Bloggtime

Med tröttta ögon glider fingrarna sakta över tangentbordet.  En story bildas av den rätta kombinationen bokstäver eftet varandra. Jag försöker komma i rätt stämmning men det är svårt. Halsen gör ont och näsan är täppt men ändå rinner snoret. Te och näsdukar är mina bästa vänner vid sidan av halspastiller och Coldrex. Tycker livet är just LITE skit bara. Önskar någon var här och tog hand om mig....jag är alltid den som tar hand om alla. Till höger och vänster. Varesig jag skulle behöva eller de skulle förtjäna det men sedan står jag ändå ensam när det gäller mig själv.

Bloggandet har på sistone blivit väldigt lidade och där är vi nu. Var ska man börja.

Måndag: Kvällsjobb
 

Tisdag: Kvällsjobb  

Onsdag: Ledig dag som TOTALT spenderades framför datorn. Jag hade en bok att redigera.  Min och Annikas FÖRSTA bok. Den var ÄNTLIGEN klar. Och jag tog på mig att redigera,  mycket för att jag nog har de mer kinkiga ögonen av oss två. Ordnade de sista stavfelen. Lade till varje punkt och kommatecken,  ett sitationstecken borta lite varstans. Och lite små omformuleringar och redigeringar i storylinen. Anfanger, understräckningar...osv... Men jag blev klar. Och riktigt nöjd.
 

Torsdag: En händelserik dag...på många sätt. Det heter väl att man ska vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.  Men ibland undrar man om det inte är fel plats vid fel tillfälle.
Dagen började med en tur till Jakobstad med Annika.  Hon skulle besikta bilen. Vad passar då bättre än att jag följer med, och, när vi ändå är i staden, tar lunch på A8. Vi ansåg det var en alldeles UTMÄRKT idé. Även om det var soppa... men soppa är ju också mat...och efterrätt på torsdag dessutom. Så gick ju bilen genom besiktningen också.
 

På kvällen var det sen att gå på teater....med Dreya... Teater Viirus besökte Scala med pjäsen "Skamlöst". Jag hade varit där tidigare på dagen och städat, ställt i ordning lite och välkomnat. Så fick jag också agera "roadare" och bära in lite tunga saker med dem. Pjäsen väldigt trevlig...imitationerna ytterst underhållande. Skrattet från raden bakom däremot  var ett tag en aningen magstarkt för mig der än stund men...det gick över.
Efteråt hade jag precis hunnit hem...klä om...sätta mig ner...så ringde telefonen... Bärhjälp önskades för att få ut alla saker och vem var det då lättast att ringa...jo...lilla mig. Så det var bara att dra på sig klädetna igen och sticka iväg och vara behjälplig.

(Låt mig här sticka mig in och säga att jag har lärt mig de senaste veckorna att det är fullt möjligt att SPRINGA hemifrån och till Scala...och Scala till jobbet. SPRINGA. ..JAG...just det ;) )

Återigen hemma från Scala. Då skulle det bl.a. packas...även om det någonstans mellan det att jag kom hem till der att ja börjat packa hunnit bli mitt i natten. Faktiskt gick det förvånansvärt enkelt...fast väskan var borta...jag måste hålla på att bli proffs :P Hursomhelst..."packat" blev det...på småtimmarna...och sömnen...blev faktiskt någon kort timme...

Så kom fredagen. Tänkte bli försenad till jobbet, och ändå fann jag inte min kontonummer...före påväg uppför backen, till jobbet, då dök der plötsligt upp i huvudet. Mysteriet löst.  Kunde varit vresig på jobbet om jag inte sett framemot eftermiddagen...då bar det av till Tallinn...

To be continued...