Ikväll ältar jag. Massor. Så detta är ett väldigt "tycka-synd-om-mig"-inlägg. Jag lovar. Och varnar...
Jag hade planerat...jag hade hoppats. Med ett "kanske, vi får se närmare", hade jag gjort upp planer, jag skulle sova i Kokkola inatt. I armarna på en man. Snäll, snygg, en som verkade gilla mig. En som jag kunde gilla. Men dumma lilla jag...varför skulle jag ges den glädjen... "toinen kerta". Jag vill inte vänta...
Mina tankar vamdrar vidare..."Gulla ....., jävla dumbhovo". Man kan vara både dumb och gullig. Där finns så mycket känslor...men inte jag kan spela på. För atg citera en nära vän "Du kanske bara hade kunnat få ett infall av att bara fråga helt enkelt.. " Stanna här med mig inatt"..... Vem vet vilket svar du hade fått...."
Hon har rätt...men var skulle jag finna den infallet...
Mina tankar gick sedan långt...så jävla långt att jag hann tänka, för en kort sekund av verklig lågt sjunkande, att, bara för att, så kunde jag ta mobilen, skriva ett SMS ("Jag vet inte om du tänker prata med mig mera...men ville bara önska "Trevlig Sommar") och trycka på "sänd". I didn't. "Gulla ......, jävla idiot"
Det är verkligt synd om mig ikväll och jag förbannar ett rätt stort antal män. När ska jag få vinna. GAH!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar