Jag går som i dimma (vilket passar bra om man i skrivandets stund tittar ut)...något är fel, varit så en längre tid nu...kan inte lägga fingret på det...men jag är, tydligen, inte OFF. Det sägs att när jag var OFF så undrade folk runtomkring mig i vilken stund jag plötsligen skulle sluta andas och så långt har det ännu inte gått. Jag vet inte vad som är fel..." It was everything. It was my whole world and all the people in it, and the inertia of my life. Plunging ahead and me powerless to stop it.".... Fast, visst, på sätt å vis HAR jag väl nog kontroll över mitt eget liv men när det eller personer (främst män offcourse) i det inte gör eller blir som jag vill känns det så... BLAAAH...
Lyssna till denna låt...underbar...
Men ibland lyckas jag med att "pull myself together"...jag är ju skådespelare ändå. Igår kom ett stort garnpaket...härligt.
Lade genast upp en tröja...
Fas andra färger...blå botten med naturvita och röda ränder...
Visserligen var ju tanken att jag skulle kroka vantar men när garnet kom före den rätta kroknålen så...first come first serve :p
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar