Jag är en person som väldigt lätt oroar mig. Jag vet det. Detta är något jag borde jobba på. Men jag kan inte hjälpa det. Idag var en sådan dag. Jag satt med telefonen å skrev, kort och gott "Allt OK?" Men raderade. Det kan anses som en förfrågan i all välmening MEN kan också göra mig till en liten "stalker". Jag menar, bara för att folk inte varit inloggad på fb (fast jag tycker de borde) behöver ju inget hänt. Man lär sig rutiner för de man bryr sig om å är det tyst "för länge" börjar jag så lätt undra. Cant help it.
Som Rasmus Seebach sjunger:
"Nogle gange bli'r jeg virkelig bange for hvad der ka' ske med dig (dig dig)
Du' så lille og så god men den store Verden er så fej (fej fej)
Jeg ved jo godt, du' ved at være voksen
Og jeg er sikker på, du godt kan passe på dig selv (dig selv)
Men denne tid har gjort mig paranoid
Og jeg vil ik' leve uden dig. "
"Nogle gange bli'r jeg virkelig bange for hvad der ka' ske med dig (dig dig)
Du' så lille og så god men den store Verden er så fej (fej fej)
Jeg ved jo godt, du' ved at være voksen
Og jeg er sikker på, du godt kan passe på dig selv (dig selv)
Men denne tid har gjort mig paranoid
Og jeg vil ik' leve uden dig. "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar