”En varm kram till dig också, som början på det nya året. ... Ring mig imorgon... jag ber dig på mina bara knän… Det är inte roligt att sitta ensam här på sjukhuset nyår och allt. Du borde vara här så skulle vi ha tittat en gammal uttittad film och skratta åt gamla skämt som vi brukar. Adam”

Oh I wish. En liten ”strof” ur boken… ska försöka sluta med dessa nu för annars blir ju snart allt publicerat. Men skulle gärna ta ett sådant meddelande nu, fast inte nödvändigtvis det där om nyår ännu. Jag vill ju inte missa julen…


Hektiskt ledig helg för min del… men tror jag ska ta och göra detta med ett fullt schema till det vardagliga, det funkar ju bra. På lördag, igår, var det sista föreställningen av ”Sri Lanka” på Scala. Det kändes konstigt t.o.m. för mig som bara medverkat off stage. Men ändå var det trevligt. Och jag blev riktigt överraskad.
Höll på att plocka lite i köket… skådespelarna kom ner en efter en… de hängde kvar… förstod inte vad det var frågan om. Sista man ner från logen kommer med kaffekorgen, jag tar emot den och börjar plocka ur…allt som vanligt så långt. Men så ställer sig skaran av skådespelare sig framför serveringsdisken. De ville tacka mig. Min första tanke var, jaha, why? På ett sett var ju allt det jag gjort lite av mitt ”jobb”. Men jag blev VERKLIGEN hjärtevärmande glad över detta. TACK! Ett så enkelt ord att säga. Kände ett sådant lyckorus av en eller annan anledning efter allt detta. Jag som brukar sörja. Gick en sväng för att bli av med lite energi. Och korkade sen en flaska champis när jag kom hem. Den har varit i kylen i 4? år så tyckte det var det perfekta tillfället. Dessutom förde smaken med sig minnen från ”Ooops”… pjäsen när en viktig person kom in i mitt liv… även om min första tanke vid namnet var ”gammal, tråkig, halvfinsk gubbe”….I was SO wrong…

Idag var jag in via teatern för att få se allt en sista gång, men jag möttes av bilen som förde kulisserna till nästa ort. Jag städade det sista och blev verkligen chockad när jag kom upp på vinden. Logen var så tom. Redo för nästa produktion. Men ändå konstigt. Det blir så definitivt… tror jag sörjde lite just då.


Handlade och slängde ihop bröd efter detta. Gott.


Ett konstaterande gjorde jag igår… är jag lång eller?! Jag var så att säga inblandad i en liten kram… med en man… vän, bekant, whatever. Inte lika lång som jag men ändå inte mycket kortare… tyckte jag… men igår blev jag lite som WHAAT? Lilla gulla vännen… han var så liten på något sett, både kort och mager… trots att han är tränad… nåja… det var bara lite mysko… visserligen kör jag starkt på förklaringen att han blev knäsvag av min kram och var därför aningen kortare :P Tycker det är en ypperlig förklaring…. Men hans lätt stickiga kind mot min hud var mysig…
visserligen var ju nog inte kramen av detta slaget… tyvärr… något som detta skulle verkligen vara mysigt, men bilden dök så passligt upp :D

Borde egentligen börja fundera på detta med att sova. 1:a av 5 morgonskiften imorgon. Men så har jag ju återgått till att söka sömnen EFTER kl. 00 igen. Det funkar mycket bättre så.