Fredagen den 24 Januari. Ordet jag tror bäst beskriver stunden från det att jag vaknade fram till det att jag satta mig i den lilla röda bilen nedanför mitt hus, var nog STRESS.
Jobbade från kl.07 och försökte febrilt innan det hitta min kontonummer...dålig tid att börja med det. Under timmarna på jobbet planerade jag vad jag skulle lägga vart. Jag måste hinna packa, duscha, bädda och diska. Och halsduken mamma stickat måste jag hämta...och pillrena, just precis...
Klockan var lite före 15 när Dreya ringde och meddelade att han startade...och jag var då..."färdig-isch"... Men jag han ner, ställa mig på trotoaren, och vänta, cirkus 1/2 minut innan han kom. Inte illa.
Jobbade från kl.07 och försökte febrilt innan det hitta min kontonummer...dålig tid att börja med det. Under timmarna på jobbet planerade jag vad jag skulle lägga vart. Jag måste hinna packa, duscha, bädda och diska. Och halsduken mamma stickat måste jag hämta...och pillrena, just precis...
Klockan var lite före 15 när Dreya ringde och meddelade att han startade...och jag var då..."färdig-isch"... Men jag han ner, ställa mig på trotoaren, och vänta, cirkus 1/2 minut innan han kom. Inte illa.
Våran första etapp var Kvevlax för att joina Mitjil, byta bil osv. Detta med ett stopp i Oravais för att tanka. Vilken lyckträff...samtidigt vi skulle tanka kom ett helt ishockey (vi gissade ishockey med tanke på muskeldistribueringen ;) ) lag ut från ABC och gick mot sin väntande buss. Vi bara...ja...njöt at utsikten och kom fram till att vi borde börja med någon sport...ELLER bli massör åt ett lag ;)
Väl i Kvevlax hann av gårdsplanen och upp på stora vägen...DÅ hade någon glömt något i Dreyas bil...jaja, så kan det gå, tankarna kanske ännu på snyggningarna i träningsbyxor...
Ett stopp här, ett chaufförsbyte där och plötsligt var vi framme i...ööööh....Esbo? (Jag är ju bara med jag...) Här skulle vi sova vid Tommens till lördagsmorgonen. Aninfen spartanskt men mysigt, och jag sover alltid rätt så bra där på golvet...i mitten...som skiljedomare mellan den som snarkar och den som slår den son snarkar :P
Lördagsmorgonen kom. Bilen var kall...väskorna extra tunga (kändes det som) och hamnparkeringen blåsig. Låter jpm värsta Divan nu va? Men otroligt skönt att sätta sig ner på båten...helt underbart faktiskt...släppa väskorna till golvet, hänga av mig jackan, sitta runt bordet med mina vänner och smutta på en Mango Chocolate.
Efter bara nån timme var vi i hamn och redo för avstigning. Tallin är en vacker stad. En tanke som slog mig lite nu som då under resans gång, men trots att jag alltid bar telefonen med mig tog jag inga bilder.
Vi letade reda på hotellet...alltid lika intressant. Och vem ska man lite på, han som tar riktning mot slutdestinationen med fågelvägen i åtabke eller han som trir sif könba gatorna. Jag får alltid säga vems råd vi ska lyda...och jag väljer alltid samma (sorry), visserligen har båda, oftast, rätt men jag föredrar den rutt som är planerad längst med gatorna för att slippa extra omvägar...speciellt när väskan är tung och händerna blir stelfrusna.
Vi bodde i gamla stan. "Maestro Hotel". Ett fint, enkelt hotell. Stora rum, varmt badrum med stort badkar. Personalen trevlug. Sängarna och frukosten lämnade mycket att önska...men 3 stjärnor och billigt så med det i åtanke får det höga poäng!
Vi letade reda på hotellet...alltid lika intressant. Och vem ska man lite på, han som tar riktning mot slutdestinationen med fågelvägen i åtabke eller han som trir sif könba gatorna. Jag får alltid säga vems råd vi ska lyda...och jag väljer alltid samma (sorry), visserligen har båda, oftast, rätt men jag föredrar den rutt som är planerad längst med gatorna för att slippa extra omvägar...speciellt när väskan är tung och händerna blir stelfrusna.
Vi bodde i gamla stan. "Maestro Hotel". Ett fint, enkelt hotell. Stora rum, varmt badrum med stort badkar. Personalen trevlug. Sängarna och frukosten lämnade mycket att önska...men 3 stjärnor och billigt så med det i åtanke får det höga poäng!
Vi checkade in...lämnade väskorna och begav oss ut i butiker. Det tog mig inte länge att göra två konstaterande...
# 1. Skulle jag råka HA mycket pengar skulle det inte vara NÅGOTSOMHELST problem att få slut på dem här :D
# 2. I Tallin bär alla, nöstan, päls...me like. MEN det jag inte gillade med detta var att pälsen knappast var finsk och djuren som fått sätta livet till nog inte levt i de bästa av förhållanden...
Eftersom fallet nu inte var så att kontot glimmade av guld blev shoppingen betydligt mer begränsad till en tröja och ett par jeans, choklad till jobbet och lite gott till kvällen...
Efter att promenerat runt en bra stund förtjänade vi ett cafebesök...och där kände Dreya till VÄRLDENS UNDERBARASTE cafe. Heaven I say :)
# 1. Skulle jag råka HA mycket pengar skulle det inte vara NÅGOTSOMHELST problem att få slut på dem här :D
# 2. I Tallin bär alla, nöstan, päls...me like. MEN det jag inte gillade med detta var att pälsen knappast var finsk och djuren som fått sätta livet till nog inte levt i de bästa av förhållanden...
Eftersom fallet nu inte var så att kontot glimmade av guld blev shoppingen betydligt mer begränsad till en tröja och ett par jeans, choklad till jobbet och lite gott till kvällen...
Efter att promenerat runt en bra stund förtjänade vi ett cafebesök...och där kände Dreya till VÄRLDENS UNDERBARASTE cafe. Heaven I say :)
Tillbaka till hotellet för lite laid back slappade. Härligt. Sen blev vu ju hungruga...tänk så det kan gå. Vi vandrade mållöst runt och kollade utbudet...till sist vusadecen inkastare oss vägen till en rastaurang som visade sig vara ett mycket bra val.
Dekoren kunde jag gjort om...ca 5%...men annars så. T.o.m. servitören var trevlig, snygga armar, även om håret lämnade en del att önska.
Maten superb...
Efterrätten hette pavlova, det beställde jag...men ja...det var nog en egen tolkning skulle jag säga, men ämdå riktigt gott...
Ännu efter detta en mellanlandning på hotellet. Nu var det förfest som gällde. Och om det ordar jag inte mera...i detta forum...eller överhuvudtaget åt de som inte var delaktiga. Det passar sig nog inte ALLS...men låt mig säga såhär, ibland är detta de mest underhållande stundena ;)
Utelivet i Tallin skulle upplevas. Vi fixade till oss så gott det gick...vissa, myself included, såg väl ut sådär, medans andra lyckades så mycket bättre... Vi fann vår bar...intressant ställe...svårt att beskriva med ord. Men har bevis för min närvaro...
Men säger såhär, vi kom, vi såg, vi segrade. På småtimmarna fann vi sedan vägen till hotellet, förbi det nattöppna McDonalds för lite franskisar.
Söndag morgon...vi sa jag att sängarna var obeväma och frukosten sådär. Vi packade ihop, jag fick hjälp med dragkedjan till väskan ;)
På hamnterminalen tog vi en fika. Kaffet var svagt och kakan var torr men i det rätta sällskapet går allt.
Resan hem gick rätt så fort...jag började den med vatten och Cranberry Coffee. Måste ju passa på.
Resan hem gick rätt så fort...jag började den med vatten och Cranberry Coffee. Måste ju passa på.
Och njöt av utsikten...SÅÅÅ inbjudande...svårt att inte titta ;)
Handlade lite godis till Annika...Salmik och Djungelvrål går ju alltid hem...och plötsligt var vi i hamn igen.
Resan hem med bil var ungeför som den ner...lite tystare, så är det alltid. Stannade till vid IKEA, för mat och shopping...Dreya skulle ha garderober (modell mindre) och jag ett och annat till Scala och lite åt Annika. Tog ändå inte särskilt många minuter.
Resan hem med bil var ungeför som den ner...lite tystare, så är det alltid. Stannade till vid IKEA, för mat och shopping...Dreya skulle ha garderober (modell mindre) och jag ett och annat till Scala och lite åt Annika. Tog ändå inte särskilt många minuter.
På ett sätt skönt att komma hem...på ett sätt inte...men jag var glad...extra glad...för glädjen höll i sig. Den där "jaha, så nu var detta över och jag är alldeles ensam igen"-känslan kom aldrig. Det ger stora PLUS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar