Theese are some strange times we are living in

Dag efter dag. En efter den andra. Fort fort fort. Alla lika gråa och trista. Och jag hinner inte alls med. Förut var helt klart datorn och bloggen högt uppe på prioritestslistan, men nu kommer de bara upp när det på något sett hinns och orks med. Och ändå vet jag inte riktigt vad jag gör hela dagarna när jag inte hinner med. Märkligt.

I fredags hann jag däremot med Wasa Teater och ”Orgelbyggaren”. Detta trots att jag på torsdag läste meddelandet om hur vi skulle ta oss dit…tänkte: jaja, på fredag var ju det… innan jag 10 minuter senare kom på…men he é ju imåron he… Oavsett så var det verkligen en bra pjäs med starka skådespelarprestationer. Något som verkligen behövdes med tanke på att scenografin, om man ens kan kalla det så, var så avskalad att det knappt fanns. Men ljus och speciellt ljud gjorde verkligen mycket till stämingen och jag var speciellt förtjust i de som verkligen fick en att känna sig som om man var ute på kryssning… sevärt. Kanske bra att läsa boken först… eller så inte…

Igår var det åter vårt eget Juthbacka teater som gällde. Dessvärre bara ca 50 i publiken. Mycket som krockar nu och tydligen finns också sjukdom i luften. Men det är en sak jag aldrig fattat…när 1 stycke i en grupp av 7 t.ex. är sjuk så kan heller inte de 6 komma….men naturligtvis ska de komma en annan gång…jojo… fast med så lite folk klarade jag ju serveringen själv och hann smyga upp och kolla mycket av andra akten genom luckan…
Trevlig kväll i stort. Jag ute i god tid och började ställa. Jag hade bakat tilltugg till aktörerna i pausen, något som tydligen missades i det mörka trapphuset så de får dem idag istället. Jag hälsades glatt, och en frågade om Åboresan, jag var så glad att få byta några flera ord en bara hej och hejdå med honom. Även om det inte alltid är lätt att hålla tillbaka en del ord. Men efter föreställningen fick alla bråttom. Publiken iväg… och det klagar jag inte på… sen ljuset….good riddance…men skådespelarna förvann lika fort…ut genom sidodörren…utan att säga hejdå…2 av 5 gjorde det men not a good number…allt man hörde och såg var bilar som accelererade iväg… Men nej nej…det var så trevligt så…jag klarar mig alldeles utmärk…och inte ska ni behöva anstränga er och tacka eller säga hejdå…absolut inte…. Ibland kan jag bli lite bitchig… fast det går över :D


Nåja. Dags att låta dagens show fortsätta. Måste diska och bädda. Sen fixa nå lampor åt mamma och så om några timmar står jag åter på teatern… God fortsättning…