tisdag 30 juli 2013

Också rosor har törnar

Låt oss börja där jag slutade, min födelsedag.
Jag känner mig nu trött, trög och gammal. Nästan så jaf ser de gråa hårstråna komma krypande. Att fylla 25 var en dålig ide, verkligt dålig. Men gjort är gjort.

Som jag tidigare sagt fick dagen en något annorlunda start. Lägga telefonen på väckning och stiga upp när den larmade, försöka äta något litet och sedan hoppa i duschen. Klä sig med vit skjorta, knyta den svarta slipsen och kolla så att det fans näsdukar i kostymjackfickan. Så off till kyrkan.  Sedan fick jag skjuts från kyrkan till gravgården och sedan också hem. En som på ett sätt lyfte mig till skyarna bland rosa moln och regnbågar samtidigt som den sedan släppte ner mig hårt och förpassade mig till ett djupt svart hål.

Efter begravningen blev det långpromenad. Det behövdes för att bearbeta alla känslor; ilska, sorg, glädje… Dessutom går det aldrig så bra att motionera som när mycket känslor är inblandade, jag slår nya rekord varje gång. Man bara koncentrerar sig på det onda eller goda och det är mycket lättare att få benen att gå fortare fortare.

Promenaden gjorde verkligen så jag tänka klart igen (”såklart jag tänker på dig”) och började med tårtan. Dagen innan hade jag bakat två ckoladkaksbottnar och dessa skulle nu fyllas med något gott. Jag hade flera altenativ men så visade det sig att yoghurten Skyr passade fint ihop med Philadelphiaost och blev därför fyllningen. Detta med spritsad grädde på toppen. Kakan åts med god aptit men ärligt talat tror jag att det där med att det inte fanns något socker någonstans i den nog inte uppskattades till 100 % :P


 Kvällen fortsatte på den spanska restaurangen Duende i Jeppis. God mat och god Sangria, detta då i trevligt sällskap med Dreya och Mitjil gjorde kvällen NÄSTAN perfekt. Maten var god om än något större portioner än vad vi trodde vi beställt. Jag var minsann mätt när jag kom hem.

 
Söndagen kom som nästa och den började med en tur till jobbet som omväxlings skull….not… Eftermiddagskaffe med Raija eftersom det ju fortfarande fanns ½ tårta kvar. Raija kom med värmljus från Pentik, det är minsann inte IKEA det. Nästan så de lyser snäppet klarare och ger mer värme :D

 
Måndagen. En ny vecka än en gång en som jag visste skulle bli min sista innan semestern. Tack å lov. Bara 6 skift kvar och nedräkningen kunde börja. Detta också dagen när Dreya var in med en kompletterande present till den otroligt vackra blomma jag fick på födelsedagden. Han hade återigen låtit sin konstnärliga ådra flöda och jag blev superglad. Med den tavlans hjälp kommer jag för alltid, OM jag mot all förmodan skulle kunna glömma, minnas min härliga 25 årsdag.

 

Detta också dagen när min spegel kritiserades. Men jag vet att det är sant, man blir både kortare och tjockare i den. Vet ärligt talat inte varför jag låtit bli att investera i en ny redan för långe sedan…


Tisdagen kom. Efterlängtade tisdag. En dag jag väntat på hela året fast jag inte ens visste när den skulle komma. dagen jag åter fick träffa Simon IRL. Telefonsamtal och SMS året om täcker inte alla behov av att träffas och konversera men oftast blir det bara till sommaren och kanske kring jul som vi verkligen ses. Dagar som dessa så OTROLIGT värdefulla!



Efter träffen med Simon visade det sig att jag hade möjlighet att ha Annika på kaffe också. Vilken tur för annars kunde det tagit flera veckor innan vi skulle fått det att passa. Annika hade beställt en kaka. En jag hade haft flera år tidigare, en vars recept inte mer existerade. Men jag improviserade runt kravet att det skulle vara lemon curd och färska jordgubbar. Så bottnarna, de som fatalt misslyckades och blev platta som plättar, var maräng och mandelmjöl. Mycket grädde som fyllning tillsammans med lemon curd blev trots allt en succé. Inte LCHF rakt igenom men hej, man blir ju bara 25 en gång i livet.
 
Annika hade med sig en intressant bok till mig, också för att komplettera de tidigare presenterna. ”En man som heter Ove”. Ska bli intressant. Komplement till Bacardi Razz flaskan (var hon nu fick den iden från ;) ) och den vackra plåttavlan. En jag jagat överallt och så hittar hon den på Amalia. Jag försöker verkligen leva efter den filosofin.  Men det där om giftemål är tyvärr svårare än shopping.

 

Dagen avslutades med en promenad av aningens extrema mått. 15 km. Väldigt skönt. Nere i Bådaskatahamnen fanns mycket båtar, också många tomma platser. Men det jag sökte och som lockade mig fanns inte där…

 

Osdagen den 24. Sommaren återvände äntligen. Männen i de flesta åldrar blev snyggare när långa byxben blev till skorts och tröjor blev t-shirts med eller utan ärm. Bara att njuta av utsikten.

Också dagen när jag blev med en Samsung Galaxy Tab 2. Tanken var att jag skulle ha den på resan för blogguppdatering osv. och sedan skulle mamma få överta den eftersom hennes dator är så långsam. Men ny vet jag inte. I kinda like it.
 

För att inte glömma att det var 5 år sedan farmor lämnade jordelivet. Jag minns den dagen så väl. Saknar henne verkligen ibland. Hon var som hon var men vem är nu inte det.  Men så länge hon fanns tvingades släktet hålla samman mer… numera… njaa…



Torsdagen kom. Det borde den inte. Vilen tota skitdag. Morgonskiftet på jobbet helt ok mest för att jag kunde känna semestern i luften. Nästan så man kunde ta på den. 2 skiften kvar.
Men eftermiddagen och kvällen. Tvätten fixades, disken likaså. Lite städat fick jag till. Men detta tog mig både eftermiddag och kväll. Det borde det inte ha gjort, fjädern var alldeles sönder. Allt jag ville ha var en man. En MAN. Nästan vilken som helst. En som kunde lägga sina starka armar om mig, viska i mitt öra att allt bli bra och kyssa mig ömt. Skulle jag haft det skulle allt gått så mycket bättre, och troligen skulle allt inte varit så skit från första början. Jag tänkte på ett samtal jag haft med Annika på tisdagen. Jag argumenterade hårt emot allt hon sa även om jag visste och ännu vet att hon hade så rätt. En sak kom vi dock fram till. Min framtida partner kan inte vara en som tycker synd om sig själv. Han ska vara stark och beskyddande. Jag kommer vara den som vårdar ömt, detta hör till min natur men för att orka i det långa loppet måste min partner kunna göra detsamma tillbaka ibland.

Detta borde ju gå att ordna i Spanien va ;)

 

Fredagen. Ett kvällspass på jobbet tack vare ett byte. Vilken tur. Jag använde nästan all min energi för att orka och gjorde en massa extra bara för att inte låta tankarna vandra. En ledig lördag väntade mig sedan och söndag morgon att jobba innan semestern… nu var det nära.


Lördag. Ledig. Bara för härligt. Och vilken dag sen. Jag började med att hämta ett Adlibrispaket från posten. Ställde mig sedan med vatten och min ishink i solskenet på balkongen och läste, och läste, och läste. Allt jag tog var en paus på knappa 10 minuter för att slänga i mig nå mat. Som båda tidigare böcker i Jonas Gardells serie ”Torka aldrig tårar utan handskar” så sträckläste jag också denna 3:e och sista del. Jag rekommenderar verkligen. Ingen munter läsning direkt. Men ändå vacker, ärlig, sann, så naken… och alldeles FANTASTISK.


En promenad efter detta och sent på kvällen kom mig privatfrisör. Vet inte vad jag skulle/ska göra utan honom. Så härligt att höra ljudet av klippmaskinen, starka händer på mitt huvud och håret faller. 9 mm… så nice :D

Söndag. Underbara söndag. 8 timmar på jobb, plågsamt, men sen var det över. Nästan så man svävade när man lämnade jobbet. Det blev raka spåret hem. Byta kläder. Via butiken och sedan ner till fasters villa på Andrasjöstrandvägen för släktträff. Här borde infogas att transporten skedde på cykel. Som CYKEL. Jag hade nog inte cyklat på 10 år… otroligt härligt. Släktträffen tänker jag inte orda desto mer om. Jag känner mig själv och kan säga för mycket. Ingen nämnd och ingen glömd. Skönt att sitta i solen och se ut över vattnet.

Eftersom cykelturen hem kändes som något av ”A piece of cake” och hade farten uppe gjorde jag samma 15 kilometers sträcka som häromdagen men nu på cykel…
 

En stressig dag. Drog dessutom på mig olycka… kanske. Min väska åkte i backen på den hårda trottoaren och när jag kom hem kände jag en stark doft av parfym från den och jepp… flaskan i innerfacket var det bara skärvor  kvar av. Som tur är var det en av mina favoritparfymer men endast lite kvar i botten på flaskan…


Måndag, den 29:e. dagen jag tvivlat på att någonsin skulle komma men den gjorde det… så härligt att bara få sova, och sova och sova hur länge jag ville. Bra start på dagen. SEMESTER. Hade en lång att göra lista och, nåja, 85 % gjorda. Och här ett inlägg som säger allt… all in a day…

En liten annons jag funderar om man skulle lägga in nånstans...
"Kära läsare!
Behöver just DU få din cykel vandaliserade? Enkelt ordnat, låt mig låna den bara.
Specialist på punktering eller annars tomma cykeldäck.
24 timmars service GARANTERAS. Känner du att du har turen på DIN sida räcker 12 timmar säkert till.
Ska vi slå till?"
Planerade en cykeltur och en sväng till posten och kommer till en cykel med platt framring. Parkerades felfri kl.21 igår på gården bland många andra cyklar som klarar sig bra i ur och skur. Vet inte om detta är punktering eller vad... ventilen verkar också helt lös. Jag ingen cykelreparatör så problemet får verkligen vänta. Är jag sedan förvånad? Inte det minsta. Såhär har det alltid varmed cyklar jag använt. I källaren MÅSTE de tydligen alltid vara parkerade. Undrar vad som gör mig så hatad av "tuffa småglin" (varken tuffa eller särskilt unga) i denna stad. Denna gång läggs skulden på mina vänner utanför Torghallen för några av dem fanns på plats igår när jag stod där med cykel och pratade med flertalet vänner ... lilla trygga, lyckliga Nykarleby...

En härlig regnig kväll/natt. Mörkt o staden. Inge gatulampor på. De våta gatorna var våta och alldeles svarta och det enda som lyste upp var skyltfönstern på andra sidan gatan och TV-apparater som stod på. Otroligt mysigt att bara stå på balkongen och drömma sig bort.

Min andra semesterdag kom fort. Är det såhär semestern ska bli. Södernresan närmar sig med stormsteg. Mycket att förbereda. Idag en sväng till Jeppis efter några saker… men jag var inte alls på humör… ätit för lite salt och blev aningen vresig… länge sen jag fräst runt mig sådär… men nu har jag ätit mig mätt igen på salt mat så jag klarar nog mig denna gång också… bäst att fortsätta med dagens göromål… måste bl.a. se över ekonomin… hemska tanke…. Imorgon blir det mat med mina 3 närmaste vänner… samtidigt… ska verkligen bli spännande… :D

God fortsättning gott folk!!

 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar