I got inspired – Oscar och Rasmus time

Oscar hade lagt majoriteten av dagens kilometer bakom sig. Han närmade sig slutsträckan. Det hade varit en stillsam promenad, lennki. Inte mycket trafik, solen hade stått högt på himlen men eftersom vinden hade talat sitt tydliga språk hade temperaturen hållit låg. Oscar slapp bli alldeles genomsvettig, något han ogillade, nåja, i vissa situationen var det ju acceptabelt. Han kom till torget och saktade in. Plötsligt fann han sig på exakt samma plats han stått på termin efter termin och väntat på bussen varje skoldag i flera år. Det rytande lejonet som var målat på fönstret bakom honom hade bleknat med åren. Orsaken till att han stod här, nu, just nu var personen längre fram på gatan.

Utanför Löjas Lokalbutik stod Rasmus och talade med Bror, en pensionerad lärare och gemensam vän genom deras hobby. Han tittade om hörnet. Rasmus backade 2 steg, det verkade som att samtalet var slut. Han gick över gatan mot sin il medan gick in till butiken. Oscar slängde sig ut från sitt gömställe, sneddade över gatan och gick mot Rasmus

”Gokväll Rasmus”

Rasmus böjer sig in i bilen för att placera det lilla han handlat i baksätet på bilen. Han slår nästan huvudet i taket när han hör Oscars röst. Han rätar smidigt på sig och svarar vänligt med ett glatt ”Goafton”

Oscar ser ett antal möjligheter till varför Rasmus befinner sig här men han vill ju ha svart på vitt.

”Vad för dig hit denna blåsiga onsdagskväll då? Semesterresa?” frågar Oscar med ett leende…

Rasmus skrattar till… ”Haha… nja… inte riktigt. Tänkte jag skulle varva ner med några dagar ute på villan och försöka finna inspiration till ett projekt jag håller på med”

Oscar spelar förvånad ”Jaha, så du har villa här…” detta visste han ju naturligtvis ”… ja du hade ju båten ute vid Värmdö. Sällan jag besöker hamnarna där.”

Rasmus fortsätter med att fråga vad Oscar gör ute denna afton. Han svarar bara att han är ute på sin dagliga promenad, har inget annat särskilt för sig, ledig imorgon och vet inte vad han ska göra… thats it.

Rasmus är tyst en stund innan han säger…”Alltså om du inte har något annat för dig så vill du kanske följa med mig… fast nu genast”

Mycket glad men väldigt förvånad ser han på Rasmus "Visst kan jag det. Inget annat planerat. Om du inte har något emot det så..." han tittar Rasmus i ögon och avslutar "... kommer jag mycket gärna.

Han rundar bilen och sätter sig bekant i passagerarsätet. Vägen ut till hamnen är inte lång däremot ojämn som ett tvättbräde. Men trots att färden är lite skumpig lyckas Oscar skriva ett SMS. "Allt bra. Lång historia. Ute på Rambergs villa. Mobilen med om något SÄRSKILT händer. Informera gärna Amanda" han läser det där sista och ändrar det "Informera Amanda!" detta kunde bli roligt, på fler än ett sätt.

Ute vid hamnen är inte många båtar förtöjda. Han såg genast träbåten som tillhörde Rasmus, han hade inte sätt den IRL förut men den var kännspak. Han följer efter Rasmus som ger honom en hjälpande hand ombord innan han hämtar det han handlat ur bilen och de båda kastar loss. Båten glider sakta ur hamnen. Rasmus ökar sakta men säkert farten lite i taget och varje gång blickar han mot Oscar för att se att allt är ok. Oscars hjärta slår några extra slag, inte så mycket för farten i vilken de färdades över vattnet utan mer för att Rasmus tittade på honom. Än så länge såg Oscar att land eller öar fanns nära till så han var lugn men han såg att Rasmus styrde ut på vad Oscar skulle kalla öppet hav. Vågorna börjar slå mot skrovet. Oscar har för sig att Adams villa var ute på någon holme men visste inte hur långt. Rasmus tittade än en gång på Oscar och denna gång frågade han "Allt ok?". Troligen har han i något skede hört vad Oscar tycker om vatten och små båtar. Okej så denna båt var inte SÅ liten men ändå. Också denna gång ler Oscar helt oberört "Bara bra".


En minut går och just nu känns det som att de befinner sig mitt ute i ingenstans, Oscar hoppades och antog att Rasmus var på väg men just nu hann han börja undra. Farten kändes ganska hög och vinden hade tilltagit. En större våg kom plötsligt och smällde till båten, Oscar hoppade till, höll andan och hans hand for automatiskt till Rasmus lår. Han sänkte farten och frågade igen om allt var bra? "Förlåt jag blev bara så... oj" svarar Oscar, gestikulerar lätt och placerar händerna i sitt eget knä igen. Rasmus ökar farten och meddelar att de snart är framme medans Oscar bara ler lagom roat. En ny våg slår till och Oscar håller åter andan. Denna gång tar Rasmus Oscars hand, lägger den i sitt knä och håller den hårt men mjukt. "Det är okej..." säger han "... jag kan styra med bara en hand". Efter detta går allt smidigt och Oscar kan andas normalt.

Väl iland på holmen förtöjer Rasmus båten och hjälper Oscar i land. Han hade nog aldrig varit så glad att känna fast mark under fötterna. Rasmus villa stod ensam utan några nära grannar. En huvudbyggnad, bastu och ett uthus. Dasset försökte han ignorera tanken på. Huvudbyggnaden var lagom stor, ett stort rum genast man kom in från vilket dörrar gick till 2 sovrum, det ena med en dubbelsäng, det andra med 2 enkelsängar och Oscar visste var han ville sova. Vid sidan av detta fanns ett livet kök med gaskylskåp.

Det första Rasmus gjorde var att göra upp eld i spisen, trots att det var sommar så behövdes det här ute. Oscar satte sig i soffan. Inga vita möbler här, puh, och soffan, intressant. Vilka minnen. När elden satte sig Rasmus bredvid honom, nära. De pratade. Och pratade. Helt oskiljaktiga. Och så skulle det förbli ända tills det att Rasmus släppte av Oscar vid hans jobb. Han skulle stiga ur bilen med världens leende. Han skulle gå in genom jobbets dörrar och veta att där skulle Amanda stå. Glad för hans skull men ändå lätt orolig och fundersam samt EXTREMT nyfiken. Man får ta det goda med det onda och det skulle krävas gigantiska mängder ont för att skugga över allt det goda dessa dagar fört med sig.