Sov på min arm...

En enkel strof från en sång. En sång jag inte kan fortsättningen på å nog inte hört på evigheter. Ändå var det just dessa 4 ord, dessa 4 toner som snurrade i mitt huvud dag efter dag...

Det blev en tidig start på dagen torsdagen 31.8. Själv hade jag sovit kanske 3 timmar. Allt blev så sent och "att göra"-listan växte under jobbets gång. Men förvånansvärt pigg steg jag upp å alla kom sig i tid till tåget.
Det var en gammal tågvagn, vagnar jag trodde de tagit ur bruk redan länge sen. Men jag brydde mig inte. Jag satt där i mitt säte å njöt. Tittade till sidan å log. Drömde mig bort. På något sätt kändes det inte som om vi precis lämnat Bennäs utan om man riktigt fantiserade så kändes det lite som att vara ute och tågluffa.

Från Bennäs till Helsingfors, och sen ut till flygplatsen. Ett kort flyg å plötsligt landar man i Sverige. Arlanda Express snabbtåg förde oss på ett huj in till Stockholm och efter en stunds promenad men kappsäckar släpandes över kullerstenar (undrar om Benettons väskor är gjorda för det :P ) så checkade vi in på hotellet. HILTON! Rummet erbjöd underbar dubbelsäng, ( :) ) luftkonditionering och ett badrum i marmor...med badkar i PLAST?!? Det kan jag faktiskt ännu inte fatta...men men...

Den torsdagen kan jag säga att herrskapet inte var så pigga utan tog en helt sjukt tidig kväll ;)

Dagarna gick fortare än man kan förstå. Innan tänkte jag att 5 dagar å 4 nätter...SÅ trevligt...det tar sin tid. Men nja...tror det var något fel i beräkningarna.
På fredag hade vi inga planer...vandrade runt i staden å butiken...köpte färska frukter å bär från torget. Bara såg vad som kom emot oss.
Lördagen var däremot en mera upptagen dag med paraden. Å det som följde. Men aj min rygg å mina ben. Som tur var jag inte den enda som kände sig invalid i sällskapet.
Söndagen kom, ännu en dag utan planer. Vilket är skönt...det är semester det på ett vis.
Å nästa var då måndag...dags att stiga upp tidigt...packa ihop å checka ut. Hur sjutton gick det till egentligen. Varje dygn har ju 24 timmar för fan.

Men ändå. Det jag tror jag mästan uppskattade mest på resan var just stunderna som kändes som "stilla hemmakvällar", ligga på sängen, äta något gott, se på TV. Inga klagomål där inte...