Tro det eller ej men jag är tillbaka. Efter mer än 2 veckor lyckas jag nu publicera något. Tidvattnet har kommit in och runnit ut många gånger sen sist så hur ska jag lyckas få hela denna tid nedskriven? Nåja, som tur är att, trots att en "lång" tid har passerat har inga stora händelser rört om i mitt liv så det blir väl rätt så lätt att sammanfatta.
ALLMÄNT
"Allt bra?" En fråga jag allt som oftast får. Jag svarar att "jo allt är bra" för visst, det är det, men egentligen inte. De senaste 2 veckorna, ända sen jag kom hem har jag gått i en dimma har det känts som. Världen har varit kall å grå. Naturligtvis inte varje minut för där har funnits stunder av lycka också. Jag skulle inte säga jag varit OFF men snudd på. Å träsket...däri har jag mer eller mindre KONSTANT vadat.
"Allt bra?" En fråga jag allt som oftast får. Jag svarar att "jo allt är bra" för visst, det är det, men egentligen inte. De senaste 2 veckorna, ända sen jag kom hem har jag gått i en dimma har det känts som. Världen har varit kall å grå. Naturligtvis inte varje minut för där har funnits stunder av lycka också. Jag skulle inte säga jag varit OFF men snudd på. Å träsket...däri har jag mer eller mindre KONSTANT vadat.
JOBBSITUATIONEN
Under dessa veckor som gått har jag också återgott till mitt "gamla" jobb, det stod å väntade snällt på mig, kläderna i skåpet, namnskylten, pennorna i bröstfickan, allt som jag lämnat det. Men ändå var det inte detsamna. Jag kom tilbaka till en avdelning som stod i startgroparna för att riva upp rötterna, flytta och splittras. Alla funderade vart de skul5ke å när, vem som skulle till samna ställe och vart alla andra var på väg. 5 biträden å bara 3 platser i Nykarleby, ni hör ju själv, det går bara inte. Till slut var vi alla placerade...alla borde vara glada, men det är de inte. Ingen är så värst glad, inte ens de som slapp dit de ville eftersom man tänker på sina kollegor. Men det är bara att köra på...hoppas på det bästa...ett annat bättre jobberbjudande kanske?
Under dessa veckor som gått har jag också återgott till mitt "gamla" jobb, det stod å väntade snällt på mig, kläderna i skåpet, namnskylten, pennorna i bröstfickan, allt som jag lämnat det. Men ändå var det inte detsamna. Jag kom tilbaka till en avdelning som stod i startgroparna för att riva upp rötterna, flytta och splittras. Alla funderade vart de skul5ke å när, vem som skulle till samna ställe och vart alla andra var på väg. 5 biträden å bara 3 platser i Nykarleby, ni hör ju själv, det går bara inte. Till slut var vi alla placerade...alla borde vara glada, men det är de inte. Ingen är så värst glad, inte ens de som slapp dit de ville eftersom man tänker på sina kollegor. Men det är bara att köra på...hoppas på det bästa...ett annat bättre jobberbjudande kanske?
JUTHBACKA
Nästan genast jag kom hem drog Kulturveckan här i staden igång. Säkert mycket program, inget jag lade mig så värst in i . Det enda jag gjorde var 3 timmar av filmaffisch-försäljning vid Café Bildström för Scalas räkning.
På torsdag var kulturnatten. En regnig dag. Jag gick över torget när jag varit och handla och köpte vårullar och gick sen hem å firade mammas födelsedag, en enda punkt hade jag varit intresserad av, "Karakilometern" men tydligen var det inga anmälda i år trots stor publik ifjol. Å visserligen, vad skulle det varit att se på i mörker å regn...men vindstilka å gassande sol...då så ;)
Sedan den helgen kom också JuthbackaMARKNADEN. Traditionsensligt hjälpte jag att ställa till redan på torsdag för att på fredag efter jobbet marschera dit å ta min plats som sällskap i tält nr.718 i besittning. Jag bara satt där å studerade människor och omgivningen...och FRÖS! Och bara för att hålla kylan borta var kaffe, kaka, Baylies och cider nödvändiga ingredienser. Samma procedur på lördag (då väldigt VÄLDIGT uppgiven)...då utan Baileyså med vårrullar :)
På fredagen fick jag också träffa en jag faktiskt saknat lite...fick ett lekfullt leende, lite flört och ett "Tyhmäliini"
Nästan genast jag kom hem drog Kulturveckan här i staden igång. Säkert mycket program, inget jag lade mig så värst in i . Det enda jag gjorde var 3 timmar av filmaffisch-försäljning vid Café Bildström för Scalas räkning.
På torsdag var kulturnatten. En regnig dag. Jag gick över torget när jag varit och handla och köpte vårullar och gick sen hem å firade mammas födelsedag, en enda punkt hade jag varit intresserad av, "Karakilometern" men tydligen var det inga anmälda i år trots stor publik ifjol. Å visserligen, vad skulle det varit att se på i mörker å regn...men vindstilka å gassande sol...då så ;)
Sedan den helgen kom också JuthbackaMARKNADEN. Traditionsensligt hjälpte jag att ställa till redan på torsdag för att på fredag efter jobbet marschera dit å ta min plats som sällskap i tält nr.718 i besittning. Jag bara satt där å studerade människor och omgivningen...och FRÖS! Och bara för att hålla kylan borta var kaffe, kaka, Baylies och cider nödvändiga ingredienser. Samma procedur på lördag (då väldigt VÄLDIGT uppgiven)...då utan Baileyså med vårrullar :)
På fredagen fick jag också träffa en jag faktiskt saknat lite...fick ett lekfullt leende, lite flört och ett "Tyhmäliini"
JÄVLA CYKLAR
Punktering. Varför HATAR cyklar mig egentligen. När jag kom hem hade jag 2 cyklar med lappade och luftfyllda däck. Nu är one down for the count, IGEN! Kände det på mig idag genast jag kom ut på Bådavägen, tänkte att "kommer jag hem med luft i däcken kan vadsomhelst hända idag"...lyckades ju inte. För 1 vecka sen var vägen slät, som ett tvättbräde visserligen men slät. Nu var det grusad igen. Jag vet vilket jag föredrar. Nästa år skaffar jag mountainbike (om ryggen nuförtiden klarar den framåtlutande ställninfen) eller de punkterfria däcken jag hört talas om...
Inte hela värden förutom att cykling är den enda motion jag egentligen klarar av just nu. Att gå längre sträckor gillar inte rygg å höfter, vete gudarna varför. Å att springa...hmm...kvinnor använder sport-BH när de springer för att ge stöd men det finns inte tillräckligt med spandex för hålla min framsida stilla när jag springer. Och det gör det mycket, MYCKET jobbigare och obekvämare. Måste nog verkligen försöka dra igång processen att få min hudborttagningsoperation. Dyr som synden men efter stor viktnedgpng kan man få den gratis. En kaveri gick igenom den i torsdags å han lever ännu. Livet är inte rättvist, jag ändrade livstil å gick ner i vikt. Nu håller kroppen mig ändå tillbaka. Det som nu stör mig försvinner inte med träning hur mycket jag än vill å försöker.
Punktering. Varför HATAR cyklar mig egentligen. När jag kom hem hade jag 2 cyklar med lappade och luftfyllda däck. Nu är one down for the count, IGEN! Kände det på mig idag genast jag kom ut på Bådavägen, tänkte att "kommer jag hem med luft i däcken kan vadsomhelst hända idag"...lyckades ju inte. För 1 vecka sen var vägen slät, som ett tvättbräde visserligen men slät. Nu var det grusad igen. Jag vet vilket jag föredrar. Nästa år skaffar jag mountainbike (om ryggen nuförtiden klarar den framåtlutande ställninfen) eller de punkterfria däcken jag hört talas om...
Inte hela värden förutom att cykling är den enda motion jag egentligen klarar av just nu. Att gå längre sträckor gillar inte rygg å höfter, vete gudarna varför. Å att springa...hmm...kvinnor använder sport-BH när de springer för att ge stöd men det finns inte tillräckligt med spandex för hålla min framsida stilla när jag springer. Och det gör det mycket, MYCKET jobbigare och obekvämare. Måste nog verkligen försöka dra igång processen att få min hudborttagningsoperation. Dyr som synden men efter stor viktnedgpng kan man få den gratis. En kaveri gick igenom den i torsdags å han lever ännu. Livet är inte rättvist, jag ändrade livstil å gick ner i vikt. Nu håller kroppen mig ändå tillbaka. Det som nu stör mig försvinner inte med träning hur mycket jag än vill å försöker.
 |
| För 2 veckor sen...första turen på evigheter...underbart :) |
"NÄR SPARVEN FALLER"
Det ni just läste var titeln till det senaste projektet på Scala. Något som kommer uppföras redan om 2 veckor så skriv in 12:e, 13:e och 14:e September i era kalendrar. Musik, monologer, människor. Jag lovar er en upplevelse över det vanliga, näsdukar KAN behövas. Starkt...vackert...ärligt, å därimellan skratt :)
LOVE
För inte så lång tid sen hade jag en vän på besök. Det var kväll, det var mörk, gatlamporna lyste. Han satt bekvämt i min soffa och tittade ut. "Det ser så mysigt ut" konstaterade han. Allt som fattades var lite snö på marken. Och han hade rätt, det var mysigt, det ÄR mysigt. Varje kväll sitter jag där på samna plats å tänker detsamna...jag går ut på balkongen å låter mörkret å lugnet å den kalla hösten som är så nära omfamna mig. Jag drömmer mig bort och är inte längre ensam...för trots att det ÄR mysigt, å lugnt å rofyllt är det ensamt. Å just det mysiga gör ens tillvaro ännu ensammare.
För inte så lång tid sen hade jag en vän på besök. Det var kväll, det var mörk, gatlamporna lyste. Han satt bekvämt i min soffa och tittade ut. "Det ser så mysigt ut" konstaterade han. Allt som fattades var lite snö på marken. Och han hade rätt, det var mysigt, det ÄR mysigt. Varje kväll sitter jag där på samna plats å tänker detsamna...jag går ut på balkongen å låter mörkret å lugnet å den kalla hösten som är så nära omfamna mig. Jag drömmer mig bort och är inte längre ensam...för trots att det ÄR mysigt, å lugnt å rofyllt är det ensamt. Å just det mysiga gör ens tillvaro ännu ensammare.
 |
| Det där om snö på marken får mig ALLTID att tänka på detta.... |
VILLAVSLUTNING/VENETSIANSK
Detta är var vi är idag. Ingen speciell dag för mig egentligen, å säkert lika för många andra. Jag har aldrig växt upp med en sommarstuga å att det skulle vara så viktigt. Jag växte upp på landet med jordbruk. På somrarna fanns det utarbete samtidigt som djuren skulle skötas precis som alla andra dagar. Tid för semester å lata dagar vid någon sommarstuga var inte att tänka på. Visst hade vi en villa men det var främst en plats var vi plockade liljekonvaljer å var å grillade en korv eller 2 någon enstaka gång.
Men när denna dagen kommer blir jag alltid lite vemodig. Man ser bilder från folk som riktigt firar ute vid sina villor med vänner och bekanta. Eller kanske bara lugnt med familjen. Ljus å marschaller å kanske någon raket. Men detta betyder att de har någon, en partner de lever med, en pojkvän vars föräldrar har villa. Något dylik scenario.
Jag drömmer varje år om en tur med den röd båten jag aldrig suttit i till en villa med bastu på en ö jag aldrig satt min fot på. Med en man naturligtvis, om jag nu måste tillägga det. Det är löjligt, jag vet...men det bara finns där, bak i huvudet å retar mig. År efter år... A man can dream... Min livssituation densamna alltid. Men skillnaden i år är att suget å pirret i magen inte längre finns där. Nu mera en kniv i hjärtat och ett stort ?
Min villavslutning blev cykeltur (resultat:punktering) men glädje över att jag är så bra på att lösa mysterier. En grillad kyckling, några cider väntar. Plus väldigt bra fynd a la -50% på Torghallen passliga för de som behöver protein.
Detta är var vi är idag. Ingen speciell dag för mig egentligen, å säkert lika för många andra. Jag har aldrig växt upp med en sommarstuga å att det skulle vara så viktigt. Jag växte upp på landet med jordbruk. På somrarna fanns det utarbete samtidigt som djuren skulle skötas precis som alla andra dagar. Tid för semester å lata dagar vid någon sommarstuga var inte att tänka på. Visst hade vi en villa men det var främst en plats var vi plockade liljekonvaljer å var å grillade en korv eller 2 någon enstaka gång.
Men när denna dagen kommer blir jag alltid lite vemodig. Man ser bilder från folk som riktigt firar ute vid sina villor med vänner och bekanta. Eller kanske bara lugnt med familjen. Ljus å marschaller å kanske någon raket. Men detta betyder att de har någon, en partner de lever med, en pojkvän vars föräldrar har villa. Något dylik scenario.
Jag drömmer varje år om en tur med den röd båten jag aldrig suttit i till en villa med bastu på en ö jag aldrig satt min fot på. Med en man naturligtvis, om jag nu måste tillägga det. Det är löjligt, jag vet...men det bara finns där, bak i huvudet å retar mig. År efter år... A man can dream... Min livssituation densamna alltid. Men skillnaden i år är att suget å pirret i magen inte längre finns där. Nu mera en kniv i hjärtat och ett stort ?
Min villavslutning blev cykeltur (resultat:punktering) men glädje över att jag är så bra på att lösa mysterier. En grillad kyckling, några cider väntar. Plus väldigt bra fynd a la -50% på Torghallen passliga för de som behöver protein.
ALLMÄNT 2.0
Detta var detta. 2 veckor av i stort sätt bara vardagssysslor. Jobb, filmtittande, lite stickande, nätshopping, subventionsbedrägeriböterbetalande (45 dagsböter á 19€ = 855 (fucking) € ), (för) lite cyklande. Plus naturligtvis den långa listan med saker jag velat och borde fått gjort som bästa aldrig blivit gjorda.
Var detta en bra å snabb sammanfattning? Jag vet inte...men detta är vad jag nu åstadkom. Det jag nu önskar är jag jag skulle få skrivit 3 saker till...
# 1. Oscar-Jonas story
# 2. Oscar-Rasmus story
# 3. Fortsättningen på berättelsen om Fredrik och Lucas
Detta var detta. 2 veckor av i stort sätt bara vardagssysslor. Jobb, filmtittande, lite stickande, nätshopping, subventionsbedrägeriböterbetalande (45 dagsböter á 19€ = 855 (fucking) € ), (för) lite cyklande. Plus naturligtvis den långa listan med saker jag velat och borde fått gjort som bästa aldrig blivit gjorda.
Var detta en bra å snabb sammanfattning? Jag vet inte...men detta är vad jag nu åstadkom. Det jag nu önskar är jag jag skulle få skrivit 3 saker till...
# 1. Oscar-Jonas story
# 2. Oscar-Rasmus story
# 3. Fortsättningen på berättelsen om Fredrik och Lucas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar