En sådan känsla kröp i min ryggrad hela eftermiddagen å kvällen igår. Frustration som behövde ut. Känslor, å saker som vissa borde förstå. Känslan att bara få skaka om någon å förklara att "Hej, ryck upp dig för fan. Du är bra som du är. Förstå vilket bra liv du kunde ha med den styrka å de kunskaper du besitter. Sluta upp med alla höga krav. Ja visst är det trevligt att vara dramatisk men någon måtta får det vara!!"
Detta gör man naturligtvis inte... för så gör man bara inte.
Å tillika känner jag att det lite skulle vara att kasta sten i glashus... :P
Å detta var bara en av känslorna som kröp i mig...
Han sa "Hej"... Faktiskt, "Hej" åt lilla
mig... Huh... Efter alla denna tid… ”Hej”
Osv…
Brukar hjälpa att jobba på, och på så sätt styra tankarna
lite... Men inte nödvändigtvis ikväll...
Hur har de senaste 10 dagarna annars varit då? Same old same
old kunde man nästan säga...
:/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar