Jag borde ta mitt hjärta. Ge det åt någon och be dem låsa in det någonstans där det inte kan skada mig. Låta det vila, låta mig vila upp mig ifrån det.
När det kommer till kärlek har jag aldrig haft tur, så jag frågar mig därför väldigt ofta varför jag inte har miljoner på kontot i spelvinster.
Jag älskar. Ofta. Mycket. Alltid.
I mitt hjärta finns det många rum. Och alltid en upptagen svit. I den sviten bor personen jag verkligen älskar just då. Han som kan göra mig lugn på en sekund bara jag hör hans andetag. Problemet är bara att denna person troligen inte visar något som helst intresse ellet åtminstone inte något intresse av att ha mig som en partner istället för bara en vän. Med all sannolikhet.
Sedan finns det andra gästrum...inte lika stora...men med bekväma sänger, badkar och fin utsikt. Roomservicen är dessutom inte heller så förskräckligt dyr. Av denna typen av rum finns det flera. Här bor personer som verkar som kunna vara kandidater för sviten, förutom skillnaden att dessa på ett eller annat sätt visar intresse. Troligen blir det inte något mer av dessa heller. Men ändå inversterar jag mycket för att de ska trivas.
Å idag flyttade en sådan ut. Jag visste det var för bra att vara sant. För mycket begärt, men ändå hoppades jag å tänkte -kanske. Men ack nej. Han hittade/blev hittad av någon annan...någon på närmare håll. Jag förstår å önskar allt gott, men ändå...det gjorde och gör ännu ont.
En dag ska jag väl ändå också hitta någon...å månne det nu inte ske SNART!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar