Man kunde kanske tycka att efter att man varit hemma i nästan en vecka så kunde man kanske ha lyckats uppdatera bloggen tidigare. Men nej. Här görs mycket i sista sekunden nuförtiden. Skamligt, jag vet.
Veckan hemma har gått fort, men vad annat hade jag egentligen väntat mig. Kag har gjort en del jag tänk, och en del jag inte tänkt. Känns inte som jag hunnit med all den kvalitetstiden med alla jag önskat men sånt é livet.
Veckan hemma har gått fort, men vad annat hade jag egentligen väntat mig. Kag har gjort en del jag tänk, och en del jag inte tänkt. Känns inte som jag hunnit med all den kvalitetstiden med alla jag önskat men sånt é livet.
På måndag var det stora städ och tvättdagen. Inne å ute. Fönster, gardiner och mattor. Sen städades balkongen upp rejält och plastmattorna som jag aldrig hann tvätta ordentligt ifjol, om jag minns rätt, fick nu också se insidan av tvättmaskinen.
Vardagsrummet blev, tycker jag, nog betydligt ljusare och somrigare.
Vardagsrummet blev, tycker jag, nog betydligt ljusare och somrigare.
Hela dagen gick åt, jag kände mig lite långsam å ovan å det var nog först den kvällen jag riktigt landade å insåg att jag faktiskt var hemma nu. Var så borta att jag t.o.m. hade lyckats glömma bort styrelsemötet på Scala.
På tisdag var det mamma å jag som tog en tur till Jeppis. Jag skulle ha blommor till balkongen. Ja, hur tänkte jag där egentligrn. Verkligt dåligt utbud i år. Antagligen vädrets fel det också. Men, något blev det. Nöjd blev jag väl inte nen detta blev min balkong när allt var klart.
På kvällen kom Annika till främmande. Alltid lika trevligt, jag hade bakat, å det var faktiskt gott å såg ju t.o.m. ganska bra ut om jag får säga det själv.
Sen på kvällen tog jag en promenad. Ut på landet. Stilla å rofyllt. Somrigt. Mycket som blommade, syrener i alla dess färger, å törnrosbuskar. Jag knep av en blom av en buske längs med vägen. Vilken doft, det påminde mig av min barndom å framför mig såg jag plötsligt arbetsbänken i köket full av stora å små koppar, alla överfulla med nyplockade färska jordgubbar från eget land...
När jag gick där på vägen kände jag att jag inget hellre skulle velat ön att dela dessa stunder, dessa platser å minnen med någon...å jag visst just vem...
Tillbaka inne i staden tog jag en tur förbi en allmän syrenhäck å tack vare sekatören i fickan blev jag en bukett rikare.
När jag gick där på vägen kände jag att jag inget hellre skulle velat ön att dela dessa stunder, dessa platser å minnen med någon...å jag visst just vem...
Tillbaka inne i staden tog jag en tur förbi en allmän syrenhäck å tack vare sekatören i fickan blev jag en bukett rikare.
På onsdagen hade jag inte direkt några stora planet, jag tog mest dagen som den kom. Inte så illa det heller.
På kvällen en långpromenad, denna gång mot vattet, alltså Bådan runt. Måste säga att denna gång bar promenaden frukt. På något sätt kändes det nu, på denna front inombords, lugnare...
På kvällen en långpromenad, denna gång mot vattet, alltså Bådan runt. Måste säga att denna gång bar promenaden frukt. På något sätt kändes det nu, på denna front inombords, lugnare...
Torsdag kväll. AJ! Från ingenstans sa ryggen upp. För lite magnesium (pillrena hjälper bättre om man tar dem har jag insett) å säkert något annat jag gjort den inte gillade. Den var verkligen låst. Nu i skrivandes stund är den bättre, långt ifrån bra, men bättre. Ser väl inte direkt fram emot tågresan imorgon. Men jobba det ska jag, å att jag inte mår riktigt 100 tänker jag inte prata om. Oftast blir ryggen bra av sig själv med tiden. Lite IcePower å värktabletter bara så det går att röra sig, ett falskt leende å så kör vi...
Fredag, å sen idag. Veckan är snart slut. Imorgon går tåget ner till Helsingfors igen...resorna är verkligen de värsta.
Ryggen värker å jag borde packa. Det sista något som nuförtiden verkligen inte tar länge. En mängd lång- och kortärmade t-shirts rullas ihop, ett par jeans för hemfärd, ett par shorts om det skulle råka bli varnare och ett mjukis eller linnebyxor. Underkläder å strumpor, arbetskorna, ett extra par innersulor, kanske ett par länkare eller flipflops. Datorn, necessär och sminkväska. Done. Den andra bagen packade jag i stort sätt inte ens upp. Dit behövs bara alla laddare, ipaden å lite annat smått å gott. Inget heldagsjobb mera.
Ryggen värker å jag borde packa. Det sista något som nuförtiden verkligen inte tar länge. En mängd lång- och kortärmade t-shirts rullas ihop, ett par jeans för hemfärd, ett par shorts om det skulle råka bli varnare och ett mjukis eller linnebyxor. Underkläder å strumpor, arbetskorna, ett extra par innersulor, kanske ett par länkare eller flipflops. Datorn, necessär och sminkväska. Done. Den andra bagen packade jag i stort sätt inte ens upp. Dit behövs bara alla laddare, ipaden å lite annat smått å gott. Inget heldagsjobb mera.
Jag hoppas nu på kärlek. En frisk rygg (fort, snälla!!) Bättre väder. Att tiden inte rusar iväg innan tågresan imorgon. Att alla som kommer sakna mig förlåter mitt nya jobb (innerst inne vet jag ju nog hur glada alla är för mig men det känns som om jag sviker dem...). 7.7 kommer jag hem, om jag inte får några extra dagar, å på den vägen är det nu...
Ang. ryggen. Efter att varit ute en sväng kan jag säga att jag inte var så frisk som jag trodde och att jag imorgon SKA till läkare å han behöver inte ens undersöka mig (eller se mig i ögonen :P ) utan bara ge mig 2 e-recept, Pronexen och Sirdalud. Enkelt. Tog just en Mobic (tack vare mammas apotek) så med dem å nya medeciner imorgon är jag väl lite bättre måndag kväll kl.18:30, då börjar jobbet. Jag KAN bara INTE sjukskriva mig från båten redan...så är det bara...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar