"Oscar vaknade tidigt denna morgon trots att han inte fått många timmar sömn. Han kände genast att han var ensam i sängen och med sömniga ögon tittade han runt sig i rummet för att försöka hitta orsaken. En underbar doft spred sig i lägenheten. Eller, nja, inte bara en doft...en vacker och FANTASTISK blandning...nybryggt kaffe, pepparkakor, gran och julskinka. Det var tidig julaftonsmorgon. Med en långsam rörelse förde han täcket till sidan och slängde benen över sängkanten (han var så glad att de köpte en ny, riktig, säng när Oscar flyttade in istället för madrassen på golvet, mycket behagligare varje morgon), tog morgonrocken från sin hängare och knöt den slarvigt medan han gick ur sovrummet. "Dagen börjar ju bra..." tänker han när han utanför sovrummet nästan går in i soffan, detta bara för att han flyttat den några centimeter kvällen innan för att göra plats åt granen. På väg mot köket korsar han matsalen och ler. Bordet är redan dukat för middagen och för att vara första gången är han riktigt stolt med vad han åstadkommit, lite överdådigt kanske och som rakt ur en inredningstidning men har man inga egna idéer måste man helt enkelt stjäla andras.
I köket finner han sedan lyckan...mannen i hans liv...uppkrupen i den ena stolen vid bordet enkom för två. Han sitter där och tittar ut genom fönstret och filosoferar. Han ser lugn ut, han har faktiskt blivit lugnare sen Oscar flyttade in, han visste väl att de skulle vara bra för varandra, han och Rasmus.
"Godmorgon" kommer över Rasmus läppar och han ler, ler just sådär som han bara ler åt Oscar som vet precis vad detta ordlösa leende innebär.
Rasmus som dragit upp benen i stolen har svept den tjocka morgonrocken runt sig för att inte frysa. "Förståeligt" tänker Oscar som vet att han är nakna under den.
Rasmus fortsätter..."Jag ville inte väcka dig, klockan var så lite när jag vaknade och du var uppe så länge och höll på med julfixandet. Men wow, det blev ju helt otroligt bra" Det där sista var Oscar inte säker på om var helt 100% sant. När det kom till julen hade Oscar och Rasmus väldigt olika åsikter, Rasmus ville ha det lite, sparsmakat men elegant och Oscar ville ha massor, storstilat men också han elegant. Oscar hade haft rätt fria händer men ändå hade han diskuterat det mesta med Rasmus för han visste att var något väldigt fel skulle det måsta rättas till innan Rasmus skulle kunna andas ut.
Medan Rasmus sagt sina några ord (ingen av dem var särskilt pratsamma på morgonkvisten) hade Oscar gått till kaffebryggaren och hällt upp en kopp kaffe åt sig själv, en ovana han lagt sig till med när han blev sambo. Mycket grädde bara då gick kaffet bra ner. Innan han satte sig på sin plats på andra sidan bordet lutade han sig över Rasmus, smög sin hand innanför morgonrocken och smekte honom lätt över bröstet, kysste honom på halsen och sa tyst i hans öra "Godmorgon älskling"
Älskling...älskling. Tänk att Oscar funnit någon att kalla älskling, ja då är det bäst att passa på...
Detta var Oscar och Rasmus första jul tillsammans. Bara månader tidigare hade de kommit fram till att de känslor de hade för varandra var ömsesidiga och att de måste ge det en chans och se var de landar. Och här satt de nu. Skinkan i ugnen och pepparkakor bakade. Idag skulle Rasmus släkt, som Oscar mer eller mindre kände redan innan de blev ett par, komma på julmiddag. Egentligen brukar den intas hos Rasmus mamma men när han nu helt plötsligt funnit någon och stadgat sig flyttades middagen till dem istället, svärmor Ruth bjuder på mat på nyårafton istället... Efter den stora julmiddagen tar de en sväng till Oscars lilla familj, och sen har de kvällen för sig själv. Detta kan plötsligt bli bättre än i Oscars fantasi vad det lider"
VS.
"...For we need a little Christmas. Right this very minute. Candles in the window. Carols at the spinet. Yes, we need a little Christmas..."
Oscar låg vaken och lyssnade på Jonas andhämtning. Han sov ännu djupt. De sover alltid tätt ihopsligrade med nu hade Oscar lyckats ta sig ur Jonas grepp och halvsitter i sängen medan Jonas ännu håller Oscars vänstra hand i sin och trycker den tätt mot sitt bröst. Jonas var så vacker när han sov, ok, han var alltid vacker men när han sov var det något speciellt. Han kunde sitta och titta på honom i timmar, och tänka. Han var så lycklig, tänk, Jonas var hans, bara hans.
"Sluta..." Jonas hade fortfarande stängda ögonen men log när han sa det.
"Förlåt, du vet att jag inte kan hjälpa det..." småskrattade Oscar.
Jonas visste nästan alltid när Oscar studerade honom, han hade riktigt ett sjätte sinne för det.
Jonas vred på sig och drog Oscar närmare sig. Han kysste honom lätt på axeln, halsen och arbetade sig upp till örat och nafsar Oscar lite lekfullt. Jonas vet hur mycket han Oscar gillar det och han själv klagar inte heller.
Såhär kunde de ligga hela förmiddagar och med tanke på att de båda var lika morgontötta var det lätthänt de dagar de vaknade tillsammans. De bodde ännu inte ihop, det hela var ganska nytt, de hade mer eller mindre känt varandra flertalet år men varit ett par endast de senaste månaderna. De var det perfekta paret på många sätt men också olika. Jonas ville t.ex. inte visa känslor ute bland folk medan Oscar gärna gick gatan ner och höll hand eller lade sin arm om Jonas midja. Men det här gillade de båda. Ibland pratade de och timmarna flög iväg eller så låg de bara där, fingrarna sammanflätade och kände varandras värme.
"Vad är klockan?" Oscar vill egentligen inte veta men nån måste ju hålla koll på tiden
"För lite" svarade Jonas samtidigt som sträckte sig efter någon av de två mobiler som låg på golvet bredvid sängen. ...Jonas fortsatte efter någon sekund "9:30, som jag sa, alldeles för lite" å så log han, ett vacker leende som fick tiden att stanna någon sekund samtidigt som han svepte täcket tillbaka över dem båda i hopp om att ännu få ligga kvar någon minut.
"Nånå" yttrar sig Oscar "du för nån minut till så fixar jag frukost sålänge"
Oscar slänger en benet över Jonas och skuttar ur sängen. Plötsligt blev det kallt. Utomhus blåser det så snön yr runt knutarna och skapar små och stora drivor. "Åtminstone ska ingen klaga på att vi inte hade snö på julen" tänker Oscar samtidigt som han drar på sig en tjock stickad tröja som ligger slängd på soffan och går för att tända julbelysningen. Oscar kokar några ägg och skär upp bröd, lägger på tevattnet och plockar på bordet vid fönstret sin vetter ut mot gatan. Jonas stiger självmant upp när han hör porslinet som slamrar. Han hade varit i duschen kvällen innan så hans hår var nu en enda röra och han var det sötaste som fanns. Oscars vän Amanda hade faktiskt tyckt ett Jonas borde bli modell, hon hade så rätt. De intog sin frukost samtidigt som samtalet gick från vart de skulle kunna tänka resa till sommaren att visst hade väl inte Oscar köpt en hel hög med julklappar, de skulle ju inte göra det.
"Du får väl se ikväll" svarade Oscar och visste att jo, det hade han. Men Jonas skulle bli så glad för varje liten sak att han knappt skulle märka det.
Deras första jul tillsammans. De kom båda från familjer där julfirande inte var någon stor grej, inga stora middagar och träffar med släktet utan främst den närmaste familjen. De hade beslutat att ännu i år (allt var så nytt) skulle de på dagen fira enskilt med sina egna familjer (naturligtvis skulle Oscar en sväng ut till Jonas familj på landet, lämna gåvor och hälsa God Jul, Jonas viseversa) och sen var kvällen bara deras. Oscar hade ingen aning om vad han kunde tänkas få av Jobad denna julaftonskvälls, men han brydde sig inte,han skulle ändå gå den bästa gåvan i världen. Han skulle gå ha Jonas hos dig, och han var bara hans...i kväll och för alltid..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar