För två veckor sen, kvällen när allt var skit och jag inte visste vad jag skulle göra av mig själv pratade jag i telefon. Jag bad att få ringa om det fanns möjlighet. Jag behövde få höra rösten, hur märkligt det än lät. Å det fick jag, med ens var jag lugn. Det var inte fråga om VAD han sa utan snarare att höra att han fanns där i andra änden av linjen.
Häromdagen ringde telefonen sådär oväntat. Samma person som stycket ovanför. Namnet på displayen fick mig att först undra om något hänt men strax efter jag svarar visste jag att så inte var fallet. Puh. Ett spontant samtal var just vad det var, visserligen lite för att reta mig men det passade faktiskt alldeles utomförträffligt.
Detta fick mig att tänka, RING! Om du tänker på någon, hör av dig. Var det länge sen ni pratade, ring. Ta chansen, ett telefonsamtal betyder kanske inget för dig men kan betyda SÅ mycket för den andra parten .
Å det var det jag ville säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar