag ska ju vara den unga killen ”de äldre
männen” vill dejta. Jag är ung och håller dem unga. Och jag kommer aldrig bli
äldre än dem…
Låt oss sedan se vad födelsedagen för med sig. Den kommer börja
med en begravning… det vet jag. Maily ska föras till sista vilan. Begravning på
sin egen födelsedag är hemskt, men det är kära Maily, hon som fattas oss, som
nu är borta. HON kan få dela den dagen med mig på detta vis.
Sen får vi se… hoppas ju på att bli ihågkommen… på många
sätt. På facebook blir man ju inte glömd. Men ett GRATTIS! Där känns ofta tomt.
Å andra sidan, jag skulle aldrig heller minnas allas födelsedag och står det
att någon fyller år skickar jag detta vardagliga GRATTIS! Specifikt tänker jag
på Herr
”40 mörkröda rosor, den yngsta 40-åringen i nejden, for old times sake osv” ska
minnas mig… men vem tror det… seriöst…
Jag. Ute på vattnet. I båt eller annars. Inte direkt något
jag älskar. MEN idag har jag inte velat någon annat. Jag har velat ut till en
skärgårdsholme jag inte känner till, kasta loss från Bådan med en Selco-båt jag
bara sett på bild, med en man jag älskar, som kapten. Då skulle jag känna mig
trygg. Han skulle få bygga på sin bastu och jag… nåja… kan väl njuta av
utsikten… Det hjälpte ju inte att jag såg just denna man en kort sekund när han
körde på andra sidan esplanaden på förmiddagen. 1 månad och 1 dags nedräckning
börjar från noll…
 |
| En båt likt denna... |
Jag börjar då jobba om mindre än 4 timmar… borde jag sova? Definitivt.
Ska jag göra det? Snart….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar