Det är snart 26 år sen jag föddes. Efter så många år finns det mycket minnen. Men med åren har de bleknat. I verkligheten...i minnet finns allt ännu bakom slutna ögon.
Nuförtiden känns det som om något, i verkligheten, försvinner för varje år... Saker förstörs, förfaller, försvinner, faller ihop, huggs ner. Allt ändras. Det känns som om inget finns kvar snart.
Inget håller mig fast...på ett sätt känns det som om jag ville packa väskorna å inta en ny stad, en större stad. Kanske skulle jag våga det nuförtiden. Börja på nytt...med allt... Kanske det skulle hjälpa. Å varje sommar å varje jul besöka denna stad, min hemstad, Nykarkeby...tillsammans med min man...naturligtvis. ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar