Jag trodde inte riktigt på det när folk sa det... Varför skulle jag, det var ju så inte jag. Men man får nog säga att folket hade rätt, jag skulle komma att gilla jobbet på båten. Det kändes konstigt att stå där med alla andra passagerare i söndags å stiga av båten kl.14:30 men tillika visste jag ju att jag skulle gå ombord igen en vecka senare.
Efter förra veckas tisdag till söndag kom jag sedan fram till något, något jag undrat över. Jag gjorde det för MIG. Ingen annan. Eller åtminstone till ganska stor procent var det för mig. Bra att veta.
Jag fick frågan: "Hur känns det att vara hemma då?" Jag svarade: "Det känns bra att veta att man snart ska tillbaka". Detta svar förvånade, det lät som att jag inte trivdes i Nykarleby. Sådant är verkligen inte läget, när jag på söndagen hämtades av älskade mamma på stationen i Bennäs å sen fick komma hem var det underbart. Men, det kan vara så att jag insett att Nykarleby står kvar å väntar på mig under tiden jag är borta. Relativt oförändrat. Ändå känns det naturligtvis varje gång vemodigt å tårfyllt att lämna de jag älskar bakom mig. Å de jag vet saknar mig mer eller mindre när jag inte är hemma. Det hör ju liksom till att jag ska vara hemna. Men detta är väl något alla inblandade blir vana med till slut. Å tack gode gud för mobiltelefoner säger jag bara, räkningarna blir kanske lite högre än vanligt men så må det då vara...
Imorgon bär det av igen. Jobb 30.6-7.7. Men kanske lugnare nu än veckan före midsommar, å ingen midsommarfest, puh, fy va jag inte mådde bra när jag vaknade midsommardagens morgon efter knappa 3 timmars sömn, jäkla väckarklocka. Borde kanske druckit en kopp av det där extremt starka pulverkaffet jag bjöds ändå...
Å ja, rubriken. Med tanke på hur hösten blir på bädden, utflytt å renovering osv, så är det kanske väldigt bra att redan nu ha ett jobb som kan få en fortsättning. För att börja hoppa avdelning till avdelning i Jeppis lockar ju inte direkt... Å trots att det inte blev något alls kvar av mitt vanliga jobb i sommar så får jag väl vara glad. Mera ledig tid att ägna åt de som behöver mig när jag är hemna. Å inte svårt att gå upp å hälsa på vid jobbet, det kommer jag nog göra lite nu som då tror jag. En annorlunda sommar ja, men kanske inte illa ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar